Monthly Archives: januari 2013

Varför jag inte vill ha fler barn

IMG_6095
Underbara och alldeles ljuvliga lilla Aliki lägger ytterligare en av sina många spyor 🙂
Jag har fått min beskärda del av kräks. När mina döttrar var spädisar så kräktes dom hur mycket som helst.
Men jag tror banne mig att Aliki överträffar Elena & Micaela! Notera, jag tror. Jag är alltså inte helt säker.
Det har iallafall gjort mig lite allergisk mot kräk…
IMG_6090
IMG_6091
Men älskar henne, det gör jag ju såklart ändå!

Och kräkningarna är naturligtvis inte anledningen till att jag inte vill ha fler barn: anledningen är att jag är väldigt nöjd med mina två skönheter.
Jag har alltid velat ha två barn. Två flickor dessutom, och jag tackar Gud varje dag att jag fick mina stoltheter samtidigt.
Att gå igenom en graviditet och förlossning två gånger – det gör jag bara inte!
Jag hade bara gjort det om det var Elena & Micaela jag skulle få igen!
IMG_6062
image_51003f90ddf2b3598e2e06f8
Som jag älskar er.

Maria ska boxas i USA!!

Tjohooo!
För mer info, kolla här: http://leifpm.com/2013/01/23/maria-lindberg-has-got-an-offer-to-fight-in-washington-dc/
Eller här: http://www.sydsvenskan.se/sport/lindberg-far-ny-titelmatch/
Eller här: http://www.expressen.se/sport/lindberg-ar-ute-efter-nytt-varldsmastarbalte/

..och det bästa är att denna matchen behöver hon inte betala själv!
Då har hon snart ett nytt bälte – en viktklass över sin egen!
HEJA MARIA!

Ny ojämn vecka …

… och det innebär att tjejerna inte är hos mig.
Att jag aldrig vänjer mig vid det. Jag vet att jag tjatar…men så är det.
När Elena & Micaela inte är hos mig jobbar jag jättemycket, och när dom är hos mig jobbar jag lite mindre, samt är väldigt restriktiv med aktiviteter efter arbetstid. Folk tror då per automatik att mina barn är små, men det handlar ju bara om att jag vill vara med tjejerna. Och att jag vill finnas där om dom behöver skjuts till och från träningar.
Jag kör dom alltid till skolan på morgnarna och hämtar från träningarna. Det är det minsta jag kan göra.

Vi pratar mycket, mina tjejer och jag. Dom är så kloka. Så verbala. Så snälla. Och så duktiga i skolan! Allt som inte jag var som ungdom, eller jo, jag var faktiskt snäll – och jag försöker att sluta upp med det. Att vara för snäll kan ha sina nackdelar. Speciellt om man är det mot fel personer.
Nåväl, snäll eller inte, som mamma spricker man iallafall när ens barn kommer hem med sådana betyg:
IMG_6069
Jag är så obeskrivligt stolt. Men mest stolt är jag över att tjejerna har så stort hjärta.
Över deras förmåga att känna empati och sympati. Elena & Micaela är väldigt intresserade av samhällsfrågor och mänskliga rättigheter.
Det är mycket viktigare än höga betyg.

Annars har det varit en bra helg, vi var ett gäng som överraskade vår väninna Christina på sin födelsedag, hon blev verkligen överraskad och viktigast av allt var att hon blev jätteglad!
IMG_6023
Även jag fick en present av min soulmate Alexia, som oxå sov över hos mig.
”Det stod Dani på den”, sa hon. Jag älskar ringen! Och jag älskar henne, Alexia.
Så obeskrivligt mycket.
IMG_6036
Vidare har tjejerna spelat två matcher i helgen. Eller rättare sagt, Elena har spelat två matcher..
IMG_6038
Micaela stukade ju foten i fredags och går på kryckor.
image_1359208797234548_5103e38cddf2b351e19d673f
Inte så kul. Speciellt inte eftersom det är SM i Eskilstuna om två veckor. Tyvärr är det inte bara Micaela som är skadad. Det är även ytterligare 3 nyckelspelare från laget.
Återstår att se hur ”illa” det är med de två som skadade sina knän under matcherna igår.
Hoppas innerligt att alla blir bra snart, så att Malbas inte åker upp med en sargad trupp till Eskilstuna.

Annars inget nytt under solen. Nu ser jag fram emot torsdag, för då kommer tjejerna till mig igen, flera dagar tidigare, tjohooo!

Från afterwork -> stukad fot. Igen.

Inte min fot då. Tyvärr får jag säga. Hellre att jag hade stukat foten än att någon av mina döttrar skulle göra det.
En trevlig afterwork med Rolf Hedman och Rapidus-gänget slutade med att jag abrupt fick lämna eftersom min Micaela ringde och berättade att hon hade stukat foten på basketträningen.

Det är 3e gången inom loppet av 9 månader som Micaela stukar sin högra fot.
Första gången var dagen innan Skånelagsuttagningarna började. På nedan bild Micaela & Raimo, Skånelagstränaren, när han tejpar hennes fot.

