Monthly Archives: juli 2011

When in Dorkada…

….då gör man inte många knop…
Man sover länge och tar det väldigt lugnt. Tex ser jag knappt mina barn när vi är i byn. De är alltid ute.
Enda gången de kommer hem är när pengarna är slut och när magen kurrar.
Vad gör mina döttrar då? Jo, det här:



Spelar basket. Från morgon till kväll. Med killarna. Som blir bra förvånade när de märker hur duktiga Elena & Micaela är.
Tror tillochmed att de vunnit pengar & spória, hahhaha! Spória är fågelfrön för den som inte vet det. Det äter vi i massor här.

Vad gör jag då?
Jo, jag umgås med min familj och mina vänner. Och äter jävligt god mat som min älskade theia Noula tillagar. Allt hon gör är såå gott, men hennes tzatziki är i världsklass. Världsklass I tell you.
Min superbror Jannis med tillhörande fru Anna, som har åkt hem till Sverige igen.



..med kusinen Makis barn!


Min kusin Dimman är i Grekland nu 🙂

Här med Chris!



Jag i min bedårande svägerskas Dior-glasögon, snygga va? Det var längesedan jag köpte äkta märkesglasögon. Jag vill ha många olika par i olika färger och då kan inte glasögonen kosta typ 3000 kr styck!

Jaha, då går jag väl tillbaka till att göra ingenting då.
Ciao for now och take care!

En vanlig dag på stranden

En helt vanlig dag på stranden innehåller allt man kan tänkas behöva eller vill ha: familj och/eller vänner, trevligt sällskap med andra ord.




Dagen består av ett köp man oftast ångrar. Jag köpte en tvättäkta Luis Vutton för det oförskämt låga priset på 5 €.
Säljaren lovade på hedersord att väskan är äkta. Jag trodde honom såklart. Jag tror alltid gott om alla.

God mat på fin taverna..


…mer än gärna fisk..

…och ouzo till det, naturligtvis!

Efter en lyckad dag på stranden, tar man gärna vägen hem om IKEA…


…så att man kan köpa lite hederligt svenskt knäckebröd, Marabou mjölkchoklad, några påsar Bilar, köttbullar, o sånt!

Sen åker man hem och hetsäter allt man köpt, så att man får anledning att snart åka tillbaka igen – både till stranden & IKEA!

Ciao for now alla – och psssst, ni som dagligen har tillgång till Kalles Kaviar, Bilar mm, skatta er lyckliga!! 🙂

39- resp 41årskalas!

Min bedårande svägerska Anna & jag fyller år på samma dag. Dagen till ära bakades/köptes det 3 tårtor: en tårta som mina barn köpte.
Det gör flickorna varje år.

En tårta som min mamma bakar. Det gör hon oxå varje år.

..och en tårta som Anna bakar. Det gör även hon varje år, en prinsesstårta med speciellt recept

(det står Bella & Anna med grekiska bokstäver på tårtan om någon undrade).
Här kommer lite bilder från dagen!
Födelsedagsbarnen

Min pappa med Annorna i familjen, den stora och den lilla!

Jag med lilla Anna

Lilla Dimitris


Undrar ni över varför kvaliteten på bilderna bilderna är så bra?
Det är givetvis för att inget av ovan är taget med min iPhone, det är min kusse Chris kamera, här med min supersyster Dora

…som inte ens om hon står på tå, är längre än min Elena 🙂

Fast jag ska inte säga så mycket – det är inte jag heller!

Inte längre än min Micaela heller för den delen…

Som vanligt jättegott och som vanligt roligt att fylla år. Nä, jag skämtar inte. Jag älskar att fylla år. Jag är överlycklig för varje år jag får. För varje friskt år jag får. Hälsan är det viktigaste vi har.

…och för att jag inte ska börja predika om hur viktigt det är att leva livet fullt ut varje dag, att kunna älska, glömma & förlåta, så avslutar jag här.
Men vi ses snart igen, det lovar jag!

Puss & Kram och tusen tack för alla grattishälsningar!

Bilder från Nikiti!

Vänner, jag har varit i Nikiti och badat en vecka och varit utan min dator, därav att jag inte publicerat några bilder, varken här eller på Facebook.
För ni förstår alldeles säkert att jag inte kan publicera hela och oretuscherade bilder på mig i bikini, eller hur.
Som den här tex. Nedan bild sträcker sig ytterligare en meter till neråt, men jag klippte bort min häck.

Eller den här. Men visst syns inte kulan på magen jättemycket? Eller midjevalken??

Skitsamma – här jag med snygga kusinen Chris, mage och valk 🙂

Här hyrde vi rum. Inte världsklass, men billigt (40 euro natten, med kvitto!) och mittemot stranden.
Dessutom ingick ett husdjur, en liten ödla. Jag höll på att dö när min Elena med glasartad blick berättade att hon sett en ödla klättra på väggen.

