Monthly Archives: oktober 2018

#Runningismytherapy & memories <3

It really is! En hashtag jag ofta använder på min instagram.
Nedan bild togs idag när jag & Ebba sprang sjuan i Bokskogen igen (vi sprang i lördags med och så ska vi tillbaka till helgen igen).


Älskar bokskogen! Så härligt att springa där. Man känner verkligen att man lever efter en runda med alla backar i tid och otid, pust.
Efter denna synnerligen härliga löprunda åkte jag & Ebba hem till mig och åt linssoppa, oliver och valnötsbröd. Så himla gott, i all sin enkelhet.

Senare på kvällen hittade jag några gamla foton och såg detta på mig från sommaren 1987, jag är 17 år och vi var antingen i Kalithea, Halkidiki eller Asprovalta.

Jag tror iallafall att jag är 17 på bilden eftersom jag har på mig mitt kors (tror att det är mitt kors iallafall?), och det blev jag av med när jag var på Michael Jacksons konsert juni 1988 i Göteborg.. sommaren 1988 var jag alltså 18 år så bilden kan inte vara tagen då.
Hade biljett till båda föreställningarna men gick bara på den ena, minns jag.

… och fråga inte varför jag hade på mig smycken överhuvudtaget när jag skulle på konsert… jag har inget bra svar.. men shit vilken konsert! Kan vara den absolut bästa jag någonsin varit på. Så när jag såg Michael Jackson för andra gången nästan tio år senare, 1997 i Köpenhamn, hade jag inga smycken alls på mig. Tur att man lär sig, hahaha.

På tal om MJ… två av mina favolåtar..

https://www.youtube.com/watch?v=X27PPFPDvNY

.. precis såhär, som i ovan sista video, öppnade han Köpenhamn-touren, han landade med en rymdfarkost på scenen. Går inte att beskriva upplevelsen. Man måste ha upplevt det själv. Precis som öppningen 1988 i Göteborg. Shit vilka minnen! Jag ryser av välbehag!

Sa jag två av mina favolåtar, förresten? Well, jag älskar alla hans låtar, omöjligt att välja två.

Håll till godo! MJ forever <3

Millimeterrättvisa

Går det att ha/uppnå det? Jag tror inte det. Däremot tror jag på att ge det som behövs at that given time. Nedan bild illustrerar det så väl:

Här får verkligen var och en det som den behöver.

Men när det gäller ens barn och pengar. Ska man ge exakt lika mycket? Det går ju inte. Men det som går, det ska man göra. Tycker jag.
Mina båda barn har bott utomlands och studerat, det ena barnet betalade vi (jag & deras pappa) för, men för det andra barnet gjorde vi inte likadant.
Jag har verkligen tänkt mycket på det, hur orättvist det faktiskt var. Det rörde sig ändå om ganska mycket pengar. Så jag gav helt enkelt det barnet motsvarande summa som jag hade gett syrran. Det var det enda rätta.
Tilläggas ska att barnet som vi inte betalade för när hon bodde utomlands, inte har klagat en enda gång. Inte en enda gång har hon sagt att vi har gjort fel mot henne eller att hon känner sig orättvist behandlad. Inte_en_enda_gång. Sånt gör ju att man ännu mer vill göra rätt för sig – alltså att jag ska göra rätt för mig. Deras pappa kan jag inte uttala mig om, han får göra som han vill. Men för mig är det viktigt att mina barn känner att jag inte särbehandlar dom.

Jag vet att jag inte har någon ”skyldighet” att försörja mina barn, dom är vuxna, dom studerar på universitetet, dom tjänar egna pengar!, men vadfan, man ger väl sina barn pengar ändå? Om man kan? Jag betalar alltid alla mina döttrars resor. I somras behövde dom en stor summa pengar till sin bil, jag betalade hela den summan. Jag fulltankar deras bil då och då, det kostar inte under tusenlappen. Och vet ni, jag är stolt över att dom aldrig behöver betala en spänn när dom är med mig. Såsom mina föräldrar aldrig låter mig betala när jag är med dom. Det tillåter heller inte min bror eller svåger. Fast min bror och svåger tillåter heller aldrig min pappa betala när vi alla är med – grekiska stolta män, hahha 🙂
Jag skulle aldrig sätta mina behov före mina tjejers. Mina föräldrar gör fortfarande det (!), sätter oss och framförallt sina barnbarn, i främsta rummet. Senast idag ringde min mamma och frågade om dom skulle köpa en bakmaskin som jag hade sett och som jag ville ha. Jag sa bestämt nej, dels för att jag inte var helt säker på att jag ville ha den, men främst för att jag inte vill att mina föräldrar ska köpa den.
Nej, jag har inte mycket till övers för dom som sätter sina egna behov före sina barns.. inte heller för dom som lägger sina pengar på hög och snålar ihjäl sig, när dom istället kanske kan hjälpa någon annan – eller varför inte unna sig själv något. Herregud.. vad ska man handla för alla pengarna när man är död??

