Monthly Archives: februari 2011

Hiltons brunch rekommenderas!

Vi är ju ett gäng som brukar bruncha tillsammans på söndagar.
Kanske inte alla söndagar, vinterhalvåret är vi ganska dåliga på att ses, men framåt vårkanten är vi rätt så duktiga!
Igår var vi duktiga och brunchade på Hilton, där har vi inte varit på länge.

Som vanligt supergott och servicen var superbra idag!





Igår var en sådan dag som jag brukar kalla WTH, dvs What-The-Hell.  För er som inte vet vad det innebär, kan jag berätta att det betyder hetsätar-dag. What-the-hell, liksom.
Mycket orutinerat att whatthehella dagen innan Näringslivsgalan. Nu kan jag ju inte ha på mig den där slimmade galaklänningen som jag hade tänkt ha ikväll. Tur då att jag är så ordentligt och alltid har en plan B. Plan C & D oxå för den delen!

Ciao for now, nu ska jag göra mig redo för ikväll 🙂

I´d catch a grenade for you…


Ursäkta om jag tjatar. Men det här måste vara en av i särklass världens_absolut_bästa_låtar_som_någonsin_gjorts!
Älskar Grenade och spelar den om och om igen.. alla går omkring hemma sjunger högt!

…what you don´t understand is I catch a grenade for ya..
…throw my hand on a blade for ya..
…I´d jump in front of a train for ya..
…you know I´d do anything for ya..
…I would go through all this pain..
…take a bullet straight through my brain..
…yes I would die for you babe..
…but you won´t do the same..

..och så en version till, lite lugnare..

Måste helt klart ha Bruno Mars album!

Lönehelg+stan= – på kontot

Dock inte lika mycket minus denna gången. I alla fall var mitt minus inte ens i närheten av Christels! 🙂
Vi har haft en heldag, eller ja, inte riktigt hela dagen; bara eftermiddagen eftersom jag vägrade följa med till kallis. Jag är ju trots allt grekinna, allt under 30° är kallt…

Först tog vi en supergod lunch på Hai, vi åt nästan samma rätt som sist vi var där en kväll för någon månad sedan. Vi bytte ut innehållet i crispy rollen,  det blev räka istället för kyckling. Sååå gott det med!!
Efter lunchen blev det fika – endast kaffe – på Espresso House


…och därefter gjorde vi misstaget (eller inte, som Christel sa) att gå in på först Esprit & Benetton, och därefter Spirit Store.
Det var på Spirit Store som things got little out of hand, om man säger så.
Christel köpte en klänning som var som klippt och skuren och vääldigt prisvärd. Vi var övertygade om att det saknades en nolla på prislappen..


Sååå jäkla snygg! Och sitter verkligen som smäck!
…jag provade denna Acne-tunikan.. som kanske satt rätt så bra.. men det kändes ändå inte helt rätt..


Vet inte.. köpte inte den iaf.. fanns i både svart & grå..
Jag kanske borde ha köpt den? Jaja.. får se om jag tänker på den mer. Isåfall åker jag och köper den.

Snart är det dags att bege sig till min supersyster Dora, vi ska se Melodifestivalen där ikväll!
Här lilla Anna & undertecknad från igår när syrran var här med henne!



Tata så länge!

Ps, idag är det första gången på en hel vecka som jag känner mig någorlunda frisk. Jag har inte längre jätteont i varken hals eller öra, så jag kostade på mig en promenad på ca 30 minuter med min Elena.
Måtte jag inte bli sämre igen bara för det!!
Håll tummarna folks!

A first time for everything

Vänner, idag är en dag värd att minnas.
Jag, stenåldersmänniskan (tidvis, iaf), har betalat min allra första privata räkning via internet.
Ja, ni läste rätt.
Det kommer ni göra på nedan rad med:
Utöver min första privata räkning, har jag även betalat min första företagsräkning.

Jag förstår att jag med detta erkännandet orsakat ett allvarligt state of chocktillstånd hos många av er, mina trogna fans, och jag beklagar det.
Ni trodde alldeles säkert att eftersom jag har både Mac, iPhone & iPad så är jag en hi-tech-person av rang. Det är jag alltså inte. Bara en wannabe.
Och, för att ni ska förstå hur icke hi-tech jag är, ska jag nu berätta en liten historia.

—————————————————————————————————————————————————————————–
För många år sedan arbetade jag på ett IT-bemanningsföretag.
En dag hade jag en viktig affär som stod på spel, varpå min dåvarande chef sa i extatisk ton: ”Bella, om du tar den affären ska du få en Palm, en handdator!!”

