Monthly Archives: oktober 2011

Livsavgörande pryl!


Äntligen har jag hittat detta livsviktiga rivjärn!
Inte för att jag letat ihjäl mig direkt, men jag har ändå länge velat ha ett.
Alltid när jag är hos min soulmate Alexia tillexempel, hon har ett sånt, blir jag påmind om hur badly jag oxå vill ha ett!

Så, för några veckor sedan hittade jag rivjärnet för en ynka tjuga inne i superbilliga pryl-butiken Tiger.
Mitt liv är nu officiellt fulländat – även om jag fortfarande inte använt denna livsviktiga pryl…
Aja, det gör inte så mycket, inte nu när jag har det i min ägo!

Samma med nedan skor, slog det mig precis…

…hysterin var fullkomplig tills skorna var hos mig (jag såg skorna, föll pladask men köpte aldrig dom, fick panik efteråt och bad mamma köpa dom, vilket hon gjorde. Detta var i Grekland), men jag har fortfarande aldrig använt skorna, och de är köpta i augusti 2008..

Läst inlägget ”Hej, jag heter Bella, jag är missbrukare”?

Hm.. jag anar ett mönster…

Jag är inte normal, jag vet.
Bara normalbegåvad. Det vet ni oxå.

Lilla favorit-Annas kalas!

Igår var hela familjen samlad igen, denna gången för att Anna fyller år!


…som vid ett tillfälle lyfte på tårtfatet och tårtan kanade av!


Men det ordnade sig, tårtan föll konstigt nog inte ihop! Undrar vad morsan har i den tårtan, hahha!

Och som en härlig liten bonus var mina stoltheter med på familjeträffen, tjohoo!
Dom är ju egentligen hos sin pappa denna veckan.
Här mina vackra tjejer med min älskade syster – som verkligen är kort… 🙂


…men ååå vad vi älskar henne ändå!

..och som ytterligare en trevlig bonus fick jag ett par supersnygga bruna skinnstövlar av Anna, Tonys kusin, eftersom stövlarna var för små för henne. Och ni vet alla hur mycket jag älskar stövlar… 🙂
Tack!

Fredag live på Victoriateatern


…med Pia Kinhult & Björn Ranelid som gäster!
Björn har jag inte träffat på länge, det är väl 2 år sedan vi käkade middag ihop, men här kommer iaf en bild från första gången jag träffade Björn, september 2009

Som vanligt var det favo-Jan som ställde frågorna och bandet Graffiti Soulband som spelade!

En mycket trevlig kväll och jag kommer med all säkerhet gå nästa gång oxå!

Och jag var där med Mie, vi åt först middag hos henne och sen gick vi till teatern. Om jag hade läst på bättre, hade jag sett att det var en picknick – vi hade alltså kunnat äta där… jaja, då vet vi det till nästa gång!

Ciao så länge då!

”Fy för publikt ammande mammor”

Min vän Erik skrev på sin Facebook-status häromdagen:
Läser i Metro om folk som får utrymme i media att kräkas kring offentlig amning.
Jag måste säga att jag är förbluffad över hur många som tycks hålla med.
Vad exakt är det ”ni” ser som äckligt? Vad är det ”vidriga” i att någon ammar?
Jag betvivlar dessutom att majoriteten café-ammande mammor inte har något typ av filt som döljer lite, det vill säga att det är er egen tanke som stör er? Tankarna på vad som gömmer sig under filten?
Jag tror majoriteten av tyckarna har både sett och gjort, vidrigare saker själv offentligt på t.ex. fyllan.
Jag förstår inte? var är problemet med något av det mest naturliga som finns? Visst, onani är också naturligt, och inte gör vi det på café.. men kom igen.
Mammor: Använd en filt om ni inte redan gör det. Ni andra: skärpning.


Åååh vad provocerad jag blir! Sjukt mycket!!
Var är vi på väg om man ska störa sig på att ett barn äter sig mätt??
Herregud alltså.
Jag håller dock inte med Erik om att mamman ska använda en filt för att det stör andra – hon ska bara använda en filt om hon själv vill det.
Spontant tror jag att de flesta mammorna ändå använder en filt. Man vill ju kanske inte sitta och flasha brösten för halva stan.
Jag har ammat offentligt, och jag hade en filt, men även om jag inte hade haft det, skulle det aldrig någonsin falla mig i att inte amma mina hungriga barn för att någon mindre vetande skulle finna det stötande.

