Monthly Archives: oktober 2010

Dokument Malmö

Malmö Stad bjöd in till bokrelease-lunch av ”Dokument Malmö – Staden i tusen bilder”.
Platsen var vackra Knutsalen i Rådhuset.
Jag fick följa med som Annas gäst (Nordström Carlsson från Scandvision)

Nedan Fredrk Byrfors, projektledare från bokförlaget Max Ström..

…och här böckerna – alla fick med sig vars ett exemplar hem – så trevligt! 🙂

Egentligen skulle Ilmar Reepalu vara närvarande och klippa band, men han var i Kina, eller så var han på väg till eller från Kina?
Jag hörde inte riktigt vad som sades när man förklarade varför han inte var där. Jag hörde bara Kina..
Anyway, bandet klipptes i alla fall!
(…och här får ni en liten bild på Ilmar & mig från Malmö Stads näringslivsgala 2009!)

Jag är jätteglad att jag fick följa med Anna! Egentligen är jag sjuk och var this close att meddela att jag inte kunde följa med.
Men jag är glad att jag ändå gjorde det, dels för att jag ville träffa Anna, men oxå dels för att det var skönt att komma ut och få lite frisk luft.
Att jag även fick en fin stor bok om Malmö – staden jag tokälskar! – gjorde inte saken sämre 🙂

Nu mina vänner är det horisontalläge som gäller för resten av dagen.
Imorgon måste jag till jobbet! Jag har verkligen inte varken tid, ork eller lust att ligga och vara sjuk (som om någon har det, eller??)

Tata alla Malmöälskare!

En skugga av mitt forna jag

Jag är sjuk. Jag ligger på soffan och har jätteont i halsen, huvudet dunkar och min nästintill magra kropp kokar av den skyhöga febern.
Okej det sista var inte riktigt sant. Jag har faktiskt inte skyhög feber. Inte heller är jag så mager som jag vill låta er tro.
Och hade jag inte skrivit ut den sista meningen skulle nog en & annan vänlig själ påpekat det faktumet.
Men jag har jätteont i halsen och lite ont i huvudet. Det är sant (låt mig få dramatisera va, ni vet ju att jag är lite Drama Queen!)

Jag kanske är inte döende direkt, men tillräckligt sjuk för att välja att stanna hemma.
Och det gör inte jag såvida jag inte är riktigt dålig.
The show måste alltid go on enligt mig – men inte idag. Idag är jag en slagen artist och jag har fått avboka alla mina framträdanden (läs intervjuer och kundbesök…)

Nu ska mitt ömtåliga lilla huvud lägga sig på den mjuka kudden igen.
Och där ska jag ligga resten av dagen och strunta i att tvätta eller städa – är det inte märkligt hur man piggnar till (tillfälligt förvisso!) så fort man fått i sig lite smärtstillande? Då tror man ju att man mår bra, och slänger därför in en maskin under tiden som man dammar huset.
Det får man däremot i nacken en halvtimme senare när man har ännu mer huvudvärk och känner ännu mer trötthet för att man var så dum och inte låg ner och vilade.
Så det är vad jag ska göra nu. Vila.

För imorgon tänker jag vara redo och ta emot folkets jubel igen!
Tata alla sjuklingar och friskingar!

Mina kompisar och jag snart??

En grupp väninnor i  40-årsåldern diskuterade var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där hade servitörerna strama byxor och fina rumpor.

10 år senare, vid 50 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där var maten god och vinlistan utmärkt.

10 år senare, vid 60 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där kunde de äta i lugn och ro och restaurangen hade en härlig utsikt över havet.

10 år senare, vid 70 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för restaurangen var rullstolsanpassad och det fanns hiss.

10 år senare, vid 80 års ålder, diskuterade de igen var de skulle mötas till lunch. Till slut blev det bestämt att de skulle mötas på Ocean View Restaurang för där hade de aldrig varit förut……

Först Annonsörsdagen ….

… sedan Galakväll i Helsingborg.
Och däremellan hann jag även med att luncha med en kund, samt fixa håret – puh!
Men det gick – allt går, bara man vill det tillräckligt mycket!

