Monthly Archives: april 2012

Kallbada

Flera av mina vänner kallbadar.
Speciellt en av mina vänner har varit på mig länge för att jag ska prova på, så för ett par veckor sedan ringde jag honom och berättade att jag tänkte göra det.
Han blev nog ganska paff – ungefär lika paff som jag (!), men vi bestämde tid och plats och nu skulle det äntligen bli av; grekinnan skulle kallbada!
Vi hade bestämt en lördag. Bara det att just den lördagen var det svinkallt och det blåste som fan.
Jag & min vän tog en powerwalk på över en halvtimme för att få upp flåset och åtminstone bli lite svettiga, men nope, det hjälpte inte. Fortfarande kallt.

Under hela vägen till Kallis, och som ni ser är bryggan väldigt lång, velade jag fram och tillbaka… ska jag/ska jag inte, ska jag/ska jag inte..
Det slutade med att jag fegade ur… jag frös skitmycket! Det fanns inte på kartan att jag skulle bada i 5-gradigt vatten! Tänk om mitt hjärta stannade av chocken?
Dessutom naken.
Och det var/är ännu en liten issue för mig: man badar naken.
Jag är ju inte helt okej med det…
Inte så att jag direkt har enorma problem med det, jag har som sagt sportat i hela mitt liv och besökt simhallen tusentals gånger och där duschat med både främmande människor och folk jag känner. Det har jag inga problem med.

Men på Kallis tror jag att jag hade känt mig utsatt och utlämnad – jag hade varit osäker, frusen, nervös, och som om inte det räckte, även naken!
Nej, det hade aldrig gått.
Ja, jag kanske är tramsig och löjlig, men sån är jag! Jag visar inte upp min kropp hursomhelst eller till vemsomhelst.

Men jag SKA kallbada. Det har jag gett mig fan på.
Men det får inte vara kallt när vi går dit.
Jag lovar att rapportera – återstår att se om man får den där lyckokänslan alla pratar om..

Ps, Hur det slutade den gången jag fegade ur? Jag åt lunch med min kompis Beata under tiden som min andra kompis kallbadade, så alla var nöjda och glada 🙂

Jag har nominerats till Göranpriset!

Kan ni fatta hur glad jag är??
Riktigt, riktigt, RIKTIGT glad!!

Nätverket Göran är ett informellt nätverk som bara består av kvinnor och är södra Sveriges största nätverk.
Anledningen till att det heter Göran är för att det finns fler män på VD-position i Sverige som heter Göran än det finns kvinnor överhuvudtaget på denna post. Helt sjukt. Men så är det, tyvärr.
Vi får fortsätta kämpa för att det ska ändras!

Och jag har alltså nominerats till Göranpriset – det är ett ”pris som delas ut till den kvinna som gjort en enastående prestation för att skapa balans i livet för sig själv och andra” – så stod det i mailet jag fick iallafall 🙂
Prissumman är 52.800 och det är genomsnittsskillnaden i årslön mellan en man och en kvinna (helt sjukt det oxå!)
I september/oktober får jag veta om jag är bland de tre nominerade som kommer gå till final och bjuds då in till prisutdelningen till hösten.
Och jag är så nyfiken på vem/vilka det är som nominerat mig? Är det en eller flera?

Vet inte om jag borde säga det här *ler* men för mig räcker det att bara ha blivit nominerad!  Bara det är en ära för mig!
Att någon faktiskt har brytt sig så pass mycket och verkligen tagit sig tiden att nominera mig. Jag är så glad över det!

