Monthly Archives: december 2015

The end of an era!

I år (och just idag) ska jag för första gången inte ha min dress-down. Ni vet, när jag samlar några av mina tjejkompisar, bjuder på ostar & vin och en massa annat ätbart, och vi alla är klädda i myskläder och pratar om allt mellan himmel och jord till sent in på natten. Alltid kvällen före nyårsafton.

Såhär kunde det se ut
IMG_6499
Det är alltså första gången på 10 år (!) som jag inte har denna kvällen.
Varför? För att jag faktiskt inte har känt för det. Jag har inte planerat inför eller tänkt på kvällen som alla andra år. Och sen i ärlighetens namn ville jag anpassa mig efter min kärlek – även om han aldrig hade krävt det. Tvärtom så hade han nog insisterat på att jag skulle köra som vanligt. Men jag har som sagt inte känt för det.

Och nu kanske jag inte borde vara så dramatisk i min rubrik; det behöver inte nödvändigtvis vara slutet på en era. Jag kanske bara gör ett uppehåll i år och kör som vanligt nästa år.
Den som lever får se 🙂
IMG_6491
Tata lovers <3

Mellandagsmatkoma 2015, check

..fast nu överdriver jag lite.. Jag har faktiskt inte ätit ihjäl mig. Idag. Inte igår heller. Men dagarna innan.. jeeeeesus..
Ni vet när man äter fastän man inte ens är varken hungrig eller sugen. Det har jag ägnat mig åt dagarna runt jul. Men nu är det slut på det roliga.
Tur att jag har tagit några löprundor! Igår och idag tex sprang jag med Maria (Lindberg, reds anm). 6 km båda gångerna. Plus ca 2,5 gång powerwalk.

Såhär ser man ut efter den löprundan/powerwalken. Lite lätt röd om kinderna.
IMG_6470
Jag har haft vänner över på middag, Elena gjorde sin ubergoda cheesecake med vit choklad!
IMG_6473
Som vanligt jättemysigt att umgås med mina vänner. Vi har alltid så mycket att prata om, och det blir alltid många skratt!
Efter att alla gått och  jag plockat undan är det soffhäng som gäller.
Underbart! 🙂
IMG_6477
Tata vänner, önskar er härliga mellandagar!

Julafton 2015, check

I vanlig ordning åt vi för mycket… och i lika vanlig ordning hade vi det så trevligt.
Jag älskar våra familje-gatherings. Utöver förmiddagsfika hos brorsan så hann vi med den traditionella julfikan på (numera) Mobilia. Jag passade på att rada upp alla kusinerna, efter längd, inte ålder, precis som en uncle i Grekland alltid gjorde med oss. Häftigt! Det skiljer ca 40 år mellan bilderna.
IMG_6341
IMG_6349
Nedan är vi på Mobilia, här jag med Aliki <3
IMG_6355
IMG_6359
Och utöver fika hos brorsan och fika+shopping på Mobilia hann jag även med, hör & häpna, en 4km-löprunda innan det var dags för mig att göra det traditionsenliga Nalle Puh-brödet och ta med till syrran.
IMG_6360
Ni vet, vi har våra traditioner: julbrödet ska vara i ugnen ca 1 timme – och det är under den timmen vi tittar på Kalle Anka. Vi är jag & mina döttrar.

Såhär tacksam känner jag mig, nu när vi lägger julafton 2015 till handlingarna.
IMG_6367
Imorgon är ny dag, juldagen, och egentligen då vi firar jul. Jag ser naturligtvis fram emot ytterligare en dag ihop med familjen, det bästa vi har!

Jag hoppas ni alla haft en underbar jul <3

Hon är hemma! <3

Dan före dan och min Micaela är äntligen hemma! Förvisso bara över jul & nyår, men det är bättre än ingenting.
IMG_6319
Dagen till ära kom mina föräldrar och Dafina på tacodinner 🙂
IMG_6294 IMG_6298
IMG_6312IMG_6315
Det är så underbart att ha Micaela hemma igen! Lyckan är verkligen total. Mina föräldrar är oxå överlyckliga 🙂

Efter middagen bakade min Elena sin berömda cheesecake (to_die_for) och sen när alla hade gått, så bara hängde vi tre tjejer (två tjejer & en kärring om ni frågar min syster, hehe) på soffan och pratade om livet i allmänhet.
Vi har så otroligt mycket att vara tacksamma för. Vi är verkligen privilegierade. Vi saknar ingenting och jag är på allvar innerligt tacksam för det.

IMG_6306
Önskar er alla en riktigt mysig och god jul!

Julstämning någon?

Inte jag. Än. Men det brukar alltid komma. Ungefär samtidigt som lilla Ellen kommer med julgodiset som jag köper av henne varje år 🙂
IMG_6210
..eller ungefär samtidigt som vi kör det traditionella julbaket med tjejerna!
10303804_10153667394074473_1407185062745954744_n
I år blev det ganska mycket, som ni ser på ovan bild. Gott!