Nåväl, Sydsvenskans Annonsörsdag 2010 var riktigt bra!
Inledningen – framförallt musiken!! – men även texterna & bilderna från Malmö var super.
Men bäst av allt: dagens moderator Johan Wester, min nya idol.
Fy fan vad rolig han är!! :))
Talarna jag hann med under förmiddagen var Frida Berglund som bloggar om heminredning och Ing-Marie Persson från Furuvikens djurpark.
Den sistnämnda, Ing-Marie är numera min hjälte. Ing-Marie har arbetat med chimpanser i 27 år och hennes föreläsning heter ”Min håriga familj”.
Vilken fantastisk kvinna!! Vilken eldsjäl!
Ing-Marie talade om chimpanser och ledarskap.
Jag lärde mig att chimpanser är den närmaste släktingen vi har, dom har 98,6 % samma gener som oss (!!) och är därmed närmare oss människor än vad dom är gorillor. Intressant faktiskt.
Att det är det enda djur vi kan få blodtransfusioner ifrån (jag undrar nu var mitt blod som jag fick efter mitt kejsarsnitt med mina fantastiska döttrar, kom ifrån? Jag fick jag 3 blodtransfusioner. Reds anm.)
Att deras hjärna har exakt samma grundform som vår, fast vår hjärna är 3 gånger större. Inte för att vi är smartare alla gånger…
Jag fick lära mig hur chimpanser gör när dom visar underkastelse (visar rumpan) och hur dom gör när dom vill bli vänner (ger fingret).
Men även hur chimpanser löser konflikter… någon som vet? Inte?
Well, chimpanser löser alla konflikter med sex. Smarta djur, det där, hehehe!
Ing-Marie använde Johan Wester som exempel vid ett par gånger och jag skrek av skratt när Johan först lät lite ”uhu-uhu-uhu” för att sedan övergå i skrik ”a-a-a-a-a-a” – shit som jag skrattade! 🙂

Ing-Marie berättade inte bara roliga saker tyvärr, hon talade även om fruktansvärda och grymma övergrepp som har begåtts, tex om idioter till människor (människor??? – snarare no-brainers) som har förgripit sig sexuellt på barn-chimpanser. Jag blir så äcklad.
Mot slutet visade hon en film som jag inte hann se klart. Eller rättare sagt, jag valde att inte se slutet eftersom jag garanterat hade blivit ledsen.
Den här kvinnan vill jag definitivt lyssna på igen. Hon var underbar!!
Jag hade dock velat ställa en fråga till henne: Är hon aldrig rädd??? Det är trots allt djur hon har att göra med.
Och enligt egen utsago är en av hennes ”söner”, Santino, lika stark som fyra stora karlar.

I alla fall!
Hem snabbt som ögat och byta om….

…och bege mig till Helsingborg!

Förstaklassig underhållning och fantastiskt god mat!!
Stefan Odelberg (tror jag det var…) är ett namn att lägga på minnet – kvällens underhållare som kunde trolla och vara rolig.  Mycket rolig!
Mycket rolig och trevlig var även hela tillställningen, men dessvärre kunde jag inte stanna särskilt länge… mina dockor var ju här hemma och väntade på mig!
Nu är det sängen som gäller – imorgon är en ny intensiv dag!
Ciao for now folks!

Näringslivsdagarna i Helsingborg!

Idag och imorgon är det Näringslivsdagarna och Guldkärnan i Helsingborg, jag är bjuden som favo-Jan Wifstrands gäst, Jan var moderator för dagen.
Inbjudna talare var bl a Susan Engvall & Helene Nyrell från me&I som tänkte stort och framgångsrikt från allra första början och VD:n för Spendrups, Jens Spendrup. Jens berättade att han inte alls ville bli företagare, Jens skulle bli konsertpianist men eftersom han inte var tillräckligt duktig, tänkte han istället bli arkitekt. Men Jens kom inte in på universitet, blev därför företagare i familjeföretaget, där har han varit i 42 år!
Jens sa en hel del trevliga saker, bl a att tur är inget man råkar få, det är något man skaffar sig och att vi som är företagare/entreprenörer tillhör eliten – detta eftersom vi klarar av alla hinder och regelverk!