…men jag skulle bli väldigt glad om jag vann… eller rättare sagt, jag skulle bli helt jäkla överlycklig!
Inte bara för pengarna, även för att det blir en bekräftelse på allt jobb jag gjort!
Men det har verkligen inte känts som om jag jobbat ihjäl mig, för jag älskar ju mitt jobb, och jag ser det verkligen inte som en uppoffring (även om det såklart kan vara det ur vissa aspekter, tex har jag inte tagit ut lön än…).
Sen delar jag upp mitt liv – försöker iallafall! – i jämna och ojämna veckor: jämna veckor=barnens tid, ojämna veckor=jobbets tid! Och vännernas. Och min egen 🙂
…fast det var inte helt sant.. jag har tid för mig, mina vänner och mitt jobb även på jämna veckor. Det gäller bara att planera och prioritera rätt.
Det man vill göra – det hinner man med!

En annan sak som oxå gjorde mig överlycklig idag var min älskade Micaelas FB-statusuppdatering:
”King du är morsan , är sjukt stolt över dig ! Bli så glad av att de detta . Du är så snygg, självsäker, framgångsrik och det strålar om dig! Bra på allt du gör men ändå så ödmjuk ♥ LOVE YOU / stolt dotter :)”

Tårögd av hennes uppdatering.. för by the end of the day, är det enda som betyder något:
Mina älskade döttrar Elena & Micaela
.
Som gör mig så stolt och lycklig varje dag.

♥ ♥ ♥

Mångfaldseventet 2012 genomfört


Pust – nu är det över. Fast inte bara ”pust” – även”tyvärr”... för jag gillar ju det här eventet. Och jag tycker det är tråkigt att det är över igen (för er som inte vet så var jag konferencier för eventet förra året oxå, kolla här för dag 1 och här för dag 2)

Ännu tråkigare är det att det var så dålig uppslutning igen!
Jag fattar inte att inte fler kommer!! Det här är intressant! Det är angeläget!
Talarlistan är intressant, det är tunga människor som kommer och talar om grundläggande och betydelsefulla saker!
VARFÖR KOMMER INTE FLER!!??

En faktor kan vara att det kostar pengar, 2800 kr i år, en annan anledning att vi körde 2 heldagar, både förra året och i år.
Jag tyckte redan förra året att 2 dagar var för mycket. Likaså i år.
Så nästa år kör vi 1 dag.
Nästa år har vi konferensen 2a veckan i mars.
Och då ska här banne mig vara fullt!
Ska personligen göra allt jag kan för att fylla stället.
Jag vet att konferensens grundare Yacir Persson-Chelbat sliter häcken av sig för att få till något jäkligt bra!
Och konferensens projektledare Patricia Key har oxå slitit som fan för att det här ska bli bra!
Jag har inte ens tillnärmelsevis jobbat lika mycket och länge som Yacir eller Patricia – jag är ”bara” konferencier och har inget med planeringen, upplägget eller innehållet att göra – det jobbet har Yacir & Patricia gjort.
Och nej, jag förminskar inte min roll som konferencier, absolut inte, men jag vill nog påstå att mitt jobb inte varit lika krävande.
Mitt jobb är dessutom mycket roligare än Yacirs & Patricias 🙂

Yacir, jag & Patricia från dag 1.


Från dag 2:


Märkte ni förresten hur jag sa att det är andra veckan i mars och att VI kör endast 1 dag nästa gång?
Jag bara utgår från att jag får vara konferencier nästa år oxå, hahha!

Här har ni länken om ni vill kolla, vi sände live!

Nu ska jag sova.
Jag är fullständigt utmattad efter dessa dagarna – inte bara för själva anspänningen inför eventet men utan för att jag varit lite sjuk.
Inte jättesjuk men jag har haft ont i halsen, lite ont i huvudet.. ja, lite så..
Alvedon & Ipren har  varit mina bästa vänner.
Nu är sängen och kudden mina bästisar, och klockan är inte ens 21.00!
Nattinatti alla mångfaldare!

Ta nätverkandet till högre höjder!

