Det här med vänskap

Vad är det som definierar hur nära vänner man är med någon? Är det hur länge man känt varandra? Eller hur ofta man pratar eller ses IRL?
Har det att göra med om man gillar (eller ogillar för den delen), samma saker? Skrattar åt samma saker?

Även om ovan saker kanske underlättar, så är det iallafall i min värld inte nödvändigtvis vad som definierar en nära vän.
En äkta vän för mig är någon som alltid står upp för en. Som tar en i försvar. Som man kan vara rak och ärlig mot. Som man kan lita på och som alltid bara är ett samtal bort.
En nära vän är någon som står på din sida och aldrig slår under bältet. Och som definitivt aldrig skulle kasta saker i ansiktet på en. I synnerhet inte om den personen är i ”underläge”, tex är i dennes hem, bara för att nämna ett exempel.
En vuxen person som mot all förmodan agerar såhär, är ju definitivt inte en nära vän. Eller ens en snäll person.
Det är så lågt att det inte går att beskriva. Och agerar man på detta sättet, så är man ju en väldigt elak person.

Man gör ju olika mycket för varandra. Ibland är det en som tar mer och en som ger mer. Så är det i de flesta vänskapsrelationerna som jag känner till iallafall. Ibland är det den ena som behöver lyftas, andra gånger är det den andra.
En annan egenskap som är väldigt viktig för mig är att man har förmågan att be om ursäkt. Att faktiskt kunna säga ”förlåt” när man har felat. Saknar man den förmågan är man sannolikt inte en av mina vänner.
Fel gör vi alla, frågan är hur man hanterar det. Jag dömer folk utifrån hur dom hanterar sina fel.

Jag är mycket tacksam för de vännerna som jag har i mitt liv. De flesta har jag haft i många år och det är mycket fina människor.
Men då & då upptäcker man att vissa kanske ändå inte är så fina iallafall. Hur tråkigt det än känns, så rensas dom bort. Jag kan inte ha elaka, missunnsamma, och taskiga personer som inte ens kan be om ursäkt, bland mina vänner.

Som tur är så jag lyckligt lottad med en stor bekantskapskrets. Och så har jag några riktigt nära vänner som jag vet skulle göra allt för mig. Och jag för dom såklart. Naturligtvis utan att man slänger det i huvudet på dom… man gör ju inte saker för sina vänner, för att sedan kasta det i ansiktet på dom efteråt. Det är som sagt riktigt lågt. Och när en nära vän gör det, ja då är det riktigt sorgligt. Det bevisar ju att det inte är en äkta vän.

Nåväl, jag är som sagt lyckligt lottad. Så tacksam för allt jag har – och det är verkligen inte lite!

Önskar alla fina en härlig vecka <3

One Response to Det här med vänskap

  • Becky B says:

    De bästa vännerna är svårast att finna.
    Spelar egentligen ingen roll hur länge man känt varann utan det viktigaste är att man finns där vid både goda och dåliga tider.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *


*

Translator