Monthly Archives: januari 2009

Slut som artist…

Jag är trött, sliten och slagen!
Skönt att var hemma igen efter en alldeles fantatiskt och otroligt välgenomförd KickOff med jobbet!!

Alla kollegorna från hela landet samlades i Stockholm, Nynäshamn och hotell ”Utsikten”.

Vi hade bjudit in organisationskonsulten och författaren Mike Florette som vad outstanding!!!!

Det blev många skratt – men givetvis oxå mycket lärdom. 
Jag kan varmt rekommendera honom – han var skitbra!!
Hans hemsida: http://www.florette.se/

Framförallt var det väldigt kul att träffa så många kollegor. 
Det blir ju inte av att man ses alltför jätteofta när man, som vi, sitter utspridda över landet. 

Det enda negativa med helgen var att jag inte haft någonsomhelst koll på vad jag stoppat i mig…. och det blev en hel del, kan jag motvilligt erkänna… 
Och eftersom jag ändå what-the-hellat mig som fan hela dagen igår, och sedan jag vaknade imorse (hotellfrukost, u know), så kan jag lika gärna fortsätta på samma spår resten av dagen. 
What the hell, liksom. 

Så jag deklarar härmed att idag tänker jag hetsäta.
Jag ska alldeles strax träffa Voulla, och jag har bestämt mig för att äta pizza. Ja, pizza. 

Sjung nu högt med mig, använd ABBA:s ”MoneyMoneyMoney” 

”Pizza, pizza, pizza!
Va-ar är du? Jag har längtat sååå!!
Ahhhhhh…aaahhhhh..o-o-o pizza, pizza, pizza – jag har längtat så!”

Later, gott folk! // Bellove

I love myself

Lista tre saker man är nöjd med:

Well…. vilka tre saker är jag nöjd med då..

1: Jag fullkomligt älskar min smidiga och cellulitfria kropp!!
2: Jag fullkomligt älskar min spänstiga och fräscha hy!!
3: Sist men inte minst:
Jag är absolutely obeskrivligt alldeles alldeles tokförälskad i min *trumvirvel*  Min absolut eminenta hjärna – egentligen behövs det ingen vidare förklaring, men jag vet att jag har en & annan läsare som inte är överdrivet begåvad (ni vet dom som inte är välkomna hit, men ändå inte kan slita sig!!), varför jag känner att förklaringen ändå behövs. Jag är så smart att jag ibland blir orolig, faktiskt.. ni vet, det är fine line between madness and sanity.
Jag är dock fortfarande ohyggligt sane – no worries, friends..

Nej, let´s get lite serious – jag kanske överdrev en smula vad gäller min kropp och hy, men när det gäller min hjärna överdrev jag inte alls. Faktum är att jag tom var lite blygsam av mig…

I alla fall – tre saker:

1. Mina fantastiska barn. 
Här behövs verkligen ingen förklaring! Mina barn är i särklass det bästa jag någonsin gjort.
Ingenting kan toppa det.
Allt bleknar i jämförelse.
Jag älskar mina tjejer så vansinnigt mycket att jag ibland tror jag ska bli tokig av kärlek (på tal om (in)sanity..)

2. Min förmåga att ”ta” folk. 
Jag kan prata med allt & alla, oavsett ålder, befattning, kön, religion, sexuell läggning, whatever!

3. Min roll i yrkeslivet.
Jag har jobbat hårt, mycket hårt, för att komma dit jag är idag.
Det har varit många övertidstimmar, massor med tårar när jag tappat affärer men oxå oerhört mycket jävlaranamma och glädje när jag kammat hem affärer!

That´s me! 🙂

Ps, FÖRLÄGGARE????

//Bellove

Göra bok av min blogg?

Åt lunch med en fd kollega idag, Lars, och det var som vanligt mycket trevligt att träffa honom!
Ännu trevligare var dock att Lars berättade att hans fru råkade hamna på min blogg och här fastnade hon i fyra timmar!

Jag blev så glad och smickrad!! Tusen tack snälla Lars fru – jag är verkligen jätteglad för att du gillade min blogg!!! TACK!!