Jag har varit med min väninna Magdalena på julshopping, och de flesta julklapparna är nu klara, har bara några stycken kvar.
IMG_6193
IMG_6197
… julstämning or not, bara det att jag får vara med dom jag älskar mest, det räcker för mig.
Då är alltid stämningen på topp!

#tvådagarinnanjul….

Då var det dags igen för den där tiden på året

Ni vet, den tiden då jag blir om möjligt ännu mer extra känslig och blödig, och definitivt kan gråta ännu mer för minsta lilla.
Och just i år är det extra jobbigt. Tragedierna har varit många runt om i världen. I synnerhet för att så många människor är på flykt. Så många människor som dött. Vilken katastrof.
Och ja, jag förstår att det ställer krav på Sveriges system när så många människor kommer under så kort tid. Men då får man lösa det. Det är riktiga människor som flyr. Det gäller liv och död. Vi kan inte inte ta emot dom – samtidigt som naturligtvis alla länder måste dra sitt strå till stacken.

Sedan har vi alla som är ensamma. Lider verkligen med dom. Och det gör jag självklart resten av året oxå, inte bara under julen, men det blir värre under högtider.
Det är ju då man ska umgås med familj & vänner och bara ha det bra. Ladda batterierna. Reflektera.
Tänk då att inte ha någon att dela detta med. It breaks my heart.
Om man vet med sig att någon är ensam, bjud in den personen!

Mest lider jag med barn som har tex alkoholiserade föräldrar. Dessa stackars barn som har skolan och fritids som sin tillflykt, men som nu måste vara hemma i flera veckor. Shit vad jag lider med dessa barnen.

Och jag blir så innerligt förbannad på alla föräldrar som inte sätter sina barn i främsta rummet. Hur kan man supa sig redlös när man har barn? Hur kan man utsätta sina egna barn för det kaoset?? Ja, jag har respekt för att man kan må dåligt. Men sök hjälp då! Och nej, jag vet inte hur det känns att vara på den absoluta botten, tack gode Gud för det, men jag vet hur det känns att ha barn, och jag vet att som förälder borde man sätta sina barn i främsta rummet. Alltid.

Förlåt om jag är tjatig, men jag är så sjukt tacksam för allt jag har. Familjen, hälsan, vänner, och numera även kärleken. Jag har precis allt jag vill ha. Jag är så lyckligt lottad. Åh vad jag önskar att alla hade det bra. Framförallt barn.
gran
Ok. Så, dagarna före jul.
No stress. Gör det bästa av ledigheten.
..och låt framförallt barnen få den bästa julen ever <3

Julklappstips – Bara Bella :-)

Böcker är ju alltid populärt att få. Speciellt sanna berättelser eller biografier. Tycker jag iallafall.
Och min bok ”Bara Bella” är ju så sann den kan bli, hehe.
…fast det här känns superkonstigt. Alltså att rekommendera sin egen bok.
Kan man ens göra det? Jag känner mig inte helt komfortabel med det… men jag trotsar mig själv och rekommenderar den ändå.
Finns på Hamrelius Bokhandel, Itrim Triangeln, på nätet och hos mig såklart.

IMG_4420
IMG_5185
Köp den! Jag blir verkligen jätteglad om du vill ha min bok.
Tack <3
… och vill man se releasen av min bok, kolla här:

Min Micaela, blivande filmregissör, filmade releasen fast hon tar avstånd från låtvalen, hehe!

:)

(www.cdon.com och på www.adlibris.se)

Fult att vara känslig?

FullSizeRender
Läser denna artikeln i Aftonbladet igår och påminns om min egen känslighet. Som jag inte tror är så relaterad till pms, inte heller har jag känt mig ”förminskad” som krönikören.
Däremot minns jag att en av mina chefer sa till mig för 100 år sedan att varje gång jag börjar gråta, så har jag ”förlorat”.
Jag kommer ihåg exakt var vi befann oss och varför han sa det. Jag hade en kollega som jag verkligen ogillade, han hade en förmåga att göra mig rasande (och alla andra med), och en gång när vi pratade blev jag så satans arg att jag började gråta – där och då ”förlorade” jag samtalet, enligt min chef.
Jag blev så sjukt förbannad på mig själv för att jag började gråta – att jag förlorade konversationen höll jag inte alls med om, den vann jag med hästlängder, men att den jäveln skulle få glädjen att se mig gråta, det gjorde mig skogstokig. I sådana lägen kan jag förbanna att jag är känslomänniska. När ”fel” personer får se mig gråta.
Men skrattar bäst som skrattar sist: samma dag sa jag till min chef att det är antingen han eller jag. Att jag inte jobbar med honom en enda dag till. Han fick gå.
(och nej, jag ställer egentligen aldrig sådana ultimatum, men situationen blev ohållbar för mig. Jag var beredd att sluta samma dag om inte den här killen fick lämna).

