Millimeterrättvisa

Går det att ha/uppnå det? Jag tror inte det. Däremot tror jag på att ge det som behövs at that given time. Nedan bild illustrerar det så väl:

Här får verkligen var och en det som den behöver.

Men när det gäller ens barn och pengar. Ska man ge exakt lika mycket? Det går ju inte. Men det som går, det ska man göra. Tycker jag.
Mina båda barn har bott utomlands och studerat, det ena barnet betalade vi (jag & deras pappa) för, men för det andra barnet gjorde vi inte likadant.
Jag har verkligen tänkt mycket på det, hur orättvist det faktiskt var. Det rörde sig ändå om ganska mycket pengar. Så jag gav helt enkelt det barnet motsvarande summa som jag hade gett syrran. Det var det enda rätta.
Tilläggas ska att barnet som vi inte betalade för när hon bodde utomlands, inte har klagat en enda gång. Inte en enda gång har hon sagt att vi har gjort fel mot henne eller att hon känner sig orättvist behandlad. Inte_en_enda_gång. Sånt gör ju att man ännu mer vill göra rätt för sig – alltså att jag ska göra rätt för mig. Deras pappa kan jag inte uttala mig om, han får göra som han vill. Men för mig är det viktigt att mina barn känner att jag inte särbehandlar dom.

Jag vet att jag inte har någon ”skyldighet” att försörja mina barn, dom är vuxna, dom studerar på universitetet, dom tjänar egna pengar!, men vadfan, man ger väl sina barn pengar ändå? Om man kan? Jag betalar alltid alla mina döttrars resor. I somras behövde dom en stor summa pengar till sin bil, jag betalade hela den summan. Jag fulltankar deras bil då och då, det kostar inte under tusenlappen. Och vet ni, jag är stolt över att dom aldrig behöver betala en spänn när dom är med mig. Såsom mina föräldrar aldrig låter mig betala när jag är med dom. Det tillåter heller inte min bror eller svåger. Fast min bror och svåger tillåter heller aldrig min pappa betala när vi alla är med – grekiska stolta män, hahha 🙂
Jag skulle aldrig sätta mina behov före mina tjejers. Mina föräldrar gör fortfarande det (!), sätter oss och framförallt sina barnbarn, i främsta rummet. Senast idag ringde min mamma och frågade om dom skulle köpa en bakmaskin som jag hade sett och som jag ville ha. Jag sa bestämt nej, dels för att jag inte var helt säker på att jag ville ha den, men främst för att jag inte vill att mina föräldrar ska köpa den.
Nej, jag har inte mycket till övers för dom som sätter sina egna behov före sina barns.. inte heller för dom som lägger sina pengar på hög och snålar ihjäl sig, när dom istället kanske kan hjälpa någon annan – eller varför inte unna sig själv något. Herregud.. vad ska man handla för alla pengarna när man är död??

Whatever. Livet är inte rättvist tyvärr, och man får helt enkelt göra det bästa av det. Viktigast är väl att inte vara bitter när orättvisan slår till.. kom ihåg, bitter är något man väljer att vara.

Idag fyller för övrigt min fantastiska systerdotter Anna, #BrottarAnna, 14 år.


Anna, som ofta får höra av sin mamma, min underbara syster, att ”Nä, livet är inte rättvist”, hahaha.
Nej, livet är inte rättvist, i synnerhet inte när man är tonåring 🙂

Tata alla fina, rättvisa och icke-bittra människor <3

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Translator

Arkiv