Parmiddagar my ass

Ursäkta mig, men det här med ”parmiddagar” är så himla löjligt.
Jag skrev ett inlägg på Facebook där jag uppmanade till att man en kväll som denna ska vara generös och bjuda in folk som är ensamma och/eller singlar, när ämnet parmiddagar snabbt kom på tapeten.
En av mina kompisar, Alex, undrade om ”parmiddagar” verkligen fortfarande existerade, och det kunde en annan av mina kompisar, Jenny, bekräfta att det gör det minsann. I allra högsta grad. Jenny blir sällan inbjuden och när hon väl blir det, så är det i sista-minuten (fast hon drar sig för dryga parmiddagar ändå…).
Så jävla taskigt! Hur välkommen känner man sig när man blir inbjuden i sista minuten??

Jag undrar varför vissa har det här tänket? Är det för att man känner man sig hotad av singeltjejen/singelkillen?
Jag undrar varför är det så viktigt att man är jämnt antal tjejer eller killar?
Och så undrar jag om det är okej med homosexuella par – eller rubbas kille-tjej-balansen då?
Hur fjantig får man vara????

Jag tror inte att jag har några vänner som tänker så, iallafall inte i min omedelbara närhet. Fast med det inte sagt att jag blir bjuden på överdrivet många privata fester eller middagar för det. Jag blir å andra sidan bjuden på många företagsevent och nätverksmingel och jag går på dom som jag hinner och vill gå på. Och ja, jag vet att man kanske inte kan/vill bjuda in ALLA alltid.

För ordningens skull vill jag tillägga att mina riktiga och verkligen nära vänner aldrig skulle ställa till med en ordentlig fest/middag och inte bjuda mig. Och det känns skönt att veta det. Jag känner massor med människor, men inte alla står mig lika nära, såklart. Och det är ju inget konstigt, så är det för dom flesta.
Jaja. Man får hoppas att dom som har kvar stenålderstänket ändrar sig och bjuder in även singlar. För annars kanske just den personen står som singel en vacker dag och inte själv blir bjuden på ”pargrejer”…
Vi vet ju vid detta laget att what goes around oxå comes around…  såatteeeee… man ska  nog tänka till!

Nåväl, jag önskar er alla ett riktigt gott nytt år!

2 Responses to Parmiddagar my ass

  • Parmiddagar, yes I know.
    Har själv skrivit några blogginlägg om det genom åren
    och jag har avverkat några parvänner genom åren.

    Jag är idag lyckligt lottad med nya parvänner som INTE tänker i par utan ser var och en av oss.
    kramis från mig

  • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

    Jag tror inte jag har några ”parvänner”. Iallafall är inte dom som jag betraktar som mina nära vänner.
    Strongt av dig att sålla bort! Bra IL, du är modig 🙂
    Kram!

Arkiv