Monthly Archives: december 2011

Jag är med i Skånskan idag!




Mitt företagsnamn Like Consulting nämns, Rapidus likaså och även min bloggadress, bra va!

…och allt detta tack vare min fina snälla koumbara X-tina som fick frågan själv om att ställa upp, men som passade över journalisten till mig.
Mycket osjälviskt… TACK!
Vete fan om jag hade gjort så.. fast vänta, det har jag ju – ett par gånger! tillochmed som jag kan komma på nu!
En gång när jag blev erbjuden att vara med på web-Tv, då tog jag min kollega med mig, och sen en annan gång när jag blev uppringd av en journalist på Expressen som undrade om jag hade något att säga om Mona Sahlins framtidsyrken och jag passade även då vidare frågan – och publiciteten – till min kollega.

Än en gång, tack snälla X-tina!
Och tack snälla Göran för bra artikel! 🙂

Chanel no 505


Nytt favoritnagellack!

Jag håller sååå med!!

(kanske inte just det sista, att kattägare är lata, men för övrigt håller jag med insändaren av nedan till Sydsvenskan)

Jag hatar inte katter eller andra djur för den delen (jo, småkryp), men jag har valt att inte ha husdjur.
Därför vill jag heller inte behöva plocka upp kattbajs från min trädgård eller slänga fler dynor som andras katter har hårat eller kissat ner.
En period övervägde jag på allvar att lägga gift i trädgården. Givetvis hade jag tänkt meddela, läs förvarna, grannarna så att de höll sina djur inne, alternativt kopplade.
Men jag gjorde aldrig det… tyckte synd om katterna.. det är ju inte deras fel och dom förstår inte var dom får eller inte får vara.
Jag hoppas bara att kattägare som inte kopplar sina katter, tänker om.
För allas skull.
För en vacker dag kanske någon lägger gift i sin trädgård och det vore väldigt tråkigt för katterna och deras ägare.

Skyddade inlägg


Hej mina vänner!
Inom kort kommer jag börja lösenordsskydda vissa inlägg.
Inte för att rötäggen som inte är önskvärda är här och snokar – dom skiter jag högaktningsfullt i (och det vet dom om) – men för att jag tar hänsyn till människor som jag älskar.
Det är alltså enbart därför jag inte är så frispråkig som jag vill vara. Av hänsyn.

Den som vill ha lösenordet, skickar bara ett mail till mig.
Och nej rötägg, ni behöver inte ens försöka fixa lösenordet, jag har redan förutsett era nästa 10 moves.
Kvittar vad ni gör, jag är så mycket smartare.
Suckers!

Hur man får polisen att komma


Björn från Höör i Skåne var på väg att gå och lägga sig när hans fru sa att han hade glömt att släcka ljuset i garaget.
Garaget låg i anslutning till huset och Björn hade precis öppnat bakdörren för att gå och släcka när han upptäckte att där var folk i garaget som höll på att plocka till sig av hans grejor.
Han ringde polisen och frågade om dom kunde skicka en polisbil.
Polisen svarade att alla bilarna var upptagna och rådde honom till att låsa alla dörrar så skulle de skicka en bil så fort det blev någon ledig.
OK, sa Björn, la på telefonen och räknade till trettio.
Sen ringde han polisen igen.
”Hej, jag ringde nyss om att jag hade tjuvar i mitt garage. Ni behöver inte komma för jag har skjutit dom.”
Sen la han på.

Inom några minuter var 6 polisbilar, en helikopter, en brandbil och två ambulanser på plats.
Dom tog tjuvarna på bar gärning.
En av poliserna gick bort till Björn och sa:
”Jag tyckte du sa att du hade skjutit dom…?”
Björn sa: ”- och jag tyckte du sa att du inte hade några lediga bilar.”

Man ska vara snäll när det närmar sig jul

..för då kanske man får en pepparkaka 🙂

…och även en & annan puss. Får GE en puss med lite våld, ska det vara.. ser ni nackgreppet? & Annas försök att komma loss?


..supersyrran är dock frikostig med både kramar & pussar!

..och här hennes snälla superman Tony – dock inte så galna superman som bilden vill få det till – för att han alltid hjälper mig med byte av mina bildäck!

(Ja, han är vanligtvis oxå betydligare renare om händerna)

Som sagt, man ska vara snäll(are) när det närmar sig jul.

Ciao så länge då mina snällisar!

