Monthly Archives: mars 2011

Så gör du en basketbolltårta

Många har hört av sig och vill veta hur min mamma gjorde basketbolltårtan till mina tjejers 15e födelsedagskalas.
Well. Först tar du en basketboll (såklart) och ritar av mönstrena på ett papper.

Därefter börjar du göra färgprover in order to att få fram den rätta orangea färgen.

Under tiden som du provar dig fram på färgen, så tar du och gör formen på själva bollen.




Ja, du har såklart redan gjort tårtbottnarna, chokladkrämen och allt det där. Och vet du inte hur man gör det, ja, då kan du lika bra sluta läsa här.

Nu tar du den färdiga bollen och lindar försiktigt in den så att den håller ihop sig.
Därefter, in med bollen i frysen en liten stund.

Under tiden kan man passa på att blanda till färgen med grädden.

När färgblandningen är klar så bara smetar man in tårtan med den, dekorerar med några svarta ”godis-snören” och vips så ser tårtbollen ut så här:

Fin va! Och god blev den!
Mamma gjorde även den här marängjordgubbstårtan, just in case..

Vaddå, hade ni väntat er recept???
Sorry… det kan jag inte hjälpa er med..
Mamma Toula, världens bästa mamma, som är ett proffs i köket, använder sällan recept, hon gör det mesta by heart.
Därför smakar allt hon gör sällan likadant, men det är ändå alltid gott!
Min mamma är bäst 🙂
..och nedan kan man se ett litet smakprov på vilka tårtor mamma gjort genom åren:


















De tre sista bilderna är från Elenas & Micaelas 3- 2- och 1årskalas – åååh vilka minnen jag fick precis (och ja, MiCaela stavas med C..)
Mina vackra tjejer… hur är det möjligt att ni redan är 15 år? Förstår inte att tiden gått så fort…
Gud, så sentimental jag är just nu…måste sluta gråta, ska iväg på möte snart…!

Ciao så länge då… *ler*

My Terrific Twins!!

Får man lov att skryta över sina barn?
Vad bra, då vill jag göra det genom att visa er vad mina barns baskettränare Fredrik skrev om mina tjejer i matchreferat från sista matchen:

”Våra ”Terrific Twins”, Elena och Micaela, får lite av ett genombrott i den här matchen!
De visar gång på gång att de vet var de har varandra på planen med flera riktigt bra samspel.
Elena briljerar offensivt och stoppar i 15 poäng, ofta framspelad av Micaela.
Imponerande med tanke på att de här tjejerna började spela basket i september förra året!”

Kul va!
Jag är sjukt stolt över mina stjärnor – och deras lag!! Så duktiga tjejer!! Och tränare såklart!

Och med sina nya basketskor som dom fick av mig på sin 15e födelsedag, blir dom alldeles säkert ännu bättre!


Och det här tar emot att erkänna… men jag kanske inte är lika ledsen längre över att mina Terrific Twins inte vill spela handboll… dom är ju så duktiga i basket!! Men dom hade varit lika duktiga i handboll oxå 🙂

Turning Torso Turns 5!

Så bra jag fick till rubriken, va!
Jag har nämligen varit på Turning Torsos 5årskalas och det blev en härlig tillställning!
VD Micke Karlsson hälsade alla välkomna…

… och efter en god frukost talade Ilmar Reepalu om Malmös utveckling och förvandling från att ha varit en grå och trist industristad till att bli en attraktiv och spännande miljöstad!


..men även om hur våra goda vänner på andra sidan sundet, danskarna, använder Torson som draghjälp, kolla det här: Copenhagen Architecture – och så en bild på torson!
Jag har även sett i hissen på Hilton i Köpenhamn: ”Welcome to wonderful Copenhagen”, och så en bild på Torson igen.
Lite häftigt faktiskt!


Jan Andersson
, även kallad ”Mr Turning Torso”, berättade lite roligheter.
Det finns ingenting han inte vet om Torson – vet han inte det, är det inte värt att veta helt enkelt.
Jan berättade om den där killen som hoppade fallskärm från Turning Torso – killen, Felix (tror jag?) ringde Jan 3 gånger och frågade om han fick hoppa från taket.
Jan sa nej alla 3 gånger.
Den 4e gången försökte Felix smita förbi i receptionen, men blev stoppad.
Den 5e och sista gången hyrde Felix en helikopter, hoppade från den och landade på taket, bytte fallskärm, hoppade ner från Torson till en väntande motorcykel som tog honom till en båt, och innan polisen ens var på plats vid Torson, var Felix redan i Köpenhamn.
Kvar på taket låg fallskärmen som Felix hade använt när han hoppade från helikoptern till Torso-taket, inskrivet med svart tuschpenna:
”Sorry Janne, but I had to do it”

Så Jan är den enda på HSB med en riktigt fallskärm! 🙂
Vidare berättade Jan att man hade budgeterat en kostnad på 750 miljoner för att bygga torson i själva verket blev kostnaden 1,6 miljarder.. en liiiten skillnad som ni säkert förstår… 1,6 miljarder för att bygga ett hus som väger 100tusen ton – dvs 16 kronor kilot, brukar Jan skämtsamt säga.
Jan kan man förresten lyssna på varje morgon kl 08.05 på Guldkanalen 102,6 för er som inte visste det.
Då ringer min bästis Anna Bystedt upp och frågar honom om väder, vind, trafik o sånt. Så vet ni det!