Tove Lifvendahl, kommunikationschef på Svenskt Näringsliv, talade bl a om att företagare har ett ansvar genom att vara förebilder och berätta om entreprenörskapet, om ”Early adopters” (påminde mig om min egen lärare i Marknadsföring, vi konstaterade att jag inte var en sådan ;-)) Tove & Jan talade även med ett par unga entreprenörer, Finnur Sverrisson från Dangerous Minds var en av dom, och den killen gillade jag direkt, vilken cooling 🙂

Tove & Jan

Ola Lauritzon ”GI-Ola”, berättade om ”Konsten att lyckas”. En mycket sympatisk och vacker man men med mycket konstigt uttal och röstläge när han talade, ”visiååån, organisatiååån, generatiååån”, ungefär så lät det.
Konstigt uttal or not, killen har lyckats! Ola betonade vikten av att se möjligheterna och verkligen göra något åt det – framgången ligger inte i idén; utan i genomförandet. Där kommer entreprenörskapet in! Och att vara trevlig. Så basic, men sååå viktigt.
..och så har Ola genomfört en idé som har funnits i Grekland i mååånga år och som jag och mina grekiska vänner alltid har sagt lite löst att vi skulle starta i Sverige, alternativt om det kom till Sverige, skulle vi definitivt vara kunder! Så sent som igår kväll berättade jag om affärsidén till min sockertopp Neno (inte för att jag har planer på att göra det!), men vad lustigt att jag idag fick höra om någon som actually genomfört idén!
Det är alltså ”dietmat till dörr” – för 99 kronor per dag får man hemlevererat lunch och middag, www.giboxen.se
I Grekland heter det Gilly Diet och då får du hemlevererat frukost, lunch, middag och två mellanmål.
Minns inte hur mycket det kostar, men har för mig att det var väldigt prisvärt.
Nu finns det alltså i Sverige – smalmat direkt i brevlådan 😉

Ola Lauritzon

Micco Grönholm från reklambyrån Pyramid talade om varumärkesutveckling samt om möjligheterna att skapa lojala kunder genom sociala  medier.
Att vi människor inte är rationella, vi är emotionella. Att marknadsföring är en dialog: lyssna, förändra, berätta.
Att affärer handlar om att hitta produkter till sina kunder, inte tvärtom.
Att sociala medier är som djungeltelegrafen, fast i modern tappning.
Sedan redovisade Micco lite siffror, tex att 4 miljoner har ett Facebook-konto och att 92,5% av befolkningen har tillgång till internet.
Vidare, att 90% litar på vänner och bekanta kontra 14% som litar på reklam. Inte så konstigt egentligen, eller?
Och att 58% läser på nätet innan dom gör ett köp.
Mycket underhållande och informativt!

Micco Grönholm

….sist men definitivt inte minst: coolaste Jessica Löfström, VD för Expandera Mera, ett bemanningsföretag inom byggbranschen som talade om att aldrig ge upp!
Jessica ville ha ett VD-jobb efter att hon hade separerat från den förmögna man hon levt med, och som inte längre betalade alla räkningarna.
Men hon fick inget VD-jobb trots många ansökningar. ”Jag får väl starta eget företag då”, tänkte hon då.
Och så anställde hon några medarbetare eftersom hon ville ha någon att bestämma över 🙂
Jessica gjorde sin tuffaste match mot fackförbundet Byggnads, som hon sa bestog av ”… 50-åriga”, – sedan tvekade hon samtidigt som alla 600 personer inne i lokalen började gapflabba och applådera –  och fortsatte sen: ”icke förändringsbenägna gamla gubbar!”

