Daniella Ibis AB

Kolla vad jag läste på Aftonbladet, kondomen som ska stoppa våldtäkter!
Faktum är att jag skrev om exakt det här i september förra året, kolla det inlägget här, och jag har fortfarande samma åsikt nu som jag hade då.

Frågan är om det finns någon historik? Har någon åkt dit?
Någon som vet något?

Det här med att vara förälder, tvivlar och undrar ni oxå ibland över om ni gör rätt eller inte?
Jag gör i alla fall det emellanåt, det är inte världens lättaste uppgift att vara tonårsmamma…
Samtidigt som jag vill att mina barn ska ha världens roligaste liv, så kan det inte ske på bekostnad av deras säkerhet. Vi kan inte skydda våra barn alltid, men vi måste begränsa farorna.
Och jag är väl medveten om att jag är oerhört överbeskyddande, och jag säger till mina barn det som min mamma alltid sa till mig, nämligen:
”Jag föredrar att du gråter, än att jag gör det.”

Och efter nedan mail som jag fick av min goda och vackra vän Helen som jag åt lunch med igår, är jag just nu på topp och tvivlar inte ett dugg; I´m the best mum in the world! 🙂
Och jag vet att mina barn kommer tacka mig en vacker dag, och jag vet oxå att dom vet att allt jag gör, det gör jag för att jag älskar dom så vansinnigt mycket..
Kolla Helens mail, visst är hon underbar!!
Fatta vilka vänner jag har!!


Hej goaste du!

Skickar dig bara en hälsning av omtanke och kärlek.

Vet du, jag tänkte på en sak när jag körde iväg…..om jag hade jag varit 14 år idag så hade jag velat ha precis en sådan mamma som du är!

En sådan mamma som bryr sig, som tar striden och som sätter gränser.
Du visar vägen och du är inte orimlig i dina krav för du är här och nu som man måste vara som mamma!
Du älskar med liv och lust och du är en fantastiskt mamma.

Inte många mammor är som du och dina flickor kommer aldrig att behöva undra om du älskar dom- dom bara vet det genom dina handlingar.
Trust me- du är på helt rätt väg vännen!

Jag kanske är så ”hård” mot mina barn vad det gäller gränser pga hur jag haft det, men jag brukar säga till mina killar:
”Ni må tycka att jag är världens strängaste och hårdaste mamma men ni ska veta att jag gör det för att jag bryr mig.
Om ni vill vara utan gränser så vill ni också vara utan kärlek- det är bara att välja”…

Och du…..dom väljer aldrig att vara utan gränser.

Love and kisses till dig

//Helen

..med bästisarna Tomas & Magnus!
VH visade sig från sin bästa sida och överallt såg man cyklande människor, joggande människor, hånglande människor (dom var jag faktiskt lite avis på) smala människor (dom var jag ännu mer avis på!) och en massa andra människor som bara var. Underbart!
Tomas kom med den briljanta idén att vi skulle äta på Vespa, sagt och gjort.
Jag & Magnus åt pasta, Tomas pizza och det sköljde vi ner med en flaska rosé!
Tomas & jag – ser jag inte lite mager ut, tycker ni? Liiite???
Efter den mycket goda middagen undrade killarna om jag hade lust att följa med hem till dom på körsbärspaj med grädde?
Ehh… okejdå, svårtflirtad som jag ju är… 🙂
Malmö-skålen – vill oxå ha en sådan skål!! Jag älskar ju Malmö!!
Det var som vanligt mycket trevlig att träffa Magnus & Tomas och framförallt var det även intressant denna gången.. vi kom på en sak, vi och vi förresten… det var dessvärre inte jag som kom på idén inte heller namnet på det vi ska göra… 
Så som ”Bellas Besökare” finns, kommer det kanske även att finnas något som kommer heta ”Bellas Brains”…

Mer om det kommer lite längre fram. Vi ska bara förhandla klart innan, hahahaha!
Under tiden, varsågoda att njuta av utsikten från killarnas terass!

Vilken helg det har varit!
Först och främst för att barnen var hos mig.
Sen, fredag hos brorsan, lördag hos syrran och söndag hos Efty.
På alla tre ställen(A?)* blev det god mat, underbart väder, men bäst av allt var såklart sällskapet 🙂 
Jag älskar när det är otvunget, när man kan slappa och ”bara vara” tillsammans med andra utan att det finns krav på att man måste vara social hela tiden. 
Det är inte med alla vänner det funkar.