På stranden med bl a min bedårande svägerska Anna, Chris, Dimitra och min kompis Favo-Fredric som hälsade på 🙂






Favo-Fredric & Dimitra lekte med mina syskonbarn Dimitris & Anna!

På väg ut en av kvällarna, nedan Chris & Anna


Min Micaela & Jannis

Nedan ställe i Nikiti, Arsanas tror  jag det heter, är en restaurang vi INTE lär besöka igen i alla fall. Sämre service får man leta länge efter.
Efteråt fick vi veta att de är kända för att inte vara serviceminded.
Well, nu vet vi det och ni som ska till Nikiti.

Däremot pizzerian vid havet, den restaurangen kommer jag besöka många gånger till, så god mat och fantastisk service!



Vi träffade även våra bästisar Irini & Stefan i Nikiti, de bodde på Lagomandres, ett superfint hotell precis utanför Nikiti.





Ute en kväll, här Anna, Chris & IriniDodoni, fantastisk service, men framförallt Wi-Fi 🙂

Jag var sjuk (igen) en av dagarna i Nikiti. ACn som spökade… det var halsont igen.
Men kände mig genast bättre när mina fantastiska tjejer kom denna fruktinjektionen!
Jag t-o-k-ä-l-s-k-a-r granatäpple!!

Gotta go now folks, återstår att se vad som händer imorgon… jag fyller år, 41 (jag vet, det syns inte), och min bedårande svägerska Anna fyller 39 (det syns inte heller).
Vet att mina fantastiska döttrar planerar något… men jag vet inte vad… !! Ååååh vad jag älskar överraskingar!! 🙂
Bis morgen mina vänner, ciao så länge!

La Pazar!

När vi var på väg till pazari i lördes.
Har en likadan bild med min syster när hon var med barn på exakt samma ställe 🙂



Sen fika med kusinen Anda!


Har fortfarande inte lyckats få Anda att öppna ett facebook-konto… men det kommer…
Hoppas jag!

Jag kanske hade fel trots allt?

Remember att jag sagt, angaende Greklands ekonomiska kris, att denna och nasta generation ar kord?
Well, jag kanske har fel.
Varfor? Jo, for forsta gangen ever har jag fatt – utan att be om det!!! – kvitto fran var hotellvistelse, specificerat med namn, adress, antal natter, priset, det ratta priset alltsa, och allt. Imponerande!
Har aldrig hant forut. Aldrig. Jag har iofs heller aldrig bett om kvitto, sa jag ar precis lika skyldig…
Det jag har bett om ar att fa betala med kort, men det har aldrig gatt…

Sa det jag vill saga med detta inlagget, forutom att dessa generationerna troligtivs inte alls ar korda, ar att jag faktiskt ar stolt over mina landsman i mitt andra hemland!
Riktigt stolt!
Heja grekerna & heja Grekland, det har kommer ga bra!

….och sa ar jag rord over er, vissas iaf, oro over mina uteblivna blogginlagg… men jag har varit alldeles for upptagen med att sola, bada, umgas med mina slaktingar och vanner.
Ja, och sa har jag inte haft min egen dator med mig till havet. Den ar kvar i stan. Annars hade ni nog fatt en & annan bild.
Inom nagra dagar lovar jag iaf att det kommer ett inlagg med bilder.

Ciao for now lovebirds, and enjoy life tills vi ses igen!

ΘEΣΣAΛONIKH!

Här kommer som utlovat bilder från vår shopping/sightseeing-tur i Thessaloniki innan Marios & Elina åkte hem.
Nedan Bank of Greece. Oklart om det finns några pengar där…
Men det är en fin byggnad!


Vrålsnygga turisten Elina fotograferar mig & Chris när vi fotar banken!

Koulourákia!



Här bodde jag när jag var 16 år!!! På internat på Agia Sofias 9 (när jag gick frisörskolan, ”Den gyllen kammen”).
Vilka flashbacks, suck.. här bodde jag när blev jag punkare ett kort tag, när jag fick min första fylla, när jag stal ett nagellack och här fick jag min första (och sista) kyss av en tjej!
Roliga tider 🙂

Kyrkan Mitropóleos precis mittetmot där jag bodde.

…och lite längre ner på gatan finns butiken .LAK, här arbetar Thessalonikis snyggaste butikschef, Vaggelis 😉

Marios, Vaggelis & Elina


Fikatime med snygga brudar!

…sen shoppingtime. Ni ser hur roade Nikos & Marios är av det…

Jag provade dessa. Men de var inte bekväma…

Mysig gata…

…men allt är inte bara frid & fröjd..

Dags för lite eftertanke, så vi gick till en kyrka och tände några ljus.
Nedan 3 ljus tände jag, ett för Micaela, ett för Elena och ett för mig.




Sen vidare till en annan kyrka…

..som hade en kran med Holy Water!


En härlig men vaaarm dag, pust. Klagar inte dock. Jag klagar aldrig på värmen!
Idag ska vi till Nikiti och bada, tata så länge alla!

