Kourágio & upomoní…

Det är tydligen ganska påfrestande att bli opererad, har jag insett. 
Jag blir trött för minsta lilla, och orkar knappt göra något. 
För att inte tala om smärtan, ”knivhuggen”, som kommer helt utan förvarning och bara trycker till mig.

Imorse trodde jag på fullaste allvar att stygnen i det ena operationssåret gick upp (blev ju opererad på två ställen) – smärtan var obeskrivlig och jag hyperventilerade i flera minuter. 
Till slut gick det över. 

Nu ska jag vila igen.

5 Responses to Kourágio & upomoní…

  • Lina-Greece says:

    Perastika!Ande egine kai auto.Pios ti hari sou…sou kanane kai plastiki…kales treles stin Ellada tora.

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Hahahha, nai ja, me kanane kai plastiki, pios tin chari mou!!! 🙂

  • Anne says:

    Ta det lungt!!!! även om det känns ovant :))

  • Soulsister says:

    Inga lyft, inga hastiga rörelser, du ska inte resa dig för hastigt. Måste du hosta ska du trycka en kudde mot magen som motstånd. Tänk på att en operation är ett trauma för kroppen, det tar tid att läka inifrån och ut!

    Krya på dig!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Tack vännen – jag har svårt för att acceptera att jag inte kan leva som vanligt… 🙂

Arkiv