Monthly Archives: september 2010

What a day…

Upp tidigt efter en i princip sömnlös natt. Jobbat järnet hela dagen. Skyndade för att möta upp med mina barn som skulle extra-knäcka som värdinnor idag.
På vägen dit vurpar jag med cykeln. Ordentligt.
Här är det paus för den som vill lägga upp ett gapflabb- ja, det är helt ok att skratta, jag hade skrattat om jag sett er ramla av cykeln.
Tacksam dock för att det finns vänliga och omtänksamma människor, dom som såg mig ramla stannade och frågade hur det gick.
Jo det gick väl bra om man bortser från skrapsåret på knät och den brutna nageln. Som för övrigt gör jävligt ont.
Och så får jag väl vara glad över att min byxa inte gick sönder.

Stressa hem för att få iväg barnen till träningen, och just då ringer min bästis Anna som en räddande ängel och undrade var jag är, hade jag tid att ses?
Jaaaa, min vän, det har jag!
Så Anna kom – och på vägen hit plockade hon upp mina döttrar och skjutsade hem dom – finaste!!
Det är dock helt och hållet Annas fel att jag hetsåt chokladkaka (fråga inte hur den hamnade här, för long story att berätta).
Eller ja, kanske inte bara Annas fel. Jag har PMS, det bidrog säkert till hetsätningen idag.
Här är vi på väg till the point of no return….

..här har vi parkerat oss på min soffa, still på väg till pointen of no return….

…och här passerade vi pointen. Men det får ni inget bildbevis på, för vi gick omedelbart upp vars 3 kilo.

Dagen började bra. Blev skitkass vid ett tillfälle, men sen på kvällen blev det bra igen.
Har ni funderat över hur livet kan spela en oväntade spratt ibland? (ja, annars hade det väl inte varit spratt om man förväntat sig det?).
Man gör något som någon annan får skulden för. Även om man tar fullt ansvar för sin handling, så får någon annan ändå skulden.
Det, mina vänner, är det värsta som kan hända mig – speciellt om jag tycker om personen som får bära ansvaret.
Ursäkta om jag är lite flummig.
Just nu längtar jag ganska intensivt efter måndagen. För då kommer äntligen mina föräldrar hem från Grekland (igen).
Denna gången var dom där en månad. Nu stannar dom hemma fram till april-maj nästa år, hoppas vi!

 

Med Annuschkan & Lady Di

Har ni oxå sådana kompisar, att även om ni inte setts på ett tag, så tar ni ändå vid där ni slutade som om ingenting har hänt?
Well, så är det med Annica & Diana, aka Annuschka & Lady Di!
V i har känt varandra i 10 år. Ibland ses vi jätteofta, ibland inte lika ofta.
Idag var vi alla fall och åt lunch ihop. Vi ska ses i oktober (eller var det november?) för då har tjejerna en överraskning till mig eftersom jag fyllt år… spännande!!, men vi tyckte det var så lång tid tills dess, så vi planerade alltså in lunchen idag för att det inte ska ha gått sååå lång tid!


Vi har alltid sååå kul ihop och jag ser verkligen fram emot nästa gång vi ses!
Fast jag & Lady Di har idag avgett ett löfte till varandra; varje måndag med start idag ska vi powerwalka under tiden som mina döttrar tränar basket.
Vi började idag som sagt…och gissa om jag har ont i kroppen nu… minns inte när jag powerwalkade sist..
Imorgon kommer jag ha en träningsvärk som heter duga…

Tata for now mina kära skvallertidningsläsare!

Utekvällen som frös inne.

Eller regnade inne.
Eller drack inne.
Oavsett så blev det en innekväll istället för en utekväll – om det sen var för att det regnade eller för att vissa hade druckit för mycket – det låter jag vara osagt.
Trevligt var det i alla fall!
Vid 01-tiden spelades en låt som fick mig nästan gråtfärdig av saknad efter mina tjejer, så jag åkte hem istället för att göra Glasklart osäkert.
Vilken låt det var?
Den här:

Mina stjärnor har varit hos sin pappa en dag och jag toksaknar dom redan….
Det har över lag varit en bra dag i alla fall. Dels för att jag fick på mig ett par jeans som jag inte kunnat använda på lääänge.
Skitsamma att jag inte kunde andas i jeansen. Att andas är överskattat.
Och dels för att det har gått mycket bra på jobbet.
Bäst av allt blir måndagen som kommer.
För då kommer mina stoltheter hem!   

 

Varför gick valet som det gick?