Den rubriken använde Nina Jansdotter när hon publicerade en artikel om mig i fredags på företagande.se där jag tipsar om hur man tar sitt nätverkande till högre höjder.
Jag är så glad över publiciteten, både där och på Ninas FB!!
Kolla här om du är nyfiken på vad jag säger – eller läs bara vidare 🙂

Ta ditt nätverkande till högre höjder

Skriv ut Skicka sidan
Skrivet av Nina Jansdotter

Daniella-Ibis
Alla har nytta av ett bra nätverk idag och speciellt företagare som är beroende av att få nya kunder, träffa samarbetspartners och för att få sitt sociala behov tillfredställt och så vidare. Daniella Ibis som är företagare inom försäljning, media, rekrytering samt populär moderator och konferencier bygger mycket av sin verksamhet genom aktivt och effektivt nätverkande.

– Först och främst nätverkar jag för att jag älskar att träffa nya människor! För mig är det så naturligt att nätverka och träffa nya bekantskaper. Jag känner inte att jag ”jobbar”, även om det såklart är viktigt för min verksamhet att nätverka; jag arbetar alltid och varenda person jag träffar är en potentiell kund och/eller kandidat, säger Daniella entusiastiskt.

Daniella nätverkar så fort hon går utanför dörren. Det kan vara på olika events, i affären eller på döttrarnas basketmatcher. Hon pratar gärna med folk hon träffar, på formella och icke-formella tillställningar.

– Men givetvis finns det dagar då jag mer är beroende av lugn och ensamhet och då jobbar jag gärna hemifrån istället och sköter då nätverkandet genom exempelvis Facebook, LinkedIn och min välbesökta blogg, fortsätter hon.

Vad har det haft för effekter på ditt bolag att du är bra på att nätverka?

– Effekterna har verkligen bara varit positiva i att man ser mig, lär känna mig och förhoppningsvis får förtroende för mig, och därmed vill göra affärer med mig. En annan effekt är också att jag ser och lär känna andra människor och företag och kan då göra en bedömning om jag vill arbeta med dem eller inte. Jag tar inte alla affärer jag får. Jag gör bara affärer med folk jag tycker om.

Ett av Daniella Ibis framgångsknep på mingel är att hon oftast förbereder sig genom att kolla av eventuella närvarolistor för att bilda sig en uppfattning om vilka som är där. Om det inte finns några sådana listor, tar hon helt enkelt ett varv och ser vilka som är där.

– Jag har till exempel gått fram till människor som jag sett är på samma events som jag vid flera olika tillfällen och undrat; ”vem är du? Vi springer på samma events och nu är jag nyfiken på vem du är” – enkelt och med glimten i ögat.

Vanliga nätverksmisstag är enligt henne att man bara står med folk man känner – men det behöver inte vara ett misstag, det kan ju komma fram människor ändå som man inte känner och som man kan bli introducerad för menar hon också. Ett annat vanligt misstag tror hon är när man redan pratar med någon och en tredje person bara ramlar in i samtalet och stör konversationen, tillägger hon. Vad man kan göra är att bli bättre på att läsa av situationen och vara proaktiv och framåt.

– Men var också samtidigt smidig och stör exempelvis inte en pågående konversation. Ha ett öppet sinne, det syns i ansiktet om någon är ”pratbar” eller inte. Hoppa inte runt från kontakt till kontakt för snabbt och ha ett genuint intresse för personen du träffar och pratar med, tillägger Daniella.

Vikten av att nätverka kommer att öka i framtiden. Att nätverka är alltid rätt så länge det görs på rätt sätt. Det räcker heller inte att man bara nätverkar genom sociala medier.

– Sociala medier är ett fantastiskt komplement, men ingenting ersätter det personliga mötet.
Jag personligen vill veta vem jag har att göra med, och den känslan kan jag aldrig få till fullo bara via nätet. Via sociala medier kan jag bedöma om jag vill träffa personen ifråga, men för att bilda mig en riktig uppfattning behöver jag träffa personen IRL, avslutar hon med eftertryck.