Ilmar & Jan i all ära… men sist men inte minst kom det bästa av allt: stå-upparen Robin Paulsson!!
Shit vilken kille alltså! Sååå jäkla rolig!
Jag höll på att skratta ihjäl mig, speciellt när han imiterade Zlatan!


Vilken kille! Jag har faktiskt haft lite att göra med både Robins pappa och bror, mycket behagliga och trevliga personer dom med!

Det var hursomhelst en mycket trevlig start på dagen! Tänk att få börja alla sina dagar med sådana gapflabb som Robin bjöd på!
Fast jag ska inte klaga – jag skrattar redan väldigt mycket som det är..

Tack för inbjudan Turning Torso, och stort grattis på 5årsdagen!

Ännu snyggare i verkligheten!



Elenas & Micaelas specialdesignade och personliga basketskor har kommit!, och eftersom flickorna inte är hos mig denna veckan, tänker jag åka ner till deras träning och lämna dom där!
Så idag kommer två tjejer att bli jätteglada när dom får sina sköna och snygga basketskor 🙂
Åh vad glad jag är för mina tjejer!!!

Scandic Malmö City …


… på Kaptensgatan 1 har en härlig frukostbuffe!


Älskar de här JellyBean-kakfaten!

Och inte bara frukostbuffen, även rummen är superfina. Stora, fina och alla är utrustade med kokvrå, diskmaskin, mikro.
Vårt rum hade även strykjärn/strykbräda och ett litet kassaskåp.



Här förresten Micaela framför spegeln och Elena på soffan!


En välkomnande frukttallrik låg på köksbordet när vi kom…

….och tjejen som stod i receptionen på morgonen hjälpte mig att skriva ut två A4sidor på tjejernas basketskor.
Det är bl a sånt här som gör att man känner det där lilla extra!
Visst, det kan såklart anses som ”ingenting”, att skriva ut två A4sidor – men jag har hört många som inte får hjälp med sådana enkla saker på andra ställen, och har dom mot all förmodan fått hjälp, så har det varit en surpotta som ”hjälpt” till.
Så var det alltså inte på Scandic – tvärtom!

Jag har varit på Scandic Malmö City flera gånger, både på lunchen, after work och olika möten.
Men jag har inte sovit där tidigare, förrän häromdagen då; jag & mina döttrar tillbringade en natt där, natten till deras 15e (!!!) födelsedag – och nej, vi hade inte för avsikt att använda varken kokvrån, diskmaskinen eller mikron :-), men om vi hade velat det, så var det ju perfekt att det fanns där!

Och just det, dom har ett ”mini-cafe” eller vad man ska kalla det, med bl a kaffe, böcker, tidningar & choklad nere vid receptionen – perfekt om man är sugen på något litet – eller om man glömt tandborste och tandkräm så kan man köpa det där!

Varit där någon gång? Om inte – prova!
Kolla hemsidan här!

Byxmyndiga*…


Plus 32 kilo och exakt 37,0 veckor senare – och inte 36,6 som det felaktigt står i mina journaler (det var skottår det år mina barn föddes och någon missade det, därav 36,6 veckor i journalerna) är nu dessa stjärnor som låg tryggt i min stora mage, alltså byxmyndiga..herregud.. 15 år…



Mina barn är det bästa jag gjort i livet. Inget toppar det.
Spelar ingen roll hur bra jobb jag har, hur mycket pengar jag tjänar, hur många vänner jag har eller hur fint hus jag har. Allt det där är oviktigt.
Helt ointressant.
Kan inte ens föreställa mig vem, eller hur jag hade varit idag om jag inte haft mina stoltheter Elena & Micaela.

Men vänta – vad är det jag ser på en av bilderna…??? Inga handskar????
Och hanterar mitt nyfödda barn???
Det var det värsta!
Hade jag sett det här för 15 år sedan lovar jag att det inte hade fått passera utan action från min sida…

*Det här med att vara byxmyndig, då.
Vissa smartasses har påpekat lite skämtsamt ”Ja, du Bella.. nu är dina väldigt vackra tjejer byxmyndiga”, och så ett menande litet skratt, ”he-he-he”!
Men för mig, att mina tjejer fyller 15 år, betyder det just det: att dom fyller 15 år. Att dom lägger ytterligare ett år bakom sig och är 1 år äldre.
Inte att dom är ”byxmyndiga” och genast ska springa ut och ha sex – om det är det smartassarna har syftat på..

