Monthly Archives: februari 2012

Dagen som egentligen inte finns!

Bara därför måste jag göra ett inlägg.
Ett onödigt inlägg, egentligen.
Så vad tycker ni om min Daniella Ibis AB-mugg?


Jag beställde även några T-shirtar, visitkort, pennor och ett par musmattor som jag tänkte ge bort.

Just det, och idag var även nedan notis i tidningen, på dagen som egentligen inte finns 🙂

…omifallatt någon råkat missa att jag sitter i LdBs styrelse, hehehhe!

Hyfsat onödigt inlägg som sagt, men tack för att ni läste ändå.
Ciao så länge!

När får man börja kalla sig för styrelseproffs egentligen?


Jag är så oerhört stolt och glad över att få meddela att jag blivit invald i LdB FCs styrelse!
Wow, säger jag bara! Så kul!

Jag har ju sedan ett tag tillbaka velat engagera mig i styrelseuppdrag och jag har fått förfrågningar från några andra styrelser och externa ledningsgrupper, som jag tackat nej till då jag inte känt att det varit rätt.

När jag fick frågan av LdB i höstas, kändes det rätt.
Jag längtar och ser så mycket fram emot att få börja bidra till LdBs fortsatta fotbollsframgångar!
Lovar härmed att de som har rekommenderat och nominerat mig, INTE kommer att få ångra det.
NU KÖR VI!!! 

Så, nu har jag ett styrelseuppdrag. Får jag börja kalla mig styrelseproffs nu?

….hallå, jag skojar. Okej?
Men jag är så stolt och ödmjukt glad.
Låt mig hållas!! 🙂

Sushi & en död dator


Det blir en tallrik sushi på lunchen idag. Igen.
Älskar sushi!

..om ni undrar över varför ni fortfarande inte fått rapport från Näringslivsgalan igår, så är det för att min dator dött.
Jag är nästintill hysterisk över det, men idag ska jag lämna in den.

Ingen frågar om jag har backup, okej.
Inga frågor på det whatsoever!

Näringslivsdagen 2012!

Under förmiddagen var jag (och 700 till sades det, dock tveksamt att det var så pass många), på Swedbank Stadion, mina barns blivande skola förresten :-), på Näringslivsdagen 2012.
Mycket bra planerat!
Vi fick lyssna på intressanta talare, bl a Micael Dahlén från Handelshögskolan i Stockholm, Ali Raad, student från Borgarskolan och framgångsexperten Annika R Malmberg. Riktigt bra!!

Ämnet för dagen var att ”Sätta Mål” och Micael Dahlén som är professor i marknadsföring till vardags, berättade blandannat att 11% avbryter sex för att svara på sms (what!!!) och att 24% uppdaterar sin status från toaletten. En mycket bra talare, det blev många skratt.
Det viktiga enligt honom är inte VAD man gör, utan HUR och VARFÖR man gör det.
..och så avslutade han med nedan viktiga ord som man frågat folk på dödsbädden, och detta är vad man ångrat:

Viktiga reflektioner… Viktigt att leva här och nu!

Sen kom Ali Raad, och han var min absoluta favorit för dagen – och säkert inte bara min.
En ung kille, 18-19 år gammal, matematiker som är rankad som nummer 2 i Sverige och 3a i världen. Han undrar förresten vem som är bättre än honom i Sverige 🙂
Ali har studerat 1 år på Stanford University och går nu sista året på Borgarskolan.
Han var så gullig!! Och han inledde med att tala om för oss vad han ska säga. Han sa det. Och sedan avslutade han med att tala om att han sagt det.
Enkel retorik!


..och det där sista, att move the Earth, det är jag övertygad om att den här killen kan göra. Hans tips och råd till publiken var att man måste VILJA. Annars går det inte.

Sist men inte minst kom Annika R Malmberg, framgångsexperten. Titeln valde hon för att den förpliktigar.
Annika delade med sig av målstyrning, planering, säljtips och så pratade hon om de fyra olika färgerna, ni vet röda, gula, gröna och blå?
Jag är definitiv en röd person (resultat, handling, målinriktad) – men med lite stänk av gult (påverka, synas, kreativ), grönt (harmoni, relationer) och blått (analytisk, kritisk granskande) oxå…(väääldigt lite blått!!)

En intressant dag – jag tar med mig en del saker!
Bland annat det där om hur man inleder möten, att man talar om vad man ska säga, hur lång tid det kommer ta och sedan avsluta snyggt. Jag anser att jag nog är ganska bra i mötet med människor, men man kan alltid bli bättre, så även jag naturligtvis!
Jag tar med mig att man ska sätta realistiska mål, jag sätter ibland alldeles för höga och snabba mål, röd person som jag ju är…
Men återigen, jag kan ju ändra mig snabbt oxå. I´m sooo red!

Fotograf för dagen var Peter Brinch, han fotade mig när jag var med i Metro förra sommaren!

Ikväll väntar Näringslivsgalan och den ska jag oxå gå på såklart, det ser jag mycket fram emot!