Daniella Ibis ger sina bästa nätverkstips

  1. Om du ser att någon du vill prata med, redan är upptagen i ett samtal; gå inte fram då.
  2. Stå heller inte en bit ifrån och stirra och vänta på att den du vill prata med ska bli ledig – det är bara stressande och många blir irriterade om någon väntar otåligt på att man ska bli klar.
  3. Var personlig. Skippa det formella snacket. Vi är alla människor och vi vill göra affärer med människor.
  4. Ställ frågor. Var intresserad. Var naturlig!

..och så här ser en kvinna ut som tar nätverkandet till högre höjder, när hon kommer hem från jobbet och direkt ställer sig i köket och lagar mat, eftersom hennes barn är hungriga – hon byter alltså inte ens om 🙂


Tack, tack, TAAAACK fina Nina! 🙂

Förförd av en snorvalp

Nej, naturligtvis inte i verkligheten. I en dröm.
Jag har haft konstiga drömmar lately, men den här tog priset. Och nej till alla er amatörpsykologdrömtydare där ute, detta är ingen våt dröm jag i hemlighet önskar ska besannas. Så har jag klargjort det.
Inte heller har jag kollat i min grekiska drömtydarbok vad drömmen kan tänkas betyda – jag är inte så säker på att jag vill veta..
Jag vaknade iallafall av att jag asgarvade – något jag iofs brukar göra och jag älskar det och blir lika glad varje gång jag vaknar på det sättet!
Nåväl. Tillbaka till drömmen.

Jag hade föreläst på en skola. Inget konstigt med det, jag föreläser ofta på skolor.
Det som däremot inte händer lika ofta är att eleverna kommer fram och frågar vilken klass jag går i.
I drömmen hände det, en av killarna undrade på ett väldigt flirtande sätt, vilken klass jag går i.

”Vilken klass jag går i? Är det inte ganska uppenbart att jag är något äldre än vad du och alla andra elever är??”, sa jag.
”Skulle du vara äldre än jag?? Yeah right….”, svarar charmören och närmade sig mig sakta.
”Du, jag är mer än dubbelt så gammal som du är”, sa jag och försökte upprätthålla någon form av auktoritet, samtidigt som jag hoppades att det inte syntes att jag blev generad (detta har iofs hänt på riktigt oxå, att en elev flirtat öppet och hejdlöst, och jag blev så generad…!).

Tillbaka till drömmen: den här charmören – sa jag att han var skitsnygg förresten? – kom närmare och närmare samtidigt som han tittade mig djupt i ögonen..
Han log lite sådär snett, ställde sig bakom mig, jättenära, viskade något i mitt öra som jag är alldeles för blyg för att berätta, förde mitt hår åt sidan och började sedan sakta kyssa min hals…

…och i det ögonblicket vaknade jag av att jag gapflabbade!! Tack Gode Gud för det! TACK för att jag fick vakna!!
Tänk om jag hade sovit vidare och låtit eleven fortsätta kyssa mig?!! Jag hade skämts ihjäl! Det skulle aldrig nånsin hända – jag lovar – varken i någon dröm och allra minst i verkligheten!
Det var en absurd situation; en elev och jag liksom!!

Jag tycker det är lite pinsamt med folk som har partners half their age.
Fördomsfullt, ja, jag vet. Och jag vet oxå att kärleken inte har någon ålder.
Jag känner ett par personer där den ena är betydligt äldre än den andra (både killar & tjejer) och dom är genuint lyckliga, så detta gäller inte för dom 🙂

Men jag kan inte hjälpa att jag tycker det är patetiskt och gubb- och gum-sjukt..  – speciellt när det gäller 45-50åringar som är med 20åringar.
Som sagt, förlåt till alla er som lever med partners half your age..
Är man 70 och 50 tycker jag inte det är lika pinsamt…