Whatever. Livet är inte rättvist tyvärr, och man får helt enkelt göra det bästa av det. Viktigast är väl att inte vara bitter när orättvisan slår till.. kom ihåg, bitter är något man väljer att vara.

Idag fyller för övrigt min fantastiska systerdotter Anna, #BrottarAnna, 14 år.


Anna, som ofta får höra av sin mamma, min underbara syster, att ”Nä, livet är inte rättvist”, hahaha.
Nej, livet är inte rättvist, i synnerhet inte när man är tonåring 🙂

Tata alla fina, rättvisa och icke-bittra människor <3

Mitt valnötsbröd, hur gott alltså!


Ovan recept har jag använt de gångerna jag gör valnötsbröd. Håll till godo.

(jag behöver för övrigt en ny köksmaskin… den jag har är inte optimal..).

Det blir så himla gott! Och det är inte alls svårt att göra. Tvärtom!
(och nej, dom är inte brända, jag ”förbättrade” bara bilden och då blev det så).

… speciellt gott är det när brödet kommer direkt ut från ugnen.. mmm.. så varmt att smöret och osten smälter. Sjukt gott! Sjuuuukt gott!
Som sagt, håll till godo. Ni har receptet på första bilden.

Tata fina folket <3

OXI!

Idag är det Greklands nationaldag. En av två, den andra nationaldagen är den 25e mars.
Idag var alltså dagen då grekerna sa NEJ till Italiens Mussolini och fascismen.

Mussolini ställde ultimatum den 28 oktober 1940 att Grekland skulle kapitulera och tillåta de italienska trupperna att gå in på grekiskt territorium. Ultimatumet möttes av ett endaste ord: ”óchi”. Nej.
Samma morgon marscherade de italienska trupperna in över gränsen och därmed blev Grekland en del av andra världskriget. Man led oerhörda förluster men grekerna sålde aldrig sin själ.
Jag blir onekligen stolt. Sjukt stolt. Vilken historia vi har <3

Grekland bra, men hemma bäst

Har spenderat en vecka i Grekland med min soulmate Alexia. Vi var inte hemma hos mig i Kilkis, utan vi var i Kavala/Chrysoupoli, där Alexia kommer ifrån.

Här med Alexias mamma.
Det blev en del mat och dryck…



.. och myskvällar hemma på hotellet..

.. och shopping!


Köpte inget av ovan, mina döttrars spontana svar på den röda klänningen var: ”bra att du inte köpte den!
Men jag köpte nedan: plånbok, scarves, skärp och vantar – med touch på pekfinger och tumme. Perfekt, hahaha!

.. passade på att få pedikyr och manikyr…

… vi tände ljus i kyrkan…


.. och gick långa promenader..

.. och det blev många fikastunder..

Vi var i Kavala nästan varje dag, som ligger femton minuters bilväg från Chrysoupolis.

Här är utsikten från ett av rummen i Alexias hus…

.. och det vita inringade på bilden ÄR Alexias hus!

Läget är oslagbart. Och snart kan man hyra huset.

Det har varit en supermysig vecka. Alexia är så oerhört generös och omtänksam.
Bland annat köpte hon nedan grekiska-kaffe-set till mig eftersom jag sa att jag ska köpa hem grekiskt kaffe. Jag dricker det annars bara i Grekland. Hon är så jäkla grym <3

Sista kvällen spenderades i Thessaloniki..

.. och vi åt på ett kycklingställe som heter Delikotakyckling på grekiska heter kóta – genialt och briljant namn! Och maten, ja den var supergod, iallafall Alexias kyckling. Min Ceasarsallad var ingen höjdare tyvärr.

En underbar vecka har det varit, men nu är vi hemma igen.

Tack kounelitsa! <3

Godaste efterrätten – gratis dessutom!

… med gratis menar jag alltså i viktväktarpoints. Men det fattade nästan alla, hehe.
Jag var hos min goda vän Lotta på middag efter jobbet, men först tog vi en härlig och uppfriskande powerwalk på ca 40 minuter med hennes hundar Totti & Milo.
Efter maten åt jag varm banan med kakao och salt. Alltså fattar ni hur gott det var! Sjukt gott!

Jag älskar allt som är salt, men aldrig har jag ens tänkt tanken att kombinera salt med banan (!). Kakao, ja, men salt! Så jäkla gott. Jag kommer aldrig mer äta banan som vanligt igen.

Sjukt god var även salladen vi åt, oxå den gratis om man inte lade till fårost, avokado eller kyckling.


Här är vi!
Nu sammanställa referenser som jag tagit på kandidater, samt planera morgondagen.
Tudelo folket, trevlig kväll <3

Jag älskar min familj

Så, så mycket.
Vi har varit hemma hos morsan & farsan och hängt.

