Tror du på Gud?

Det här med att tro på Gud. Eller inte tro på Gud. Eller på någon/något. Vadsomhelst eller vemsomhelst. Gud behöver ju inte vara en person. Eller en sak för den delen.
Är man för ”på” om man frågar folk om dom är troende? Vilka brukar ställa den frågan mest, troende eller icke-troende personer?
Jag tror på Gud. Jag tror att Gud är en blandning av sak och person. Och jag tror att Gud är god. Är det en han eller hon? Eller rentav en hen? På tal om ”hen”, gillar jag ens att det ordet finns..? Tveksamt.. men bra när man inte vill skriva hon eller han.
Kan Gud bli arg? Får jag lov att bli arg på Gud?
Shit vad många frågor jag ställer. Vissa är ju retoriska förstås.

Förmodligen får man bli arg på Gud. För Gud förlåter ju alla. Alltid. Och jag kan föreställa mig att många emellanåt faktiskt blir arga. Jag blir iallafall skogstokig när barn svälter. När barn dör. Eller blir utsatta för groteska övergrepp. Jag blir rasande på alla avskum som utför dessa handlingar mot barn.
Över lag kan jag bli jättearg över alla orättvisor på jorden, men mest när just barn far illa. Men är det då egentligen Gud jag är arg på? Eller på något ont?
För om Gud finns, som är god, så bör ju rimligtvis även ondska existera.
Jag tror det iallafall. Annars hade dessa avskyvärda handlingarna aldrig ägt rum.

Men jag tröstar mig med att det goda alltid vinner, inbillar jag mig iallafall…

Ovan kors köpte jag när vi var i Rom med hela familjen förra våren. Vi var såklart i Vatikanstaten, och det var oxå där jag köpte korset. Jag hade en hyfsat tung tid just när vi var i Rom, men när jag var i kyrkor kände jag mig ändå bättre på något oförklarligt sätt. Jag fick hopp. Förtröstan. Och en stark förhoppning och försiktig tillit om att saker och ting skulle lösa sig för mig. Oavsett i vilken direction det gick så skulle det ordna sig. Jag såg inte det skarpa ljuset i tunneln, men väl ljusglimtar – fastän jag just då innerligt hatade just dessa ord; ljuset-i-tunneln.
Korset hängde jag direkt upp i köket över kalendern när vi kom hem. Tycker det passar fint där.

Många tankar och frågeställningar kring Gud och hens (se, nu fick jag användning för ordet :-)) existens. Men som sagt, jag tror på de(t) goda, och att de(t) goda alltid segrar.
For the record så är jag inte super-religiös, såvida jag inte sitter i ett flygplan, och jag går till kyrkan (tyvärr) bara vid bröllop, dop och begravningar. Och när jag är utomlands.

Önskar alla fina en bra dag och avslutar detta inlägget med orden som min vän Hadiza brukar säga:
Tacka Gud! <3

3 Responses to Tror du på Gud?

  • Birgitta says:

    Kära Daniella, tack för att du skriver om Gud, religion och diverse spörsmål. Ja, man får lov att bli arg på Gud. Det bästa med Gud är att han är så tillåtande och förlåtande.
    Jag har inte alltid varit troende. Sedan jag blev det har ett lugn infunnit sig i min själ. Jag är inte lika rastlös eller orolig i mitt hjärta. Innan jag fann Gud var jag en orolig varelse som hade svårt att anpassa mig och finna mig till rätta i diverse sammanhang. Nu har allt fallit på plats. Jag lever ett harmoniskt liv.
    Jag blir så glad när du skriver om Gud. Du är en stor förebild för många och det betyder mycket att du vågar tala om att du tror. Jag gick in på sidan du länkade till och återigen slås jag av din fina familj och din gränslösa kärlek till dessa människorna.
    Men jag blev också ledsen över att du hade en tung period då. Jag förstår att den härrör till din kärlek.
    Daniella, av hela mitt innersta önskar jag dig lycka och ro i själen och det tror jag kommer först när ni talat med varandra. Ursäkta min framfusighet. Du har inte bett om min åsikt och här kommer jag dragandes med den.
    Ta hand om dig fina, fina du.
    Vh, Birgitta

  • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

    Hej Birgitta och tack för din kommentar!
    Jag anade faktiskt att du var troende, kul att det stämde 🙂 Tack för att du alltid lämnar så fina kommentarer och feedback, och jag tackar ödmjukast för att du likställer mig som en förebild. Kanske inte heeeelt välförtjänt alltid..
    Att säga att jag funnit Gud känns inte som rätt ordval för mig. Jag har alltid trott på Gud – eller något gott. Alltid. Dock gör jag inte så stor sak av det. Jag är inte super-religiös och jag är som jag skrev i mitt inlägg, nästan aldrig i kyrkan.
    Tusen tack för dina sympatier bästa Birgitta! Ja, det var en oerhört tuff vistelse i Rom, dels för att det bara hade gått knappt ett par månader efter uppbrottet med min exsärbo, saknaden efter honom var brutal, men allra främst var det tungt för att han egentligen skulle vara med oss i Rom..jaja..
    Men det var då, och detta är nu – och jag mår bra <3 och vet du, du får gärna dela med dig av dina åsikter och råd, jag tar tacksamt emot allt som sägs i välmening och är av godo. Sen vad jag väljer att göra, det är en annan femma.
    Trevlig kväll fina Birgitta!

  • Birgitta says:

    Fina Daniella, du är något utöver det vanliga.
    Jag hör dig, att du mår bra. Men mitt hjärta, min känsla säger mig att du inte är ”klar”. Det finns en väsentlig skillnad mellan att må bra och vara klar . Ursäkta min fräckhet, som riktas till dig i all välmening. Du gör vad du vill med informationen, vad jag tycker vet du.
    Prata.
    Vh, Birgitta

Translator

Arkiv