Daniella Ibis AB

Efter en vecka i landet har jag hört delade meningar angående stålbadet som landet genomgår.
Jag har hört att det är skit i Grekland och att man vill flytta härifrån men jag har även hört att livsstilen fortfarande är den densamma och att  inga större förändringar gjorts, dvs greken tar fortfarande sin frappé på stan, greken äter fortfarande flera måltider ute, greken fortsätter festa som tidigare.
Greken har alltså fortfarande gott om pengar. Och så har det alltid varit: grekerna har alltid haft det mycket bra ställt, ett exempel på det är att över 90% av befolkninen äger sitt eget boende.
Men denna gången står landet på ruinens brant (och nej, det går inte att sälja av några öar för att ekonomin ska rättas till. Det funkar inte riktigt så).

Ingen som jag talat med är beredd att gå igenom stålbadet som väntar. Varför skulle dom? ”Vi har ju det bra”, säger dom!
Och det är det som, enligt mig, är problemet; ingen tänker framåt, alla tänker här och nu, oavsett om det på nedan bild står ungefär:
”I det förflutna skedde inget av en slump. Ska vi låta slumpen avgöra framtiden?”

Och på nedan bild:
”Vi kan. Vi är Greker. Alla tillsammans, vi lämnar ingenting åt slumpen.”
Dom som det kan bli svårt för är de nyexade, som jag valt att kalla dom, dvs dagens ungdomar vars föräldrar kanske inte haft möjligheten att köpa boende till sina barn – ekonomin i landet, men framförallt ekonomin för den enskilda greken, försämrades avsevärt iom eurons ingång i Grekland för 10 år sedan.
Dessa ungdomarna, som startar från i princip noll, dom kan det bli svårt för.
Konkurrensen är stenhård på arbetsmarknaden och det är kontakter och ”fakeláki” som gäller.  

Usch, det är så mycket som måste ändras här… vet-i-fan om det är görbart ens! 
Vi kan börja med skolorna: Skolorna här är skit. Alla skickar sina barn på ”frontistíria”, dvs extraskola, för annars lär sig barnen ingenting.
Och av vad jag har har förstått så bedrivs dessa frontistiria med nästan bara svarta pengar. 
Det kostar skitmycket att skicka dit sina barn och få lärare, väldigt få lärare redovisar sina inkomster. Vi pratar inte om några strötimmar här eller där; vi pratar flera tusen euro i månaden!

Vi kan fortsätta med skattesystemet (system och system förresten.., det vore en grov överdrift att kalla det system), men anyway: grekerna måste börja betala skatt – oavsett inkomst!
Idag betalar man inte skatt om ens årslön understiger 12.000 euro.
Framförallt måste staten dra skatten – inte som nu; greken deklarerar själv om och hur mycket skatt han ska betala.
Va???  Tror knappt mina öron alltså!
Vidare, korruptionen, mutsystemet – och här kan man nog kalla det för system utan att det vore en överdrift… den vet jag inte hur man ska få bukt med…

Jaja… jag är inte superinsatt men blir trött av bara tanken på resan som väntar – för oavsett vad grekerna tycker så har stålbadet påbörjats; lönerna har sänkts, den 14e månadslönen är bortplockad och pensionåldern höjts, för att nämna några saker. 
Nu ska befolkningen här bara komma ut ordentligt på andra sidan…

Och vad jag aldrig kommer kunna förstå är hur man tänkt när man låter de som arbetar kommunalt/statligt gå i pension efter endast 25 år i tjänst - i Grekland jobbar över 1 miljon människor kommunalt – tror tom det är närmare 3 miljoner människor, men vågar inte svära på det…
 (med en befolkning på 10 miljoner…)

Jag är bara normalbegåvad och inte särskilt duktig i matematik, men tom jag kan räkna ut att ovan är en omöjlig ekvation – vem ska betala??? Tyskarna???
Medellivslängden i Grekland är väl runt 80 om jag inte har fel…

Men oavsett… jag älskar Grekland ändå.
Jag verkligen älskar Grekland och byter aldrig ut Grekland mot något annat land sommartid…
Livet här är en dans på rosor. I alla fall för mig som kommer hit som turist.

..och nu ska jag upp och väcka mina tjejer, stranden kallar!

