Ran into my ex …

… put in reverse and hit him again.

Hahha, well, inte riktigt så..men jag ran into my ex i en reception. Om jag hade suttit i bilen, kanske jag hade kört över honom…
Nädå, jag bara skojar. Jag är inte längre hämndlysten av mig, det var många år sedan jag var det – och det ska han, M, vara glad för!
M hade faktiskt betett sig väldigt illa, så om jag hade kört över honom, var han förtjänt av det (då, när vi var ihop för 5 år sedan).

Jag blev själv lite förvånad när jag inte kände för att hämnas: What? Ingen vedergällning?? Skulle jag verkligen inte samla ihop mina väninnor och smida hämndplaner? Skulle jag bara låta det passera?
Svar, ja. Det skulle jag. Och det gjorde jag.
Han var inte värd besväret. As simple as that.

Och det slår mig att jag fortfarande inte fått min hämndlystenhet tillbaka. Vilket ju är jättebra.
Visst, jag kan bli fullständigt tokgalen, men det går oftast fort över.
Oftast.
Jag tycker alltid så synd om folk, även dom som jag absolut inte borde tycka synd om. Men där har skett en förändring.
När någon jag haft höga tankar om sjunker i mina ögon, någon som utnyttjat min godhet, ja, den har inte en chans att återvinna mitt förtroende.
Ni vet, ”shame on you if you fool me once. Shame on me if you fool me twice”.
Har man en gång sårat eller på något sätt skadat mig, då får man aldrig en andra chans att göra det igen.
Jag är länge snäll, snäll, snäll, snäll.
Sen, när man pushat sin luck lite mer än vad man borde, då är jag inte snäll längre.
Jag gör en clean cut.

För övrigt var det ett trevligt möte med exet M i receptionen, det var ”kram, hej!, hur är det, hoppas allt är bra, han presenterade mig för ytterligare en person där, och sen var det: hejdå, ha det så bra” – snabbt och trevligt!

Comments are closed.

Arkiv