Och till er som är emot offentlig amning – jag hoppas verkligen inte att någon av mina läsare är så inskränkta!, – skärp er för helvete.
Vad är det för jävla dumheter att vara emot offentlig amning??
Har ni problem med det, så titta inte! Hur svårt kan det vara??
Ett barn är hungrigt. Det får mat. Konstigare än så är det inte.

Dimitra & Dimitris!

Alla som heter så hade namnsdag igår enligt grekiska mått mätt.
Jag har några stycken Dimitra & Dimitris i min närhet, både släkt & vänner, men framförallt har jag min fantastiska mamma och min supergulliga systerson!
Ja, många känner min mamma som Toula, men hon heter egentligen Dimitra.

Var hos syrran igår och firade morsan & systersonen, som vanligt supermysigt att samlas med familjen!



Åh vad jag älskar mina syskonbarn! ..som för övrigt alla drillas i att lära sig att jag är den bästa thian (moster/faster) som finns;
”Vem är bäst”, frågar jag: ”Du, thia Bella!!”, säger dom alla 🙂

..och som vanligt hade min fantastiska mamma bakat en tårta.

Ringer ovan tårta en bell hos någon? Inte? Ja? Kolla här och scrolla nästan hela vägen ner då 🙂
Min mamma är världsbäst, det finns ingen som henne!

Och snart fyller lilla favoritAnna år – 7!! – och då är det familjegathering och tårtbakning igen – ååå vad jag längtar!
Extra mycket eftersom mina tjejer kommer vara med på familjekalaset – det är ju inte min vecka, remember.
Sedan ska vi på ytterligare ett annat kalas, en väninnas dotter har fyllt år, och då är mina tjejer med mig igen!
Och igår var Micaela lite sjuk men hon var i skolan för att skriva ett prov och sedan kom hon till mig och la sig.

…och så var jag en sväng på basketträningen för att krama om min Elena oxå!

Det blir 3 av 7 dagar hos mig fastän det inte är min vecka: det är inte helt okej, jag vill ju alltid ha mina barn hos mig.. men alternativet är 0 dagar och då är 3 av 7 absolut bättre än ingenting alls.

Ciao så länge då!

Saknar…


Det är bara två dagar sedan tjejerna åkte till sin pappa, men ändå är saknaden så påtaglig!
Ska jag aldrig lära mig att njuta av ensamheten? Ska jag aldrig lära mig att uppskatta tiden jag får utan barnen?
Nä.. jag tror aldrig jag kommer lära mig det.
Jag saknar mina barn så sjukt mycket varenda dag som dom inte är hos mig.
Även när tjejerna är hos mig saknar jag dom! – det är så mycket med deras basketträningar, matcher och skola att jag knappt ens hinner träffa dom i veckan. Och på helgerna vill tjejerna träffa kompisar – om dom inte spelar matcher, såklart!

Fast jag ska nog inte klaga.. vi spenderar hyfsat mycket tid ihop ändå.
Vi försöker äta frukost ihop varje dag, och även middag de kvällarna tjejerna tränar sent.
Läxläsningen försöker jag oxå vara involverad i, men Elena & Micaela vill helst sköta det med varandra istället, de diskuterar och förhör varandra.
I den mån det går håller jag min kalender öppen de veckorna tjejerna är hos mig – naturligtvis lyckas jag inte alla gånger, men de flesta morgnarna ser jag till att vara hemma och äta frukost ihop med mina barn istället för att vara på något frukostmöte.

