Daniella Ibis AB

Såg My big fat Greek Wedding 2 förra veckan. Ååååå! Den var så himla bra!
Den här gången var det Toulas föräldrar, Gus & Maria som skulle gifta sig, det visade sig att prästen inte hade skrivit på deras wedding certificate för 50 år sedan.
Alltså pappa/morfar Gus.. naaaw, så söt. Påminde mig så himla mycket om min egen pappa <3
Och theia (aunt) Voula, I love her, hahaha! Alla greker har en sådan moster/faster. Jag är inget undantag, hehe.
En hel del kretsade oxå kring Toulas & Ians dotter, 17åriga Paris, vars enda syfte enligt morfadern var att hon skulle träffa en ”nice Greek young boy”.. Stackars Paris tyckte det var riktigt pinsamt att hennes familj inte riktigt var som andras.

Riktigt hög igenkänningsfaktor.. många tårar blev det för min del. I synnerhet när Toula säger till dottern: ”Why you wanna leave me???” Tror banne mig jag grät mer än vad jag skrattade..! Jag vet, jag vet.. jag är föööör känslig ibland. Sorry, kan inte hjälpas. .
Ska inte avslöja så mycket mer. Detta är en härlig feelgood-film och jag rekommenderar den verkligen. Jag går lätt och ser om den igen iallafall!

(..och for the record, a real lady knows that her poulaki isn’t for everyone…).

Jag har blivit med podd!
AjPodd. Med Helene Colak – det jag skrev om häromdagen att jag snart skulle avslöja!
Om ni går in och klickar gilla på https://www.facebook.com/ajpodden/ blir vi jätteglada!
Tack folks!

..och så den här bilden med, för den gillar Helene bäst..

..och i tid och otid går hon in och ändrar bilden!
Fan, jag ångrar att jag gjorde henne till administratör, hahahha!
Första podden kommer på fredag, stay tuned 🙂

Jag gillar ”Den här dagen”-funktionen på FB, måste jag erkänna. Tycker det är kul att påminnas om gamla minnen.
Det här är en sång jag tyckte mycket om då och nu.

..och här kan nu lyssna på den 🙂

Nu sova, imorgon är en stor dag. Mina fantastiska döttrars 20e födelsedag…!

Den bästa och finaste mamman på jorden <3

… som om jag inte redan har tillräckligt att göra med mina 2-3 företag, mitt uppdrag som Maria Lindbergs agent, mitt uppdrag som mentor åt ett par personer, mina två styrelseuppdrag på HK Malmö och LB07 (den sistnämnda blev jag lite jagad av pressen för tidigare idag…men jag vägrade uttala mig…), och vad mer? Vad jobbar jag mer med? Något mer är det säkert som jag glömt… hehe.
Iallafall, som om jag inte hade nog med allt ovan, ska jag nu starta upp en ytterligare en sak med min goda vän Helene!

Vad vi ska göra?
Ja, det får ni veta inom 10 dagar.. ! Jag veeeet, spänningen är olidlig, eller hur!?
Stay tuned …

Igår var jag och min Elena på bio. Vi skulle egentligen se Zlatan-dokumentären,  men den gick tydligen inte på den biografen som vi gick till, så vi såg en annan film, en som heter Room och som är Oscarbelönad.
Så himla bra!
Handlade om en mamma och hennes 5-åriga son Jack. Dom var inlåsta i ett litet fönsterlöst rum och filmen handlar om hur dom ska ta sig ut från rummet och vidare till världen utanför – en värld som Jack aldrig har sett och vet ingenting om.
Som sagt, filmen var så himla bra. Naturligtvis grät jag floder för den var även ganska sorglig emellanåt. Den här mamman gjorde ju allt för sin son, trots situationen dom befann sig i. Och självklart tänker man tanken, ”shit, vad hade jag gjort!?”.
Empati, ja. Förmågan att kunna sätta sig in i hur andra känner.
Ibland önskar jag att jag inte hade en så utvecklad förmåga att kunna det. Hade sparat mig många tårar.
Nåväl.
Snart är det påsk och denna veckan ska vi se ytterligare ännu en bio-film: Mitt stora feta grekiska bröllop – det blir väl inga sorgetårar där inte, däremot glädje- och igenkänningstårar 🙂
Har för övrigt ett gammalt ex som brukade kalla mig för ”Toula”. Mamman i filmen heter ju Toula, och det gör min mamma oxå. Eller rättare sagt, min mamma heter Dimitra, men kallas för Toula. Så när mitt ex ville skoja till det, så ropade han Toooouuulaaaa. Konstig humor, jag vet. Hihi.

