Monthly Archives: december 2010

Goodbye 2010 – Hello 2011!

Vad har ni för minnen av det gångna året?
Mina är många!!
Bl a minns jag en otrevlig händelse från härommånaden, som ledde till att jag vidtog ordentliga åtgärder.
Någon gång måste man sätta punkt för folk som inte går att talas till rätta genom vettiga resonemang.

Min punkt borde ha kommit för 3 år sedan, dvs jag borde ha markerat direkt, men dum/snäll som jag är så gjorde jag inte det.
Punkten kom i alla fall smygandes innan sommaren, ökade succesivt under hösten, och slog till med full kraft härommånaden.
Nu är det nog. Mitt tålamod har prövats mer än tillräckligt.
Basta!
Ett annat lite otrevligt minne är ju alla rundor jag hade med mitt hem (gaspannan som gick sönder mitt i vintern och köksläckan), men allt det är åtgärdat, tack o lov!

Jag fokuserar såklart hellre på trevliga minnen än på otrevliga, så mina bästa minnen från 2010 är  många; till att börja med så är alla dagar då mina barn varit hos mig bäst (även om vi haft våra duster emellanåt – oundvikligt!) och alla dagar då jag träffat min familj med deras respektive och barn.

Specifika och härliga händelser är
* mina barns 14årsdag! Dom ville ha pyjamasparty – 10 fnittriga tjejer sov över här!
* Sommaren i Grekland – och ej att förglömma; bilresan dit!
Fattar fortfarande inte att jag actually  kört_bil_till_och_från_Grekland_alldeles_själv!!

Vidare:
* min mycket lyckade 40årsfest! Jag hade maskeradfest och alla var så fina!

* …alla mina familjemedlemmars födelsedagar!

* Jag gick från att vara fotbollsmamma till att bli basketmamma.

* Jobbmässigt har det varit ett fantastiskt bra år, jag är mycket lyckligt lottad som får hålla på med det jag älskar!

* En gammal vänskap återupptogs, nya häftiga bekantskaper har gjorts och de befintliga har fortgått som vanligt.

Över lag ett mycket bra år!
Det viktigaste av allt är att vi är friska och mår bra.

Jag avslutar med att göra som min kompis Marianna: istället för nyårslöfte, så kör jag nyårsönskan – att man inte tänkt på det innan??!!
Jag lovar härmed att aldrig lova något igen (framförallt sånt som jag inte kan hålla!).
Så jag önskar mig och min familj och alla mina vänner ett
friskt år med massor av positivitet.
Jag önskar även dom som inte är mina vänner, och dom som inte gillar mig, ett friskt år. Trots att man inte är min vän så önskar jag ingen människa sjukdom och idioti – tvärtom.
Jag önskar att dessa människorna lämnar bitterheten bakom sig och går in i det nya året med ett öppnare och trevligare sinne!
Jag önskar mig ännu mer vishet och att jag ska
bli en ännu bättre människa.

Nu beger jag mig hem till min bror där familjen ska fira. I alla fall fram till klockan 24 – därefter är det ingen som vet vad som händer… 😉 (troligtvis inte särskilt mycket för mig… jag vill egentligen bara ta det lugnt och softa…)

Mina varmaste önskningar om ett Gott Nytt År!!

En trevlig torsdag kväll!

Hur länge bo hemma?

Läste denna artikeln på Sydsvenskan häromdagen och tyckte den var jättebra. Handlar om en familj vars 21åriga dotter fortfarande bor hemma, och ingen tycker det är något konstigt med det.
Jag kände definitivt igen mig själv!
Ska kanske påpeka att det är en polsk familj.
Mina (grekiska) föräldrar tyckte oxå det var normalt att vi bodde hemma fastän vi var 18 fyllda.

Min bror flyttade när han var 20 och jag trodde min mamma skulle gå under!
Jag flyttade när jag var 24 – tvärs över gatan! – och det var oxå en smärre katastrof! ”Varför vill du inte bo hemma längre??? Har du inte fått allt du velat ha?”, undrade mamma.
”Jo, men jag vill gärna ha ett eget hem!”, sa jag.
”Vems hem är detta då? Är det inte ditt??”
Så kunde diskussionerna gå – och ungefär så kommer mina diskussioner gå med mina döttrar när dom får för sig att flytta hemifrån… (Gud hjälpe mig då).

