Det här med engagemang

Jag är nog en oerhört engagerad förälder – och det gäller i allt mina barn tar för sig; skolan, basketen, kompisarna och andra intressen dom har.
Allra främst såklart för att jag är genuint intresserad och nyfiken på allt som mina barn håller på med.
Lika självklart som det är för mig att intressera mig för mina barn, lika ofattbart tycker jag det är med föräldrar som inte bryr sig eller engagerar sig.
Hur kan man som förälder inte bry sig?
Sportar barnen? Det ska man som förälder vara riktigt glad för. Det håller dom nämligen oftast borta från att hänga på stan. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis hindrar dom från att göra dumheter alla gånger.

Varför skiter vissa föräldrar fullständigt i sina barn? Jag förstår inte?
Jo, om man har arbetstider så att man inte har möjlighet – men om man har möjligheten och ändå väljer att prioritera sig själv?
Så sjukt egoistiskt alltså!
Varför kan inte dessa föräldrarna bara lägga sina egna själviska behov åt sidan, och finnas där för sina barn??

Tycker så synd om de barnen/ungdomarna som växer upp med vetskapen att deras föräldrar är egocentriska assholes.
Hoppas föräldrarna ändrar sig innan det är för sent och börjar sätta sina barn före sina egna behov.

Ovan bild är från 1982, jag var 12 år och vi, MBI, var på väg till något som hette Lågan Cup.
Jag står på andra raden, längst ut till vänster, och ja, mina föräldrar kollade när jag spelade handbollsmatcher!

..och jag skulle nog vara beredd att offra en hel del för att få tag i en MBI-träningsoverall från den tiden.. !!!

Comments are closed.

Arkiv