Julen varar definitivt till påska

Nej, jag tänker inte klaga över kylan och snön, även om jag vill. Jag kan ju ändå inte påverka vädret. Det enda jag kan göra är att boka en resa och åka till solen – och det hade jag lätt gjort om jag hade haft utrymme för det i kalendern.
Det jag tänker klaga på (även om jag inte kan påverka det heller, bara delvis) är hur ont jag har i min tennis- och golfarmbåge (som jag skrev om för några veckor sedan).

Smärtan är verkligen jättejobbig, men värst är att jag känner mig så begränsad. Jag är van vid att kunna röra mig obehindrat. Jag är inte van vid att behöva tänka på varje rörelse jag gör. Eller att gå på smärtstillande (vilket jag iofs inte har gjort på flera veckor nu, eftersom jag inte vill ta tabletter i tid och otid).
Det är vid sådana stunder man inser hur privilegierad man är. Jag är. Och säkert en aning bortskämd som tar det för givet att kunna greppa ett paket mjölk, tex.
Jag är på bättringsvägen, dock. Träffar bästa naprapaten (snyggaste oxå!) varje vecka och jag känner att det går framåt. Förvisso ett-steg-fram-och-typ-sju-steg tillbaka ibland, men ändå framåt. Jag förstår att vägen är lång, vissa talar om ett år (!), men det hoppas jag att jag slipper. Herregud, ett år. Jag har haft ont i två månader och vet inte hur länge till jag klarar…

Hade sällskap av min lilla favoritAnna idag, som var med mig hos naprapaten, och efter det tog vi en kaffe och därefter lunch, och senare på eftermiddagen åkte min Micaela med Anna till badet. Min Elena jobbade.

Nu är det påsk, fast med vinterväder. Men skit i det. Det är som det är.
Glad påsk!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Translator