…och vad innebär det för framtiden? Vem bildar regering och vem kommer sitta i den?
Var det någon enskild faktor som bidrog, sociala medier såsom Facebook, twitter, bloggar och media?
Ovan var några av frågeställningarna när Aspekta PR- och kommunikationskonsultföretaget, bjöd in till lunchdiskussion idag med riksdagsledamöterna Luciano Astudillo (s) och Olof Lavesson (m).

Jag var där och det var även ett 20tal personer till, bl a Eva Ohlstenius från Företagarna, och Michael Carlsson från HSB Malmö.
Valresultatet hade blivit historisk oavsett vem som hade vunnit: antingen hade vi fått vår första kvinnliga statsminister, eller så skulle Moderaterna/Alliansen sitta kvar en andra mandatperiod, något som inte hänt i modern tid.

Well, valresultatet blev historiskt; Alliansen fick förnyat förtroende – dock utan majoritet eftersom vi TYVÄRR fick in ett 8e parti, vågmästarna Sverigedemokraterna.
Ja, jag är en av dom som djupt beklagar SD:s intåg i vår riksdag. Konstigt vore det väl annars? Jag är en sån som SD inte vill ha i landet – trots att jag är född och uppvuxen här, jag arbetar och betalar skatt, och det gör även mina invandrarvänner, muslimvänner och homosexuella vänner. Alla oss vill SD ha ut och just därför beklagar jag djupt deras ingång i riksdagen.
Ska bli intressant att se vad dom kommer att presentera – jag har redan lyssnat på en del utsagor från dom och jag är inte imponerad..
Förhoppningsvis gör dom en ”Ny Demokrati”, dvs åker ut efter en mandatperiod.

Nåväl, tillbaka till dagens lunchmöte:
Luciano inledde med att säga att han dessvärre lämnar sin riksdagsplats till en sverigedemokrat. Ja, det var verkligen sorgligt. Jag vet inte så mycket om Luciano, men det verkar vara en påläst, kunnig, insatt och mycket sympatisk person, så det är ju onekligen mycket tråkigt att en SD nu tar hans plats.
Luciano tror att S har två stora utmaningar: jobb- och tillväxtfrågorna samt att folk ska sluta förknippa S med väldfärdsSverige – att man inte kan leva på gamla meriter.
Vidare tror Luciano att borgarnas Akilleshäl är jobben och arbetslösheten. Och ej att förglömma skolan.
Han nämner även att han beundrar och har stort respekt för Fredrik Reinfeld….

…som tillsammans med Anders Borg var den avgörande regeringsdugligheten enligt Olof.
Olof nämnde att Alliansen ej lyckats presentera en relevant bild till ungdomarna, och att det får dom ta på sig, men även att Alliansen är mycket starkare än tidigare, trots att dom inte har egen majoritet.

Vidare talade Olof om samma rätt till alla människor: alla ska ha rätt att komma hit och bygga upp ett liv, alla ska ha rätt att inte bli diskriminerade och att alla ska följa Sveriges lagar, oavsett om man är från Eslöv eller Libanon.
Lite kul var det när Olof sa ”…och när vi avsatte Bo Lundgren, förlåt, jag menar när han själv valde att avgå…. ” En liten freudian slip där!
Olof konstaterade att Bo Lundgren var en bra politiker men inte som partiledare. Tror dom flesta höll med om det 🙂

Varför gick det då så dåligt för S? Jo, svenska folket betvivlade inte på att Mona Sahlin inte skulle försvara ”blattarna” som Luciano uttryckte det, men för att svenska folket betvivlade att Mona Sahlin inte skulle försvara Sverige.

Min reflektion är att socialdemokraterna kanske tog ut segern lite i förskott? I alla fall fram till för ca ett halvår sedan då alla opinionsmätningar tydde på att S ledde över det borgerliga blocket, men även dels för att Moderaterna inte suttit två mandatperioder i rad.
Alliansen gjorde ett hästjobb som tog igen ett underläge på 20% – det måste ändå anses som beundransvärt!

För övrigt hoppas jag att Alliansen och S på något sätt allierar sig och därmed håller SD utanför – tror det är den enda lösningen…
Sammanfattningsvis en mycket bra lunchdiskussion!
Både Olof & Luciano sa kloka och bra saker, Luciano har jag bara lyssnat på en gång tidigare, Aspekta var arrangör då oxå, se här.
Pehr Andersson, vår näringslivsdirektör, Luciano och Olof efter diskussionen utanför Aspektas lokaler

Som avlsutning får ni även en bild på min älskade dotter Elena som här sitter tillsammans med Olof.
Olof hjälper Elena med en massa frågor som rör valet. Elena ska ha prov i detta nästa vecka, och hon bör få alla rätt efter den genomgången som Olof hade med henne!!

