Jag, en förebild?

Idag fick jag den finaste komplimangen ni kan tänka er.. 
Cornelia, min förra medarbetare och jag var och fikade.
Vi pratade om allt möjligt och Cornelia sa så fina saker om mig, min person, att jag blev helt rörd. 
Hon tycker jag är genuin, stark och for real! 
Att jag står för allt jag gör och är inte ett dugg rädd för konflikter. Att jag har ett otroligt driv och att jag är oerhört målmedveten. 
Att jag är en av Cornelias förebilder. 

Jag blev så otroligt stolt, smickrad och glad – jag, en förebild!!!
Det värmde, vännen. Stort tack.

Jag är inte Guds bästa barn alltid, och mitt temperament och mina känslor gör att jag sticker ut hakan och säger och gör saker i affekt, saker som kan såra andra, och som även kan innebära att jag ibland själv råkar ”illa ut”.  
Jag blir tokig om jag känner att någon lurat mig – observera att det inte nödvändigtvis betyder att någon medvetet har gjort det – det betyder att jag känner mig lurad. 
Och det är den absolut värsta känslan jag kan känna.
Lyckligtvis går mina (hyfsat sällsynta!) vredesutbrott över ganska fort, och jag ber alltid om ursäkt om jag felat. 

Jag har gjort saker som jag inte är stolt över – men jag står för det! 
Framförallt kan jag förklara, motivera och argumentera för de sakerna. 

Jag står för precis allt jag gör, och jag är inte rädd för någon. 
Konflikter har jag inga som helst problem med. Därmed inte sagt att jag älskar konflikter, det gör jag inte. Men jag är inte rädd heller.

Jag försöker verkligen leva efter ”behandla andra som du själv vill bli behandlad”. 
Jag tror på karma och jag tror på universal rättvisa.
Inte för att jag är överreligiös på något sätt (bara i flygplan  ), men jag vill inte bli utsatt för någon högre makts vrede…


Avslutningsvis, Cornelia:
jag anställde dig en gång i tiden – och det skedde inte av en slump. Du vet att jag är en kräsen jäkel med skyhöga krav – du mer än uppfyllde alla mina (och kundens!!) krav, och allt det som du tycker att jag står för – det gör du oxå!

Glöm inte vad vi sa: gör en clean cut och acceptera det vi inte kan förändra eller påverka – livet är för kort för det!”

Kram Bellove

7 Responses to Jag, en förebild?

  • Jag tror på varenda ord du skriver. Det är märkligt. För jag har inte träffat dig en endaste gång. Inte ens hört dig pratat. Och ändå har jag beskrivit dig lite såhär. För det var så min bild var av dig. Har lite av den förmågan att kunna bedömma en person av det han/hon skriver.
    Och jag tror jag skulle kunna se dig som en förebild också(har nog skrivit att jag sett upp till dig i en tidigare kommentar) För du är så stark som jag vill vara och inte konflikträdd. Jag är ärlig och säger vad jag tycker men försöker alltid undvika konflikter genom att backa lite. Så GO girl…vi ser upp till dig. Starka kvinnor är toppen i det här samhället.

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Karin – stort tack! Du anar inte hur glad jag blev.. och ja, jag vet att du skrivit något liknande i en tidigare kommentar.. det värmer.
      Tack vännen!

  • Föneböna says:

    De viktigaste är nog att man är sann i mot sej själv och andra! de kommer man långt på som människa!
    roligt för dej vännen! kramar

  • Vashten says:

    hej vännen, tack för din goa omtanke och kommentarer o ledsen att jag inte är på humör på att blogga så mkt just nu hehehe saknar inspirationen……../vashten

  • Liz! says:

    Va kul det måste ha varit att få höra en sådan sak 🙂

  • Erika says:

    Tack:-D, men jo jag va iaf för tjock för att ha en brudklänning, men men nu va det länge sen så det är inte mycket att göra åt;-)!

Translator

Arkiv