Kramkalas med Kallaris ”kamárin” (bestämd form singular)

Kamári betyder typ stolthet, och min bror Jannis är vår, eller rättare sagt, vår mammas och övriga familjens kamári. Inte för att jag någonsin har förstått varför, men nu är han det i alla fall.
Kamarin med tillhörande fru, alltså min bedårande svägerska Anna, är nu i Grekland och då kom tanterna genast rusandes för att hälsa välkomna!


Eftersom Jannis är familjens ”kamári”, ställs det orimligt höga krav på hans fru. Naturligtvis!!
Well, min bedårande svägerska inte bara uppfyller kraven, hon överträffar kraven – med råge!!
Därför är hon såklart oxå högt älskad av resten av familjen 🙂

Alla är överlyckliga över att Jannis & Anna är här – de är, till skillnad från mig och syrran, inte här varje år.

Jaja. Igår var vi i Dorkada (byn) med våra föräldrar.
Det var även mina kusiner Christina & Marios med sina respektive Nikos & Elina.

Anna & Christina

Machokillarna (tror dom..)

Theia Noula & min mamma

…och jag med!

Marios & Elina åkte hem idag. Så trist!
Marios son Akilles, och mina tjejer är superkompisar och hänger tillsammans i byn, så mina tjejer kommer såklart att sakna honom nu när han åker.
Dock kommer Elena & Micaela inte sakna kompisar. Det är deras minsta bekymmer… killarna flockas (på allvar alltså!!) runt dom och det har redan varit slagsmål mellan några killar som är kära i mina tjejer…

Raskt tillbaka där inlägget började, alltså i Kilkis då.
Innan idag var jag & Anna ute och fikade under tiden som Jannis, Micaela & Elena satte sig på ett internetcafe.

…sen kom de oxå och fikade



Min Micaela i min klänning 🙂

Gotta go know men kommer snart tillbaka med bilder från när jag, Chris, Elina, Nikos & Marios var på shopping i Thessaloniki.
Tata så länge!

Livet på landet, livet på stan

Vi är privilegierade som har en lägenhet i stan och ett hus på landet att åka till. Det enda som fattas nu är ett boende vid havet… 🙂
I alla fall… nedan jag & min kusin Marios

… som tyvärr åker hem imorgon 🙁
Elina & min mamma på språng!


Min kusin Makis supersöta ungar!
Ja, dom som finns i bakgrunden är det heller inget fel på.. 🙂

Mina vackra ungar! Ja, dom i bakgrunden med.. 🙂

Jag i Christinas glasögon, snygga va!

Min Micaela

…och så utsikten från vår lägenhet i stan:

Min Elena

Min mamma på balkongen

I det gröna huset på bottenvåningen bor en alldeles underbar kvinna, theia Maria. En vacker dag ska berätta varför hon är så fantastisk, och det har att göra med den gången jag blev sjuk i halsfluss när jag var 16 år, som jag skrev om igår.

Vår thalassiblåa bil. Actually, min pappas bil.

Vi har det ganska bra, faktiskt. Klagar inte – speciellt inte nu när min superbror Jannis och hans bedårande fru Anna oxå är här!

AC inne, värme ute:

Resultatet av det blir att man insjuknar. I alla fall om man är en sådan vekling som jag.

Igår hade jag ont i halsen och var allmänt ynklig.
Det bästa med att vara sjuk är att alla tanterna kommer springandes och vill ta hand om en.
De goda råden haglade. ”Gör si, gör inte så. Ät detta, ät inte detta. Drick det här, men inte det här”.
Alla mina släktingar är självutnämnda läkare när någon är sjuk. Den ena vet bättre än den andra.

Okej, jag överdrev nog en smula, såå sjuk var jag faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig.
Anledningen till att jag kanske överdrev lite, är för att jag gillar att bli servad. Och den som påstår att den inte gillar att bli servad, den ljuger.
Jag behövde inte röra mig ur fläcken.
Det enda jag blev beordrad att göra var att ligga på soffan och vila. Ville jag ha något, behövde jag bara ropa – och knappt det!; ”vill du ha vatten?, vill du ha te?, är du hungrig?, har du ont?, hur mår du nu?” – jag fick knappt en lugn stund!

Morsan & farsan var på Apoteket och köpte halstabletter till mig.

Strepsils har vi hemma oxå, men inte Lysopaine – och när jag fick se Lysopainen kastades jag 25 år tillbaka i tiden och blev återigen smärtsamt påmind om den gången jag som 16åring bodde i Grekland och fick halsfluss – men minnet av vad som hände mig då, är betydligt mer smärtsammare än vad själva halsflussen var..
Vissa insikter ska man inte behöva få när man är så pass ung som 16 år….
Anyway, vid tillfälle ska jag berätta.

Nu ska jag försöka få tag på min älskade kusin Anda som fyller år idag!
Hej så länge!

Translator