Monthly Archives: februari 2017

Yes, I do love that sound…


.. och jag har världens mysigaste takfönster… att lyssna på regnet i mitt sovrum är en fröjd.
Så rogivande.
Yes, I love it.

Lite låtsasledig på sportlovet

När ens egna barn är universitetsstudenter och därmed inte har sportlov, får man ta dom barnen som finns till hands. Denna gången blev det syrrans Anna <3
Jag började dagen med ett möte och när det var klart hämtade jag Anna och vi tog först en löprunda.

Efter löprundan åt vi lunch och stack sen till IKEA. Givetvis tog vi en fika där med 🙂



.. sedan åkte vi hem och byggde ihop det jag hade köpt.
Härligt häng med älskade lilla Anna.

Nu planera inför middagen jag ska hålla imorgon, tata folket!

Enligt Facebook borde jag jobba som …


HA! Jag visste det. Facebook har banne mig alltid rätt! Jag är ju redan författare, remember?
Bara Bella, Inga Konstigheter” är min debut..

Fast man får väl inte kalla sig författare förrän man skrivit minst två böcker? Eller är det tre? Och jag har faktiskt påbörjat min andra bok ”Från Rosengård till Rosenvång”.
Bok nummer två är dock inte i ”blogg-form” som ”Bara Bella” är, utan den kommer skrivas rakt upp och ner… men jag verkar inte riktigt få loss tummarna …
Jag har inte riktigt ro att fortsätta skriva. Har för mycket annat runt omkring som distraherar och hindrar mig från att koncentrera mig på bara boken.
Jag får väl ta en månad i något varmt land och bara sitta och skriva! …. eller NOT… jag har inte en månad över för det. Har alldeles för mycket annat jobb, så den lyxen får vänta.

… och är man intresserad av min bok så finns den på bl a Adlibris, cdon.se, Bokus, Vulkan och Litteraturmagazinet – jag är så sjukt stolt över det!
Givetvis finns den hos mig oxå 🙂
(och shit vad jobbigt det känns att promota sin egen bok såhär…)!

Nu över till annat, tata gott folk <3

Omtänksam (och smart) dotter…

Min ena dotter och jag chattade när hon informerade mig om att hon tänkte söka utlandstermin.
Notera, informerade. Inte frågade.
Mitt hjärta hoppade till…
Hon nämnde flera tänkbara länder i Europa, men inte Grekland. Jag frågade varför inte Grekland, och då svarade hon att det universitetet hon vill gå på inte tog emot utlandsstudenter just den terminen (Va? Det hade vi säkert kunna ordna. I Grekland är allt möjligt, hehehe).
Hursom, sen skrev hon att det fanns bra universitet i även USA, Australien och Kanada, men ”jag ville inte orsaka dig en hjärtattack, mamma”..
Puh!! Tack för det älskade unge! Europa är sååå bra. Jätte-jättebra.
… allra bäst är det ju förstås hemma …
Nä jag skojar.. Klart tjejen ska göra en utlandstermin! Bara hon kommer hem sen. Men det fattade ni. That goes liksom without saying.

Sa jag förresten att hon skrev 1,8 på högskoleprovet (!!) i höstas? Som var ett av dom svåraste högskoleproven ever.
(för er som inte vet, högsta poängen är 2,0 och medel ligger på o,8-o,9).
Med 1,8 kommer hon in på samtliga program, förutom läkarlinjen men det gör inget, för det vill hon inte bli.
Hon sökte på skoj in till Psykologprogrammet för att se vilken reservplats hon skulle hamna på, och kom in.
Well, min unge är smart. Och vacker. Och framförallt en fin tjej med hjärtat på rätta stället.

.. och ni vet ju redan att döttrar ärver intelligensen av sin mamma, eller hur? I mitt fall är det iallafall soooolklart! Och kan ni tänka er hur lyckligt lottad jag är?, jag har ju en lika smart, vacker och godhjärtad dotter till som förgyller min tillvaro!
Iallafall, bilden är från när hon klarade sin allra första tenta hösten 2015.

Förlåt skryt-blogginlägg, men jag kunde inte help myself. Är så sjukt stolt, låt mig hållas ok! <3
Tata alla Einsteins där ute 🙂

Ska du snart föda barn?

