Monthly Archives: juni 2012

IDAG KOMMER DOM!

Tjohooo!
Äntligen kommer mina efterlängtade stoltheter hem från semestern med sin pappa 🙂
Gud som jag har längtat.. så oerhört mycket!!

Ovan bild på Micaela & Elena är tagen i Grekland, vi var på väg till (eller från) ön Thassos för några år sedan.
En mycket fin ö. Läge att dra dit igen i år kanske?
Det återstår att se. Sånt planerar jag aldrig.
Just nu längtar jag bara efter att mina tjejer ska komma hem – ååååhhh som jag saknat er mina vackra tjejer!!

Nya partners och nya bonusbarn

Jag lider och känner med barnen vars mammor eller pappor är tillsammans med partners som barnen inte tycker om. Trots att dom talat om och argumenterat för varför dom inte gillar mammas/pappas nya, så envisas föräldern med att behålla den nya kärleken.
Gud så hemskt för de här barnen – verkligen!
Kan inte föreställa mig hur det känns, ens förälder som skiter fullständigt i vad barnen tycker och känner.
Jag behöver väl inte ens nämna att jag aldrig skulle göra det? Jag skulle aldrig vara tillsammans med någon som mina barn inte tycker – eller någon som inte tycker om mina barn!
U T E S L U T E T.

Jag förstår ärligt talat inte hur man tänker som vuxen?
Hur kan man skita i vad ens barn tycker? ENS BARN!!
Inte grannen eller någon annan utomstående, utan ens egna barn!
Väldigt själviskt, tycker jag.
Ofattbart och som sagt, uteslutet för min del.

Mina tjejer har mycket att säga till om, och ju äldre dom blir desto mer får dom bestämma.
Deras åsikt räknas – och det är så självklart att den gör det, vi bor ju under samma tak, och tjejerna måste få vara med och tycka till oxå!
Jag vet att det finns föräldrar som tyvärr inte låter sina barn bestämma något, där föräldrarna tillochmed högt och tydligt deklarerar att ”det är minsann mitt hus och jag som bestämmer!”.
Stackars alla ungar som har såna föräldrar.
Till alla er föräldrar som är så själviska:

Mindre än en vecka kvar …

… tills mina stoltheter kommer hem!

Och när dom kommer hem ska vi nog klippa deras jättelånga hår!.
Det börjar onekligen bli dags..

Nedan en bild på oss tre när tjejerna var runt 1 1/2-2 år.

Som tiden går..
Om femton år har kunnat gå så fort, ja då borde väl 5 dagar inte vara något problem!
Längtar ♥

A walk down the memory lane…

Min bästis Angel från Norrköpingförgyllde min dag idag genom att lägga upp följande bilder på min Facebook-wall:


Jag kastades mer än 20 år tillbaka i tiden! Den översta bilden på mig med rastaflätorna är från 1992, men den andra vet jag inte riktigt.
Tror 1989. Kan vara 1990, eller kanske 1991??
Jaja, har inte så stor betydelse, vi hade kul oavsett år!
Och vi är fortfarande vänner och umgås – och även våra barn är vänner. Det tycker jag är häftigt!

TACK ANGEL! <3

Storstryk, hetsätning och osynlig bänk

Vid detta laget vet dom flesta hur det gick för Grekland i kvarten mot tyskarna.
Vi fick stryk med 4-2 och det finns ingen orättvisa eller bortförklaringar; Tyskland var överlägset bättre och dominerade matchen från början till slut.
Det var knappt grekerna fick känna på bollen eller komma över på tyskarnas planhalva, om man ska vara helt ärlig…och det ska man ju vara.

Före matchen var iaf killarna såhär glada:

Det blev ingen vinst som sagt, men vi hade lika kul för det! Iallafall efter lite mer alkohol, haaha.
Maten var god, efterrätten var god och sällskapet var trevligt (nej jag är inte ironisk bara för att alla sitter med sina mobiler)






Är det förresten någon som ser den osynliga bänken här?

