Monthly Archives: juni 2009

Like Consulting still Like Talent!

Nu är min karantäntid slut – ÄNTLIGEN!!
När Rapidus gick ut med nyheten om oss, låg namnet We Like Talent hos Bolagsverket, men tyvärr fick vi inte heta We Like Talent av någon oförklarlig anledning (köper inte Bolagsverkets motivering), däremot fick vi igenom Like Consulting AB.
We Like Talent finns dock med överallt hos oss, återkommer om det..

Jag ser så fram emot imorgon så att jag äntligen kan börja jobba!!
Har länge tänkt på att starta eget,  men aldrig vågat ta steget.
Nu har det hänt och stödet från allt & alla är fantastiskt!

Jag är entreprenör ända ut i fingerspetsarna och jag har startat upp företag tidigare, med fantastiskt resultat, om jag får säga det själv i all ödmjukhet såklart, men då har jag haft organisationer bakom mig och jag har inte spelat med mina egna pengar, framförallt har jag oxå haft lön – mycket viktiga parametrar.

Nu ska jag bara göra exakt samma sak som alltid, inga konstigheter!
Jag tänker inte förlora varken pengar eller mitt anseende!

Jag kommer att sakna mina kollegor på Malmökontoret.
(min privata parkeringsplats på plan 4 i Citygaraget oxå för den delen..  )
Fastän vi inte jobbade ihop särskilt länge, så kom jag ändå att tycka mycket om mina kollegor. Det är ett bra gäng.
Förhoppningsvis kommer vi ses då & då och ta lunch eller fika!

Nåväl, imorgon börjar det – ÄNTLIGEN!!
Wish me luck och att min bebis LIKE, blir den största succén man någonsin skådat!

Ps, nästa gång jag föreläser om Entreprenörskap & Framgångsrik försäljning kommer jag verkligen att veta vad jag talar om när det gäller just entreprenörsbiten, hahaa!

Jag grät inte!!

Jag grät inte en endaste liten tår när jag skulle bli stucken idag – jag är sååå stolt över mig själv (det är faktiskt stort). 

3 av 5 prover fick jag veta, imorgon får jag veta sänkan och vita diff – och precis som Soulsister sa, det var ett lila rör!! 🙂

Fikade med min adept Caroline och mina vackra tjejer!

Nu ska jag till Neno och barnen träna!

Tata! // Bellove

Jag & min aikmofobi…

Thank heaven for.. ja, inte är det för seven-eleven i alla fall; utan för EMLA!
Jag kan inte nog beskriva hur enklare mitt liv har blivit sedan jag blev introducerad till EMLA-krämens värld!
Det var iofs många år sedan jag och EMLA blev bästa vänner, det är ingen ny bekantskap för mig, men varenda gång jag ska utsättas för nålar, så finns EMLA där likt en bästis i vått och torrt!

Klockan 11 ska jag bli stucken igen… *andas med djupa andetag*..

..och sedan ska jag fika med mina barn och min adept Caroline!

Tata // Bellove

Doktorns order är följande:

Masa iväg mig till vårdcentralen – oavsett hur jag mår imorgon! – och ta följande tester:

Sänka
CRP
HB
Vita – DIF

Och nej, ni som undrar; det går inte att ta dessa testerna från ett stick i fingret, som jag ju inte har några problem med.. jag har frågat…
Däremot har jag enorma problem med stick i armvecket… det innebär att jag måste antingen leta upp EMLA-krämen jag vet att jag har någonstans eller köpa ny på Apoteket. 

Nu ska jag vältra mig lite i självömkan. Hörs sen.

Någon normal som frös igår?

Ingen normal människa frös väl igår? Förutom jag då.. 
Jag har haft lite konstiga känningar hela helgen; utöver att jag varit småfrusen på gränsen till frossa, yr och känt mig väldigt svag, så hade mina ärr oxå svullnat upp lite. 
Till råga på allt hade jag flera ”knivhugg” än vanligt. 

Idag mår jag i alla fall hyfsat bra igen. Det går lite upp & ner.. 
Får se hur jag känner mig imorgon. 
Om mitt allmäntillstånd försämras får jag nog knata iväg till vårdcentralen och ta en snabbsänka för att utesluta att jag har en infektion (som tex kan orsakas av ett inre blödande sår – men absolut inte tänka så nu…)

Bellove

Har livet varit snällt mot dig?

Läser i senaste numret av Amelia att chefredaktören Ann Fredlund fick ovan fråga från en av sina vänner – Anns svar blev ett snabbt JA!

Jag ställde mig själv frågan, om livet varit snällt mot mig, och jag måste oxå svara snabbt och med ett rungande JA!

Jag har haft en major kris i mitt liv, det var när jag som 20-åring krockade i Grekland, det har jag skrivit om här och här
Fruktansvärt & tragiskt.

Annars har jag nog varit hyfsad förskonad, om man bortser från en & annan hjärtesorg pga avslutade relationer. 
Jag har som alla andra haft perioder då jag varit nere, men jag är av den mycket bestämda uppfattningen att MAN VÄLJER SJÄLV HUR ENS LIV SKA SE UT

Jag har så fantastiskt mycket att vara glad över; först och främst mina barn. I särklass det bästa och viktigaste jag har. 
Min familj, mina vänner, mitt jobb (få se när jag får lön igen… nybliven entreprenör ju  ), men framförallt att vi har HÄLSAN i behåll!