Vi är greker. Greker är inte, varken byxmyndiga eller myndiga, när de är 15 eller 18 år. Well, det finns ju undantag, men undertecknad grek med tillhörande halvgrekiska barn, tillhör iallafall inte undantagen.
I Grekland blir man byxmyndig när man är 25 och myndig… – ja, det vete fan om man någonsin blir, hahhaha!

I alla fall… vi sov på Scandic Malmö City natten till idag – tjejerna blev såå glada! Och jag med! Stort fräscht rum, supertrevlig personal och kalashotellfrukost… Så kan man börja sina dagar varje dag… 🙂
Jag återkommer till hur bra vi hade det där, så kom hit igen imorgon eller övermorgon, under tiden kan ni gå in på Scandics hemsida!

Elena & Micaela fick vars ett par jackor, samt det dom blev överlyckliga över:


Vars ett par specialdesignade NIKE-basketskor med deras namn och nummer på, numret står på baksidan av skon.
Och det var det här jag berättade om, att jag inte kunde ta full cred för… det är en kompis, Lakis, eller Micke som många oxå känner honom som, som hjälpte mig designa och beställa.
Tyvärr har skorna inte hunnit komma än, men i början på nästa vecka så !!
Här är vi på hotellet imorse i alla fall – två nöjda tjejer!


…och med en glad mamma!

Nu har jag bara några timmar kvar innan de två sista överraskningarna jag har till mina stoltheter, tata alla underbara!!
Ps, fina kolamuffinsar jag hittade när jag var på fika med Beata, va?? 🙂

Konferencierdag #2, avklarad: check!

Skönt!
Jag är verkligen jättetrött! Inte visste jag att det var så jobbigt att vara konferencier! Jag har ju hållit föreläsningar många gånger och då gör man sin grej 1 timme, sen sätter man sig.
Men som konferencier måste man vara alert, uppmärksam och på hugget hela tiden – och jag måste säga att hur trött jag än är, så älskade jag det!
From now on är det sådana uppdrag som gäller – bring them on!! 🙂

Dagens panel, som leddes av min nyfunna goda vän och oerhört grymma Mie Jernbeck som äger och driver Mentor International, bestod bl a av Behrang Miri, Luciano Austodillo, Anja Sonesson & Michael Stamming – dagens panel tycker jag att det var mer ”action” i än gårdagens.

Missförstå inte; gårdagens var oxå bra, men dagens var mer ”på”.
Det var högst motvilligt jag gick in och bröt när tiden var ute… om jag inte hade gjort det, hade vi fortfarande suttit där!

Bra dag över lag, även om jag inte var med under förmiddagen, men jag är extremt konfunderad över den kassa uppslutningen.
Jag hörde en siffra på ca 180-200 pers, men långt ifrån så många kom. Och det är ett mycket stort problem i sig!
Varför så dålig uppslutning?? För att det kostade pengar att närvara? Såå jäkla mycket pengar är väl ändå inte 400 spänn?
Eller är vi bara vana vid att allt ska vara gratis?
Make no mistake, jag är mycket rädd om både min tid och mina pengar, men detta är ett ämne som borde locka hela stan!
Experter inom mångfald föreläste och starka aktörer har haft ett finger med i spelet  (bl a Malmö Stad, Perfect Place, Sydsvenskan, Eon, PWC, Sparbanken Syd m fl).
Jaja – förhoppningsvis närvarar fler nästa år. För vi tror att det blir nästa år med.
Förhoppningsvis får jag vara konferencier igen..
Nåväl, här jag & Mie…

…innan vi gick tvärs över gatan bort till MINC och åt en välbehövlig lunch!
Dennis (Axnér från Delo) joinade oss och vi satt i 2 timmar och bara pratade om hur dagarna har varit, vad som var bra, vad som kunde varit bättre, o lite sånt.

Nu ska jag bege mig till min bästis Favo-Fredric som jag skrivit om många gånger, bla här, och jag tänker bara ligga på hans soffa, äta sushi, dricka vin och vara någorlunda social.
Hoppas jag inte somnar.. och gör jag det så beror det såklart inte på sällskapet – det beror på att jag är utmattad… !

Ciao for now alla vackra människor!

