Monthly Archives: april 2011

Jag i Sydsvenskan idag :-)

Jag & min goda vän Yacir var i tidningen idag 🙂

Åh vad kul!! Jag tycker ju om uppmärksamheten….det kan jag inte förneka.. 🙂
Kram och ha en bra dag!

Gravidryktet som försvann…


För det är väl ingen som längre hävdar att Kronprinsessan är gravid – inte efter denna dagsfärska bilden i alla fall???

..I now pronounce you husband & wife…

Grät mer eller mindre hela tiden när William & Kate gifte sig. Ja, jag är så känslig. Föreställ er då hur mycket jag gråter när folk jag känner gifter sig!
I alla fall.
Jag grät för att det var så stämningsfullt och så fint.
Men allra mest grät jag för att Lady Diana inte är i livet och stolt kan se sin äldsta son William – som är en spitting image av sin mamma! – gifta sig med den otroligt vackra Kate.

Jättefint alltihopa! Eller.. nästan alltihopa…
….2 saker gillade jag inte riktigt:
det ena var Kates brudklänning. Den var fin, men jag kan inte påstå att jag tyckte den var ”WOW!”.
Jag gillade att den var ”enkel”, men jag är inte alls förtjust i spets. Tycker det är fult med spets, dessutom är det obehagligt.
Vad som är ännu fulare än spets, är rosetter – och det hade hon inga, tack o lov. Då hade jag gett klänningen 0 av 10 möjliga poäng. Nu ger jag den 5.
Kates syster – och hennes klänning (och kropp…) däremot; skitsnygga!!
Modeoraklet Bella har talat.

Sak nummer 2 jag inte gillade var när Kate gick in i kyrkan med sin pappa, William stod där framme och väntade och han vände sig inte om för att se henne komma nerför altaret!! BIG NO-NO!!!
Om jag hade gift mig i kyrkan någon gång så hade jag verkligen velat, som den obotliga romantikern jag är, att min blivande man hade tittat efter mig och sett längtande när jag kom emot honom. Han hade gärna fått fälla en liten tår oxå, som för att visa hur rörd han var inför det faktumet att jag tänkte gifta mig med honom.
Det gjorde alltså inte William, han varken tittade efter sin brud eller fällde en tår, och det tyckte inte jag om. Klart man måste titta längtansfullt efter sin brud!
Kolla bara när Daniel gifte sig med Kronprinsessan Victoria – det var fint – OCH levande!


Jaja, vad är en bal på slottet?
Här är William & Kate husband & wife och tar emot folkets jubel i kortegen på väg till lunchen!


Må de leva happily ever after!

Att fara med osanning

Alla som aldrig dragit en lögn, upp med en hand.
Den som räcker upp handen, ljuger förmodligen. Det sägs att  vi ljuger i genomsnitt 3 ggr per 10 minuter.

Jag räcker inte upp handen i alla fall. Jag har dragit en & annan lögn i mitt liv.
Stora som små lögner. Vita som svarta.
Jag har ljugit när jag vill vara snäll och/eller artig, typ ”du är verkligen fin i håret!!” eller ”så snygga stövlar du köpt” när jag inte tycker det.
Ofarliga vita lögner.
Men jag har även ljugit för att jag faktiskt dels haft något att dölja, och dels för att inte såra någon annan.
Det var många år sedan, jag har inget att dölja längre och ljuger därför inte om allvarliga saker.

Sen har vi de här beräknande lögnarna, svinen som så gott som aldrig kan hålla sig till sanningen, men ändå inte är klassade som mytomaner.
Dessa svin ljuger, lurar och bedrar medvetet alla de kommer i kontakt med: det kan vara allt från de egna barnen, föräldrar, vänner & respektive/sambo till arbetsgivaren, försäkringsbolag och diverse myndigheter.

Tack o lov är dessa beräknande lögnarna inte överdrivet begåvade, de korkade stackarna.
Man kan alltså hyfsat lätt genomskåda dom.
Vad ska man säga om dessa ynkliga små människorna då?
Jo, att det finns en universal rättvisa…..
Verkligheten kommer hinna ikapp lögnaren oxå, sov därför med ena ögat öppet!

Sociala Medier

Är det ett uttjatat begrepp? Sorry isåfall…
Men jag gillar ju sociala medier – jag finns på FB & LinkedIn både med mig själv och mitt företag.