En annan affärskontakt sa en gång att han tänkte fakturera mig för de 6 timmarna han inte kunde slita sig från min blogg!!! 🙂

Jag blir så glad och tacksam när jag får så trevlig feedback!!

Tyvärr finns det en & annan avundsjuk själ där ute som inte har förmågan att glädjas med andra människor. 
Dessa människorna tycker jag uppriktigt synd om….tänk vad dåligt dom själva måste må, när dom inte kan unna andra glädje. 

Då kanske jag egentligen inte borde säga detta, i all blygsamhet & ödmjukhet, gör jag det i alla fall: 

Jag har vid flera tillfällen fått höra från flera olika människor, som är helt oberoende av varandra, att 
”Bella, du borde banne mig göra bok av din blogg, den kommer att sälja som smör – i alla fall i Skåne!!”

Så, om någon förläggare läser detta: 
Vill du göra bok av min blogg?

”Såja, inte trängas nu alla förläggare – en åt gången, tack!!!”

//Bellove

Malmökändis goes megalomanisk

Angående mitt förra inlägg, att jag är Malmökändis:

”Ja jäklar vad han bredde på! 😉
Men det var välförtjänt! Du är ju en kändis!
Åtminstone i sådana här sammanhang – alla i lokalen vet ju vem du är – och många läser din blogg!
Så stanna kvar på molnet och njut ett tag – men efter ett tag är du välkommen tillbaka till marken – det får ju inte stiga dig åt huvudet.. 😉

Ibland får jag hybris och drabbas av storhetsvansinne och då bara måste mitt ego få sväva fritt ett litet tag för att sedan komma tillbaka till det som kallas verklighet!

Skit i Fjante och let yourselves sväva iväg – rekommenderas!!

//Bellove

Jag är Malmökändis

För det har Jan Wifstrand sagt. 
Och det vet alla, att det som Jan säger, det stämmer!

För er som inte vet vem Jan är, kan jag berätta att han är *Rapidus huvudägare, styrelseordförande och numera även nytillträdd VD, då den nuvarande VD:n Thomas Frostberg flyttar till USA inom kort, och som kommer hem igen den 1/7 för att börja på Sydsvenskan! 

Jag har skrivit om Rapidus vid flera tillfällen, bla när Jan Wifstrand mötte Lena Endre, och när Thomas Frostberg skrev om Malmö

Var kommer då Malmökändis in, undrar ni säkert?

Jo, jag var på Rapidus 9-årskalas ikväll och inför en fullsatt lokal namedroppar Jan ett par personer, varav en av dessa personer var MOI!

Jan sa något i stil med att jag är en Malmökändis, och efter den fantastiska inledningen kunde jag knappt koncentrera mig på något annat – mitt ego var på grymt ohälsosamma höjder.. jag älskar ju uppmärksamhet!!! Och för mig existerar ingen Fjantelag   

Jan nämnde förresten något om min blogg och mitt jobb oxå, det berättade min kompis Jon (samma Jon som jag var hemma hos igår), som stog bredvid mig och försökte få mitt ego att hålla sig på en hyfsat neutral nivå, när jag för femtielfte gången frågade: 
”Sa Jan verkligen Malmökändis?? Sa han det, Jon?? Var det det exakta ordet han använde?? Sa han det??? *ler*

”Ja, Bella, det sa han.. .Lugn & fin nu… ”, svarade Jon lugnt

Så…  just nu är mitt ego ohälsosamt högt.. men bara fram tills imorgon, sen är det back in business igen, man kan inte leva på gamla meriter hur länge som helst……


Bye for now // Malmökändisen

*Rapidus är den snabbaste nyhetssajten som täcker vad som händer i Öresundsregionen, och utöver nyheterna – som dom är först med eller inte alls – så arrangerar Rapidus även träffar och intervjuer med tunga profiler inom näringslivet. 
Detta gör Rapidus tillsammans med partners, och mitt företag Poolia, är en partner – jag missar mao aldrig ett Rapidusevenemang!
 
Att prenumerera kostar endast 5200 kr/år och är du inte redan medlem bör du omedelbart gå in på www.rapidus.se och SIGNA UP nu!

