Överskrida gränser

Min personliga sfär är jättevikt för mig. Armslängdsavstånd är det som gäller.
Likaså med beröring.
Jag är allergisk mot folk som överskrider min personliga sfär och ställer sig närmare än vad som känns bekvämt för mig.
Och om dom sen även tar på mig på ett sätt som dom definitivt inte har min tillåtelse att göra, då kan jag flippa ut på riktigt (och nej, jag talar inte om uppenbar felaktig beröring, som att tex ta någon på häcken. Det gjorde för övrigt en kille på mig för länge sen, och smällen han fick ekade i hela restaurangen).

Det finns folk som inte kan läsa eller tolka signaler.
En gång var det en bekant som för det första ställde sig riktigt nära mig, och som om det inte räckte så lade han sin arm runt min midja och tryckte till – som  om han hade min tillåtelse att göra det! Det hade han inte!
Jag blev asförbannad och puttade bort honom.
Frågan är om han uppfattade det? För han är en sån som inte kan tolka signaler.
For the record, dom som får lov att vara fysiska eller stå för nära mig, dom vet att dom kan det.
Precis som jag vet vilka jag kan vara fysisk med eller stå för nära.

Vet inte om det bara är jag som nojar med det här, men det är viktigt för mig. Jag skulle aldrig ställa mig för nära någon, och än mindre röra vid personen om jag inte kände att jag hade tillåtelsen.

…fast det gäller förstås inte mina syskonbarn, här med yngsta, lilla Aliki – hon förstår inte ännu att man inte får säga nej till sin favoritmoster, hahaha!
IMG_3237
Och att jag är favoritmostern/fastern, det får mina syskonbarn lära sig mycket tidigt!
Nu träna 🙂

Comments are closed.

Arkiv