Såhär i efterhand är jag ändå glad att jag bodde hemma så länge – varför ta på mig den sortens ansvar tidigt i livet när det inte behövdes?
Varför ansvara för tvätt, städning, matlagning, inhandling, räkningar, och en massa annat som tillkommer när man har eget boende?
Jag kunde knappt laga mat, inte städa, eller ens tvätta i tvättmaskin när jag flyttade hemifrån, men jag lärde mig!

Finns absolut ingen anledning att ta på sig mer ansvar än nödvändigt. Man ska ta emot hjälp av sina föräldrar så länge man kan – och så länge föräldrarna är villiga att erbjuda sin hjälp.
Jag är 40 och får fortfarande hjälp av mina föräldrar – med ganska många saker. Bland annat bodde jag där en månad för 1 år sedan när jag fick vattenläcka och min gaspanna gick sönder samtidigt.
Jag (och min fd man) bodde hos mina föräldrar en månad när våra barn föddes – utan mina föräldrars hjälp då, hade jag gått under!
Vi bor tillsammans på somrarna i Grekland – … så många uppoffringar mina föräldrar gjort för oss barn … kan aldrig tacka nog.

Exakt samma trygghet vill jag ge mina barn.
Jag finns alltid här för mina tjejer. Jag skulle aldrig sätta mig själv i första rummet.
Självklart ska jag oxå må bra, men inte på bekostnad av mina barn. Tex, skulle jag aldrig prioritera en man över mina tjejer – i min värld låter man inte sin nya tjej/kille komma före sitt eget kött och blod.
Inga normala föräldrar gör det. Men några inte fullt lika normala föräldrar låter dessvärre sin nya komma före…
Och inte bara låter den nya komma före, utan även låter den nya behandla barnen som ömsom skit, ömsom luft. Jag har varit med om att den nya sagt rakt ut att barnen inte är önskvärda i hemmet och, håll nu i er; föräldern kastade inte fanskapet!! VA???

Den mannen som inte skulle vilja ha mina barn i hemmet… ja, man behöver inte vara överdrivet begåvad för att kunna räkna ut, att den mannen hade åkt ut med huvudet före innan någon hade hunnit säga bokhylla.

Det är helt ofattbart för mig att det finns föräldrar som skiter i sina barn så fort dom hittar en ny kärlek. Jag kommer aldrig förstå föräldrar som gör så. Aldrig!
Varför gör man så? Är det för att man är hjärtlös? Eller för att man bara är riktigt dum i huvudet?
De enda det är synd om är, naturligtvis, barnen.
Synd blir det nog även om föräldern som skiter i sina barn; i alla fall när han/hon kommer till sans och inser vidden av vad man gjort – fast då kanske det är försent… då kanske det är barnen som skiter i föräldern.

En ordentlig spottloska till alla föräldrar som skiter i sina barn!

Livsfarliga tofflor!


Dessa innetofflorna hade jag på mig när jag ramlade i min trappa och nästan slog ihjäl mig på kuppen.
Det var iofs väldigt länge sedan det hände, men jag kommer inte på något mer intressant att skriva om just nu, så ni får helt enkelt nöja er med detta inlägget.
Hursom, lesson learned: aldrig, aldrig gå i min trappa med inneskor igen – helst inte ens med strumpor på. Min trappa är redan farlig som den är.
Om man däremot inte ska gå in i min trappa är det helt okej att ha dom på sig, dom är hur gosiga och sköna som helst.

Ciao for now då!

Zovirax & Zon, mina bästisar just nu

På tal om starka tjejer som jag skrev i mitt förra inlägg – well, jag är hyfsat stark, men just nu är jag inte särskilt kaxig..
Har fått värsta munsåret – tack o lov mitt på underläppen och inte i mungipan!
Detta är andra gången i år jag får det, en gång i somras då mitt på ovanläppen (se nedan, det vita kladdiga) och så nu.