Så jäkla tråkigt. Hände på träningen igår när hon gick på en lay-up.
Trots högläge och omlindat direkt så blev det en ordentlig svullnad.

Matcherna mot Lobas & Eos imorgon kan hon glömma. Och SM om två veckor behöver hon förhoppningsvis inte glömma.
Nu gäller det att hon har is i magen och gör rätt saker så att hon blir bra i foten snart.
Frisk vänsterfot..

..och inte lika frisk högerfot


Så tråkigt för Micaela!
Hoppas innerligt att hon är okej inom två veckor.
Tur att vi har kryckor i huset!

..och tur att Micaelas gudmor är läkare, min soulmate Alexia, vi träffar henne i helgen så att hon kan kasta ett professionellt öga.
Hej så länge då!

Rapidus 13års-kalas!

Då har Rapidus fyllt 13 år och för 12e året i rad utser vi Årets Rapidusföretag, det blev Camurus i år…

…och för 4e året i rad utser vi Årets Friskt Vågat, som blev Deniz Yildirim från tretton37, som oxå fyllde år idag!
Vi köpte en tårta till honom 🙂


..lite blygsamt säger jag oxå att det är 3e året i rad som jag får äran att vara konferencier för kalaset 🙂
Jens från JP Ljud som hjälper oss (Alex oxå) med ljudet mickar mig.

Tur att man har en klänning med öppen rygg och en bh att fästa mikrofon-manicken på..


Som vanligt blev det en riktigt bra tillställning – vi har ju världens bästa kunder! – som oxå kan sjunga och spela!
Monica Thomasson, Aktiv Kommunikation 

..och Marianne Larsson från Teknopol!

Mina vackra döttrar var oxå plats, Maria (Lindberg) hämtade dom efter basketträningen, Micaela filmade och Elena höll syrran sällskap en stund.


Fullt med folk på Ernst & Young som vi var hos ikväll – 201 anmälda!!


Efter en riktigt bra kväll blev det dags att mickas av… Jens hjälper till.

Jag är mycket nöjd med kvällen över lag, allting från lokal, till mat, underhållning och gäster var på topp, men jag har alltid svårt att vara 100% nöjd med min egen insats.
Jag har väldigt höga krav på mig själv och allting kan alltid göras bättre.. Men jag försöker att inte vara för hård mot mig själv…
Nu ska jag iallafall hoppa rätt ner i sängen, är sååå trött och måste sova!

Ciao for now!

Stalkers

Brukade titta på Stalkers på TV3 och upphörde inte att förvånas över dom som stalkar.
Varför gör man så?? Varför förfölja någon som inte vill ha en?
Varför göra livet surt för någon som valt bort dig?
Eller kanske tillochmed aldrig haft någon relation till dig?

I något program var det en man som stalkade sin exfru, som lämnade honom för 30 år sedan.
30 år sedan!!
Snacka om att inte kunna gå vidare i livet! Jag vill inte gå på om hur patetisk en sådan person måste vara eller om han/hon inte skäms osv.
Det är ju faktiskt synd om en sådan person.
Stalka en kvinna som lämnade honom för 30 år sedan, det är ju helt osannolikt!

Tänk om den som stalkas kanske ballar ur en vacker dag och ger sig på sin förföljare?
Ni vet, folk under press tenderar att göra dumma saker. En dum sak kan tillexempel vara att skaffa sig ett hagelgäver och få nog av att vara förföljd.
Just saying.

Och låt oss inte glömma karma.
What goes around, sure as hell comes around…

Det här med engagemang

Jag är nog en oerhört engagerad förälder – och det gäller i allt mina barn tar för sig; skolan, basketen, kompisarna och andra intressen dom har.
Allra främst såklart för att jag är genuint intresserad och nyfiken på allt som mina barn håller på med.
Lika självklart som det är för mig att intressera mig för mina barn, lika ofattbart tycker jag det är med föräldrar som inte bryr sig eller engagerar sig.
Hur kan man som förälder inte bry sig?
Sportar barnen? Det ska man som förälder vara riktigt glad för. Det håller dom nämligen oftast borta från att hänga på stan. Därmed inte sagt att det nödvändigtvis hindrar dom från att göra dumheter alla gånger.

Varför skiter vissa föräldrar fullständigt i sina barn? Jag förstår inte?
Jo, om man har arbetstider så att man inte har möjlighet – men om man har möjligheten och ändå väljer att prioritera sig själv?
Så sjukt egoistiskt alltså!
Varför kan inte dessa föräldrarna bara lägga sina egna själviska behov åt sidan, och finnas där för sina barn??

Tycker så synd om de barnen/ungdomarna som växer upp med vetskapen att deras föräldrar är egocentriska assholes.
Hoppas föräldrarna ändrar sig innan det är för sent och börjar sätta sina barn före sina egna behov.

Ovan bild är från 1982, jag var 12 år och vi, MBI, var på väg till något som hette Lågan Cup.
Jag står på andra raden, längst ut till vänster, och ja, mina föräldrar kollade när jag spelade handbollsmatcher!

..och jag skulle nog vara beredd att offra en hel del för att få tag i en MBI-träningsoverall från den tiden.. !!!

