Sista ”Bellas Besökare” inför sommaren

Fredag igen – midsommarfredag tillochmed! – och åter dags för Bellas Besökare!
Min nya vän Mats Pernfors är sist ut – men definitivt inte minst!! –  i Bellas Besökare, som efter detta gästinlägget tar välförtjänt sommaruppehåll (ni andra kan väl fortsätta komma hit ändå, fastän det bara är jag som skriver?? Tack).

Mats, ja… han bloggar oxå och jag upptäckte hans sida genom en gemensam vän Teddy, och sedan dess är jag fast! 
Älskar hans blogg – och ni alla  1.12o unika läsare i genomsnitt / per dag, som min statistik såg ut vecka 24 (!!!) måste oxå gå in och läsa hans blogg, ni lär inte ångra er!!
Jag bad alltså Mats gästblogga hos mig, tack o lov sa han ja, och idag skriver han om något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. 

Jag tar mig faktiskt friheten att rikta Mats inlägg som en varning till alla män såhär i (mid)sommartider – alkoholtider – ni vet, då förståndet promenerar ut i samma takt som alkoholen pumpas in… Jag varnar för oskyddat sex, i synnerhet med kvinnor som påstår att ”jag är säker”, eller ”du behöver inte skydda dig”, eller ”jag äter p-piller” eller vad dom nu ljuger ihop för story som du är full nog att tro på. 
Därför, män: använd kondom och lita inte på någon kvinna!
På så sätt slipper du både att ev bli pappa samt att få några ev könssjukdomar!

Varsågoda vänner ”Pappa eller frustrerad avelshingst” by Mats Pernfors!

Hej kära läsare,
Mitt namn är Mats och jag har under våren haft äran att lära känna Bella. 
Hon har varit beviset för att man absolut ska lägga upp sin profil på Facebook och sen använda forumet till vad man tycker gör en glad. 
I mitt fall har jag fått chansen att nå ut med min sjuka humor, men jag har också fått lära känna en hel del nya spännande personer och en av dem är Bella. 
Vi läser varandras ord om dagarna och stöttar och kommer med konstruktiva inlägg. 
En vacker dag får vi kanske chansen att träffas också…om hon har tur. LOL. 

Bella frågade mig om jag kunde tänka mig att skriva en gästkrönika för några veckor sedan och mitt svar på frågan, hittar ni några rader ner. 
I normala fall brukar jag använda min tvistade ironiska humor, när jag ska meddela omvärlden om hur jag känner, men idag vill jag ta tillfället i akt och vara något mer allvarlig. 
Det handlar ju om människor. 
Bra människor…och några dåliga. Riktigt dåliga. 

Pappa eller frustrerad avelshingst?
Jag har lite tankar om våldtäkt om ni har tid? 
Inte våldtäkt i den bemärkelse som vi oftast tänker på när vi hör ordet. En psykiskt sjuk man eller grupp män som kränker en kvinna genom våld och ofrivillig sex.
Nä, jag tänker på de kvinnor bland oss som har sjukligt överdrivna modersinstinkter. 
Så överdrivna att de bara fokuserar på att få barn och inte på om barnet får ha en pappa hos sig i livet. 
En matriarktyp som bara drivs av instinkten att föda och nära ett barn själv eller tillsammans med sin egen mor.
För många gånger finns det en rabiat mormor bakom dessa kvinnor. 

Jag har inte själv råkat ut för denna typ av människa annat än att jag faktiskt dejtade en för många år sedan. 
Jag blev inte varse hennes inställning förrän efter det att vi var tillsammans. När hon hade träffat en annan kille och hon yppade dessa hennes innersta önskningar om att bli mamma, gick det upp för mig om varför det här med preventivmedel var oväsentligt för henne. 
Hon sa såklart inte rakt ut att pappan till hennes barn var blåst på faderskapet, men jag fick klart för mig att det oroade henne inte det minsta om hon blev lämnad gravid. 
Nu tog det några år för just denna kvinna att fånga in sitt ”offer”, men hon hittade till slut sin avelshanne och självklart stod hennes egen mor där redo att hjälpa till. 
Nu har det gått många år och man kan ju bara hoppas att dessa barn trots allt har kvar sin pappa vid sin sida? 

Hur tänker då en ”matriark”?
Jag tror inte de tänker alls, utan det är starka kemiska substanser i hjärnan som styr henne.
Detta är väldigt djupgående instinkter som kan härledas till en tid då vi levde i grottor och således under helt andra förutsättningar än idag. 
Matriarken tror säkert också att vi män, fungerar på samma sätt som för tiotusentals år sedan. 
De tror att vi tänker som lejonhannar och bara vill föröka oss helt besinningslöst och utan urval.
Därför tror de inte att de ställer till någon skada hos mannen. 
Nu vet hon inte att till och med lejonhannar månar om sina små avkommor. I alla fall fram till studenten, eller när de är stora nog att jag själv försvara sig. 
Sen är där ju många lejonungar som ringer upp sin pappa och vill ha bil, men det är ju en annan historia. 

Problemet för pappan som inte får träffa sina barn, är att det moderna samhället inte klassificerar dessa matriarkers beteende som sjukligt och papporna har inte en juridisk chans att vinna gehör.
Det finns helt enkelt ingen logik i hur man betraktar en sådan här situation utifrån. Vi lever kvar i klassiska könsroller, där man utgår ifrån att det bästa för barnen är mamman.
Det bästa för barn är att ha det bra. 
Detta bör inte vara så svårt att lista ut i varje individuellt barns fall.
Om varken mamman eller pappan har problem med droger eller gillar att bryta sig in hos grannen för att de har så många fina glittriga saker, måste barnen har rätten till båda sina föräldrar. 

Nä, samhället måste värna om de små och om de föräldrar som utesluts från sina barn.
Man ägnar ju år och hundratals undersökningar för att låta vanliga hederliga personer adoptera.
Då borde man kunna hitta enkla, smarta lösningar för att ta reda på hur barn mår bäst och i vilken miljö de mår bästa av att befinna sig i hos dem som fött egna barn.

Lögnerna
Tyvärr är det inte heller ovanligt att mamman ”dissar” pappan inför barnen, vilket gör det omöjligt för de riktigt små barnen att få en rättvis bild utav honom. 
Dessa lögner följer med barnen i många år och skapar hemska snedvridna fantasier. 
Dessa lögner som sätter sig som tatueringar i barnens sinnen, gör det oerhört svårt för de personer som har som uppgift att bedöma var barnen mår bäst att vara. 
De kan helt enkelt inte hålla isär sant och falskt.

Avslutningsvis
Jag har inte forskat i detta ämne, utan uttalar mig helt och hållet ur ett personligt perspektiv.
Därför bryr jag mig egentligen inte så mycket om de som kanske inte håller med mig, utan vidhåller att det finns för många fall där ute där barn och vuxna far illa, för att en av föräldrarna inte är frisk och kanske borde få hjälp, snarare än att få leka envåldshärskare.

Med hopp om bättring ute i kommunerna och i samhället i stort, önskar jag er en härlig dag och ett så friktionsfritt liv som bara möjligt är.

Comments are closed.

Translator

Arkiv