Staffan Olsson & Peter Gentzel …

… var gårdagens gäster på Rapidus sista efterjobbetmöte för i år!
Fantastiskt trevligt tycker jag, gammal handbollsspelare som jag ju är.
Jag hämtade Staffan Olsson från Sturup. Han hade inte en aning om vem jag var, vi har bara träffats en gång tidigare, och det var på dagen för exakt 1 år sedan, mer om detta finns att läsa här.

Jag bara gick fram och sa, ”Hej Staffan, Daniella heter jag, du ska följa med mig”.
”Jaha, okej då”, sa han och så gick vi. Och ja, han fick plats i min lilla Betty, hahha.
Vi körde till Grand i Lund där favo-Jan väntade, och en liten stund senare mötte även Peter Gentzel upp oss på Grand.

Jag fixade för övrigt Olssons & Gentzels autografer till en av mina vänners dotter Emma. Emma hade bett om Olssons autograf vid ett par tillfällen men inte fått den (!) varpå jag såg till att Staffan skrev en till Emma, där han även bad henne om ursäkt 🙂

..och när jag ändå hade Peter Gentzel här oxå, frågade jag Emmas mamma Petra om Emma även ville ha Peters autograf?
Det ville hon 🙂

Kul att man kan göra någon glad!

Mötet, som jag inledde genom att hälsa alla välkomna, blev superlyckat!
Jag tog även tillfället i akt att berätta lite kort om min egna handbollskarriär, och som vanligt hänvisade jag till tidsbrist innan någon hann fråga om jag verkligen spelat i det grekiska landslaget 🙂
Jan W tog blandannat upp att Staffan Olsson – som vid flera tillfällen förväxlats med Patrik Sjöberg – blev erbjuden förbundskaptenrollen i Tyskland – och tackade nej!!
Och att Peter Gentzel – som är relativt nytillträdd VD för Svensk Elithandboll – höll nollan i en hel halvlek under en kvartsfinal, och han spelade enligt egen utsago, inte särskilt bra…

Det blev många skratt!

Någon som gjort mina barn väldigt glada är Anders ÖstlingPerfect Place, som jag skrivit om tidigare och som jag åt lunch med innan idag.
Men jag kan inte riktigt än berätta varför han gjort mina barn så glada… det är nämligen en överraskning (inte för mina barn då, utan för några andra)…

Under tiden kan ni ju ta ett varv på Perfect Groups hemsida och tveka inte att kontakta Anders himself om ni behöver hans hjälp!

Tata så länge då!

”Det är ju dom två från Burger King!”


Japp, så lät det när jag & Sussi var på Mallorca 1989!
Sussi & jag träffades när vi jobbade på Burger King för 100 år sedan, vi blev vänner direkt och har tillsammans hittat på en heeel del bus, både i Sverige, Tyskland & Spanien…nog fan har vi varit i Köpenhamn oxå och hittat på ofog..
Halva 80-talet och större delen av 90talet var jag & Sussie i princip oskiljaktiga, och jävlar vad roligt vi hade 🙂
Vi körde ofta på ”streetan” och hånade sexköparna, ibland följde vi oxå efter dom för att se var dom tog vägen – och en gång var torsken en av Sussis fd lärare!
En gång ringde polisen Sussis pappa eftersom hans bil synts i området. Jag tackar Gud att vi hade Sussis pappas bil den gången och inte min pappas bil. Hade polisen ringt min pappa..ja.. det hade inte varit så roligt för mig kan jag säga…

Ååååh så roligt vi har haft!!
Vi tappade tyvärr kontakten och har bara hörts sporadiskt under de sista åren.
I helgen sprang vi på varandra på Entré, eller rättare sagt, jag sprang på Ingrid, som jag lärde känna genom Sussi för 100 år sedan och Ingrid i sin tur skulle träffa Sussi på fika.

Jag lämnade mitt sällskap och hängde på Ingrid & Sussi – vi hade såå mycket att prata om, vi har ju inte träffats på år & dar!
Det blev många gapflabb och jag noterade att många öron vid borden sidan om oss, spetsades.. – helt förståeligt, jag hade oxå tjuvlyssnat om historierna som sades var lika intressanta och roliga!
Och vi bestämde att vi ska ses i januari igen!
Som jag ser fram emot det!! Då ska vi ha med oss Merlyn oxå! Ni vet Merlyn, som bevarade min hemlighet i 15 år…? 

Ps, jag har skrivit om Sussi (Merlyn oxå!) vid ett par tillfällen tidigare, bla det här inlägget för mer än 3 år sedan (!), där jag förklarar varför jag inte bör följa med folk till sjukhuset. Sussi har i alla fall aldrig bett mig följa med henne igen, hahahha!