Veckans matintag och träning

Måndag: Åt normalt, tränade på gymet, intervall 30 minuter och styrka. Sprang 1 km på 9,8
Tisdag: Åt normalt, powerwalk 30 minuter
Onsdag: Åt för mycket (på Scandic) – ingen träning
Torsdag: Åt för mycket (på Ideon Gateway) – ingen träning
Fredag: Åt normalt, powerwalk 25 minuter, plus intervall 30 minuter och styrka. Sprang oxå 5 minuter i 9,5-10,5
Lördag: Åt för mycket (Nellies 1års-dag) – ingen träning
Söndag: Åt väl normalt, plus godis – tränade lite annorlunda idag: intervall i 50 minuter: sprang 1 km i 9,8, gick sen 3 minuter i 6,0, 2 ggr
Sen, sprang 1 km i 10,0, gick sen 3 minuter i 6,0, 3 ggr

Konstaterar att jag nu varit igång 2 veckor, känns ganska bra.
En veckas träning till och sen är jag redo att ge mig på 5 km på tid.
Inbillar mig att, eftersom jag var sjuk 3 veckor, så behöver jag 3 veckor för att komma tillbaka i samma form. Vet inte alls om det stämmer.
Det återstår väl att se.
Nästa vecka igen, alltså den veckan som börjar med den 28e januari ska jag ge mig på 5 km på tid.
Vet inte vilken dag den veckan, det beror när jag känner mig redo!
Om någon undrar vad jag hetsåt på Nellies kalas så kan man se det på nedan bild.
Den längst upp till höger var inte att leka med.. mmm, så god!
Fast jag inte åt något av det på tallriken längst ner till vänster.

Däremot åt jag ostbågar (många) och en stadig hamburgare med ost och pyttelite bacon.
Drack läsk gjorde jag oxå. Vanlig läsk!
Sen kom en väninna hit, min bästis Maria, och hon hade en stooor påse med lösgodis med sig.
Så det blev ytterligare lite mer godis. What-the-hell, liksom.
Det som är så bra med dessa wth-dagarna är att ju dom förr eller senare, går över. Imorgon är således en ny dag och en ny vecka!
Jag behöver alltså inte göra lika dåliga val kommande vecka oxå.

Bäst av allt med kommande vecka: mina stoltheter Elena & Micaela kommer hem!
Mina överlyckliga stoltheter…dom var i Göteborg i helgen på P3 Guldgalan. Loreen uppträdde.


Tata folks!
Fler bilder från Elenas & Micaelas Göteborgstripp finns på Elenas blogg.

Ps, det var ett skämt.

Alltså att jag skulle behålla julen januari ut (eftersom jag var sen med att julpynta).
Men faktum är att jag fortfarande inte kastat ut hela julen än. Bara delar av den, såsom granen och några julljus och sånt.
Har inte haft tid – eller rättare sagt, ork. Jag har varit mycket ute på events och möten och när jag kommit hem har jag helt enkelt inte prioriterat att kasta ut julen.
Jag har prioriterat att kasta mig själv på soffan och vila.
Jag har prioriterat träning. Ja, jag tränar igen, sedan två veckor tillbaka.
Och jag har prioriterat att gå på trevligheter, såsom Nellies 1års-kalas <3




..och snart kommer min bästis Maria hit för slappekväll på soffan.
Tata!!

Ytterligare ett mingel, check!

Jag var på Scandic Triangels invigning i onsdes, och igår på Ideon Gateways dito. God mat, bra underhållning och bra mingel där oxå.
David Batra stod för underhållningen och Jill Jonsson för musiken, båda riktigt superbra!


Jills klackar. Shit.. det var längesen jag kunde gå i så höga skor…


Här med snyggisarna Karin & Nina!

Som sagt, en bra tillställning!
För övrigt är jag en sucker för allt som börjar med VIP… (ja, jag vet.. guilty of charge liksom, hehehhe).

Tidigare under dagen var jag på mässan (även dag 2) och denna gången lyssnade jag på Paolo Roberto, som inledde med att han och en tjejkompis blev utsatta för ett mordförsök under natten.. Tjejkompisen, det var Lisbeth Salander, hahahha!

Andreas Lundstedt, som berättade om hur HIV-beskedet nästan förstörde hans liv. Jag grät mer eller mindre under hela hans föreläsning. Så rörd blev jag. Vilken kille. Alldeles underbar!!

Och avslutningsvis, Thomas Bodström, som jag upplevde som väldigt slipad och som jag konstaterade inte var lika snygg i verkligheten som han är på bild! Eller ja… kanske! 🙂

Intensiva dagar!
Och visst ja, en tur till doktorn med Micaela igen, för andra gången denna veckan, och nu konstaterades det att hon har öroninflammation.
Stackarn. Hon har varit sjuk flera veckor nu. Medicin och hem.
Nedan med Elena som oxå följde med till doktorn, för sen körde jag tjejerna till träningen.

Idag är det fredag och jag tänker göra så lite som möjligt. Behöver vila känner jag.
Jag ska iallafall träna och luncha med min bästis Catinca.
Sen tänker jag ligga på soffan resten av dagen och kvällen!

Hej så länge alla!

Translator