Ps – Visste ni förresten att ”fyrkant” på engelska/datorspråk heter hash-tag? Och det är inte rök- eller sniffbart, hahahha! (inte för att jag vet om det går att sniffa hasch!) – jag visste det inte i alla fall men nu vet jag, tack vare Ana-Gabriela Acosta som är projektledaren bakom Innovation, Tillväxt & Mångfald-konferencen!!
Okej, Yacir Persson-Chelbat har väl oxå bidragit med en heeeel del, typ det mesta! 🙂

Konferencierdagen avklarad – check!

…och nu sitter jag här i soffan och är helt slut efter en lång dag full av föreläsningar om Innovation, Tillväxt &  Mångfald!
Mycket duktiga och pålästa föreläsare och pionjärer inom sitt respektive område.
Vi avslutade dagen med en paneldebatt som leddes av Johan Wessman, chefredaktör på Job & Magt, i panelen satt bl a Alf Johansson, HR-chef på Sonyericsson, Göran Tunhammar, landshövding, Karin Jarl-Månsson från Eon, Eva Engqvist från Malmö Högskola och Daniel Sandström från Sydsvenskan.
Mycket bra inputs och diskussioner från panelen.

Jag är på det hela nöjd med dagen – dock inte lika nöjd med min egen insats… jag har förvisso fått fantastisk feedback angående min insats som konferencier, tom att jag var bäst av alla idag (WOW!!) vilket jag är mycket glad och tacksam över, men jag själv är inte helt supernöjd.
Det är jag å andra sidan sällan. Supernöjd.
Jaja.
Jag var i alla fall snyggast sminkad idag 🙂
Min häftigaste kompis Teddy som är make-upartist var så snäll och tog emot mig imorse kl 07.30 hemma hos sig  för att sminka mig.
Teddy ville även att jag skulle ha en av hennes klänningar, som var skitsnygg!, men som jag inte kände mig helt bekväm i.
Ni vet, ska man stå och tala inför folk en hel dag så måste man ha kläder man känner sig bekväm i. Läs; känner sig inte såå tjock i.
Jag fick även låna ett jättesnyggt Tiffany-halsband av Teddy!


Här är vi då på plats, på Malmö Högskola och jag står med vår näringslivsdirektör Pehr Andersson, som jag oxå introducerade.

Innan jag introducerade Pehr ställde jag en fråga till publiken – ansåg dom att jag var grek eller svensk? Detta eftersom jag & Pehr haft diskussionen huruvida jag är grek eller svensk, svaret blev – överraskande nog! – att jag är svensk 🙂
Noterar ni min grekiska klocka förresten?

Här är jag med Sven-Åke Espmarker från Sveriges bästa bank, Sparbanken Syd, iförd Fia Göhts, oxå från Sparbanken Syd, urcoola pälsmössa – en sån vill jag oxå ha!!! Åååhh vad snygg den är!!

Dagen är dock inte slut än – vi har galan kvar!
Så därför är det dags för mig att hit the shower och ge sig ut på vägarna igen.

Tata så länge alla godhjärtade människor!

Friends vs Greek Friends ;-)

FRIENDS: Never ask for food
GREEK  FRIENDS: Are the reason you have no food

FRIENDS: Will say ”hello”
GREEK FRIENDS: Will give you a big hug and a  kiss

FRIENDS: Call your parents Mr. and Mrs
GREEK FRIENDS: Call your parents Theo and Thea (”uncle and aunt”)

FRIENDS: Have never seen you cry
GREEK  FRIENDS: Cry with you

FRIENDS: Will eat at your dinner table and leave
GREEK FRIENDS: Will spend hours there, talking, laughing and just being together

FRIENDS: Borrow your stuff for a few days then give it  back
GREEK  FRIENDS: Keep your stuff so long they forget it’s yours

FRIENDS: Know a few things about you
GREEK  FRIENDS: Could write a book with direct quotes from you

FRIENDS: Will leave you behind if that’s what the crowd  is doing
GREEK  FRIE NDS: Will kick the whole crowds’ ass that left you

FRIENDS: Would knock on your door
GREEK  FRIENDS: Walk right in and say, ”I’m home!”

FRIENDS: Are for a while
GREEK FRIENDS: Are for life

Glömmer Betty på nätterna…


Av någon oförklarlig anledning glömmer jag ta Betty med mig till sängen när det är läggdags.
Trots att det är snart 1 år sedan hon kom in i mitt liv, så har hon ändå fortfarande inte en självklar plats – annars hade jag väl knappast glömt bort henne varje natt.
Och gissa när jag kommer på det? Jo, såklart när jag bäddat ner mig i sängen och har det som mysigast…
Det lockar inte alls att lämna den varma sängen, ta sig nerför trappan, in till badrummet, ta Betty och sen upp för trappan igen..
En procedur på max 30 sekunder, men 30 väldigt tråkiga sekunder!

Betty är fortfarande min bettskena, snuskhumrar!

Translator