Monthly Archives: juni 2018

Bästa komplimangen ever!

Dagen har spenderats med min systerdotter lilla Anna. Först sprang vi 5km och sedan åt vi lunch. Hon blev inte så glad över att lunchen var linssoppa, det är inte hennes favoriträtt direkt, men hon åt det. Och när jag frågade om det var gott så sa hon: ”det smakade som jiajas”. Alltså som mormors. Låt det sjunka in. Som min mammas. Den finaste komplimangen ever!
Mormors linssoppa hittar man för övrigt här
. Eller i min bok Bara Bella om man råkar ha den i sin ägo (länken går till Adlibris, men den finns på flera sidor).
Ingen gör linssoppa som min mamma, inte jag heller. Oavsett vad älskade lilla Anna säger 🙂

Sen cyklade vi ner till Limhamn och shoppade och tog sedan en fika.
  
Köpte den här klänningen bland annat (köpte ett par byxor oxå) och lilla Anna utbrast att jag påminner om X (jag säger inte vem, just in case, hahahha). Det var nog inte en komplimang.. X är informerad och hon är övertygad om att det var en komplimang. Jag är som sagt inte så säker, hahaha.
Nu grilla, puss&kram alla fina <3

Jag älskar bröllop!

(så länge det inte är mitt eget…) 🙂

I helgen var jag på fina Josefines bröllop, min barndomsbästis dotter.
Hon var alldeles bedårande och brudgummen Ulf var så stilig. Naturligtvis blev jag rörd.

Här med min fina guddotter Anna, brudens lillasyster <3
Stolt pappa Peter i bakgrunden, tillika min redovisningssnubbe (Granberg Redovisning, förresten).

Med min barndomsbästis Viktor, brudens stolta mamma <3

Kallis levererade big time!


Stort lycka till finaste Jossan & Ulf, önskar er allt gott!

Are you still stupid?


Well, det ska högst motvilligt erkännas att, japp, jag har varit stupid. Genom att ta tillbaka ett ex alltså. Det hade förvisso gått sju år sedan vi sist var ihop, men inte mycket hade ändrats hos honom, upptäckte jag tidigt. Så därför blev det inget långvarigt andra omgången heller. Men visst, jag var dum, det är bara att erkänna.
Varför tar man tillbaka någon som uppenbarligen inte är bra för en? Som kanske behandlar en illa? Bedrar en? Misshandlar en fysiskt och/eller psykiskt? Jag vill i sammanhanget tillägga att mitt ex som jag började träffa igen efter sju år, han har aldrig misshandlat mig på något sätt, jag hade ALDRIG varken stannat första gången eller gått tillbaka andra gången om det hade hänt.
Han var världens snällaste och vi hade så kul ihop, kanske tog jag honom tillbaka för att jag trodde att det skulle bli så igen? Och för att han han ändrat på vissa saker hos sig själv som han verkligen behövde jobba på. För jag var inte var kär i honom andra gången. Men dum? Ja, absolut, det var jag. Till mitt försvar så gjorde jag mig av med honom ganska snabbt.

Jag är uppriktigt nyfiken på varför andra gör det, vad är det som gör att man går tillbaka? I synnerhet om man blir bedragen, lurad, kanske slagen, mm, och ändå går man tillbaka, alternativ stannar kvar!?
Var går ens gräns? Hur långt kan partnern gå innan man lämnar på riktigt?

Jag hoppas att jag inte framstår som dömande, det är inte min intention, jag är bara uppriktigt nyfiken på hur man resonerar och vad man säger till sig själv som gör det ok att acceptera att inte bli behandlad med respekt och kärlek. Som gör att man blundar för vissa saker.
Är personen man är förälskad i oerhört ångerfull? Eller bara väldigt manipulerande?
Eller är man själv extremt desperat? Svag? Eller bara jävligt korkad? Dessa frågor måste man ju oxå ställa sig. Och svara ärligt på. Åtminstone till sig själv.
En frisk person lovar inte guld och gröna skogar ena dagen och dumpar en/slår en/bedrar en nästa dag. Man måste ju vara riktigt sjuk för att göra så. Eller oerhört manipulativ.
Och en frisk person tar väl heller inte tillbaka en sådan person gång på gång? Eller rättare sagt, en person med självrespekt och integritet skulle inte tillåta sig att behandlas på detta sättet. Tänker jag.

Sen är jag uppriktigt nyfiken på dom som gifter sig mer än en-två gånger. Och framförallt på dom som gifter sig med någon som varit gift mer än två-tre gånger. Säger inte det något om den personen? Då menar jag inte om man var ung och dum och gifte sig när man var typ 18 och skilde sig efter ett år, eller om man råkat bli änka/änkling – jag menar personer som gifter sig lite hur-som-helst. Hur kan man bara kasta sig in i ett äktenskap? Jag förstår inte det. Och jag förstår det än mindre om det finns barn inblandade.