Jag var måttligt intresserad av en handdator. Andra säljare hade säkert sålt sina föräldrar för handdatorn, men jag var som sagt ringa intresserad.
För att inte säga, inte alls intresserad.
”Ge mig en resa till Paris, så ska jag nog ta den där affären, ska du se”, var mitt svar.

Chefen var chockad! Ville jag inte ha en handdator??
”Det är en h-a-n-d-d-a-t-o-r Bella, för christ sake!! Alla normala människor vill ha en handdator”, nästan skrek chefen!
Ni vet redan vad jag svarade på det va? Just det, jag har aldrig påstått att jag är normal – bara normalbegåvad.

I efterhand slog det mig att han nog redan hade köpt in en handdator och trodde han skulle kunna locka mig med den.
Istället fick han punga ut med ytterligare bonuspengar till mig, eftersom jag naturligtvis kammade hem affären.
I all ödmjukhet, såklart.

Varför jag inte ville ha handdatorn? Om ni lugnar er ska jag besvara frågan:
För att jag vill kunna skriva när jag har möte. Jag vill ha en hederlig filofax som jag kan ta på, bläddra i och skriva i med en riktig penna.

Som en liten parantes kan jag nämna att IT-bemmaningsföretaget jag arbetade på hade ibland (läs; ofta) lite problem (läs; mycket) med vårt systerföretag, som ibland (läs; mer eller mindre hela tiden) ändå tog IT-uppdrag, vilket dom alltså inte fick göra.
Vår VD myntade då regeln om hur vi definierar vad som var IT eller inte: ”Kan Bella göra det, så är det inte IT”
Faktiskt en ganska bra fingervisning.
——————————————————————————————————————————————————————————

Så. Med den storyn in mind, går vi nu vidare till min ”bank-över-nätet-resistans”.

Jag har tidigare varit en mycket stark motståndare till att orden ”räkningar & internet” ska få lov att förekomma i samma mening.
Än mindre ha med varandra att göra på riktigt.
Anledningen är ingen kioskvältare direkt, det är dels för att jag inte är superkunnig tekniskt, om något skulle hända. Vad det nu månde vara.
Och dels för att jag var rädd för hackers o sånt.

Vad var det då som fick bort min rädsla, ovilja och antipati mot ”räkningar & internet” i samma mening?
Min nya bank såklart, Sparbanken Syd!
Jag känner mig så trygg med säkerheten på banken och framförallt med personalen som bara är ett samtal eller mail bort om det skulle vara något.
Dessutom är det sååå mycket enklare att sköta allt detta via sin dator. Varför sa ingen det??? Visst fan, ni är ju några stycken som tjatat er blåa.. det glömde jag, hehe.

Avslutningsvis. Fattar ni hur cool jag är som ens erkänner det här?? Till 1500 pers? (så många är ni nämligen, ca, som läser mig dagligen).

Jag är coolast i stan idag!

En av dom bästa bloggarna ever!

Nä, inte min blogg, då. Utan en av mina FB-vänners blogg.
En kille som heter Mats Pernfors (och som har gästbloggat här hos mig en gång), och som jag har rekommenderat tidigare.
Han skriver sjukt roligt och bra!!
Nu har han skrivit ett nytt inlägg (äntligen!) och jag skrek av skratt när jag läste det 🙂

Kolla inlägget – som heter ”Kör kvinnor bättre än höns? – ni kommer oxå skratta!

Ps, vi som är kvinnor (eller blivande eller wannabe av kvinnligt kön) kommer säkert inte hålla med – men skratta, det kommer vi göra.
Alla män och ni män som en gång i tiden har varit kvinnor, kommer säkert oxå hålla med Masse.
Garanterat!
Ps, såhär ser jag ut när jag kör, tex!

Njae, inte riktigt kanske 🙂

Snart ska vi hämta barnens kompis Julia, som kommer ända från Karlstad för att vara hos oss över helgen.
Och sa jag förresten att mina stjärnor Micaela & Elena ska vara hos mig en hel månad from nu? *slår kullerbyttor i luften och kastar konfetti av lycka*

Tata så länge alla bilförare, bra som dåliga.. och är ni dåliga så hoppas jag ni håller er borta från vägarna.
Tack.

Storebror

Jag har inte suttit ner och tittat på ett enda helt avsnitt av Big Brother. Förrän igår.
Well, lite sanning med modifikation; jag slötittade samtidigt som jag gjorde annat, och jag tittade inte på hela programmet.
Anledningen till att jag ens tittade var för att jag fick hinten om att någon jag visste vem det var, medverkade i Big Brother.
Åh herre gud, var min första tanke! Inte gick väl min kompis med på det??? Jag har nämligen en vän som blev erbjuden en plats i huset.
Tack o lov lyckades jag (och säkert flera andra!!) få kompisen att ta sitt förnuft till fånga och tacka nej.
Eller ja, om jag var så delaktig i att hon inte tackade ja, det vet jag inte for sure. Däremot fick hon min mycket tydliga åsikt om vad jag tyckte.
Inget utrymme för missförstånd där inte!