Tata vänner och kom ihåg att alla människor är lika mycket värda!

Sådär i förbifarten

Kan nämna att OBH Nordica blendern som jag köpte häromdagen inte var någon höjdare.
Så vet ni det om ni har planer på att köpa en.
Den är väl helt okej när det gäller att göra smoothies, men vad gäller att hacka lök och sånt – nä.
Och nu när jag tänker efter så är den knappt okej till smoothiesar heller.
Men vadfan, köpt är köp. Live with it.

För övrigt kan jag informera om att jag står inför ett livsavgörande val/beslut.
Ska jag eller ska jag inte?

Nya inköp idag :-)

Köpte en ny OBH Nordica blender idag för att någon i familjen, inga namn, tappade den vi redan hade i golvet 🙂
Köpt på Cervera  för 350 spänn!

Dagens inköp stannade dock inte där… jag köpte även jeans samt nya basketskor till tjejerna, 1500 check!


Nu återstår bara att betala tjejernas årsbasketavgift på 3200 kr, så mitt konto blir ytterligare några tusenlappar lättare …
Suck, hur gör andra ensamstående mammor som får betala allt själva utan hjälp??
Fast å andra sidan; jag gör allt för mina barn – vill dom ha nya kläder, skor eller spela basket så ska dom få det.
Vi klarar oss alltid! 🙂

Glad tjej trots flera nej

Jag skrev för några veckor sedan om att mina tjejer börjat sälja Aftonbladet, och att jag tyckte – och tycker fortfarande! – att det är mycket dåligt av vuxna som inte köper när en tonåring står utanför din dörr och säljer.
Vissa har sagt  ”man kan väl inte köpa av alla, man är ju inte superrik” eller att ”man ska väl inte köpa sånt man inte vill ha??”
Först och främst tror jag inte stans alla ungar kommer till en och samma dörr. Risken att bli fattig på att ge ungarna en tjuga eller nåt, är således mycket liten. 
Vad gäller att köpa fast man inte vill ha det som erbjuds: jag tycker absolut man ska köpa ändå – för barnets skull!
Och vill man inte köpa, ja, ge då ungen en tia eller en tjuga, jag lovar, hon eller han kommer bli skitglad!!
Det är beteendet som måste uppmuntras!!!
Vi_vuxna_måste_motivera_barn_som_vill_arbeta!!
Det är så himla viktigt!!
 

Tyvärr tappade min Micaela suget och har lagt av.
Hon blev jätteledsen för varje nej, och vissa var tom väldigt otrevliga. Så onödigt!!
Hon är dock på ett annat spår, att dela ut reklam, så får vi se om hon tycker det ger något.
Men min Elena kämpar på med tidningsförsäljningen, och idag för första gången kände hon att det trots allt ändå är ganska kul att sälja!
Utöver våra vänner som köper (och är generösa med dricks!), så har hon även fått ett par andra stammisar, dvs folk vi inte känner sedan tidigare.
Och idag har hon med största sannolikhet oxå fixat ett extrajobb till både henne och syrran.
Hon är så glad!!

100 spänn kanske är peanutspengar för vuxna, men inte för en 14åring som tjänat ihop det själv!
Så låt oss hjälpa, stötta, underlätta och framförallt uppmuntra & motivera ungdomar som vill något här i livet!

Have a heart, ansvarstagande vuxna!! – och om inget annat, så tänk på era egna barn eller barnbarn som kanske oxå någon gång ska ut sälja något; inte vill ni väl att dom ska komma hem och vara ledsna för att ingen köper??

Heja Neno!

Och heja hennes handbollslag Malmö HK som idag slog Lugi med 16-13 på Arenan!
Lugi var helt ok, men Malmö var helt klart det bättre laget – även om jag tycker att Malmös laguppställning inte var den bästa alla gånger…
Många slarvfel gjordes och Malmö låg under med 3 mål… tills min sockertopp, min hallonmuffins Neno kom in på planen och visade vägen. Hon gjorde 3 raka och ställde därmed skåpet på sin plats.
Det var onödigt spännande vid ett par tillfällen mot slutet. Malmö missade några självklara bollar och gav således Lugi kvitteringsmöjligheter. Lyckligtvis gjorde Lugi oxå ett par missar, varför det aldrig behövde bli någon nagelbitarmatch.