…men jag förstår inte att 11% avbryter sex för att svara på sms!! 🙂

Grekland gråter :-(


Som ni kanske märkt så uttalar jag mig inte särskilt mycket om krisen i Grekland.
Detta för att jag inte är tillräckligt insatt. Och jag förstår inte alla turer fram och tillbaka.
Jag vet bara att landet befinner sig i djup kris och att befolkningen gråter…
Att grekerna till viss del får skylla sig själva är ganska självklart.  Detta är vad som händer när man lever över sina tillgångar.
Men att dom säkert fått lite hjälp på traven ska heller inte förglömmas – även om man till syvende och sist själv ansvarar för sina handlingar.

Djup suck. Jag vet inte vad mer jag ska säga.

Tur man har starka barn…

Jag brukar alltid vakna före barnen och går då ner och lägger mig på soffan.
Sen när jag hör dom komma i trappan brukar jag springa dit och krama dom.
Eftersom jag har lågt blodtryck och lågt blodsocker måste jag tänka på att inte stiga upp hastigt om jag legat ner. Jag måste först sätta mig upp, vänta lite och sen resa mig, annars svimmar jag (pensionärsvarning, jag vet!).

Men det glömde jag imorse när jag hörde fotsteg i trappan. Jag for upp och sprang mot trappan, det var Micaela som kom ner.
Och precis när jag kom fram och kramade om henne, såg jag stjärnor och kände jag mig så yr och nästa gång jag fick minnet tillbaka hade jag segnat ner. Men min vackra – och STARKA! – Micaela höll om mig, så jag ramlade aldrig och slog mig.
Och hon blev rädd, min fina tjej..
Min andra fina och ännu starkare tjej Elena, sov ovetandes vidare på ovanvåningen.

Det var vår start på dagen!
Hoppas vi slipper fler svimningsanfall.. men jag känner mig lite yr i mössan…
Time to eat något uppiggande!

Ciao så länge snyggingar ♥

Hur bryta utanförskapet i Skåne?

Mikael Stamming, utvecklingsdirektören på Region Skåne bjöd in mig till ett seminarium som handlade om hur man stödjer invandrarkvinnor att starta företag i Skåne.
En studie, gjord av Maria Borelius, Sofia Altafi & Karl Wennberg, beskrev en modell för en kombinerad mikrofinans- och företagandelösning i Sverige (och bristerna med den, tillexempel att fokus ligger ”bara” på ”bonding” och inte på ”bridging”), att möjligheten till företagande skulle minska utanförskapet bland de med invandrarbakgrund.
(sorry för den dåliga kvaliteten på nedan bild)

Karl Wennberg, lärare på Handelshögskolan i Stockholm, talade om vad entreprenören behöver:
* kunskap
*  självförtroende
* lite pengar
* större nätverk
…och han berättade oxå att de bästa studenterna kom från Mellanöstern och Kina!

Vi fick höra 3 kvinnliga entreprenörer bli intervjuade av Maria Borelius: Gulshan Jakobzhanova, Ghenwa Nahim och Daniela Sokic. Den sistnämnda har en kompis som tog ett lån på 125.000 för att hjälpa henne – wow, vilken kompis!! Snacka om att ha någon som tror på en!
Vilka tjejer – dom har driv, jävlaranamma och är riktigt angelägna! Jag är inte dugg förvånad över att dom lyckats. Inte ett dugg!
Extra rörd blev jag över Gulshans berättelse, hur hon flydde från polisen när hon inte fick stanna i landet.

Vi fick riktigt god mat från ”Kryddor från Rosengård” och ”Miss Fajitas”!
Lena Friblick är författare till boken ”Kryddor från Rosengård” och här kan du köpa boken om du vill! (och det vill du!).

Integrationsministern Erik Ullenhag var oxå på plats och talade. Han berättade blandannat att han tidigare sagt ”att för att känna sig integrerad behöver man kunna språket och jobba”.
Detta har han ändrat på nu och lagt till: ”när människan känner tillhörighet, när hon känner sig som en del av samhället; först då har integrationsprocessen lyckats”.

Jag kommenterade det, och sa att man måste inte nödvändigtvis känna sig som svensk hela tiden bara för att känna att man bidrar och är en del i samhället.
Jag menar, jag känner mig svensk och jag är svensk!, men jag är och känner mig även som grekiska – och det behöver inte vara negativt eller i motsats till varandra!
..och så avslutade jag min kommentar med att jag ville ha ett par minuter med Erik efteråt eftersom han är en av talarna på eventet den 24-25 april som jag ska vara konferencier på – ni har väl förresten inte missat det? Anmäl er genast, det här är viktiga grejer!
Snygg övergång förresten va? 🙂
Den snygga bruden längst ner till höger på nedan bild, min goda vän Patricia Key, är inte med på listan som finns på nätet, men hon är i allra högsta grad aktuell och delaktig, hon projektleder eventet. Så vet ni det!