Ja? Nej?
Så här var det: när vi kom stod det en bänk där. Men efter ett tag så flyttade vi på den.
Framåt kvällen vid ett tillfälle, reste jag mig hastigt och med fart och slog huvudet i fönstret så hårt att jag blev alldeles snurrig.
Det gjorde skitont! Jag satte handen mot huvudet och hela skallen pulserade – jag skojar inte. Det pulserade och dunkade skithårt!
Jag höll handen hårt mot huvudet och var livrädd för att känna att det rann blod (det gjorde det inte, pust!).
En av tjejerna sa hela tiden att jag skulle lägga mig på bänken. I början uppfattade jag inte det. Jag var fullt upptagen med att försöka tvinga tillbaka tårarna.
”Lägg dig på bänken, lägg dig på bänken” – och när jag tittade mot bänken var den inte där. Inte för att jag ville lägga mig, det ville jag inte, men bänken var inte där.
För en bråkdels sekund tänkte jag, vadfan, är där en bänk som jag inte ser??? Hur hårt slog jag mig egentligen? 🙂

Midsommar kan alltså sammanfattas med många skratt, även några tårar för min del, god mat, dryck, sällskap & hyfsat bra fotbollsmatch.
Det var fantastiskt trevligt!

…och på tal om fotboll; nu när Grekland är ute ur turneringen, så håller jag på Portugal!

Lite mer än bara fotboll står på spel ikväll…

…när Grekland & Tyskland möts i kvartsfinalen i EM. Nu när vi har ny regering och allt!

Jag är ju i grund o botten en oerhört positiv och optimistisk person.
Men jag har inga goda vibbar för ikväll…och tyvärr brukar mina vibbar stämma 🙁
Emellanåt känner jag svaga glimtar av hopp, att vi kommer fightas som in-i-helvete och gå segrande ur matchen, men.. för det mesta känns det som att tyskarna kommer vara för svåra att slå.
Jag hoppas naturligtvis innerligt att jag har fel. Tro det eller ej, jag har faktiskt oxå fel ibland. Jo, jag vet att ni har svårt att tro det, men det är sant.

2004 däremot, när Grekland vann kvarten (sedermera även semifinalen och till sist finalen), redan i kvarten kände jag på mig att Grekland skulle vinna hela kalaset.
Vilket jag deklarerade högt och tydligt för alla som ville lyssna. Jag var tvärsäker på att Grekland skulle vinna EM.
Många hånskrattade (ni vet vilka ni är) och undrade om jag hade en skruv lös. Well, jag säger bara, eat your hearts out!
Det enda jag ångrar är att jag inte satsade pengar redan i kvarten, utan bara i sista matchen. Jag satte 100 kronor på 1-0 till Grekland och fick nästan 1000 kronor tillbaka.
Mina smarta & snygga döttrar satte vars 10 kronor på att Grekland skulle vinna innan EM började och fick vars 1000 spänn för det. Not bad.
Joggi, Noppy & jag
 
Ja, jag älskar att prata om EM 2004 – det hade ni oxå gjort om ett av era hemländer hade vunnit EM!
Eller VM, OS, eller whatever. Man är faktiskt stolt!

Nåvål, återstår att se vad som händer ikväll.
Den här frågan fick Maradona iallafall:
”And what are your thoughts on the Greece-Germany game, Diego Maradona?”
Maradona: ”If 300 Greeks can hold off 10.000 Persians, then Greece certainly have a chance against Germany.”

We like Maradona 🙂

Så, OM tyskarna ska vinna idag, då ska dom få kämpa jävligt hårt för det!
Jag kommer skrika mig hes och heja som en tok, och jag blir jätteglad om ni oxå gör det.
Ännu gladare blir jag om ni reser till Grekland på er semester och stöttar landet – för det behövs!

men first things first; nu hoppas vi att min magkänsla är fel och så sparkar vi ut tyskarna från EM! (kanske oxå från landet, rent politiskt, men det är ett annat inlägg…)

Det går sådär för mig när det gäller navelsträngsklippning

Idag åker mina stoltheter Elena & Micaela på semester med sin pappa. Och jag saknar dom redan så sjukt mycket.
11 dagar ska dom vara borta och jag längtar som en tok tills dom är med mig igen!