(från egen laptop – funkar igen, lyckades skrämma liv i den :))
Alltså, 41 grader när vi var på väg för att bada…
Nedan jag & Micaela vid massageavdelningen!

Ett jättefint hotell, som de flesta av våra vänner bor på, bland annat min bästis Irini med familj, som för övrigt fyller, ehum, 29 idag


Jag vet att jag sagt att det borde vara förbjudet att bada i pool när vi har så fint hav i Grekland – men till mitt försvar vill jag säga att jag har badat i havet oxå, men det var det ingen som förevigade… !
Ikväll ska vi träffa några vänner från Stockholm, Aleka med familj. Hon har oxå twins och våra tjejer har hittat varandra

Later solbrända!

Livet pa landet leker…
Vattenkrig for hela slanten – obligatoriskt!
Har springer barnen pa var grasmatta>

Om vi inte vattenkrigar, ater vi!
Nedan bild paminner om min egen barndom..vi kusiner blev alltid uppstallda pa samma satt som jag stallde upp mina syskonbarn och mina kusinbarn.
Far nastan en tar i ogat…
Nu ar vi i Nikiti och badar, och precis som forra aret sa bor vi pa samma stalle.
Flera av vara vanner ar har, och annu fler kommer under morgondagen, kul!
Har stannar vi till pa lordag, darefter ar det byn som galler igen, byn Dorkada, som ar kand i hela Grekland for sin otroligt goda yoghurt.
Jag lovar, inte mycket kan mata sig med den yoghurten toppad med honung – saaaa gott!!

…och for att ni ska forsta hur varmt har ar:
Jag klagar aldrig pa varmen, jag alskar nar det ar varmt
Men nar det ar sa varmt gor vi tvartemot det vi gor hemma i Sverige: vi laser in barnen istallet for att tvinga ut dom!

Gotta go now  – later folks!!!

…ar underbart… suck..
Livet vid havet ar oxa underbart…suck..

Bilder kommer / until then, stay cool ))
Ps, man kan om man vill ga in pa min Micaelas blogg och kolla bilder fran nar dom var vid poolen – ja, jag vet att det borde vara forbjudet att bada i pool nar man har varldens vackraste och basta strander i Grekland, but what can I do…

Ciao soldyrkare!

Alskar lordagarna i Kilkis, da ar det namligen pazari!!
Allt mojligt och omojligt ni kan tanka er saljs dar: allt fran klader till vaskor och frukt och mat. ALLT!
Idag kopte vi ett svart nagellack och inget mer. Gillar egentligen bara att ga omkring dar.

Ikvall ska vi pa brollop. En familjevan fran Stockholm gifter sig och det ska bli sa trevligt att narvara samt att fa traffa en massa goda vanner!
Ett gammalt ex kanske oxa dar… men det aterstar att se … visslar…. >)))

For ovrigt trivs jag fortraffligt i mitt numera korta har!
..och vem vet, nu nar jag tuffat till mig kanske jag tom klipper det kortare?

Ciao for now lovers!

Sa har sag jag ut innan jag gick till frissan:
och sa har sag ut nar jag kom darifran:
Mycket motvilligt maste jag erkanna att jag ar nog ganska nojd.. mitt har var sa slitet och i oerhort stort behov av klippning…
Och annu motvilligare maste jag nog tvingas inse att min laptop ar inne pa sitt sista varv… ((
Om jag dischar till den, kankse jag kan skramma liv i den?
Har alltid funkat tidigare med andra saker!
Anyway, nu ska jag hem och ta det lugnt, imorgon ar det brollop!
Take care och njut av nedan bild sa lange!

…Grekland.
Vi är äntligen framme i Kilkis, där mina föräldrar och thia Cool & thio Lambos väntade.
Och såklart; mammas fyllda paprikor, precis som förra året , mina barns favorit!
 Underbart att vara här!


Nätet är jäkligt segt, så jag går in och fikar lite istället
Later, folks!

På väg till IKEA i Frankfurt igår!

Mina barn och min kusin Toula störade sig…
Elena sparkade boll..
Köpte Kalles kaviar och introducerade min kusin för ägg & Kalles )
Vi åkte även till Hofheim, en fantantiskt fin liten by!