I alla fall. Jag finns inte på Flickr eller Bilddagboken och jag twittrar inte.
Jag bloggar dock, som ni kanske har noterat.
Det har jag faktiskt gjort i snart 3 år – wow!, och den 1a maj fyller jag 3 i bloggvärlden, de två första åren bloggade jag på www.metrobloggen.se/bellasblogg och det sista året här på min egna domän, daniellaibis.com.
(www.metrobloggen.se/bellasblogg finns kvar, dock görs det inga inlägg där)

Att skaffa mig en egen domän kom faktiskt efter att jag hade varit på en av Scandvisions träffar som handlade om ”Det personliga varumärket”.
Jag har alltid varit mån om mitt personliga varumärke, och det slog mig där och då att jag måste ju för 17 ha en egen domän!!
Jag fick förvisso betalt för att bloggga på Metrobloggen (nä, vi talar inga stora pengar) men mest orolig var jag nog över om mina läsare skulle följa med mig eller inte.
Det visade sig att min oro var obefogad, tack o lov – mina ca 400-500 läsare per dag från Metro inte bara följde med, jag har dubblat och tripplat antalet läsare och numera snittar jag ca 1500 per dag.
En gång var jag faktiskt uppe i 2500 på en dag och det är jag sjukt stolt över!

Tillbaka till sociala medier då och lite siffror som kom upp imorse på Malmö Stads 07.07 am, som handlade om ”Affärsnyttan med sociala medier – finns den?”

* 24 timmar per minut laddas upp på Youtube
* 100 miljoner finns på LinkedIn
* 27 miljarder twitterinlägg per dag
* 500 miljoner människor finns på Facebook – och det ökar stadigt

Så man kan väl säga att det där med sociala medier är viktigt och definitivt ett sätt att nå och kommunicera med folk, word of mouth har blivit word of mouse!

Vad tycker andra – bra eller dåligt?

Söker jobb

Nä, inte jag – jag har redan fullt upp med mitt rekryterings- och headhuntingföretag Like Consulting, mitt konsultuppdrag på nyhetssajten Rapidus, samt mina föreläsningar & konferencier-uppdrag (det sistnämnda får det mer än gärna komma mer av – älskar att vara konferencier!).

Den här killen som jag sprang på på stan häromdagen, han säker jobb däremot!


Jag gav honom ett par bra tips – jag hoppas det var bra tips i alla fall, och önskade honom lycka till.
Nu sticker jag & världens vackraste tvillingdöttrar till världens bästa bror Jannis & bedårande svägerska Anna för att inmundiga årets första grillmiddag!

Tata lovebirds!

Terapeutat mig hela dagen lång




Det blev en himla massa buskar & ogräs,tur att min Elena kom och hjälpte mig  trycka ner trädgårdsavfallet…

…och världens bästa granne Kitty kom och distraherade mig med en kopp kaffe!

8 timmars trädgårdsarbete idag = check – men är fortfarande långt ifrån klar…
Jag har träningsvärk i händerna och fingrarna, men det gör inget, träningsvärken är den enda värken jag inte klagar på!

Fortsatt mysig långfredag people!

Hade dödat utan att blinka

Ingen har väl missat stackars Emils desperata och traumatiska samtal med SOS när han bönade och bad om en ambulans?
Här kan du läsa hela samtalet.

Jag blev sjukt provocerad och vansinnigt arg över sjuksyrrornas agerande.
Man behöver väl för fan inte vara sjukvårdsutbildad för att höra om någon har svårt för att andas eller inte????
Inte heller behöver man väl vara sjukvårdsutbildad för att höra/förstå om någon skojar eller inte?
Jag har mycket svårt att tro att man ens kan låtsas/fejka att man är så sjuk som Emil faktiskt var.
Och om någon skojade – skulle jag som mottagare av samtalet vara beredd att riskera det??
I helvete heller!

Jag vet inte hur länge samtalet pågick men jag tror att om någon skojade hade samtalet pågått i några sekunder kanske.
Men det här samtalet verkar ha pågått längre än bara några sekunder.
Helt inkompetent sjuksyrra som inte kan bedöma allvaret i situationen och dessutom även är totalt hjärtslös och uppenbart helt saknar förmågan att känna empati.

Vilket slag för Emils familj.. tänk att veta att ens son/bror/kusin/vän dog ensam och i total skräck och uppgivenhet över att inte bli tagen på allvar!
Herregud, stackars kille..
Som jag säger i rubriken; jag hade dödat den här sjuksyrran om det hade gällt min familj. Utan att blinka. Med mina bara händer.
Grottmänniskotänk – jag vet. Det hade inte löst något, tvärtom bara skapat ytterligare problem.
Men det är som sagt grottmänniskan i mig som talar.

Tack o lov har sköterskan fått sparken. Det är inte det enda han borde få.
Han borde fan ta mig ställas inför rätta! Han har ju faktiskt kanske varit orsaken till att någon dött.
Tänk om han skickat den där ambulansen och det hade räddat livet på Emil??

Usch.. jag får ont i hjärtat…
Vila i frid Emil och måtte din familj hitta mening med livet igen.