.. ja då kanske du inte ska lyssna på vår senaste AjPodd, hahaha!
Skämt åsido, klart du ska lyssna. Helene och jag delar med oss av våra erfarenheter från under och efter graviditeten och förlossningen. Shit vilka minnen alltså..
Allt från rädslorna, till morfinsprutorna, till att amningen inte fungerade, till att man vill kasta ut maken genom fönstret till allt curlande vi håller på med fastän dom numera är vuxna.
Och mycket, mycket mer.. som sagt, det här avsnittet vill ni (heller) inte missa <3

.. och snart släpper vi en podd med våra barn – och det vill ni definitivt inte missa!
Tata kära vänner, önskar er en fin vecka! <3

När du missar ett öppet mål…


Jag har vid två tillfällen kontaktat en leverantör som jag eventuellt vill inleda ett samarbete med. Båda gångerna har den här personen varit glad över att att höra ifrån mig, men båda gångerna har ingenting hänt (!!).
Det förvånar mig något enormt. På riktigt. Jag är en potentiell kund. En riktigt bra sådan, faktiskt, det här företaget hade kunnat tjäna en bra slant på oss.
Men.. ingenting händer.
Jag är uppriktigt förvånad. Hade jag haft en säljare som missat inte bara ett, men två sådana tillfällen där kunden hör av sig, då hade jag omedelbart avskedat den personen.
Nu till det konstiga – personen som jag har kontaktat två gånger är inte en anställd säljare på företaget. Det är ägaren himself! Ägaren himself återkommer inte. Kan ni fatta? Jag kan det inte…
Jag har funderat på varför man inte återkommer. Är det helt enkelt så att man är lite fat and happy? För att man redan har så pass många kunder att man skiter i om man får fler? Nja… jag har lite svårt att föreställa mig det… Dom behöver alla kunder dom kan få.
Har man kanske inte tid? Inte heller ett alternativ enligt mig. När en ny kund knackar på dörren så öppnar man! Man tar sig tid. I synnerhet om man är ägare. Och vill man av olika anledningar inte ha fler kunder, så får man ju säga det. Kan jag tycka.

Jag kommer förmodligen fråga ägaren rakt ut varför han inte återkommer med ett businessförslag. För mig är detta så ofattbart. Herregud, man vill väl ha så många kunder som möjligt? Framförallt kunder som är aktiva i sociala medier, som syns och hörs lite här och var, och som definitivt hade promotat deras produkt – vilket jag oxå sa att vi skulle göra (!). Ofattbart att jag inte fått något businessförslag.
Och för att vara övertydlig så är det alltså företaget som kommer tjäna på oss. Inte vi. Vi kommer inte tjäna en krona.

Jaja… bara lite tankar såhär på onsdagskvällen.
Tata kära läsare, vi hörs snart igen <3

Näringslivsgala i all ära …

… men hemma is where I wanna be…
Vi var på Näringslivsdagen och det var mycket bra, men jag hade även ett extra styrelsemöte på kvällen.

.. och sen var jag inte sugen på att dressa om för att gå på gala. Jag ville bara hem. Jag har varit på så gott som alla galor de senaste 10 åren och jag känner mig helt enkelt färdig med det.
Kan ju oxå ha att göra med att det blev sent igår. Jag var hos min bästis Sussie, vi var ett gäng tjejer som överraskade henne eftersom hon har fyllt år.


Det var en alldeles underbar kväll med god mat, sushi är liksom aldrig fel!, trevliga tjejer och roliga samtal. Jag uppskattar sjukt mycket alla tjejmiddagar som jag har förmånen att bli bjuden på.
Men.. hemma.. ja.. det är bäst. Inget slår att få komma hem och få ta av sig kläderna, ta på sig pyjamasen och bara ta det lugnt 🙂

Tantvarning? Kanske..
Men vem bryr sig? Inte jag!
Tata finisar <3

We love Linnéa Claeson – JAHAPP we do!

Jag vill fan bara leva. Bara något så enkelt som att få leva på samma villkor som männen i min omgivning. Spela handboll i en jämställd miljö och sedan få ett lika bra betalt juristjobb som killarna som gått juristprogrammet med mig. 
Kunna sluta vara rädd när jag gick hem själv på natten, slippa vara orolig när mina tjejkompisar hoppar in ensamma i en taxi. 
Aldrig mer mötas av ett våldtäktshot när ja öppnade min mailkorg, att varenda kille var mer äcklade av tanken på sexuella övergrepp än över något så naturligt som mens. Att mer resurser satsades på att förhindra våld, hot och sexualbrott i hemmen.
Att kvinnor fick välja att vara både sexiga och osexiga utan att få skuld, skam, kritik, ifrågasättande och missaktning.

Att kvinnor fick amma utan att få höra att deras bröst ska skylas, att alla slutar tafsa på aborträtten, att tjejerna som är yngre än mig slipper utstå samma sak när dom kommer upp i min ålder.
Jag ville att de tre fulla medelålders männen som raggade på mig i hotellobbyn igår efter min medverkan i SVT Opinion hade låtit mig gå förbi utan att kommentera mitt utseende och mer där till.
Att alla män som skickade bilder på penisar och nakna kvinnor under gårdagen höll sin skit för sig själva och inte blandade in mig.
Att alla som skrev att vi feminister nu har gått för långt förstod att vi feminister bara har börjat!

