Tonårsförälder….??

…och inte överens med ditt ex om gemensamma regler för barnen?
Vad anser ni är ok eller inte?

Får man tex låta sin 13åring sova själv hemma med kompisar på nätterna? Alltså utan någon vuxen.
Får man låta sin 13åring smaka alkoläsk och bli full?
Får man låta sin 14åring vara med klasskamraterna själva i Köpenhamn en fredagkväll? Än en gång utan någon vuxen.
Får man låta sin 14åring stanna hemma från skolan för att 14åringen är trött? 
Får man låta sin 14åring ha skor med 10 cm höga kilklackar?
Får man låta sin 14åring gå på nattklubb där åldersgränsen är 16-18 år och som har öppet mellan 22-03??

Och hur många dagar i sträck ska man låta barnen umgås med kompisar dagarna i ända och sedan ska dom även sova tillsammans?
1 vecka? 2 veckor? Eller 3 dagar? – var är rimligt??
Jag förstår att det är sommarlov, att det är barnens tid och att man ska låta dom få vara fria och umgås med kompisarna – frågan är bara hur mycket? Och hur länge??

Vad gör ni föräldrar som inte är överens med era ex om vad som gäller???
Och hur förhindrar man att barnen blir totalt förvirrade av att föräldrarna har så olika uppfattningar om vad som är ok och vad som definitivt inte är ok, om den ena föräldern är sträng och den andra föräldern kör helt utan regler. 

Jag bara undrar.
Alla tips tas tacksamt emot

4 Responses to Tonårsförälder….??

  • Anonym says:

    Jag hade ringt socialen!

  • Hadiza says:

    Det låter som om det är det enda vettiga.

  • Helen says:

    Utan att blinka så hade jag sagt NEJ till alla ovanstående punkter! Det skulle inte ens vara tillåtet om mina var 16år. Kompisar är lite svårare men det måste ju även där finnas gränser. Jag skulle tro att jag skulle säga att efter tre hela dagar och nätter tillsammans så måste familjen få kvalitetstid tillsammans utan kompisar. Hur tråkigt det än låter så måste man som tonåring lära sig att bara vara sig själv.

    Som tur är så har jag inget ex att fightas med. Men hade det varit jag som råkade ut för det så hade jag gjort allt som stod i min makt för att se till att gemensamma regler skulle tas fram med eller utan socialens hjälp.
    Du känner ju mig Bella och vet att jag aldrig hade gett mig.Som vuxen måste man våga säga NEJ och åter NEJ.Tro mig jag har haft några av träning…..pust…
    Sen kan jag förstå om man hamnar i ett dilemma när barnen pendlar mellan boende för jag kan tänka mig att det blir lätt att barnen kan tänka sig helst vilja bo hos den parten som släpper på gränserna….
    Som tonåring vill man ju tänja på gränserna såklart- man vill testa allt det där som verkar så roligt. Men tids nog tänker jag. Man måste få längta lite också.
    Jag tror att den förälder som säger NEJ och kan motivera varför vinner mest respekt i längden.

    KRAM

  • Sarah says:

    Mycket är vi oense om jag och mitt käre(oj vad ironisk jag var här då) ex – men just när det gäller att hålla tonnisen i skinnet är vi tack och lov helt på samma linje!! Jag förbjuder min tonnis att göra massa saker (som jag vet han nån gång kommer testa) för jag tror att det är jobbigare att bryta ett förbud än ett ”jag vill inte att du ska xxxx!”
    Och VEM kan ens tänka tanken att bjuda sitt barn (och barn är man väl till 18 i Sverige?) på alkoläsk?? Jag vet flera, och jag blir lika bestört varje gång och JA, jag säger vad jag tycker till dem.

    Hur man hindrar ungarna från att bli förvirrade har jag ingen aning om – jag hoppas att de kommer att lysa igenom óch att ungarna förstår att den sunda förälderns värderingar håller i längden. Och att ha regler måste ju inte betyda att man är sträng, eller!?

    Kram, kram…

    Ps. Jag vet inte om du sett mitt svar men jag bor hos mamma medan jag rustar min lgh!

Translator

Arkiv