Neno var utan tvekan den bästa spelaren på planen och det säger jag inte för att hon är en av mina bästa vänner.
Jag säger det för att hon var den i särsklass bästa spelaren på planen.
På min 40årsfest (som du kan läsa om här och här) höll Neno tal för mig.
Utöver att hon sa att jag var hennes talisman och att jag har förändrat hennes liv (jag är så ödmjukt stolt över det!) så sa hon oxå ”Bella anställde mig pga mina handbollsmeriter”.
Well, låt mig försäkra er om att det inte var riktigt därför…;-) 
Jag anställde Neno för att hon är en fantastisk tillgång, mycket kompetent och framförallt för att hon har ett hjärta av guld.
Därför anställde jag Neno – inte för att hon var (är!) duktig i handboll (mycket bättre än jag var, tyvärr… :-))
Hon är den snällaste personen jag känner och jag älskar henne gränslöst!

Nu förbereda inför ”tjejträffen” som mina stjärnor, min bedårande svägerska Anna och undertecknad ska ha ikväll.
Min supersyster Dora kunde tyvärr inte komma!
Det blir några filmer, mycket godis och massor av mys och tjejsnack – ser vi fram emot!

Inget nytt under solen…

…jag har alltså fortfarande inte bestämt mig för om jag ska åka till Kina eller inte.
I ”träningssyfte” har min kompis Helenaflygvärdinnan Helena ska tilläggas, erbjudit mig att följa med till Peking på onsdag.
Nå, vad säger ni gott folk?
Under tiden som jag funderar, jobbar jag undan lite…


..och under tiden som ni funderar på hur ni ska hjälpa mig/peppa mig, så kan ni få ett par bilder på mina söta systerbarn Anna & Dimitris!
Alla glada tillrop och trevliga tips tas tacksamt emot – dock ej att jag ska bli plakatfull, för det blir jag ändå aldrig i normala fall, ännu mindre när jag befinner mig 10.000 meter uppe i luften.
Jag måste ha koll.

Fast… om det nu skulle hända något, gud förbjude, tvitvitvi!, hur mycket koll på en skala från 1-10 vill jag ha då??
Kanske det ändå hade varit bättre att vara lagom rund under fötterna och därmed inte lika medveten om vad som pågår?
Att jag inte har tänkt på detta innan!
Hädanefter när jag flyger ska jag endast dricka mojitos och cosmopolitans istället för vatten och kaffe! 🙂

…men tänk om min plan backfires??
Tänk om jag bryter ihop och bara sitter och gråter av rädsla??

Ja, ni ser. Jag är inte konsekvent i mina tankar och planeringar.
Så därför mina vänner, hjälp.
Help. Bοήθεια. Ломощь. Pomoć. Avustus. Hjálp. Msaada. Asistencia. Hilfe. ความช่วยเหลือ,  och allt vad det nu heter.
På franska heter ”hjälp” au secour, men även aide. Det uttalas alldeles säkert [ääääd], men det är inte så jag uttalar det, hahhahha!
Anyway, titta nu på bilderna på och kom tillbaka med tips.
Tack 😉

 

To do or not to do…

….dvs resa till Kina i mitten på november…??
Min bästis, finaste Ofelia och hennes Daniel flyttar till Peking över hösten och dom tycker att jag ska hälsa på..
Ett par av våra andra vänner ska åka, Tomas & Magnus – kanske kunde jag åka med dom?
Ikväll var Ofelia hemma hos mig på middag, jag gjorde pad thai-fisk med grönsaker och sallad. Inte en kolhydrat så långt ögat nådde 🙂 och Ofelia berättade att hennes syster Cia (som bor i Stockholm) oxå ska hälsa på, och jag funderar seriöst på att åka med henne.. (sorry killar, men er träffar jag betydligt oftare än vad jag träffar Cia!:-))

Jag vill åka!!! Jag vill sååå gärna åka..!!
Men jag är så rädd för att flyga… min gräns går ju på 3 timmar, för det är vad det tar att flyga till Grekland.
Den här flighten är på 9 timmar liksom. 9 timmar!
Kommer jag stå ut så länge på ett plan?
Cia är helt fantastisk och dessutom läkare (det är Tomas oxå för den delen), hon kanske kan ha ett par lugnande i rockärmen? 🙂

Jag & Ofelia efter middagen – men min röda tröja ser helt cerise ut på bilden ??


Jag får se – har i alla fall ca 2 månaders mental förberedning framför mig…

Godnatt alla iPhone-älskare!

Translator