Nej vissa saker kommer jag aldrig förstå.
Men en sak har jag lärt mig: man lär folk hur dom ska behandla en.

Bara några tankar såhär en torsdag kväll.
Tata folket <3

Vilket väder va!

Alltså vilket väder vi har haft. Helt ofattbart. Så varmt kan jag inte minnas att det varit i Sverige tidigare – och framförallt inte såhär länge! Bara att go with the flow så länge det varar.

Det är oxå Pride denna veckan i Malmö. Regnbågsflaggor överallt och en massa glada färger – härligt 🙂


Utöver min egna politikerdebatt som jag modererade, så var jag på Scandic Triangeln och lyssnade på Camilla Gisslow, vars ena enäggstvillingdotter meddelade vid 4,5 års ålder att hon egentligen är en pojke.
Jag har lyssnat på Camilla tidigare, jag blev lika rörd nu som första gången. Hon har en fantastisk berättarröst och det hon säger är så viktigt. Har man möjlighet att lyssna på henne ska man definitivt göra det.

Nu chilla på stranden igen, tata alla fina människor <3

Slut som artist …

… men en glad sådan, som modererat klart Malmö Prides politikerdebatt – det gick bra, det måste jag nog ändå säga.
Det värmer verkligen i hjärtat när både politikerna och åhörarna kommer fram efteråt och, jag citerar, säger ”Du var riktigt grym! Sjukt påläst! Höll politikerna i schack! Så himla bra du var!



Malmö Prides bild, haha. Nä, jag lät nog ingen svamla. Fast jag var nog ganska snäll ändå. Fast det kanske inte Kristdemokraten tyckte. Som plåster på såren fick han lite extra taltid 🙂

Viktigast av allt var förstås att min uppdragsgivare, Malmö Pride, var nöjda – och det var dom.
Tacksam.
… tacksam oxå för att mitt klockan 8-möte imorgon blev flyttat, puh.

Over and out. Peace <3

Något av det värsta som finns


Något av det värsta jag vet är snåla människor. Jag har skrivit om snåljåpar tidigare, jag klarar på riktigt inte av dom. Får mig att må fysiskt illa.
Sådana som dessutom kanske lovat att dom ska ersätta någon som lagt ut pengar, eller dela på vissa kostnader, och sen skiter i det? Tillochmed skiter i att ersätta en student – som förmodligen inte ens har särskilt mycket. Va!? Vem gör så?
Eller när man lovar att man ska hjälpa någon ekonomiskt och en kvart senare påstår att man inte har råd.
Hur är man funtad? Hur rutten är man?
Framförallt undrar jag om man inte skäms? En normal människa hade skämts ögonen ur sig.. men man kan väl inte vara normal och hålla på så?
Patetiska och pinsamma är vad dom är. Och dom går säkert oxå på toaletten när notan kommer… herregud så pinsamt.

Att inte ha pengar är en sak. Det har jag såklart respekt för det. Men det brukar inte handla om det. Snåljåpar har oftast mer pengar än andra. För att spendera pengar på sig själv brukar inte vara ett problem. Pengarna spenderas absolut inte på snålisarnas barn, nädå, dom spenderas på en själv endast.
Jag undrar igen, hur är man funtad?

… och skäms man inte?

Statsvetarexamen in da house

Min fantastiska Elena är äntligen klar efter tre års slit. Färdig statsvetare. Wow!




Vi är så stolta över henne! Ord kan inte beskriva!
Efter ceremonin på universitetet åkte vi hem där familj och vänner väntade för att fira den nybakade statsvetaren <3


Lugnet före stormen..


Mat och kakor i överflöd. Min bonusdotter Rania gjorde en massa bakverk, muffins, pannacotta, morotskaka, ballerinabollar, chokladrutor, mm. Hela morgonen och dagen stod hon och fixade! Muffinsen var med ”examens-hattar”!
Min mamma gjorde tiramisu, ”otia” (klenäter på svenska), rostbiff, kalkon och bröd och farmor gjorde pastasallad. Just det, min partner in crime Patricia gjorde en jordgubbs-cheesecake! Vi hade så mycket och allt var supergott.

Min fantastiska mamma

Jag höll såklart ett tal som jag inledde med att berätta om dagen då Elena fick beskedet om sina universitetsstudier…

… talet avslutade jag med att berätta att Elena ska fortsätta plugga efter sommaren, denna gången juridik, och för att försäkra sig om att hon aldrig mer ska behöva undra om hon kommer in eller inte, så gick hon och gjorde högskoleprovet och skrev 1,8, alltså ett-komma-åtta, kan ni fatta!, och givetvis underströk jag att döttrarna ärver sin intelligens efter mamman. Tror jag nämnde det ett par gånger för att det skulle sjunka in ordentligt, hahaha.

Som sagt, jag är så oerhört stolt! <3

Translator