For the record: Vid två tillfällen har jag varit ihop med killar yngre än jag; när jag var 36 år var jag ihop med Micke som då var 35, alltså endast 1 år yngre. Det räknas väl knappt?? Han var dessutom helt gråhårig, så jag såg iaf inte äldre ut än honom *ler*
Och så när jag var 24 år och var ihop med Gustav… aaahhh Gustav 🙂
Han var då… hmm, vågar jag erkänna det? Ja okej då, han var 18. Men jag lovar och svär att det inte syntes. Eller märktes ska tilläggas. Alltså att han var 6 år yngre.
Gustav var så snygg! Lång, långt hår och rakad på sidorna, side-cuts, jag hade ju under en period ”a thing” för långhåriga män… (eller pojkar om man så vill i Gustavs fall).

Gustav var för övrigt den som fick min porslinstand i munnen när vi hånglade, hahhahaha! Först trodde jag det var hans piercing som åkt av..
Vilka minnen! En lite mer utförlig story om det får ni här.
På tal om att Gustav var snygg; alla – (alla; låter som jag haft hundratals killar. Det har jag inte!) – men dom killar jag har haft, har varit skitsnygga, och självklart håller inte varenda människa med om det. Beauty is in the eye of the beholder som man säger.
Men har ni märkt hur fula snygga killar kan bli när dom beter sig som skitstövlar??

..och vi går inte in på när jag själv för ca 1 år sedan hade en fling med en man, P, som är 10 år äldre än jag..

Nu ska jag ut och terapiarbeta i min trädgård. Tata så länge!

Så gott som klart då (nässsstan!)


Remember mitt inlägg One down, one more to go? Well, number 2 är oxå down nu!!
Jag talar om BasketgymnasietElena & Micaela klarade ju den ena intagningen, basketdelen, men för att vara aktuella för Idrottsgymnasiet, var dom även tvungna att komma in på något program på Swedbankskolan.

…och tidigare i veckan fick vi beskedet att Elena & Micaela preliminärt har kommit in på MIG – Malmö Idrottsgymnasium!!

…och jag är så sjukt stolt att jag måste berätta att båda mina stjärnor kom direkt in på samtliga sina val. Inte reserver någonstans!
Tillochmed på Naturprogrammet på Procivitas kom dom in på (Elena & Micaela sökte exakt samma program) men nej, det är inte aktuellt att varken läsa Natur eller gå på Provicitas.
Elena ville ju i flera år bli doktor, men hon har sedan ett tag tillbaka lagt läkarstudierna på hyllan.
Nu är det juridik som gäller för Elena, och Micaela har inte bestämt sig än. Kanske polis.

Deras förstaval var Samhällsprogrammet med inriktning på Beteende. Andravalet var med inriktning på Ekonomi.
Elena ville egentlige läsa inriktning Juridik, men då kunde hon inte gå på Swedbank och MIG.

Anledningen till att det är preliminärt besked är för att det är sommarbetygen som avgör om man kommer in eller inte. Och mina tjejers sommarbetyg kommer vara högre än deras relativt redan höga vinterbetyg. Dom har ett par MVG att hämta hem! Alltså kan vi vara lugna..
Jag är så stolt, så stolt!

Det gläder mig att dom valt samma skola och utbildning OCH kommit in, allra främst för att dom älskar basket! Och jag personligen är mycket glad över deras idrottsintresse, det finns så många fördelar med sport. Det är fostrande och det är bra för hälsan!
Vidare är jag glad att båda kom in eftersom dom är så tighta, då är det oxå tryggt att få vara tillsammans när man kommer till en ny skola. Även om dom känner flera som redan går där.
Och ej att förglömma, den kommande studenten.. 🙂 Jag ska villigt erkänna att det var ett aber – tänk om dom gick på olika skolor men tog studenten samma dag – katastrof!
Som tur är behöver vi inte tänka på det, pust!