Personen som då är med i programmet… hmm.. hur ska jag nu säga det här på ett diplomatiskt sätt…
Först och främst så känner jag inte personen ifråga. Vet bara vem det är och har bara växlat ett par ord för längesen, och låt mig säga – så diplomatiskt jag bara kan! – att jag är väl inte helt förvånad över att personen väljer att gå med i Big Brother.

Än en gång, jag är bara normalbegåvad och (tror och hoppas jag!), har mycket god människokännedom, så pass god att jag faktiskt relativt snabbt kan bedöma vem som har alla hästar hemma, eller vilken som är den skarpaste kniven i lådan.
Och jag förstår ändå inte hur man kan vara så korkad att man ställer upp på det här?? Om man dessutom framställer sig som smart???

Kanske behöver man vara mer än bara normalbegåvad?
Kanske behöver man vara superintelligent och inneha medlemskap i Mensaklubben för att förstå?? Jag vet inte!
Jag vet bara att jag inte begriper hur man kan nervärdera sig så??

Eller så är det bara jag som inte är begåvad nog att förstå att personernas medverkan faktiskt har ett högre syfte…ett syfte vi alla snart blir varse..
Halleluja, praise the Lord!

Well, well, anledningen till att det ens blev ett inlägg av det här, var för att jag såg på Aftonbladet; ”Tittarras för Big Brother”

Citerar Aftonbladets läsare:
”Det är ju ett skitprogram med fullkomliga nollor som deltagare. Om någon av mina bekanta skulle ställa upp (visserligen helt otänkbart) så skulle jag säga upp bekantskapen, skriver signaturen New Nick på Aftonbladet.se

Jag är ju diplomatisk av mig, därav att jag citerar Aftonbladets läsare..

Fälla av lyx

Inte för att jag tittar särskilt ofta på Lyxfällan, det är ikväll för övrigt, men jag blir ändå lika förvånad varenda gång; hur kan man försätta sig själv i omöjliga ekonomiska situationer?
Jag förstår det verkligen inte.
Folk i programmet öppnar inte ens sina räkningar – VA???!! – och högen bara växer och växer..
Och då talar vi om ordentliga högar.
Ofattbart!!

Jag hade dött om jag hade haft en obetald räkning som inte betalas i tid (och oavsett belopp) – och människorna i programmet har räkningar som inte betalats på flera år – och beloppen ökar och ökar.
Ibland tvingar jag mina barn att titta på programmet, just för att dom ska förstå hur viktigt det är att sköta sin ekonomi.
Men ibland, när det är barnfamiljer som gått ner sig totalt och det är superbedrövligt, så kan jag inte ens titta.
Jag mår fysiskt illa ibland på deras bekostnad och jag får hjärtklappning vid bara tanken på att jag själv skulle missa en betalning.
Faktum är att jag nästan hyperventilerar under tiden som jag skriver detta inlägget.

Tyvärr har jag inte särskilt mycket förståelse för personer som gör så här.
Det är så oansvarigt att skita i sin ekonomi och att inte göra rätt för sig.
Alla kan gå igenom en kris, det har jag respekt och förståelse för – men någon gång måste man ta sig i kragen.
Vissa av personerna blir nerdragna i den ekonomiska skiten av sina partners – men kasta ut partner och dennes skulder då för f-n!
Och vissa av personerna i programmet, upplever jag, är oftast hagalna oansvariga materialister som köper konsumtionsvaror till höger och vänster utan att egentligen ha råd med det, som konstant lever över sina tillgångar och skiter högaktningsfullt i konsekvenserna.
Dom använder sig av den populära så kallade strutsmetoden.
Men att sticka huvudet i sanden skänker dessvärre ingen visdom.

Jaja… sen finns det ju fler anledningar till att jag tittar på programmet…tex för programledaren Patrick Grimlund
Han är sjukt snygg… antagligen väldigt medveten om det… och om han losar skägget kommer han vara ännu snyggare 😉
Anyway – snygg programledare or not –  jag vill faktiskt inte skuldbelägga någon eller döma någon för hårt, men hur svårt kan det vara att hålla sig borta från anmärkningar, smslån och andra inte så genomtänkta lån!?
Antagligen inte så svårt om vi tänker efter.
Det är bara att göra rätt val!

För övrigt mår jag lite bättre idag, tackar som frågar!
Tata så länge!

Mucoangin is da shit!

