Okej. I´m back.

På riktigt, den här gången. Tror jag iallafall.
Igår kväll fick jag ytterligare ett meddelande från en vän att min blogg är saknad. Det värmde. Tack <3
Ja, och tack till alla er andra som oxå hört av sig. Det värmer verkligen.

Så vad jag gör jag då, som är så tidskrävande att jag inte ”hinner” blogga? Egentligen inte så mycket.
För första gången på 10 år jobbar jag inte ihjäl mig. Jag har inte något konkret uppdrag utan det är mest småjobb hit och dit. Har förvisso ett par tunga moderatorsuppdrag i november som kräver sin research och påläsning, men det tar inte all min tid just nu iallafall (men snart så..).
Jag umgås med vänner, nedan är jag med Magdalena.
bild 1bild 2
Jag tränar.
Jag rensar i min källare – som äntligen är färdigrenoverad efter översvämningen för ett år sedan.
Jag oroar mig för flyktingarna. Bilden på den 3åriga lilla pojken som spolades upp på stranden förföljer mig fortfarande. Kan inte riktigt släppa det. Både jag & min Elena gör vad vi kan för att bidra.

Det är alltså vad jag sysselsätter mig med om dagarna.
Tar även tid för att ”bara vara”. Ta dagen som den kommer. Det är så skönt.
Jag älskar att jag kan ta det så lugnt. Gudarna ska veta att det inte har varit min styrka tidigare. Jag har tidigare bara kört på i 190 och aldrig vilat.

… men om jag känner mig själv rätt kommer jag snart att bli sjukt rastlös… hehe.. och då är det 190 som gäller igen!

Tills dess tänker jag njuta av min ledighet.
Hej så länge!

Comments are closed.

Translator

Arkiv