Jag tokälskar stunderna ihop med Elena & Micaela!
Våra samtal & diskussioner kretsar mycket kring allt som händer i deras & mitt liv, vad som är rätt, vad som är fel och framförallt hur dom ser på vissa saker.
Mina tjejer är verkligen begåvade, de har inga begränsningar i sitt tankesätt!
Viktigast av allt är att de förstår sitt värde och aldrig skulle nöja sig med mindre än det bästa.
Det finns många vuxna som inte begriper det – och ännu värre, det finns vuxna som försöker pådyvla mina barn ett stenåldrigt tankesätt som inte hör hemma i denna tidseran..
Tankesätt såsom att man ska acceptera vissa saker, som i min, mina barns, och alla andra normalbegåvade personers värld, är oacceptabla.
Nej, vi nöjer oss inte med mindre ”bara” för att vi är kvinnor – det är inte vår lott att vara dumma i huvudet och acceptera en massa skit.
Den kvinnan som däremot vill acceptera att man ljuger för henne, bedrar, misshandlar henne eller vad det nu månde vara – ja, låt henne acceptera det då. Det får ju vara hennes problem att hon har så dålig självkänsla och så lågt egenvärde. Eller rättare sagt, inget egenvärde alls.
Men ge fan i att försöka få mina barn att tänka att det är okej.

Tack o lov är det omöjligt – Elena & Micaela är MINA ungar, dom vet sitt värde och dom vet vad som är rätt och fel.
Dom vet vad dom kan acceptera eller inte acceptera. Och det är jag mycket tacksam över. MYCKET tacksam!

… så nu skiter vi i korkade brudar som lever på stenåldern och utan egenvärde, utan istället ser jag fram emot att mina tjejer kommer till mig idag efter skolan – vi har en liten tradition att vi ses på onsdagar (ojämna veckor, när dom normalt inte är hos mig alltså) och gör något tillsammans.
Dagen till ära har jag bakat dessa frukostbullar som jag vet mina tjejer älskar – som inte alls var så svåra att göra som jag skrev i detta inlägget! Gör man bara rätt, är det inte alls svårt… och denna gången gjorde jag rätt… (de andra gångerna hade jag gjort dubbel dos gröt, och haft dubbel dos jäst i…)

Ps – jag vill för ordningens skull klargöra att jag inte rackar ner på kvinnor som blivit kuvade, misshandlade och som inte har chans att lämna – jag rackar ner på kvinnor som har tankesättet att ”bara” för att man är kvinna  så ska man ha överseende med att mannen bedrar, ljuger o sånt. – ”För att det är så en man är – och vi kvinnor måste gilla läget – det kommer aldrig finnas en man som är felfri, alltså har man överseende om mannen tex bara bedrar en!”

Ja, ni hör själva… idiotin har verkligen inga gränser… suck..
Well-well… stupid will always be stupid…

Balansekonomi med Charlie Söderberg

Igår var jag på ett seminarium om balansekonomi med Charlie Söderberg, känd från bl a ”Lyxfällan” och ej att förglömma ”PLUS” , som min goda vän Christel, chef på SVT, var snabb att påpeka i mitt FB-inlägg, hahha 🙂


Vilken kille alltså! Han var grym!
Charlie inledde med att berätta att han hade 3 syften med kvällen:
* inspirera oss
* förvirra oss
* göra oss förbannade

För min del så lyckades han med 2 av 3; att inspirera mig (massor!!) och förvirra mig – lite iallafall.
Att göra mig förbannad lyckades han inte med – det var när han talade om folk som bara sa att dom älskade sitt jobb, men egentligen så gjorde dom inte det.
Det var bara något man intalade sig själv.
Well, den kategorin människor finns alldeles säkert, men så är inte fallet hos mig. Jag älskar mitt jobb – på riktigt!, och det är något jag skrivit om många gånger, bla här, som är ett inlägg från november 2008.
Ni som följt min blogg och ni som känner mig privat vet att jag verkligen älskar det jag gör och tycker att jag har världens bästa arbete, och att jag aldrig skulle sluta arbeta, även om jag blev miljonär.

Charlie talade om inkomster, utgifter, tillgångar och skulder – aktiva som passiva.
Att ens hus tex inte är en tillgång – iallafall inte för dig, utan för banken & staten! För dig är huset en ren skuld, inget annat!
Lite skämtsamt så, visst är det en tillgång, men även en skuld.
Om hotivation och hotivationens lillasyster, motivation. Det var faktiskt lite kul 🙂

Att de flesta går upp på morgonen bara för att de inte dött under natten, eller för att de var kissnödiga! Den var ganska kul, hahaha!

Vilka är det som lyckas då, enligt Charlie?
Jo, de människorna som tar ut segern i förskott! Det brukar jag göra faktiskt. Ganska ofta tillochmed tar jag ut segern i förskott.
Ibland segrar jag. Ibland förlorar jag. Tack o lov så segrar jag mer än vad jag förlorar. Peppar-peppar!