Frukost i trädgården imorse

Tycker det är lika jobbigt varje gång dom åker ifrån mig.
Det gäller inte bara på semestrar, det gäller även varannan vecka när dom är hos sin pappa, eller när dom åker iväg med basketlaget – speciellt om det är på min vecka!
Lika olycklig som jag är när dom lämnar, lika lycklig är jag när dom kommer till mig.

Jag vet att jag måste klippa navelsträngen någon gång…men jag vill inte göra det riktigt än… Dom är faktiskt bara 16 år!

Det är inte så ”gammalt” som många tycks tro. Jag är snart 42 och har fortfarande inte klippt navelsträngen (okej, där håller jag nog med om att det är liiite väl gammalt, hahaha).
Och jag kan inte ens föreställa mig hur det kommer vara när dom inte längre bor med mig. Men inte tänka på det nu, det dröjer förhoppningsvis minst 10 år tills dess…

Nedan lite bilder på oss från innan idag när jag skulle lämna dom..




…kunde knappt slita mig!!
Mina vackra tjejer…hoppas ni får en underbar resa och kom snart hem igen!
SAKNAR ER!

Missunnsamma grannar

Något av det absolut värsta jag vet är avundsjuka och missunnsamma människor.
Anledningen till att jag kom att tänka på det nu är för att jag fick hem ett informationsbrev från Malmö Stad där man förkunnar att någon av mina grannar har beviljats bygglov för fasadändring.
Vad roligt för dom! Kan dom renovera och förbättra, more power to them! Jag skulle aldrig få för mig att överklaga.
Däremot har jag en granne som nog kommer göra det, tyvärr (och det inte är dom direkt till vänster eller höger om mig).

Varför kommer den här grannen överklaga då? Jo, för att dom är ett par avundsjuka och missunnsamma ensamvargar, speciellt frun, som inte står ut med att någon annan kan renovera och göra det fint.
Åh vad jag stör mig på den typen av människor!
Varför kan såna typer inte bara vara lyckliga, positiva och åtminstone försöka glädjas med andra? Skratta lite! Det kostar så lite!

…men jag säger bara en sak; karma

Söndag with my girls!

Laxgryta i tomatsås med potatis och honungsmarinerade rotfrukter – det blev faktiskt jättegott!
..och det var tjejerna som tyckte det, inte bara jag!
Mina stoltheter.. snart åker dom på semester med sin pappa och jag kommer sitta här och räkna dagarna tills dom kommer hem…

Älskar!

Media Evolutions kalas!

..men först var vi på After Work på Mäster Johan som handlade om skönhetsbehandlingar, bl a med Restylane.
Man fick även se en live-demonstration.
Jag frågade om man fick ha EMLA-kräm och svaret på den frågan var ja.
Oj.. inte bra… då kanske jag testar på det ändå (naturligtvis vågar jag inte. Det vet vi ju. Vem försöker jag/vi lura?).


Iallafall, några goodie-bags senare cyklade vi, ”vi” är alltså mina röda skor och nedan knäppisar Pia & Catinca, till Media Evolutions kalas.




…min bästis Favo-Fredric var där!

Behrang oxå…

..några affärsbekanta oxå, bl a Marita!

Catinca & jag

Här är vi, Charlies änglar; en brunett, en blondin och en rödtopp; vi har så sjukt  kul när vi går ut 🙂

Två glas bubbel, ett halv glas vitt vin, 2 (eller var det 3?) flaskor päroncider, två goodie-bags, stöldgods i form av choklad och oändligt många sms senare cyklade jag hem (dessa sms följdes av ett tre (3!) timmar långt samtal).

Ps, om ni har frågor angående stöldgodset hänvisas alla frågor till Catinca, reds anm.

Translator