About forgiveness

Toward the end of Sunday service, the Minister asked,
”How many of you have forgiven your enemies?”
80% held up their hands.

The Minister then repeated his question.
All responded this time, except one small elderly lady.

”Mrs. Neely, are you not willing to forgive your enemies?”

”I don’t have any”, she replied, smiling sweetly.

”Mrs Neely, that is very unusual. How old are you?” 

”Ninety-eight”, she replied.

The congregation stood up and clapped their hands.

”Oh, Mrs. Neely, would you please come down in front and tell us all how a person can live ninety-eight years and not have an enemy in the world?” 

The little sweetheart of a lady tottered down the aisle, faced the congregation, and said,
”I outlived the bitches”


Damen outlived the bitches alldeles säkert för att hon var god nog att förlåta sina fiender, det är vad jag tror i alla fall.
Men kan man förlåta allt?
Är människan verkligen så god att hon kan förlåta allt?
Jag har gjort saker som jag vet är svåra att förlåta. Och jag har själv varit med om saker som borde vara svåra att förlåta.
Innerst inne tror jag att människan är god och jag tror på att man måste kunna förlåta, om inget annat så för sin egen skull.
Det är inte bra att gå omkring och vara bitter.  

Sen finns det såklart sånt som absolut inte går att förlåta och det är bl a pedofiler – speciellt återfallsförbrytare, eller över lag alla människor som skadar barn på ett eller annat sätt.
För den sortens avskum finns det varken förlåtelse eller sympatier. 

Jag väljer att tro att människan innerst inne är god och att den som verkligen vill ha en andra chans, oxå förtjänar en andra chans.
Men inte absolut inte fler.

Comments are closed.

Arkiv