Det är även Alvedon, Ipren och Bafucin när man mår som jag gör just nu.

Hela helgen har jag varit ganska dålig. Men jag tog ändå en powerwalk igår på 45 minuter. Lite frisk luft dödar mig inte, tänkte jag.
Och eftersom jag gärna lever in denial när det gäller just att vara sjuk, så powerwalkade jag till jobbet idag, another 45 minuter alltså.
Med facit i hand, dvs att jag fick lämna jobbet vid 15tiden och nu ligger och hackar tänder för att jag har frossa, så var det kanske inte så genomtänkt att powerwalka idag.
Om möjligt är det ännu mer irriterande med tanke på att jag kanske inte kan tillgodoräkna mig det jag har gått, eftersom kroppen inte fokuserar på att gå ner i vikt när man är sjuk. Lärde jag mig på Viktväktarna för 100 år sen.

Jag börjar på allvar oroa mig för min hälsa. Jag som är sjuk vart 8e-10e år, har nu varit sjuk 3 gånger inom loppet av lika många månader.
Tror jag har fått halsfluss.
Varför tror jag det då? Jo, för att jag uppfyller ”kraven”, dvs, jag har ont i halsen när jag sväljer, dunkande huvudvärk, ont i örat, har lite förhöjd temperatur och jag hostar inte. Om man hostar har man inte halsfluss har jag fått lära mig av mina doktorskompisar.
Ytterligare symptom på att det skulle kunna vara halsfluss är att min röst är ”tjock” och ”grötig”  –  och även lite sådär hest sexig…
Vilken jävla otur då att jag inte orkar prata särskilt mycket. Typiskt!

Jag borde inte ligga här och försöka ställa diagnos på mig…jag borde släpa bort mig till vårdcentralen och ta en strepA-test för att fastställa vad jag har.
Men jag orkar inte det just nu.
Istället tar jag 2 Alvedon á 500 mg och 1 Ipren á 400 mg, lägger mig tillrätta i soffan och hoppas att skiten är borta imorgon!

…. fast jag ska inte gnälla så mycket. Det finns ju faktiskt folk som har det betydligt sämre än jag.
Egyptens förra president Mubarak tillexempel, han kan ju inte ha det särskilt fett just nu.
Folket i Libyen kan jag inte heller tänka mig att dom inte kan hålla sig för skratt.
Så jag har det nog ganska bra ändå, speciellt när tabletterna snart börja verka…

Ciao for now alla friskingar & sjuklingar.
Sänd mig gärna en tanke, ju mer sympatier jag får, desto snabbare tillfrisknar jag!

Ps, sist jag hade halsfluss var för 2 år sedan, kolla inlägget här, och den som undrar varför jag kräktes, kan jag avslöja nu eftersom preskriberingstiden är över, var för att jag hade ätit 100 gram mörk choklad (ja, 100 gram – inte 2-3 bitar som normalt folk tar), den i pistage-smaken.
Vilken normal människa orkar äta 100 gram mörk choklad, det som är så maffigt och mättande, undrar ni alla säkert??!!
Well, jag har aldrig påstått att jag är normal. Bara att jag är normalbegåvad 🙂

Från en 12åring till sin mamma

I dropped a tear in the ocean.
The day you find it is the day I will stop loving you.

Ovan två meningar fick mig att storgråta igår.
En 12-årig flicka hade skrivit detta på sin mammas Facebook-status.
Jag grät för att orden i sig är väldigt fina, men mest grät jag för att det är inte vilken flicka som helst, inte vilken mamma som helst heller.

Lev här och nu, mina vänner. Alltid.

…och jag säger som min Micaela sa i somras:
Livet är så härligt! Jag är så glad att jag har ett!

Livets twistar

Har ni tänkt på hur livet moves in mysterious ways?
Hur saker och ting inte blir som man tänkt? I alla fall inte för alla parter.
Hur man kanske har planerat, både kortsiktigt och långsiktigt, och rätt vad det är kommer livet emellan och bara ställer allt på sin spets och kastar omkull precis allt som man trodde på?
Jag tycker inte om flum, det vet ni som känner mig, och jag känner att jag kommer bli flummig, eftersom jag inte kan vara mer specifik i vad jag menar.

Avslutar därför med bilder på min vän Jeanette & min vän och granne Kitty som dök upp här med kycklingsallad, vin, samt några Panodil eftersom jag banne mig är lite dålig igen (!!).
Jag har ont i huvudet, ont i halsen och denna gången även ont i ena örat.


En liten sång från favisen Carola får ni oxå!


We´re caught in a trap.. I can´t walk out..
Because I love you to much baby…
Why can´t you see what you´re doing to me…  when you don´t believe a word I´m saying..

Translator