Jessica, som blev 2009 vald till Årets Bråkigaste Kvinna av tidningen Passion for business, var så snygg, cool och med en oerhörd självdistans!
Smal och gravid var hon oxå. En fin liten kula på magen, för övrigt inget fett någon annanstans. That´s it. Inte som vissa andra när dom är gravida och gravkilona sätter sig  lite överallt – och finns kvar typ 15 år efter att barnen fötts… nåväl, då tar man hjälp av Ola Lauritzon 🙂

Jan & Jessica

En mycket bra dag!
Imorgon blir säkert ännu bättre, då är det storslagen galakväll med mat, underhållning och prisutdelning av Guldkärnan 2010 och jag är Jans hedersgäst! *stolt* 🙂
Trevlig kväll alla entreprenörer hälsar undertecknad som även hon är en entreprenör!

Ang de bortrövade barnen

Osama, pappan som rövat bort sina barn, driver tydligen en blogg, se här http://www.vararaminaochali.blogspot.com/ 
Om han har rätt, så är det såklart för jävligt…

Jag har skrivit så många gånger om detta förut; om värdelösa så kallade mammor som gör allt i sin makt för att förhindra barnens umgänge med pappan.
Detta gör hon endast för att hon är en bitter och hjärtlös person som är helt från vettet.
Att inte rättsväsendet sätter stopp för dom här idioterna när det är så uppenbart att det inte är barnens bästa hon har för ögonen!?

Jag har skrivit om kvinnor som fått sätta livet till när deras barns pappor tappat besinningen och till slut mördat  mammorna.
Som jag sagt vid tidigare tillfällen: nej, det är såklart fel att misshandla och/eller döda någon annan, men man måste oxå förstå att det brister för en pappa som inte får träffa sitt barn och som gång på gång behandlats orättvist i en domstolsförhandling.

Lyckligtivs sker det en förändring i rättssystemet – man har så smått börjat förstå att kvinnan inte alltid är bäst för barnet.
Well, bättre sent än aldrig.
Förhoppningsvis kanske även den sk mamman börjar inse och förstå att hon borde vara överlycklig över att pappan vill ha umgänge med sitt barn – det finns så många värdelösa pappor där ute som högaktningsfullt skiter i sina barn.
Men det kanske är att kräva för mycket av den sortens kvinnor? Jag vet inte, jag vet bara att jag gärna vill tro gott om alla och att det finns hopp för alla – även för den hopplösa fallen..

Härliga söndag!

Var på 3 ställen igår,  alla med den gemensamma nämnaren mat/godsaker!
Första (och värsta) anhalten var brunchen på Kalk med det gamla vanliga gänget (men vi saknade Ofelia & Daniel!)
Det andra stoppet var hos min superkoumbara Efty – där borde jag rimligtvis inte kunna stoppa i mig någonting. Men jag är ju inte normal så visst gled det ner lite godsaker ändå.
Det tredje och sista stoppet var familjemiddagen hemma hos mina föräldrar, där hela familjen var samlad, dvs mina syskon med sina barn och respektive. Dom enda som tyvärr fattades var mina barn. Micaela & Elena var hos sin pappa och kommer till mig idag efter skolan (längtar så!).
Hos mina föräldrar bröts i alla fall mönstret. Ät-mönstret. Jag åt inte!
Hurra, jag har en botten!! Jag_har_banne_mig_en_botten!
Det här  med botten är något vi ska avhandla här på min blogg inom kort. Men kort kan jag säga att det handlar om varför smala människor kan sluta äta när dom är mätta, men inte tjocka?
Men skit i det nu – jag upptäckte min botten  (efter mycket om och men) och nu fokuserar vi på det.

Anyway, jag, som har en botten och åt således inte middag hos morsan, lekte med alla barnen istället 🙂
Vid 19tiden åkte jag hem fullastad med mina barns favrotirätt: fyllda paprikor och fårost, men även specialfyllda paprikor till mig; utan ris i köttfärsen – jag äter ju GI – well, kanske inte just idag… men imorgon är en ny dag!
Jag var var även fullastad ordentligt med barnmys! Utöver mina syskonbarn har jag myst med en nästan nyfödd liten tjej idag, Leyla och häromdagen med två andra bebisar, tvillingarna Simon & Victor!
Nu längtar jag efter mina egna barn så att jag kan mysa med dom!