Det handlar om att tända en eld i hjärtat och sedan föra den elden till baken – skitbra sagt!
Och ytterligare en sak som jag tog till mig var Charlies tips att ha kick-off med familjen!
Vi har kickoffer med jobbet i tid och otid, varför inte med familjen – som ju är den viktigaste rikedomen vi har!

Sammanfattningsvis – Charlie är oerhört inspirerande och jag hade gärna haft honom som min coach!
Får ni tillfälle att lyssna på honom eller anlita honom – GÖR DET!!

And now, get back to work 🙂

LIKE sponsrar Malbas!

Denna helgen har gått i basketens tecken!
Tjejerna spelade matcher både på lördagen och söndagen, lördagen mot Playmakers (vinst med 46-31) samt Lobas (vinst igen med 45-20).
Min Micaela satte 3 eller 4 stycken 3poängare i första matchen, så stolt över henne!!

Nedan min Elena som satte 2 straffar efter att ha blivit foulad.

Dessutom gjorde jag sekretariat-debut! Och det är inte så lätt som man kanske tror.. och då gjorde jag det ”enkla” jobbet, dvs att hålla koll på klockan och poängen. Poängen har jag stenkoll på, jag vågar påstå att ingen har lika bra koll på poängen som jag. Men att hålla tiden… hmm… jag kanske inte var världsbäst på det, hehhee.

Och på söndagen spelade tjejerna igen, denna gången i Lund mot Eos, och det blev tillslut seger för oss, men det var så jämnt mot slutet… Eos var klart det bättre laget i början, dom ledde överlägset i andra perioden, tror siffrorna var 42-28 vid något tillfälle, men när 3e perioden var slut stod det 55-55 lika och i 4e och sista perioden gjorde våra tjejer ett hästjobb och vann med 73-69. Shit!
Eos var väldigt duktiga, men det dom föll på var att dom var bara en avbytare, plus att dom fick 2 spelare utfoulade i sista perioden. Och eftersom de inte hade några andra spelare att sätta in så fick Eos spela med 3 spelare de sista minuterna.
Det vore själve fan om våra tjejer inte hade kunnat vinna över dom i det läget!!

Extra kul var det att titta eftersom tjejerna spelar i nya kläder, och blandannat mitt företag Like Consulting sponsrar Malbas!
Det gör två föräldrar till, sponsrar alltså, Richard N & Richard P, Nivalis AB Investments samt Dentina.
Vi sponsrar inte med några enorma summor, det klarar inte vårt lilla bolag än i alla fall, och jag tror inte att någon av oss föräldrar förväntar sig att få massor med affärer på detta, för det tror vi inte att vi får.
Det är iaf inte därför jag sponsrar, sponsringen sker mer från hjärtat eftersom mina tjejer spelar i laget.


Snygga va! Fast det slår mig nu att på det blå stället kanske jag borde lagt min logga på en vit platta, då hade den synts bättre…
Jaja, inget att göra åt det nu, men nu vet jag till nästa gång, hahahha!

Som pricken över i:et avslutades söndagen med att titta på när Malbas herrar spelade mot serieledarna Nässjö – och vann med nästan 20 poäng!

Nu väntar en tråkig vecka… Elena & Micaela är inte hos mig 🙁
…men jag har sjukt mycket att göra på mina jobb, Like & Rapidus, så jag hoppas att tiden går fort.

Tata alla!

Vilken fruktansvärd tragedi

Tänk om det verkligen är ett barn som har dödat 4åringen i Ljungby?
Det är fruktansvärt!
Polisen varken bekräftar eller förnekar något, ingen är delgiven misstanke om brott – personer under 15 år delges inte formellt om brott tydligen.

Så vad händer nu??
Jag förstår att socialen kopplas in, men sen?
Blir barnet omhändertaget? Och isåfall, hur länge? Och var placeras han?
Än en gång, så fruktansvärt.
Här finns verkligen inga vinnare… stackars lilla 4åriga killen..

One night at Kickis!



Som vanligt, mycket trevligt – med Helen, Kicki & Hadiza! 🙂

Translator