Nyfiken på mitt privatliv

972314_189928694511642_2047278832_n
Jag får ofta frågan varför jag inte skriver något om mitt privatliv, läs kärleken. 
”Är du singel??” ”Bor du ihop med någon?” ”Varför är du så hemlig om det?”

Ja, varför är jag det egentligen? Jag bara är det. Jag är redan ganska personlig av mig och delar med mig av mycket.
Men det finns bitar jag vill behålla för mig själv.
Kan dock säga så mycket som att jag inte vill vara sambo i nuläget.
I nästan 10 år har jag bott med mina döttrar och det är en form som passar mig utmärkt.
Jag vill inte vara sambo av den mycket enkla anledningen att jag inte vill ta hänsyn eller behöva kompromissa med någon annan än mina döttrar.
Mina tjejer kommer alltid i första hand och vem vet hur länge till dom bor hemma? Jag vill njuta av tiden vi har tillsammans!

Dessutom ser jag alltför ofta hur det skapar problem när fler personer ska samsas under samma tak.
Alla har så himla bråttom med att flytta ihop och leka lyckliga familjen, verkar det som. Vissa får nya barn på nolltid!
Varför gör man så egentligen? Är man så rädd för att vara själv?
Jag skulle aldrig försätta mig i beroendeställning. Jag är alldeles för självständig och definitivt inte ett dugg intresserad av att få framförallt fler barn. Eller små barn. Dock vet jag inte om jag skulle välja bort någon pga det. Kanske, kanske inte.
Däremot skulle jag välja bort någon som röker. Eller snusar. Tycker det luktar så fruktansvärt illa.
Jag skulle även välja bort den som har drog- alkohol- eller sociala problem.
Avslutningsvis måste man ha ett ordnat liv och inga ex som springer i korridoren.
Inga strul-pellar medandra ord!

….och för att gå tillbaka till det där med att bli sambo; det är inte så att man inte får vara hemma hos mig om man är min pojkvän. Det får man gärna. Nästan så mycket man vill!

Men man får inte flytta in 😉

Comments are closed.

Arkiv