Och nu är det måndag igen, och jag ska snart luncha med fina Helen!
Ciao for now 🙂

* ang a;et, ska det finnas med på ”ställena”?
Eller? Någon som är bäst på det svenska språket?
Björn, tex??

Toward the end of Sunday service, the Minister asked,
”How many of you have forgiven your enemies?”
80% held up their hands.

The Minister then repeated his question.
All responded this time, except one small elderly lady.

”Mrs. Neely, are you not willing to forgive your enemies?”

”I don’t have any”, she replied, smiling sweetly.

”Mrs Neely, that is very unusual. How old are you?” 

”Ninety-eight”, she replied.

The congregation stood up and clapped their hands.

”Oh, Mrs. Neely, would you please come down in front and tell us all how a person can live ninety-eight years and not have an enemy in the world?” 

The little sweetheart of a lady tottered down the aisle, faced the congregation, and said, ’
”I outlived the bitches”

Damen outlived the bitches alldeles säkert för att hon var god nog att förlåta sina fiender, det är vad jag tror i alla fall.
Men kan man förlåta allt?
Är människan verkligen så god att hon kan förlåta allt?
Jag har gjort saker som jag vet är svåra att förlåta. Och jag har själv varit med om saker som borde vara svåra att förlåta.
Innerst inne tror jag att människan är god och jag tror på att man måste kunna förlåta, om inget annat så för sin egen skull.
Det är inte bra att gå omkring och vara bitter.  

Sen finns det såklart sånt som absolut inte går att förlåta och det är bl a pedofiler – speciellt återfallsförbrytare, eller över lag alla människor som skadar barn på ett eller annat sätt.
För den sortens avskum finns det varken förlåtelse eller sympatier. 

Jag väljer att tro att människan innerst inne är god och att den som verkligen vill ha en andra chans, oxå förtjänar en andra chans.
Men inte absolut inte fler.

Fredag igen – midsommarfredag tillochmed! – och åter dags för Bellas Besökare!
Min nya vän Mats Pernfors är sist ut – men definitivt inte minst!! –  i Bellas Besökare, som efter detta gästinlägget tar välförtjänt sommaruppehåll (ni andra kan väl fortsätta komma hit ändå, fastän det bara är jag som skriver?? Tack).

Mats, ja… han bloggar oxå och jag upptäckte hans sida genom en gemensam vän Teddy, och sedan dess är jag fast! 
Älskar hans blogg – och ni alla  1.12o unika läsare i genomsnitt / per dag, som min statistik såg ut vecka 24 (!!!) måste oxå gå in och läsa hans blogg, ni lär inte ångra er!!
Jag bad alltså Mats gästblogga hos mig, tack o lov sa han ja, och idag skriver han om något som ligger mig oerhört varmt om hjärtat. 

Jag tar mig faktiskt friheten att rikta Mats inlägg som en varning till alla män såhär i (mid)sommartider – alkoholtider – ni vet, då förståndet promenerar ut i samma takt som alkoholen pumpas in… Jag varnar för oskyddat sex, i synnerhet med kvinnor som påstår att ”jag är säker”, eller ”du behöver inte skydda dig”, eller ”jag äter p-piller” eller vad dom nu ljuger ihop för story som du är full nog att tro på. 
Därför, män: använd kondom och lita inte på någon kvinna!
På så sätt slipper du både att ev bli pappa samt att få några ev könssjukdomar!

Varsågoda vänner ”Pappa eller frustrerad avelshingst” by Mats Pernfors!

Hej kära läsare,
Mitt namn är Mats och jag har under våren haft äran att lära känna Bella. 
Hon har varit beviset för att man absolut ska lägga upp sin profil på Facebook och sen använda forumet till vad man tycker gör en glad. 
I mitt fall har jag fått chansen att nå ut med min sjuka humor, men jag har också fått lära känna en hel del nya spännande personer och en av dem är Bella. 
Vi läser varandras ord om dagarna och stöttar och kommer med konstruktiva inlägg. 
En vacker dag får vi kanske chansen att träffas också…om hon har tur. LOL. 

Bella frågade mig om jag kunde tänka mig att skriva en gästkrönika för några veckor sedan och mitt svar på frågan, hittar ni några rader ner. 
I normala fall brukar jag använda min tvistade ironiska humor, när jag ska meddela omvärlden om hur jag känner, men idag vill jag ta tillfället i akt och vara något mer allvarlig. 
Det handlar ju om människor. 
Bra människor…och några dåliga. Riktigt dåliga. 