Sedan tillbaka till Lorsbach, där min kusin bor i detta fina huset.
Dom bor på ovanvåningen och där nere driver dom restaurang.
Jag fick dock inte göra reklam för dom eftersom det går riktigt bra redan och kommer ej kunna hantera flera kunder…
Huset mittemot, bakom pizzerian, är Toulas föräldrars, alltså min mosters hus, snacka om att bo nära
..och här utsikten på baksidan från Toulas hus; så vackert!
Sen till min moster och åt, lika god mat igen!
Efter maten blev det välförtjänt powerwalk slash promenad i byn med moster och barn.
Än en gång, såå vackert och fridfullt. En idyll!

Idag bär det av till Österrike – see ya!

Ps, för fler bilder, kolla in min Micaelas blogg

Tisdag förra veckan var en mycket bra  dag för mig och min familj!
Först fick jag ok på en mycket strategiskt viktig kund som vi tog hem. Kändes underbart!
Senare samma eftermiddag fick min superstyster Dora beskedet att hon fått en tjänst som Sektionschef på sitt jobb – fantastiskt roligt!
Och det är helt rätt att göra min syster till chef nu – hon är definitivt en upcoming star – hon är en otrolig tillgång och hon kommer göra underverk, det vet jag. Det är mitt jobb att veta sånt
Så jag fixade skumpa och cyklade hem till henne, brorsan med fru kom, Alexia, Tonys familj samt några goda grannar!
Skål!

Här jag med älskade lilla Anna!

Lilla Anna ritade ett kort till sin mamma, med lite hjälp från pappa

Min supersvåger korkar upp den första flaskan

Så stolt över dig syrran – såååå stolt!!
Och inlägget publiceras idag eftersom det inte var officiellt förra veckan…!
Ciao for now!

Kan kallt konstatera att jag inte hör hemma i vänsterfilen på autobahn i Deutschland.
Alla som kör under 160 km/h (minst!!) göre sig icke besvär.
Man blir ovänligt och mycket bestämt tvingad att avlägsna sig. Fartdårarna ligger i röven på en med helljusen på; ”flytta på dig, FLYTTA på dig för h-e!!”
Jag hör knappt hemma i mittenfilen heller – där ska man ligga i minst 130 km/h, och där fick jag fingret av någon som tyckte jag körde för sakta.  
Så jag förpassades längst ut till höger, där jag körde mina 100-120 km/h. Jag och 3 andra bilister till.
Jag kom faktiskt upp i 130 och 140 en gång – ja, tom 150 i några sekunder  (!!!!!) men once jag kom på hur fort jag körde, blev jag sktirädd och gick tillbaka till mina 100 km/h.

Nu är vi i Frankfurt hos min älskade kusin Toula!
Kan inte med ord beskriva hur trött jag var när vi väl kom fram, ca 900 km senare.
Fullständigt utmattad och totalt slut som artist.
Jag skakade av trötthet.
Varför sa ingen hur tufft det faktiskt är att köra så långt?
Jag anser mig vara en ganska van förare (har kört bil sedan jag var 16 år och lagligt sedan jag var 18 ..:-)),  men kunde inte i min vildaste fantasti ana hur jobbigt det faktiskt skulle vara!
När vi väl somnade igår, så var det som att hamna i koma.

Jag & min älskade moster Vasi!
..som hade maten redo när vi kom fram, pastitsio med sallad och fårost, mums! (och som dessutom tvättade våra kläder som vi reste i )
Mor och dotter
Idag är det måndag.
Vår resrutt ändrades precis: istället för att köra vidare mot fd Jugoslavien som det var tänkt från början, kör vi istället vidare mot Österrike, stannar en natt där och sedan mot Italien.
Vi tar båten från Venedig och är framme i Igoumenitsa i Grekland på torsdag kväll.
Anledningarna till det är 2: dels för att mina släktingar har skrämt ihjäl mig, Michalis, min kusins man, tycker inte att jag och mina döttrar ska köra ensamma genom Jugoslavien, och dels för att jag troligtvis inte kommer orka köra 2000 km till…

Anyway, här jag & Micaela i väntan på båten på väg till Puttgarden
…mina stoltheter på färjan Rödby-Puttgarden

Idag ska vi ta det lite lugnt, eventuellt åka in till Frankurt, det blir nog ett besök till IKEA oxå!

Ps – ”zur seite bitte” betyder ”åt sidan, tack” för den som inte förstår tyska.