När jag var liten sjöng alltid min pappa en sång som heter ”Τα μαύρα μάτια σου”, ”Ta mavra matia sou”, det betyder ”Dina svarta ögon”.

Jag älskade när han sjöng den!
Och varje gång jag hör den sången så tänker jag alltid på min pappa <3
(ovan version är ny, den riktiga är förmodligen mer än 50 år gammal – tror jag?).

Nu när våren verkar vara på ingång så tänker jag extra mycket på hur mycket jag längtar till Grekland. Till solen, värmen, och framförallt mina släktingar och vänner.
Och varje höst och vår ifrågasätter jag varför jag inte är där oftare? Ska börja åka dit lite mer faktiskt. It´s a promise. Inte bara på somrarna. Mina föräldrar är ju där till september, oktober. Och även om dom inte är där så kan jag åka dit ändå.
Japp. Det ska jag.


…bilder från i somras, en från när jag var i Kalikratia, och en med min syster innan vi gick ut
Längtar.. <3

Då har jag varit i Sthlm över helgen och träffat min co-host, en supergullig tjej som heter Anna.
Har även träffat Greklands nya HoD & HoP (head of delegation, head of press), det är alltså inte samma personer som de tidigare åren. Christer Björkman satte dock ribban högt för mig när han förklarade för grekerna att jag var ett rutinerat proffs, hahha.
Det kommer bli kul, ser fram emot det!

Nedan jag & Monika, hon var Greklands HoP, i år är hon det för Ryssland 🙂

Mr Mello/ESC – Christer Björkman




Detta blir nog sista gången jag gör det… nästa gång, dvs om det blir någon nästa gång, så ska det till jäkligt mycket. Jag kan det här nu. Det är ingen utmaning för mig längre. Men visst, det är sjukt roligt! :))

..återstår att se vem som vinner!

Jag tänker ofta på hur jag framstår inför andra. Vad tänker andra om mig?
Jag vill gärna framstå som bl a glad, snäll, rolig, trevlig, hjälpsam, kärleksfull, pålitlig och proffsig (i affärssammanhang).
Och jag tror att det är så folk som känner mig, faktiskt skulle beskriva mig. För mig är det viktigt att visa en bild av mig själv som är bra – fastän jag såklart är långt ifrån perfekt. Jag har oxå dåliga dagar ibland.
Men aldrig så dåliga att jag skulle göra som vissa andra kvinnor & män gör på tex Facebook….

Vissa så kallade kvinnor framställer sig medvetet som värsta slamporna och bara lägger upp en massa ”sexiga” bilder (tror dom alltså) och anspelar nästan hela tiden på sex. Kvinnor som försöker spela intressanta och mystiska, så att män ska vilja ha dom ännu mer. Mystiska, hur då mystiska?
Varför gör man så? Är det verkligen allt man har att komma med? Inga brains överhuvudtaget??
Hade man haft brains hade man inte gjort såhär överhuvudtaget..
För mig är det helt ofattbart. Man visar ju bara att man inte värdesätter sig själv. Och dessutom attraherar man väl inga bra män genom att bete sig såhär? För syftet är enbart att attrahera någon – vemsomhelst. Absolut inget annat.
Och på tal om männen, det är lika vidrigt det. Det är precis lika illa när män (män & män förresten..ingen riktig man agerar så på FB eller i andra sociala medier) agerar så lågt.
Det värsta är att dessa så kallade ”kvinnorna” & ”männen” har barn, både döttrar & söner i varierande åldrar. Shit vad jag tycker synd om dessa barnen som får se hur deras föräldrar framställer sig.
Vad tycker barnen om sina mammor & pappor egentligen?? Tänk att vara dotter och ha en mamma som hela tiden anspelar på sex i sina inlägg. Vad lär sig den tjejen? Eller om man är son, vad lär han sig?
Vilka signaler skickar dessa så kallade föräldrarna till sina döttrar & söner – har dom någon gång ens tänkt på det?
Förmodligen inte.. att tänka förutsätter att man har en fungerande hjärna innanför pannbenet.