Mina fina tjejer.. sååå stolt jag är över er.
Ni_gör_mig_så_lycklig_varje_dag!!

Glada baskettjejer!

Idag åker mina älsklingar till Eskilstuna för en basketturnering – jättekul för dom, och jag unnar dom verkligen allt det, men det är min vecka och jag tycker verkligen inte om när barnen reser iväg på min vecka. Men jag är såklart jätteglad för tjejernas skull (lika bra att vänja sig vid att dom inom en snar framtid inte ens kommer bo med mig – måtte det dröja!!)

Från frukosten imorse

Tjejerna åker iallafall till Eskilstuna med stort självförtroende, dom har 3 raka vinster i bagaget; mot Äli, Lobas och senast nu förra helgen när vi slog Helsingborg för första gången! Det var även första gången vi slog Äli!
Egentligen har tjejerna 4 raka vinster, även om den sista inte räknas – i onsdes spelade dom träningsmatch mot Malbas F98 och vann ganska stort.

Här kommer lite bilder från sista matchen (mot Hbg) som vi vann med 49-41, där min Elena gjorde 20 av poängen! *stolt* 🙂



Elena & Micaela, för det mesta nära varandra på planen och alltid koll på var den andra befinner sig!
Och på nedan bild gör dom exakt samma min, samtidigt och helt omedvetna om att jag fotar!

Glada tjejer efter vinsten!

…Elena & Micaela nyduschade efter matchen och fortfarande med mycket energi!

Kolla så lätt det ser ut när Elena lyfter Micaela! Elena är den starkaste av dom två. Micaela är den snabba.
Och jag, jag är den extremt stolta mamman, dock varken stark eller snabb. Numera, ska tilläggas.
Det fanns en tid då jag var väldigt snabb. Aldrig superstark, men jag var snabb som f-n!
Suck, det var tider det…

Nåväl, nu ska jag på afterwork så att helgen går lite snabbare – och fort kommer denna helgen att gå, jag har följande inbokat:
Ikväll som sagt after work
Lördag förmiddag: promenad och lunch med Ofelia
Lördag eftermiddag; promenad och fika med Cecilia
Lördag kväll; family time
Söndag förmiddag; powerwalk med Beata
Söndag: lunch med familjen
Söndag kväll: Earth Hour med favo-Fredric

Tata!

En snurrig dag

Bokstavligen snurrig.
Från det jag gick upp imorse, till det att jag nu sitter här ikväll, klockan är snart 20.30, så har jag varit yr – och det snurrar fortfarande, trots att jag sitter ner.
Detta händer mig lite då och då. Sist det hände var i december någon gång, och då var jag inte bara yr, jag frös och var skakig oxå.
Jag svimmade oxå för någon månad sedan, i min Micaelas armar, men det var ju för att jag for upp från liggande läge, och det vet jag att inte bör göra. Då är sannolikheten att jag svimmar garanterat 100procentig.


I alla fall.
Dagen har gått i ett, så jag har inte hunnit tänka efter hur snurrig jag egentligen är.
Men min lunchdate, underbara Emma – som för övrigt oxå har en blogg som heter Emmas Drömliv, besök!! – hon lät mig minsann inte glömma – hon försökte även få mig att lova att ringa doktorn. Jag lovade inget eftersom jag visste att jag inte skulle göra det…
Sen gick vi en bit tillsammans och på den korta biten hann jag träffa minst 3 personer jag kände, och när dessa personerna hälsade och frågade ”hur är det”, svarade jag bra och Emma kontrade direkt och sa ”Nej, det är inte alls bra med henne, hon är snurrig och skakar”.
Emma påstår att jag skakade, för hon höll mig i armen. Själv kände jag inte att jag skakade den här gången.