Märklig dröm

Häromnatten drömde jag att jag åkte buss och var på väg hem.
Med på bussen var även en vän, en person jag tycker mycket om.
Rätt vad det var ställde sig den här personen bredvid två betydligt äldre damer och började röka.
Jag blev helt paff  – dels för att den här personen inte röker och dels för att han verkligen inte skulle göra det på bussen, där det är förbjudet.
Jag sa något i stil med att ”ni får faktiskt inte röka här” och till svar fick jag ett leende och en blick typ ”mind du din egen business, så mind vi vår”.

Nästa gång jag tittade ut från fönstret, såg det ut som om jag befann mig på Söderkulla (!).
Shit, jag glömde hoppa av där jag skulle hoppa av!
Så jag sprang fram till chauffören för att be honom stanna bussen.
Men under tiden som jag sprang fram till chauffören ändrades bussen och blev till ett tåg (!) och jag befann mig definitivt inte på Söderkulla, som är ett område i Malmö för den som inte visste det, jag befann mig inte i Malmö eller ens i Sverige – jag var helt plötsligt i Ungern (?) av alla ställen, informerades jag om när jag kom fram till chauffören!

Det visade sig att vi var på slutstationen så bussen/tåget skulle ända stanna.
Då kom nästa grej; mitt bagage var borta! Varför jag hade ett bagage när jag bara var på väg hem efter en vanlig dag på jobbet, har jag ingen aning om.
Jag fick gå in i ett rum med bortglömda saker och leta efter min resväska.
Jag hittade inte den. Och började storgråta. Jag grät och grät alldeles förtvivlat och var alldeles otröstlig över mitt försvunna bagage.

…och där någonstans tog drömmen slut: jag gråtandes i ett ”Lost & Found”-rum i Ungern, när jag letade efter mitt bagage.

Alla som känner mig vet att jag har en grekisk drömtydarbok  så jag slog upp ordet ”resväska” som gav följande förklaring:

”Om resväskan är full ska du ut på resa. Om resväskan är tom kommer du få pengar.
Om du är arbetstagare/medarbetare och du håller resväskan i handen kommer du få sparken”

Inget av ovanstående stämmer ju på mig. Jag blev ju av med min – förhoppningsvis tomma 🙂 – resväska.

Kollade på ”tåg”och ”buss” – som ”är generellt bra så länge det färdas lugnt och inte turbulent. Men om tåget är tomt betyder det döden” – usch!!

Under
”att röka” var det inte så bra… ”Om du ser att du röker kommer du få dåliga nyheter eller tillochmed bli allvarligt sjuk. Om du ser någon annan röka, gäller detsamma för den personen”.
Inte alls bra – min goda vän på bussen rökte ju.

Jag kollade oxå på ”gråt” : ”Om du gråter i drömmen kommer du skratta när du är vaken. Ju fler tårar desto bättre. Detta gäller dock inte om du gråter av skratt, då kommer du få bad news”.

…jag nöjer mig med det och hoppas på att drömmen kommer i den ordningen som jag drömde – dvs, det slutar med att jag gråter – men skrattar i verkligheten.

Naturligtvis är min vän informerad om min dröm. Jag inledde vårt samtal med att säga ”Jag har något att berätta för dig, och du får inte tro att jag är galen”, varpå han svarade ”Jag vet att du är galen – berätta nu!” 🙂

Keep on dreaming kompisar, nu måste jag rusa!

Long live Möllan!

Idag var jag på Möllan – shit så längesen det var jag sist var där!
Här är jag på Green Mango, thai-restaurangen jag käkade lunch på.

Jag bodde jag på Möllan från det jag var 15 år till ca 30 år.  Först med mina föräldrar på Claesgatan 10A, sen Bangatan 1H.
Min första egna lägenhet som jag flyttade till (när jag var 24 år) låg mittemot mina föräldrar, på Fricksgatan 11, en ganska stor 2a.
Därefter bodde jag i en 3a, oxå på Fricksgatan, och sist, innan jag flyttade till hus, på Nikolaigatan 14.
Då var mina döttrar 3-4 år.

En underbar stadsdel med konstant liv – lite föör mycket liv ibland kanske, hehhe.
Alla affärerna hade egna namn, man handlade hos ”Araben”, hos ”Greken”, hos ”Kinesen” och hos ”Turken”, beroende på vad man ville köpa.
Ville man tex köpa bajs-te var det ”Araben” som gällde.  Ville man köpa fetaost, ja, då var det ”Greken” som gällde.
Solariet på hörnan som jag solade i, var tydligen ett fik nu.
En hel del har förändrats men pulsen var definitivt densamma i alla fall, och det är det som räknas.
Härligt!!

Måste snart komma tillbaka igen!!

Translator

Arkiv