Och sen har vi alla idioter som gillar dessa inläggen! Fast den orkar jag inte gå in på just nu…

Alltså jag vet inte.. alla får såklart bestämma själva. Vill man framstå som någon som ligger med alla, kvinnor som män, och är ”med på allt”, så fine.
Jag bara tycker att man ska tänka efter ett par varv innan man publicerar sex-anspelningar/nedsättande grejer om sig själv. Fast då gäller det förstås att man förstår att det är nedsättande, och verkligen inte häftigt.
Extra viktigt att tänka efter är ju förstås för att man har barn…
Man måste helt enkelt fundera över vilka signaler man skickar ut.

Ett litet tips bara; att vara classy är aldrig fel.. och nej, man är inte tråkig för att man har klass. Och nej, jag menar inte heller att man går med näsan i vädret – men att man går med huvudet högt. Det är skillnad.

Trevlig helg!

Knappt hann jag hem från Rom innan det var dags för nästa resa. Denna gången till Frankrike i utbildningssyfte.
Det har varit tre mycket intensiva dagar, vi har knappt hunnit göra något ”turistigt” alls. Dagarna har spenderats inomhus, vi var ju på utbildning.
Vi kom till Paris måndag kväll och vi åt middag med Mr Jerome, en av delägarna på Inovshop International, och sen åkte vi till hans båt och sov där.

Vilket underbart rum va! Badkar och allt i rummet.. fast vi badade inte.

Tisdag kväll åkte vi till Grenoble eftersom vi skulle på utbildning där under onsdagen.
Där var vi inte alls ute eftersom vi kom fram vid 23.30-tiden. Det blev raka vägen till hotellet (som hade badkar, och där badade jag, hehe).
Och sist kom vi till Annecy – en oerhört vacker och romantisk stad som tydligen oxå blivit vald till Frankrikes finaste. Hit ska jag komma igen!
Det första vi gjorde när vi kom till Annecy var att hitta en doktor. Jag fick en infektion i mitt finger, samma som jag fick i Rom, och som jag trodde hade blivit bra.. Tydligen var det inte bra fastän jag behandlade med både salva och klorhexidin. Ingenting hjälpte. Det var ganska illa. Det blev svullet och rött och hela fingret bultade av smärta.


Här tycker jag ändå att det ser hyfsat ut. Inte lika svullet som innan. När denna bilden togs hade jag tagit två omgångar antibiotika som doktorn skrev ut – och hon sa att mitt finger var så infekterat att hon inte trodde att antibiotikan skulle häva infektionen. Att man trots allt ändå måste skära så att varet försvinner. Eeeee… det_lär_inte_hända. Hell no.

iallafall, Annecy. Som sagt, så oerhört vacker stad!
Jag & Patti var på Le Freti och åt både raclette och ostfondue – sååå gott!



..och sen svor vi på att aldrig äta igen, hahhaha!

Torsdag morgon tog vi bussen till flygplatsen i Geneve för att flyga hem.
Ändå ganska skönt. Jag älskar att resa men jag älskar även att vara hemma. I synnerhet som jag inte känner mig helt frisk just nu. Då är det ändå bäst att vara på hemmaplan.

..och så älskar jag min resväska sjuuuukt mycket, hahha!

.. fast om några dagar bär det av igen på en shortie.. men efter det så lär det dröja läääänge innan jag flyger & far någonstans!