Hursom, det är sällan jag gråter av ilska numera. Jag låter inte folk get to me på samma sätt längre. I synnerhet inte folk som jag inte gillar.
Däremot gråter jag när jag blir ledsen. Eller när jag är glad. Eller när jag ser sorgliga filmer. Jag gråter garanterat alltid när jag ser program som återförenar folk. Shit, då gråter jag floder.

Jag tycker inte alls att det är fult att vara känslig, men jag gillar inte riktigt att jag inte kan dölja det om jag skulle vilja… och jag vet inte varför jag är så otroligt känslig ibland.
Det händer att jag gråter för minsta lilla. Tänker alltid efteråt att ”så farligt var det väl ändå inte”. Men jo, tydligen. Ibland kan jag inte ens prata för att jag gråter så mycket. Men då är jag riktigt ledsen – vilket jag tack o lov sällan är.

… och jag beundrar programledare som kan leda tex Cancergalan utan att gråta. Hade varit stört omöjligt för mig. Jag hade bölat ihjäl mig vid ett sådant tillfälle och definitivt inte kunnat leverera.
Tack o lov, som sagt, så är det oftare happy tears jag gråter och inte sad tears.

Scotland. Igen

… har man ett barn som bor i ett annat land, så får man ju åka dit och hälsa på.
bild 3
.. och denna gången följde även min kärlek med <3
bild 5
Vi hade några riktigt härliga dagar tillsammans och jag älskade varenda minut.
Det blev mycket shopping…
bild 4
..fast nej, varken jag eller min dotter köpte nedan skor, hahaha!
bild 3
Vi fikade mycket och åt ännu mer!
bild 1
12341521_10153648394339473_3909277336143180315_n
bild 5
Jag har inte ätit pizza sedan i somras, så denna var efterlängtad..
bild 4
Såg en massa vackra byggnader..
12341441_1504989029829733_653386750647320902_n (1)
..och hängde dagligen på ”The Last Post”, Wetherspoon Bar, som ligger precis där min Micaela bor.
bild 5
..och där kalorierna var utskrivna på menyn…
bild 1
..vi åkte tåg dagligen, och utanför centralen i Glasgow stod dessa herrar, hahaha 🙂
bild 2
Vi spenderade en dag i Edinburgh, där vi även såg en ljusshow.
12391252_10153650059794473_8158076418034794094_n
bild 1 (1)
bild 2
Köpte chockad från John Lewis. Sååå gott..
bild 4
Nedan bakelser ville jag köpa med mig hem. Så fina ju!
bild 3
..men gjorde aldrig det. Hade aldrig gått ner i väskan. Köpte däremot lite andra kakor och choklad.
Och två klänningar, en prickig vardagsklänning och en klänning som jag ska ha på nyår, några doftljus och en fin liten stjärnskål.
bild 5
Jag saknar min dotter varje dag. Det är svårt att ha ett barn som bor utomlands. Men självklart är det perfekt för henne. Hon måste ju leva sitt liv! Jag är så tacksam för att vi fick några riktigt härliga dagar tillsammans.
Och jag är så glad för att min kärlek var med. Faktiskt var det hans idé att åka till Skottland när vi pratade om att resa iväg någonstans. Själv var jag inne på solresa! Jaja, det kommer det med någon gång 🙂

Nåväl, nu längtar jag till nästa vecka, för då kommer min Micaela hem över jul & nyår <3

Vem vill du vara?

Enligt Dr Richard Webber, Grey´s Anatomy:

”We’re all going to die. We don’t get much say over how or when, but we do get to decide how we’re gonna live. So, do it. Decide.
Is this the life you want to live? Is this the person you want to love? Is this the best you can be? Can you be stronger? Kinder? More Compassionate?
Decide. Breathe in. Breathe out and decide.”
Image 2015-12-08 at 18.33
Får en att börja fundera. Älskar jag den personen jag är? Lever jag det livet jag vill leva? Ja, det gör jag.
Kan jag bli snällare och mer omtänksam? Ja, absolut kan jag det. Vi kan alla bli snällare och mer omtänksammare.
Jag är inte alltid Guds bästa barn, men jag försöker ändå verkligen vara snäll. Eller rättare sagt, snällare.
För jag är faktiskt redan snäll. Lite för snäll ibland.
Jag får ofta frågan om jag alltid är så snäll. Och ja, oftast det är jag.
Och har jag inget snällt att säga, så är jag tyst.

Men. Låt oss fokusera på livet och bestämma oss för att leva det på det bästa sättet som vi kan.
Avslutar med vad min Micaela sa när vi låg på stranden i Grekland för flera år sedan:

Mamma, livet är alldeles underbart. Jag är så glad att jag har ett”!

Translator