.. men vi saknade syrran och svägerskan på ovan bild. Och deras två flickor, de yngsta Kallarisarna!
Nedan min soulmate Alexia, som inte är blodsfamilj, men definitivt familj ändå. Sedan trettio år.

Jag är så lyckligt lottad. Så tacksam för allt jag har. Och jag är så glad att jag har vett att uppskatta det.
Snälla Gud, låt oss få vara friska och lyckliga. Det är allt jag vill <3 (förmodligen vill resten av världen det oxå…).
Och detsamma önskar jag alla fina människor därute. Tata!

The Bachelor is back!

Here we go again. The Bachelor på Sjuan is back!
Detta årets Bachelor heter David, är 33 år och polis från Göteborg. Jag tycker inte han är någon knock-out, men visst, det är ju något speciellt med män i uniform… (även om han inte har den på sig under inspelningen), och faktiskt även med dialekten göteborgska – coolaste dialekten i Sverige!

På tal om inspelningen: detta årets Bachelor spelades in i Grekland 🙂
Ska som vanligt bli kul att kolla. Och fortsätta förundras över att det faktiskt finns folk som anmäler sig till detta. Nej, jag är inte dömande. Bara jäkligt undrande.
Av någon konstigt anledning tänker jag alltid på min exsambo A när det är Bachelor. Han kunde aldrig fatta att jag tittade på det (eller på Glamour och Dr Phil…😂).. nä, jag kan inte fatta det heller, men jag kollar. Vadfan, det är ju ändå roande, hahha!

Hursomhelst, jag har fått en ny provisorisk framtand – men även tid för operation i slutet på november. Denna gången tänker jag inte fega ur utan fullfölja behandlingen och skaffa mig det där jäkla implantatet en gång för alla.

.. och så har jag haft vänner över på middag och min Elena ville ha lax, så lax blev det <3
Laxgryta, för att vara mer exakt, som faktiskt blev riktigt god!

…. avslutningsvis, det är min fantastiska pappas födelsedag idag ❤ älskar honom så! Bästa pappan!

Bästa sättet att starta dagen eller veckan på!


… gå upp tidigt, tidigt, göra en kopp te eller kaffe, lägga mig tillrätta på soffan och kolla på Netflix. I lugn och ro.
Fast egentligen gillar jag att börja dagen med en löprunda. Men jag gillar lika mycket att avsluta dagen med en löprunda.
Jaja, det kvittar i vilken ordning jag gör saker och ting – så länge jag gör sånt som jag mår bra av.

Har jag sagt lately hur mycket jag älskar mitt liv?
#lyckligtlottad <3

”Jag har ljugit för dig”…

… så välkomnade min barndomsklasskamrat Paola mig när jag kom hem till henne på middagen hon bjudit in mig till häromdagen …
Okeeeeej, tänkte jag… jag hade sett framför mig en mysig middag med oss två, vi har inte träffats på säkert 10-15 år (!!), så nu var jag sjukt nyfiken på vad hon hade ljugit om..

När jag klev in i huset så möttes jag först av Paolas döttrar, sen av ytterligare några tjejer som jag aldrig träffat förut. Okej.. vad handlar detta om..? De andra var lika ovetandes som jag – alla trodde dom skulle ha en middag på tu man hand med Paola.
.. och som ni ser nedan är Paola fortfarande ett proffs när det gäller bjudningar – det har hon alltid varit!

Jo, det visade sig att Paola hade en baktanke. Hon ska nämligen gifta sig och vi som var inbjudna till henne den kvällen skulle alla få en uppgift till bröllopet. Jag får dessvärre inte avslöja vilka uppgifter vi har, men jag kan säga att jag är djupt ärad.
Vi är alltså Team Bride!
Nedan med Paolas döttrar Emelie & Julia.


… vi fick oxå en fin liten presentpåse med saker vi kommer behöva till den stora dagen <3

Vilken kväll det blev! Detta hade jag såklart överhuvudtaget inte ens tänkt på, att Paola ens ville ha mig på sitt bröllop – och då inte ”bara” som gäst. Jag menar, vi har inte setts IRL på hur länge som helst, men såklart följt varandra på facebook. Jag är extremt hedrad över rollen jag tilldelats. Bästa rollen – och det tycker alla om sina roller, för det är verkligen bästa rollerna utifrån vilka vi är, som vi blivit tilldelade! Kan dessvärre inte avslöja mer 🙂
Det blev en kväll med många skratt och en del glädjetårar.
Shit så glad jag är att vi har connectat igen efter så många år! Paola och jag gick alltså i samma klass på Rosengårdsskolan, på låg- och mellanstadiet och vi bodde båda på ”förstagården” under några år och sprang in och ut hos varandra hela tiden. Sedan flyttade vi till Ramels väg 19, som låg mellan tredje och fjärde gården, men vi fortsatte leka ändå.

To be continued. Bröllopet är i augusti nästa år och det kommer krävas några möten däremellan.

Trevlig helg när det är dags alla fina människor <3

Translator

Arkiv