For the record. 
Nej, jag får inte betalt för att skriva det här, om nu någon undrade det. 
Jag får inte betalt för något som jag skriver om här (utöver Metro som betalar mig eftersom jag ju kommit upp i flera tusentals sidvisningar) – allt och alla som jag skriver om, det gör jag av egen fri vilja och för att jag verkligen tycker att tex Rapidus är så bra som jag säger – annars hade jag aldrig skrivit det. 
Så vet alla det.

Puss!

Blondinbella försöker sno min identitet!!

Tack Linapan för att du är så observant och noterade att Blondiebella försöker bli som jag nu – http://blondinbella.se/2009/january/bli-brunettbella-kanske.aspx#Comments

Givetvis kollade jag in länken, och följande kommentar lade jag efter det: 

”Hörrdu Blondie – det finns bara EN BrunettBella – och det är inte du, lilla vännen.
Det är JAG som är Brunettbella – tycker du ska förbli blondin, eftersom det passar dig betydligt bättre. //Brunettbella – the one and only”

För visst är väl jag den enda sanna Bellan,
den ni tänder ljus och ber böner för??? 
I alla fall är det vad min favo-Björn sagt, och det vet alla: att det som FavoBjörn säger; that goes!!

Jag var väl inte lite för hård nu mot flickebarnet??
Hon är ju trots allt knappt 18 fyllda, eller??

Anyway, jag ville bara göra ett statement!

Wallanderstatist igen – bilder!!

Som utlovat: 
Igår var det dags igen att ”statistera” – denna gången inomhus, tack & lov  , annars hade jag nog inte gått dit igen… (det var faktiskt några utomhusscener igen, men då gick jag…)
Här sitter vi inne i teatern, som för övrigt är fantastiskt vacker..


I en av scenerna sitter jag där uppe, på nedan bild (inringad) sitter självaste Wallander, oxå i publiken: 

Och här tittar vi på scenen med cellisten Sandra, när hon spelar ett jättefint stycke. Filmen heter fö Cellisten, vet inte om jag sagt det! 

Här, i en annan scen, tar dom emot publikens jubel och applåder!

Här står jag med de två fantastiska gentlemännen som jag träffade i torsdes, Bengt & Lennart. Dom som var så hjälpsamma, vänliga och trevliga mot mig! 

Jag frågade givetvis herrarna om jag fick publicera bilderna på min blogg. Det sa båda ja till, och dom var så söta och undrade vad jag tänkte skriva om dom?
Jag sa som det var, att jag tänkte skriva hur trevliga och underbara dom varit!

Vilken rolig grej – det här vill jag göra om!

Nu har jag tagit på mig mina under-coverkläder och ska alldeles strax bege mig till Neno & Jon, vi ska titta på Glamour (jag & Neno i alla fall  ) och skvallra jättemycket!! 🙂

Bye for now // Bellove

Ny affärsidé!

Jag har fått en strålande idé! 
Med tanke på att jag inte är världens mest kreativa person, inser ni säkert att när jag väl får en idé – ja, då är den briljant!
Så här är det:

Jag var förbi syrrans & Tonys hus innan idag och lämnade mat (som mamma hade lagat, jag tar alltså inte creden…). 

I huset befann sig även Conny, Dimitris gudmor som målar hans rum. 
Conny är, som jag berättat vid flera tillfällen, en person som besitter otroligt många färdigheter. 
Utöver sina många skills är hon en person med mycket hög moral och integritet. Ett proffs i alla lägen – och jag, ja, jag jobbar bara med dom absolut bästa….

Min nya affärsidé består i att om någon vill köpa hennes tjänster förmedlar jag mer än gärna kontakten.
All eventuell kontakt går genom mig, jag är nämligen hennes självutnämnda agent. 

Nu har jag inte talat med Conny om detta, hon är alltså fortfarande lyckligt ovetande om hennes och mitt nya affärsupplägg. 
Jag sitter och filar på vårt erbjudande just nu – det kommer bli riktigt bra!!
Och så fort Conny insett alla fördelarna kommer hon glatt ingå affärsdealen med mig!

Pengafördelningen blir kompisbaserad, dvs, 50/50 – vi har faktiskt trots allt känt varandra hela livet och jag kände att jag ville vara schysst (under andra omständigheter hade jag gjort en 70/30-deal – alltså 70 till mig, 30 till min konsult).