Som sagt, jag längtar som en tok tills vi ses igen – ååh så kul vi ska ha!

När det går för fort

Neråt i vikt alltså.
Vad trodde ni egentligen, era snuskhumrar??
Är oanständigheter det enda ni tänker på!!
Majgaadd alltså, vad är det för folk som kommer in här??

Jo, jag sa innan jag blev så abrupt avbruten, att jag inte tycker om när något* går för fort, och tro det eller ej, inte heller min viktminskning.
Ja mina vänner, ni läste rätt, keywords; neråt i vikt för fort & viktminskning.

Jag delar ju en hel del med er, men det finns även mycket som jag inte delar, tex har jag inte berättat att jag är viktväktare.
(Just det, viktväktare och inte längre varken GI-slav, Nutrilettens underhuggare, kålsoppe-missbrukaren, eller vad det nu är för annat skit jag gjort för att försöka gå ner i vikt).

Anledningen till att jag inte berättat är för att varje gång jag tidigare sagt att jag ska banta med ovan nämnda metoder, minus viktväktarna, så har det gått så här, i denna här ordningen:
* jag har lyckats gå ner några kilo
* slagit mig för bröstet och tyckt jag är världsbäst just för att jag lyckats gå ner lite
* belönat mig själv med en massa godis o sånt
* ballat ur
…och vips så var what-the-hellandet igång igen och jag hade gått upp allt det jag gått ner.
Plus lite till.

Så denna gången har jag inte sagt något.
Men nu säger jag något, för nu kan inget få mig ur balans.
Speciellt inte när jag idag, på dagen 3 månader sedan jag började med Viktväktarna, gått ner 8,7 kg sedan starten.
Mitt försiktiga och outtalade mål när jag började den 5e september, var att jag skulle gå ner 6 kilo till jul.
Well, det är 3 veckor till jul och jag har gått ner nästan 9 kilo.
Så 10 kilo till jul känns alltså inte längre som en omöjlighet!

Mina kompisar vet såklart att jag är viktväktare, och nu vet även ni andra varför jag inte dricker alkohol – jag är alltså inte gravid, det är för övrigt fysiskt omöjligt – eller äter godis, glass, choklad, chips o sånt.
Och ja, jag vet att man ”får” dricka och äta det enligt Viktväktarna, men jag har valt att avstå helt (och då menar jag helt).
Alkoholen saknar jag inte ett dugg. Jag har som de flesta av er vet, aldrig varit en heavy drinker.
Däremot lösgodis, glass, choklad o allt det där, det har varit väldigt jobbigt… men jag har klarat det, och nu är suget helt borta.
Och då ska man veta att jag verkligen utsatt mig för frestelser…jag har varit på flera tjejmiddagar, barnkalas, fester och diverse events..!

Så nu vet ni!
Detta är inget som jag kommer rapportera om löpande, inte heller kommer jag bli förtvivlad om jag inte når 10 kilo till jul – det får ta den tid det tar.
Det viktiga är att jag är fortsatt motiverad.

*jo förresten, ett par saker får faktiskt gå väldigt fort, och det jag kommer på just nu är:
1) ojämna veckor (dock inte ojämna veckor när barnen är med mig)
2) när mina kunder ska fatta beslut, den processen får dom gärna speeda upp
3) när nagellacket ska torka

Ciao så länge,
hälsar er ödmjuka tjänare 🙂

Lite statistik-uppdatering

Förra veckans läsar-statistik var inte lika uplifting (det var därför ni inte fick ta del av den) som den varit de två veckorna innan dess (med över 23000 besökare) så vi glömmer snabbt bort förra veckan och hoppas på bättre siffror under veckan som kommer.

Idag fick jag iallafall månadsstatistiken för november och den såg ut som så:
Totalt antal läsare under hela månaden: 89 014 (!!!)
Och i snitt per dygn: 2 967.
Flest läsare hade jag den 19e november, 4 511 på den dag (!!) och minst läsare hade jag den 24e november med ynka 1 895 den dagen.  Var var ni den dagen, va? VAAA??

Just kidding, jag förstår att man måste ta brejks. Ta inte för många brejk bara, jag vill  ju att ni tittar in.
Sen finns det ju en & annan som inte är lika välkommen – men ni kan ju inte slita er..

..och det kan ingen klandra er för: Bara Bella är ju the place to be om man vill roas eller oroas!

(..och några av er bör kanske börja oroa sig så smått. Nuff said…)

Tata så länge då!

Translator

Arkiv