Avslutningsvis.
Jag älskar Sverige men jag älskar oxå Grekland. Mest av allt älskar jag Malmö, världens bästa stad!
Jag är både svensk och grekisk och dessutom skåning – vilken tur jag har!
Och jag håller med Pia Kinhult, hon sa: ”Det är ett bekymmer när folk inte får fotfäste att följa sina drömmar”.
..och det påminde mig om den gången jag föreläste på Rosengårdsskolan och inte en enda unge i klassen hade några ambitioner eller drömmar. Jag blev så ledsen för det! Men det är ett annat inlägg!

… jag tror på allvar att det kommer vända nu!
Det görs saker hela tiden och jag är övertygad om att allt som görs även kommer ge resultat på sikt.
Och jag vill (återigen) tacka Mikael Stamming som bjöd in mig till detta!

Ett litet utdrag ur mina Entreprenörskapsföreläsningar

Har ni nånsin hört det goda rådet ”Skriv avtal medan ni är vänner”?
Jag har.
Gjorde  jag det? Tyvärr inte.
Så därför, gör inte som jag, utan ta mitt råd och GÖR det! Skriv det där avtalet.
Och var helt överens om vad som ska gälla när.

Gör ingenting som riskerar ditt rykte, sälj inte ut dig, förnedra dig aldrig. Speciellt inte för småsummor.
(Ja, jag vet att småsummor inte betyder samma för alla).

Mitt allra bästa råd och tips är:
Se till att du alltid kan gå med huvudet högt.
Och oavsett vad – stå för ditt ord. Oavsett vad.
Här får jag ofta följdfrågan; ”ska man stå för sitt ord även mot de som inte håller sitt ord tillbaka mot en”?
Svar: ja.
Varför? Jo, för att ingen ska nånsin kunna säga att du inte stått för ditt ord. Du vill ju fortfarande kunna gå med huvudet högt och kunna se folk i ögonen, eller hur? Precis.
För by the end of the day, är det enda som räknas.
Men visst, det finns en å annan som inte håller med mig där; och ibland håller inte ens jag själv med mig; det är väl hål i huvudet att hålla sitt ord mot någon som uppenbarligen inte delar samma uppfattning?,… men så besinnar jag mig och inser att ens rykte ändå är viktigare.

Och sen utsätter du dig aldrig mer för risken att göra affärer eller beblanda dig med någon som inte står för sitt ord. Du kan förstås gå på fler minor, men aldrig med samma person twice. Då får du skylla dig själv.

Stay tuned kära vänner, det kommer fler tips från mina föreläsningar!

Torka badrumsskåpen på insidan


Brukar ni oxå slarva när ni putsar speglarna inne på toan? Alltså ni torkar bara på utsidan och glömmer bort insidan?
Jag gör ibland. Eller rättare sagt, jag gjorde. Jag har slutat att ta bara ta på utsidan.

För det slog mig att om alla gör som jag, dvs ibland kanske öppnar andras badrumsskåp (jag sa faktiskt kanske!!), så innebär det att folk mycket väl skulle kunna öppna mina skåp oxå.
Och då vill man inte skämmas för att man glömt torka insidan.
Så därför putsas mina spegelskåp hädanefter både på utsidan och insidan!

…men snälla, gå inte i mina lådor, ok? Dom har jag inte tagit itu med än…

Ciao så länge alla finingar!

Ran into my ex …

… put in reverse and hit him again.

Hahha, well, inte riktigt så..men jag ran into my ex i en reception. Om jag hade suttit i bilen, kanske jag hade kört över honom…
Nädå, jag bara skojar. Jag är inte längre hämndlysten av mig, det var många år sedan jag var det – och det ska han, M, vara glad för!
M hade faktiskt betett sig väldigt illa, så om jag hade kört över honom, var han förtjänt av det (då, när vi var ihop för 5 år sedan).

Jag blev själv lite förvånad när jag inte kände för att hämnas: What? Ingen vedergällning?? Skulle jag verkligen inte samla ihop mina väninnor och smida hämndplaner? Skulle jag bara låta det passera?
Svar, ja. Det skulle jag. Och det gjorde jag.
Han var inte värd besväret. As simple as that.

Och det slår mig att jag fortfarande inte fått min hämndlystenhet tillbaka. Vilket ju är jättebra.
Visst, jag kan bli fullständigt tokgalen, men det går oftast fort över.
Oftast.
Jag tycker alltid så synd om folk, även dom som jag absolut inte borde tycka synd om. Men där har skett en förändring.
När någon jag haft höga tankar om sjunker i mina ögon, någon som utnyttjat min godhet, ja, den har inte en chans att återvinna mitt förtroende.
Ni vet, ”shame on you if you fool me once. Shame on me if you fool me twice”.
Har man en gång sårat eller på något sätt skadat mig, då får man aldrig en andra chans att göra det igen.
Jag är länge snäll, snäll, snäll, snäll.
Sen, när man pushat sin luck lite mer än vad man borde, då är jag inte snäll längre.
Jag gör en clean cut.

För övrigt var det ett trevligt möte med exet M i receptionen, det var ”kram, hej!, hur är det, hoppas allt är bra, han presenterade mig för ytterligare en person där, och sen var det: hejdå, ha det så bra” – snabbt och trevligt!

Translator

Arkiv