Man har dom bara till låns

… sina barn alltså. Sägs det. Jag är iaf inte helt okej med det upplägget … Jag vill inte bara låna mina barn. Jag vill alltid ha dom.
Min ena dotter har flyttat hemifrån. Det har iofs gått några månader sedan hon flyttade, men jag har inte riktigt vant mig vid det. Mycket märklig känsla (och ska man hårddra det så flyttade hon egentligen för fyra år sedan..).
Jag har uppfostrat mina barn till att vara självständiga och oberoende unga kvinnor, och sen när dom väl står på egna ben så känns det så konstigt. Jag är såklart oerhört stolt, men det är med blandade känslor, ska motvilligt erkännas.

I samband med dotterns flytt råkade jag hitta min gamla ex-särbos mikrovågsugn i källaren (ja, han som ljög ihop några konstiga historier som han förmodligen trodde skulle få honom att se bättre ut?), jag trodde faktiskt att jag hade slängt micron i samband med att jag renoverade mitt kök för två år sedan, men det hade jag inte tydligen, så min dotter fick den. Den passade faktiskt väl in i hennes kök.

… i några veckor.
En kväll när dottern ville poppa popcorn så började ugnen nästan brinna..

Så nu har den förpassats till soporna. Vilket den borde ha gjort för längesedan..

… och det där med att jag alltid vill ha mina barn – det vet jag ju om att jag ändå har. Dom är alltid med mig oavsett var vi befinner oss eller var vi bor. Så tacksam för att dom vet att jag alltid finns i bakgrunden. Att jag alltid stöttar och ställer upp om dom behöver mig.

Nu back to work – enjoy och njut av livet folket.
Kom ihåg att behandla andra som du själv vill bli behandlad! <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Translator

Arkiv