Tidigare fick jag munsår 1 gång var tredje år, nu kommer det två gånger inom loppet av 6 månader – vad är det som händer?
Är det åldersrelaterat??
Som om munsåret inte vore nog, har jag dessutom skitont i nacken – igen!
Har fått massage av både mina stjärnor Micaela & Elena och min kompis Cina, men det hjälper bara för stunden. Tror jag sover konstigt.

Nä, vet ni vad kära vänner? Jag tror helt seriöst att det är dags att ta tag i den där träningen – paw rihk-titt som dom på Hipp Hipp skulle säga.
Kan inte längre snacka bort det. Nu är det allvar.

Så nu tar jag mitt munsår och min onda nacke och släpar oss till soffan.
Väl där lägger jag upp strategin för hur mitt nya liv ska se ut. Träning & massage är två självklara punkter.
Antingen kommer jag tillbaka med en plan eller så hittar jag nya argument för att snacka mig ur situationen – som jag alldeles själv nyss försatte mig i.
Såå orutinerat att sitta här och lova att jag tänker starta ett nytt liv! Jag vet ju att ni kära läsare, kommer tvinga mig att stå vid mitt ord!!
Låt oss därför hoppas att jag kommer tillbaka med en plan istället för undanflyktsargument…

….och att ni är tillräckligt persisent om det är undanflykterna jag kommer med…  🙂

Tata alla träningslovers – blivande som fullfjädrade!

Starka tjejer!

I min familj är kvinnorna mycket starka – inga mähän här inte!
Vissa är starka mentalt och vissa är starka fysiskt.
Sedan är vissa starka både mentalt och fysiskt – som tex min mamma.
Hon är oerhört fysiskt stark – men det är mina stoltheter oxå!!!
Här min Elena – ivrigt påhejad av syrran! – som bryter arm med min mamma 🙂

Farsan i bakgrunden verkar sådär intresserad, hahhaha!

Underbara juldagen!

Firades som vanligt hos soulmate Alexia med familj! I år är även Alexias mamma & bror Kostas här, dom bor annars i Grekland respektive Thailand.
Här jag med Kostas, eller Doc, som jag kallar honom (kolla in min min – typ; har du problem eller?)
Jag tror att jag försökte säga att bilden är tagen från helt fel vinkel – jag ser ju skitstor ut bredvid Doc! Faktum är att jag tror vi väger lika mycket (fan oxå) så därför kan jag inte bli ihop med honom.
Jag kan inte vara ihop med någon som väger lika mycket eller ännu värre, mindre än jag 🙂

På tal om vägning då. Här vid matbordet. Som vissa hade enorma problem att slita sig från. Nej, jag är inte en av ”vissa”…


Notera vår pose – handen under hakan för mer effekt!



En oerhört mysig dag och kväll med familjen nummer två. Vi är inte familj via blodsband, utan by choice.
Jag verkligen älskar Alexia och hennes familj så oerhört mycket! Världens finaste!
Och när jag ändå är igång med älskandet (och med risk för att bli blödig): jag älskar såklart även min egen familj så obeskrivligt mycket och varje dag tackar jag högre makter för att just vi är familj.

Jag vet att det inte är alla förunnat att ha varma känslor för sina föräldrar eller syskon, eller kanske även kusiner, mostrar & fastrar; men det har jag, jag älskar faktiskt även mina släktingar oerhört mycket.
En kusin hade jag lite svårt för när vi var yngre, men med åren har jag insett att personen ifråga aldrig menat illa. Dessutom: livet är för kort – varför hänga upp sig på något som man ändå inte kan påverka?

Så därför kära vänner – be nice!
Le mot nästa person du träffar, sprid positivitet och glädje!
Behandla andra som du själv vill bli behandlad!
Gör en god gärning!
Okej, jag börjar spåra ur nu, och innan jag flippar ut helt så avslutar jag här…

…..men ni förstår vad jag menar va?

Den bästa julklappen!