Jag har väldigt svårt för människor som är bittra surkärringar och som framställer sig själva som offer – det har jag förresten skrivit om tidigare och fick mycket positiv feedback. 
Och jag har ännu svårare för dessa bittra surkärringar som alldeles själva försätter sig i omöjliga situationer, men ändå framställer sig (försöker förtvivlat i alla fall…) som oskyldiga offer… Den värsta sorten av dom alla.

Om jag väljer att vara en bitter surkärring, då är jag det. 
Men om jag väljer att vara en glad och tillfreds människa, ja, då kan jag vara det istället och hellre – främst för min egen skull men kanske även för alla andra i min omgivning? 
Tänk tex om man har barn och är en bitter surkärring? 
Hur bra förebild är man för sitt barn då?? 
Eller hur bra förälder är man då? 
Inte särskilt bra, om ni frågar mig.

Jag förstår såklart att livet ibland kan spela oss spratt eller utsätta oss för situationer som vi inte valt själva – det har jag full förståelse och stor respekt för. MEN; hur vi därefter väljer att agera, det är endast vi själva som ansvarar för det. 

Vad tycker ni?

Hur lång tid tar det?

Hur länge kan man (läs; jag) skylla sin (läs; min) svullna mage på operationen man (läs; jag igen) genomgick för ca 10 dagar sedan?

Visst kan det ibland ta flera dagar innan svullnaden går ner?
Ja, till och med flera veckor & månader!
Faktum är att jag har hört från väldigt säkra källor, att det i extremt sällsynta fall faktiskt till och med kan ta något år innan svullnaden från en operation går ner. Det är dagens sanning!!!

Det måste nog vara så, konstaterar jag, att jag tillhör den kategorin människor vars mage inte de-svullnar (egenpåhittat ord) ner sig i första taget – jo, det måste vara det uppenbara och självklara svaret på varför min svullnad inte går ner. 

Det är min konklusion – vilken slutsats drar ni?

Ps, den som funderar över att påpeka mitt godisintag eller har synpunkter på mitt oregelbundna ätande; think again!Jag lovar nämligen att jag sköter min diet; det är GI & VV-mat och allt möjligt på en och samma gång!

Kom oxå ihåg att inga kommentarer publiceras utan mitt godkännande.

Love Bellove

Tosselilla!

Åkte till Tosselilla med Alexia, Mattias & Cecilia idag. 
Skånes motsvarighet till Thessalonikis Waterland! 🙂
Jag tog även med mig Elenas & Micaelas kompisar Estelle & Felicia. 

Vi hade följe in till karusellerna, tjejerna åkte Crazy Fly flera gånger (jag mådde illa vid bara tanken.. :-))

Sen såg jag inte tjejerna mer, jo förresten när det var dags att äta och mina tjejer ville ha pengar, då ringde dom (annars svarade dom knappt på sina mobiler heller  )
Nästa gång jag såg tjejerna var när vi skulle hem!

Men jag såg en massa annat, bl a när Alexia åkte lina…

…några grisar (som vi trodde var gravida!) och en vacker påfågel.

En härlig dag – om inte mina bråck svullnat upp… hade lite ont idag..
Jag blev nog lite för aktiv lite för tidigt…har ju lite svårt för att göra just ingenting, jag vill göra saker hela tiden!
Skrev jag förresten mina bråck?? Jag menar såklart mina operationsärr; jag har inga bråck längre!

Lite tråkigt är det oxå att mina tjejer åker till sin pappa för att vara där fram tills vi åker till Grekland, det är två veckor…
Skitjobbigt – men vad kan jag göra? Inte så mycket….jag ska vara glad att han låter mig åka iväg 5 veckor med barnen..så jag ”gör ankan”, dvs låtsas som om det regnar, (gr: kano tin papia) och håller god min.

Heimlich-manöver vid frukost

Imorse vid frukosten höll jag nästan på att sätta i halsen. 
Alexia, som vanligt oerhört uppmärksam, var redo att flyga över till min sida av bordet för att göra en Heimlich-manöver, vilket tack o lov inte behövdes eftersom jag harklade bort det jag satte i halsen.

Alexia:
”Fan, Bella, det går ju knappt att göra en Heimlich på dig just nu – då poppar det väl upp en massa nya bråck!”

Ja….vad hade jag valt, att kvävas eller få nya bråck???
Nu väger vi för- och nackdelarna, alla; pest eller kolera?

//Bellove

En ofattbar dag,,,,

Är Michael Jackson verkligen död?
Jag har faktiskt lite svårt för att ta in det… han kan väl inte dö???
Han är Michael Jackson!
Kan inte fatta det…

Annars har det varit en trevlig dag. Trevlig, men konstig (för MJ kan väl inte vara död?).

Och efter det cyklade jag & barnen till Mobilia, därefter mötte vi upp med Alexia & Ninni, vi skulle ha en ”mamma-dotter dag”.
Vi gick bl a i affärerna och sen gick vi på bio och såg The Proposal – en bra film som man blir glad av!
Därefter åt vi pizza på Mellis pizza på Limhamn – fantastisk goda pizzor och oerhört trevlig personal och ägare!

Sen gick vi hem, tog på oss pyjamas och mös, alla 5 tjejer här hemma!

Trevligt – men konstigt…. har inte sjunkit in att MJ är död….
Kan verkligen inte ta in att MJ inte längre finns….

Translator