Arbetstfördelningen oss emellan är oxå klockren: Conny utför själva arbetet – jag säljer in tjänsten!
Eventuellt tar vi in personal som får stå för inköp och transport – jag vill inte att Connys mycket dyrbara tid ska wasteas på det!!

Så!
Nu ska jag bara kontakta Conny och berätta om min idé innan hon får läsa om det här på bloggen – ni kan väl låtsas som om det regnar  va?!

Bye for now – och så räknar jag kallt med att beställningarna snart haglar in över oss! Ok????!!

Om Connys tid inte räcker till och hennes andra arbetsuppgifter blir lidande (hon är trots allt delägare i Studio Cera!), så är det ingen fara på taket; jag fixar vaxfolk till henne – det är mitt jobb att ta fram kvalificerad personal!!

Håll tummarna gott folk!

Ps, De icke ifyllda Mumintrollen i Dimitris rum igår såg idag ut så här:

Och ett troll till (samt, längst ner till höger står sängbenen, som Conny målat gröna. Hans rum kommer bli så fint!!)

Dimitris garderob målar hon oxå om – jag visar er när den är klar!

Love Bellove

Nu minns jag hur det är..

..att ha småbarn i huset…
Anna vaknade kl 02.20 och deklarerade högt och tydligt att hon ville  kissa…
Så det var bara att masa upp sig och gå med henne på toaletten. 

Klockan 07 var det dags för ytterligare ett announcement .. det var dags att vakna.. 
Ah nej, tänkte jag.. jag vill sova!!

På något oförklarligt sätt lyckades jag få henne att ligga kvar i sängen.. Anna kom med alla möjliga förslag & idéer till varför vi skulle gå upp.. men när hon sa att hon var hungrig fick jag snällt masa upp mig..

Här ligger hon nu, mätt och belåten och tittar på Barbie (igen)
Mina tjejer sover såklart fortfarande.. 🙂

Later!

Jag har en svaghet

Eller ja, jag har nog betydligt fler svagheter, men jag har specifikt en som jag inte klarar av till fullo att lägga av med. Eller vill… 

Det handlar om att jag inte kan låta bli att trycka till folk, oftast folk jag inte tycker om ska tilläggas!, när dom sagt något dumt till mig och i syfte att bråka.

När då någon jag inte gillar säger något riktigt dumt och personen ”lägger upp för smash”, så klarar jag oftast inte av inte smasha. Det går inte.
Fast ibland förstår dom inte ens att jag har tryckt till dom, såå korkade är alltså vissa!, och då måste man rub it in. 

Dom jag tycker om blir smashade med ett leende..

Jag erkänner att jag ibland känner en viss tillfredsställelse när jag smashat, men efteråt tycker jag synd om vederbörande… (det är oxå något jag måste jobba på – jag kan inte gå runt och tycka synd om alla alltid!)

Jag har försökt låta smashar passera vid flera tillfällen, men då moppsar personerna till sig, kräker ur sig ytterligare dumheter, värre dumheter!, och då klarar jag inte av att hålla tillbaka. 
Min respons är inte nådig. Jag slår av all kraft. 
Dom smasharna, som fått vänta lite, dom är inte att leka med…  

Dålig egenskap? 

Jag ska ju vara större än de mindre begåvade, är det inte så?
Jag ÄR större! 
Men det handlar såklart oxå om att jag inte kan låta folk trampa på mig ostraffat. 

Självklart tar jag inte alla fighter. 
Men vissa ogillar jag mer och dom är det ett sant nöje att få trycka till. 

Sen finns det dessvärre de människorna som inte är korkade, de är bara envisa som fan och helt enkelt inte kapabla att erkänna när de har fel – dessa personerna gör jag verkligen allt i min makt för att inte trycka till – det är ingen idé eftersom det inte går att nå fram – de erkänner inte ens för sig själva att de har fel. 
Och jag tycker inte om att tala för döva öron…

Jaja.
Är detta vanligt? 
Hur gör ni andra – smashar ni, eller låter ni det passera?

Kram Bellove

Translator

Arkiv