Trots att mina tjejer bestämt hävdar att dom fick den allra bästa julklappen – iPad av mig…

….samt biljetter till Michael Jacksons ”Thriller” i Lund  (plus lite annat smått & gott, såsom MJ;s nya CD bl a), så är ändå jag den verkliga vinnaren!
Det här fick jag av mina stoltheter: en hjärtram med bilder!

Jag blev så himla glad!!! Den bästa julklappen ever!
Elena & Micaela har tänkt till och verkligen ansträngt sig! Det förklarar nu varför dom gått omkring om fotograferat mig hela tiden, hahhaha!
Åh vad jag älskar personliga presenter – framförallt älskar jag allt som kommer från mina barn!

En annan julklapp som jag oxå blev väldigt glad över skymtar ni i ovan bild längst ner till höger: BOSCH minihacker, bättre bild nedan 🙂

Den med bra minne, kommer ihåg att någon i min familj – inga namn – tappade minihackern jag redan hade, i golvet… Jag letade förtvivlat i alla affärer för att hitta en likadan men gick bet – min mamma däremot, hon går aldrig bet.
Så nu är jag med BOSCHen igen, hurra!
Jag är även med den här fina hjärtlyktan som jag fick av min fantastiska supersyrra Dora, såååå fin!!

..och så två bilder på älskade lilla favorit-Anna & min älskade mamma, tagna med min iPhone – kameran är verkligen superkass, men motiven är supervackra 🙂


För betydligt bättre och fler bilder från vår julafton, gå till min Micaelas blogg!

Vi har haft en supermysig julafton med glada barn, gott sällskap, god mat och många presenter!
Viktigast av allt var att vi alla var samlade men framförallt att vi alla är friska och mår bra.

Idag är det juldagen och den dagen vi egentligen firar – men självklart firar vi även julafton eftersom jag & mina syskon samt våra barn är födda här.
Vi missar aldrig ett tillfälle att fira, speciellt inte i min familj!
Vi kan tillochmed hitta på högtider så att vi ska ha anledning att fira, hahaha! Nä, jag bara skojar, man behöver aldrig anledning att fira – varje dag man kan kliva upp ur sängen ska firas!

Så, till alla vänner (och ovänner) fortsatt GOD JUL!

Denna julen är jag KING!!


Och vet ni varför?
Jo, för att jag har dom bästa presenterna till mina tjejer!!! *klappar förtjust händerna* !!
Jag vet inte vad de andra köpt till Elena & Micaela, jag vet bara den ena gudmoderns, Eftys, väldigt generösa julklapp…men mina presenter måste ändå vara bättre…!! 🙂
Can´t wait tills tjejerna öppnar sina julklappar!!
Mina barn kommer älska mig om möjligt ännu mer!! Tjohoo!

Och så fick jag det mest personliga julkortet från Staffan i år, häftigt va!

Nu så….Nalle Puh-brödet åker snart in i ugnen, kl 15, när Kalle Anka börjar, min bror är på väg hit, vi och barnen ska titta på Kalle Anka.
När Kalle Anka är slut är oxå brödet färdiggräddat, och efter det åker vi till syrran och möter upp med resten av familjen för att fira julafton alla tillsammans – våra barn, våra föräldrar och svärföräldrar (för dom som har svärföräldrar alltså, jag är inte en av dom.. :-))
Ska bli som vanligt jättemysigt. Ser så fram emot det!
Bäst av allt är när man får se barnens lycka när dom öppnar sina paket – hur ögonen glänser!!
Givetvis stannar vi även upp och tänker (och skänker en slant) på de som inte är lika privilegierade.
Jag är så tacksam över att jag kan göra detta för mina barn!

En riktigt GOD JUL önskar jag er alla…

…och snälla, snälla, ni som ska ut i trafiken: kör försiktigt!!!

Säger upp bekantskapen!

Då var slutligen den vänskapen över!
Att man inte bara kan va ärlig?? Det värsta jag vet är oärlighet, en sak är att förfina sanningen, men att lägga till??
Nej, fan!! Det klarar jag mig utan..
Så min kära badrumsvåg, fram tills den dagen du kan va ärlig mot mig o sluta lägga på så mycket, har vi inget mera säga varann…..!

Hittat hos min kompis Sofia på Facebook 🙂

Translator