Vilken tjej alltså, Linnéa Claeson for president! Efter att hon avslutat sin handbollskarriär 🙂
Hon har gjort det till en grej att hänga ut alla assholes och deras konversationer – kolla in det på Instagram-assholesonline.
Kan säga att jag fastnade. Hon är jävligt rolig i sina svar!
Nedan en bråkdel av alla meddelanden hon får… (folk är verkligen inte kloka alltså…).


Jag fick oxå för inte så längesedan ett par penisbilder skickade till mig. Från en kille som skrev till mig i jobbsyfte, trodde jag. Efterhand började han fråga om mig, och då förklarade jag vänligt att jag inte var intresserad och avslutade diskussionen.
Då kom penisbilderna (!) Som om jag skulle bli intresserad då! Eeehh… tror knappast det va?!
Jag frågade honom var i konversationen skrev jag något som ens antydde på att jag ville ha bilder på hans penis?? Vad var det som gjorde att han tyckte det var okej att skicka sådana bilder till mig? Vad hade jag possibly sagt som uppmuntrat till detta?
Naturligtvis ingenting! Inte ens en tillstymmelse till uppmuntran! Och jo, jag vet att det finns brudar som uppmuntrar och vill ha sånt, men tro mig, jag_är_definitivt_inte_en_av_dom. Definitivt inte.

Jag fattar inte att man inte skäms!!! Helt jävla ofattbart att man inte skäms ihjäl!
Den här killen spelade, antar jag, förvisso djupt ångerfull och bad om ursäkt, men ”han hade ju blivit såååå kär i mig och kunde inte help himself”.
Eller hur.. Vilket pucko alltså. Suck.
Jaja, den sista idioten är tyvärr inte född och jag tror dessvärre inte att detta kommer upphöra.. det enda man kan göra är att hänga ut dom och försöka skratta åt skiten.

Nu överraskningsfira väninna som har fyllt år.
.. och HEJA Linnéa Claeson <3

Finally Friday

Just denna fredagen och denna helgen såg jag faktiskt extra mycket fram emot. Jag behöver hämta mig efter en hyfsat tung vecka. Jobbmässigt då.
Jag älskar ju mitt jobb, det vet ni som följer mig. Men ibland flyter inte allt på så smidigt som det brukar. Det gillar inte jag. Det har hänt lite för många saker på alldeles för kort tid, saker som varit utanför min kontroll. Tack o lov har det inte varit något som skadat oss, men det har varit några riktigt störande moment i våra annars så problemfria processer. Jag är tacksam för det jag har lärt mig men jag är ännu mer tacksam över att vi på riktigt har dom allra bästa kunderna på jorden! Världsklass!

Faktiskt har det även varit tungt privat. Jag har varit på begravning. Även om det inte var någon som stod mig supernära, så påverkar det mig ändå djupt. Först och främst för att en fin människa dör. Och att se sina vänner så ledsna. Sorgen som är så påtaglig.
… samt den fruktansvärda och absolut förbjudna tanken, att … nej, jag kan inte ens skriva det.
När jag tänker efter har jag varit på två begravningar och två dop inom loppet av bara några månader. Tack gode Gud för den balansen… men shit alltså… jag är i den åldern nu där begravningarna förmodligen kommer vara mer frekventa än dop och bröllop.
Jag vet att det är livets gång, men jag har svårt för att acceptera det. Jag vill inte ens tänka tanken.

Kvällens löprunda var extremt skön och välbehövd!
Nu filmtajm med min Elena som strax kommer hem med godis och glass. Längtar <3

Maria Lindberg in da house!


Maria var en av dagens föreläsare på International Sport Conference som arrangerades på Baltiskan.
Nedan Maria med dagens moderator, min goda vän Teddy Landén!

Några på scenen, bl a Niclas Carlnén min fd klubbchef på LdB/FCR, Toni Petersson från Oatly och Sarah Sjöström, OS-medaljören i simning.

Allra störst impact (förutom Maria såklart) gjorde Mikael Andersson från Göteborg… utan armar och utan ben talade han om hur allt är möjligt så länge man har modet att följa sina mål och drömmar. Han kan spela pingis och stå på händer. Och till skillnad från sina jämngamla vänner (51 år) kommer han aldrig få problem med knäna – han var rolig oxå!
Perspektiv. Respekt. Så kan jag sammanfatta hans föreläsning.

Nedan vi i green room efter avslutad konferensdag.
Ted Åhs, Maria Lindberg, Daniel Wessfeldt, Toni Petersson, Sarah Sjöstrom, undertecknad och Teddy!

En mycket bra dag, nu bio <3

Translator