Pappa eller frustrerad avelshingst?
Jag har lite tankar om våldtäkt om ni har tid? 
Inte våldtäkt i den bemärkelse som vi oftast tänker på när vi hör ordet. En psykiskt sjuk man eller grupp män som kränker en kvinna genom våld och ofrivillig sex.
Nä, jag tänker på de kvinnor bland oss som har sjukligt överdrivna modersinstinkter. 
Så överdrivna att de bara fokuserar på att få barn och inte på om barnet får ha en pappa hos sig i livet. 
En matriarktyp som bara drivs av instinkten att föda och nära ett barn själv eller tillsammans med sin egen mor.
För många gånger finns det en rabiat mormor bakom dessa kvinnor. 

Jag har inte själv råkat ut för denna typ av människa annat än att jag faktiskt dejtade en för många år sedan. 
Jag blev inte varse hennes inställning förrän efter det att vi var tillsammans. När hon hade träffat en annan kille och hon yppade dessa hennes innersta önskningar om att bli mamma, gick det upp för mig om varför det här med preventivmedel var oväsentligt för henne. 
Hon sa såklart inte rakt ut att pappan till hennes barn var blåst på faderskapet, men jag fick klart för mig att det oroade henne inte det minsta om hon blev lämnad gravid. 
Nu tog det några år för just denna kvinna att fånga in sitt ”offer”, men hon hittade till slut sin avelshanne och självklart stod hennes egen mor där redo att hjälpa till. 
Nu har det gått många år och man kan ju bara hoppas att dessa barn trots allt har kvar sin pappa vid sin sida? 

Hur tänker då en ”matriark”?
Jag tror inte de tänker alls, utan det är starka kemiska substanser i hjärnan som styr henne.
Detta är väldigt djupgående instinkter som kan härledas till en tid då vi levde i grottor och således under helt andra förutsättningar än idag. 
Matriarken tror säkert också att vi män, fungerar på samma sätt som för tiotusentals år sedan. 
De tror att vi tänker som lejonhannar och bara vill föröka oss helt besinningslöst och utan urval.
Därför tror de inte att de ställer till någon skada hos mannen. 
Nu vet hon inte att till och med lejonhannar månar om sina små avkommor. I alla fall fram till studenten, eller när de är stora nog att jag själv försvara sig. 
Sen är där ju många lejonungar som ringer upp sin pappa och vill ha bil, men det är ju en annan historia. 

Problemet för pappan som inte får träffa sina barn, är att det moderna samhället inte klassificerar dessa matriarkers beteende som sjukligt och papporna har inte en juridisk chans att vinna gehör.
Det finns helt enkelt ingen logik i hur man betraktar en sådan här situation utifrån. Vi lever kvar i klassiska könsroller, där man utgår ifrån att det bästa för barnen är mamman.
Det bästa för barn är att ha det bra. 
Detta bör inte vara så svårt att lista ut i varje individuellt barns fall.
Om varken mamman eller pappan har problem med droger eller gillar att bryta sig in hos grannen för att de har så många fina glittriga saker, måste barnen har rätten till båda sina föräldrar. 

Nä, samhället måste värna om de små och om de föräldrar som utesluts från sina barn.
Man ägnar ju år och hundratals undersökningar för att låta vanliga hederliga personer adoptera.
Då borde man kunna hitta enkla, smarta lösningar för att ta reda på hur barn mår bäst och i vilken miljö de mår bästa av att befinna sig i hos dem som fött egna barn.

Lögnerna
Tyvärr är det inte heller ovanligt att mamman ”dissar” pappan inför barnen, vilket gör det omöjligt för de riktigt små barnen att få en rättvis bild utav honom. 
Dessa lögner följer med barnen i många år och skapar hemska snedvridna fantasier. 
Dessa lögner som sätter sig som tatueringar i barnens sinnen, gör det oerhört svårt för de personer som har som uppgift att bedöma var barnen mår bäst att vara. 
De kan helt enkelt inte hålla isär sant och falskt.

Avslutningsvis
Jag har inte forskat i detta ämne, utan uttalar mig helt och hållet ur ett personligt perspektiv.
Därför bryr jag mig egentligen inte så mycket om de som kanske inte håller med mig, utan vidhåller att det finns för många fall där ute där barn och vuxna far illa, för att en av föräldrarna inte är frisk och kanske borde få hjälp, snarare än att få leka envåldshärskare.

Med hopp om bättring ute i kommunerna och i samhället i stort, önskar jag er en härlig dag och ett så friktionsfritt liv som bara möjligt är.