Alldeles underbara och så omtänksamma Emma – jag vet inte om jag sagt det tidigare, men det tål det att upprepas: Emma var en av deltagarna när jag höll en Rekryteringsföreläsning för flera år sedan, 2006, och redan då utmärkte hon sig från de andra, och jag sa till henne att hon kommer gå väldigt långt – vilket hon har!
Hon är inte bara snygg och smart, hon har även hjärtat på rätta stället. Vilken tjej!
Snart får hon sitt första barn och jag bara vet att hon kommer bli världens bästa mamma!

..och ja, jag ska ringa doktorn om yrseln håller i sig imorgon oxå.
Eller om jag fortfarande är yr i övermorgon.
Eller till helgen…

Puss & Kram alla mina små kycklingar!

Ängeln Nina

Affärsängeln Nina Jansdotter, alltså.
Idag åt vi lunch tillsammans, det var ett tag sedan vi sist träffades IRL. På facebook däremot, där interagerar vi desto mer!
Nina är i min värld, Queen of Social Media, och speciellt Facebook. Innan vi vet ordet av, äger hon säkert oxå LinkedIn & Twitter med!

Nina har hjälpt mig mycket – det är dessutom det hon bland annat arbetar med,  PR-uppdrag. Att lyfta fram andra och se till att de får utrymme i media.
Och ingen är nog bättre lämpad än henne; hon har kontakter överallt.
Det är tex Nina som såg till att jag hamnade på Metro för ca 1 1/2 år sedan.
Det var även Nina som såg till att en tidning ringde mig för ett år sedan för att fråga om jag ville uttala mig om en fd partiledares framtida eventeulla jobb (som jag tyvärr passade vidare..)
Nina har även lyft mig som både headhunter och säljchef på Rapidus via sin Facebook-sida, och för det är jag evigt tacksam.
Och som ni vet, så glömmer jag aldrig bort någon som hjälpt mig.
På ett eller annat sätt, återgäldar jag det man gjort för mig…

…och jag kan börja med att rekommendera henne här på min blogg – för att jag vill! – jag har ju trots allt ganska många läsare.
Statistiken för vecka 14 visade på: Medelantal lyckade begäranden per dygn: 6 796 – fattar det knappt, att så många läser mig!!!
Jag är dock väldigt glad över det! 🙂
Så, du, en av alla nästan 6800 läsarna per dygn: Om du eller någon du känner behöver hjälp med att synas och/eller coachas, Nina is the one to talk to – utan någon som helst tvekan!
Får hon bara en enda klient genom mitt inlägg, så blir jag superglad!

Jag & Nina

Grekisk-ortodox påsksöndag idag!

Ja, idag – en vecka senare än Sverige. Och värre lär det bli nästa år; då infaller den svenska påsken i mars och den grekiska i maj!
Men låt oss inte tänka på det nu, det är lååångt tills dess.
Denna påsken var hela familjen inklusive soulmatefamiljen, dvs Alexias, samlad hos min supersyster Dora och hennes superman Tony.
Som vanligt underbart sällskap och fantastiskt god mat – dock ej lamm.. eller ja, dom som äter lamm tycker säkert det är gott. Jag äter inte lamm iallafall. Urk!
Här får ni lite bilder från dagen!
Melizanosalata, tzatziki, patates, tiri, midia saganaki, mm, mm. 

Lamm – som ser grönt ut på bilden, revben, kött och korvar..

Tsoureki i form av en kanin 🙂

Ouzo… me like!

Dora, mamma, Alexia & Mattias

Dora, jag, mamma, Alexia

Min Elena & Alexia

..och med Dora

Jag & Alexia


Alexia masserar syrran

Syrran & moi

..och en skål med påskägg – och påskäggen håller i 40 dagar, eftersom de är välsignade, sägs det. Hrrmm.
Jag skulle dock inte äta dessa  ägg om 40 dagar.. eller jo, det kanske jag skulle; tänk om man åker på en ordentlig förgiftning och vips så har man förlorat ytterligare några kilo, hahhaha!

Tata så länge alla firare!

Translator