Min supersyster Dora!

Här jag med min bedårande svägerska Anna!

Simon & Victor!

Ciao for now morgonmänniskor!

”…Jag hade rätt i alla fall!!”

En vän till mig råkade köra på en cyklist.
Som tur var så gick det bra för både cyklisten och bilisten.
Cykeln pajade och bilen fick sig en ordentlig buckla, men det kan ju kvitta. Det är bara saker.

Det som jag tyckte var anmärkningsvärt var samtalet mellan min vän och den påkörda cyklisten; cyklisten sa till min vän ”Jag såg att du inte såg mig, men ändå cyklade jag ut”.
Varpå min vän såg ut som ett levande frågetecken !!?? ”VA?? Du såg att jag inte såg dig, men ändå cyklade du ut??? Varför gjorde du det?!??” 
Det är alltid bilistens fel i ett sånt läge – men det kan väl kvitta om den som blir påkörd sitter och har rätt från sin rullstol??
Eller ännu värre, ligger och har rätt från graven??

Jag förstår verkligen inte hur man kan cykla ut?
Jag cyklar själv till och från jobbet (varje dag som jag tar cykeln är en seger!!!) och har jag inte ögonkontakt med bilisten när jag ska cykla över en korsning så stannar jag alltid.
Alltid.
Jag kan ha hur mycket företräde som helst, men det kan ju kvitta om bilisten inte ser mig och jag blir påkörd.
Så därför – BE CAREFUL OUT THERE!

Ciao for now alla cyklister & bilister!

Ordningen återställd; check!

Dvs mamma och pappa har äntligen kommit hem från Grekland (för andra gången i år).
Och som alltid när dom kommer hem, är det lite julaftonstämning eftersom dom alltid har med sig en massa saker, bland annat:
Parfym till mina tjejer, olivpasta, oxå till mina tjejer eftersom dom älskar det, två superfina Swarovski-pennor det med till mina tjejer, men jag tänker sno pennorna..
Min bedårande svägerska Anna fick oxå en swarovskipenna, fast hennes är i silver-färg. Sååå fin!


Vidare fick tjejerna även nedan kakor, minns inte vad dom heter, kataifi kanske?? Eller triches? – som betyder hårstrån 🙂
Mycket socker innehåller dom i alla fall… man får ju nästan en diabeteschock på kuppen!

Givetvis fick de andra barnbarnen oxå en massa saker!
Jag med… 🙂
Jag bad mina föräldrar köpa Masticha Likör, masticha betyder tuggummi och den likören är sååå god…
Utöver Mastichan fick jag även mammas egna hemmagjorda likör, i ouzoflaskan är det aprikoslikör och i den lilla flaskan är det granatäpplelikör.
 
Lovely!
…och givetvis följde även en & annan bok och annat kulturaktig med hem.
Nedan ytterligare en bok om Alexander den store.  
Vet inte hur många böcker vi har om honom 🙂 

Ja… så nu är allt som vanligt igen; pratstunderna, middagarna hemma hos föräldrarna är snart igång, start redan idag faktiskt.
Mamma meddelade att hon ska göra fakí, linssoppa, som jag älskar, så det blir att åka dit efter jobbet!

Ciao for now till alla er som fortfarande inte klippt navelsträngen!

Vad tycker ni?

Det är inte alltid så lätt att vara förälder.
Ta det här med att lägga sig i barnens business med vännerna, om vännerna skulle bråka.
Hur långt ska  man som förälder gå och lägga näsan i blöt, och när ska man mind sin egen business?
Det beror naturligtvis på hur gamla barnen är och såklart, hur allvarligt det som hänt är.
Ju äldre barn, desto mindre inblandning från föräldrarna kanske?
Men tänk om man har olika uppfattning om hur allvarligt det allvarliga är?
Det finns inget enkelt svar, det förstår jag, men har ni något tips eller exempel som ni vill dela med er??

Arkiv