Helt enligt min KBT-terapeuts anvisningar skulle jag nu gå från flera månaders teori-lektioner till handling, nämligen att actually ta på min bikini. 
Jag har svettats och våndats och lidit helvetets alla kval inför detta hemska…men jag har ju ältat ihjäl mig med min psykoterapeut; det borde fan gå!

Så…jag försökte. 
Jag gjorde ett ärligt och riktigt försök… och… det_gick_inte_så_bra.
Jag bröt ihop. 
När jag såg allt fläsk fläbba ut fick jag fulltständigt psykbryt och slet av mig bikini-helvetet.
Och nu sitter jag och gungar mekaniskt i ett hörn.

Jag som trodde jag led av fatorexi – fnys! – jag lider numera av verklighetsrexi istället!

Min bil blev påkörd utanför mitt hus för några månader sedan.
Det var en ren olyckshändelse och killen ifråga ringde på min dörr och berättade det.
Jag kontaktade mitt försäkringsbolag, i detta fallet Trygghansa, som snabbt såg till att jag fick hjälp.
TH tog emot min anmälan, återkom kort därefter med beskedet att jag inte behövde betala självrisk (pew!, den är på 4500 spänn!) och bad mig kontakta närmaste auktoriserad bilfirma för att få skadan åtgärdad.
Närmaste auktoriserad firma stog överst i brevet och var i detta fallet – i, hör och häpna; Kristianstad.
What? Kristianstad?? Hur kan det vara närmaste stället?
Jag bor i Malmö..??

En snabb titt på mailet från TH visar att man, läs; någon på  TH utgår jag från, för jag är fullständigt felfri, eller hur mina fans??) kastat om en siffra i mitt registreringsnummer.
Efter ytterligare några snabba tittar så ser jag att enligt TH är det en Nissan jag har och att det är en företagsbil.
Inte många rätt där inte. Jag har varken en Nissan, inte heller är det en företagsbil.
Det var kanske därför en av mina väninnor som jobbar på TH reagerade när jag berättade vad killen som hade hand om mitt ärende hette; ”Det stämmer inte, han är på Företagssidan och du har väl en privatbil?”, sa hon.

Anyway, felet blev snabbt åtgärdat, jag skulle såklart inte till Kristianstad, jag skulle till Autoklinik i Malmö.
Jag körde dit, visade upp min bil och fick lämna in den en vecka senare, dvs idag, och fick en lånebil under tiden.

Omväxling förnöjer och det är ganska kul att köra en liten röd bil. Annars kör jag ju en liten svart bil 🙂
Hursom, om ca 5-7 arbetsdagar ska jag hämta min bil.
By the way, oerhört trevligt bemötande från den mycket sympatiska Conny på Autoklinik och bäst av allt: Autoklinik fixar även min sidospegel (som någon mindre begåvad person roade sig med att slå sönder den 18 oktober – dagen då min superbror & bedårande svägerska gifte sig) till ett betydligt bättre pris än vad jag fått från andra leverantörer!
Min hårt sargade plånbok tackar och bugar ödmjukast för det….!

Var detta en tillräckligt kort historia tycker ni?

…och inte överens med ditt ex om gemensamma regler för barnen?
Vad anser ni är ok eller inte?

Får man tex låta sin 13åring sova själv hemma med kompisar på nätterna? Alltså utan någon vuxen.
Får man låta sin 13åring smaka alkoläsk och bli full?
Får man låta sin 14åring vara med klasskamraterna själva i Köpenhamn en fredagkväll? Än en gång utan någon vuxen.
Får man låta sin 14åring stanna hemma från skolan för att 14åringen är trött? 
Får man låta sin 14åring ha skor med 10 cm höga kilklackar?
Får man låta sin 14åring gå på nattklubb där åldersgränsen är 16-18 år och som har öppet mellan 22-03??

Och hur många dagar i sträck ska man låta barnen umgås med kompisar dagarna i ända och sedan ska dom även sova tillsammans?
1 vecka? 2 veckor? Eller 3 dagar? – var är rimligt??
Jag förstår att det är sommarlov, att det är barnens tid och att man ska låta dom få vara fria och umgås med kompisarna – frågan är bara hur mycket? Och hur länge??

Vad gör ni föräldrar som inte är överens med era ex om vad som gäller???
Och hur förhindrar man att barnen blir totalt förvirrade av att föräldrarna har så olika uppfattningar om vad som är ok och vad som definitivt inte är ok, om den ena föräldern är sträng och den andra föräldern kör helt utan regler. 

Jag bara undrar.
Alla tips tas tacksamt emot