Oerhört kärt återseende!

Idag träffade jag Lilian, som var min lärare på Rosengårdsskolan under lågstadiet, årskurs 1-3!
På nedan bild står jag längst ut till vänster och Lilian längst upp i mitten.
IMG_4185
Jag blev alldeles rörd och grät tillochmed en skvätt  när vi träffades 🙂 Vi har inte setts på säkert 25 år!
Vi fikade, åt lunch och pratade, pratade, pratade.
Gud så glad jag är över att att ha träffat Lilian idag! Överlycklig!!
Lilian var den som lärde mig att ”aldrig” aldrig stavas med två ”l” och att ”alltid” alltid stavas med två ”l”.
Vidare var hon den som såg mig, verkligen såg mig, och visste vad jag gick för i skolan.
IMG_4186
Mina döttrar kom förbi och åt lunch med oss, och dom frågade hur jag var i skolan.
Då sa Lilian: ”Er mamma var alltid glad. Mycket nyfiken och påhittig. Väääldigt livlig. Oerhört skärpt. Och hela tiden på språng! Er mamma hade alltid något på gång! Satt inte stilla!” 
Sen avslutade hon med ”Ska ni ta med er något från er mamma, så är det hennes självförtroende. Er mamma visste redan som litet barn vad hon ville. Och vad hon inte ville. Så ta med er det, hennes självförtroende”.

Jag blev ännu mer rörd…
Lilian var en fantastisk lärare och jag önskar att alla skulle ha förmånen att få ha henne som lärare!
Hon fick naturligtvis ett exemplar av min bok och jag hoppas hon gillar den.
Det här mötet ska jag leva länge på!

..och hoppas att det inte dröjer 25 år till innan vi ses!

Comments are closed.

Translator

Arkiv