Daniella Ibis AB

Vill redan här varna för en äcklig bild längre ner i inlägget.

Minns alla ”hysterin” inför millennieskiftet?
Det var hets kring datorerna, kommer dom att klara övergången, det var hets över tolvslaget – vad ska man ha på sig? Vad ska man äta? Var och med vilka ska man fira??

Millennieskiftet upplever man bara en gång och ”alla” hade planerat kvällen mycket noggrant, man förberedde sig och förväntningarna var skyhöga. Jag var inget undantag.
Vi var ett gäng som hade bestämt att vi skulle fira hemma hos mina vänner Irini & Stefan.
Jag såg oerhört mycket fram emot detta.

Nyårsafton var på en fredag det året.

Under dagen på onsdagen, alltså två dagar före nyår, började jag känna mig dålig.
Halsen gjorde ont, kroppen, huvudet och nacken likaså. Feber hade jag oxå.
Framåt onsdagskvällen började jag må riktigt dåligt.
Jag hade ännu mer ont i kroppen och febertermometern stog på nästan 40 grader. Enligt uppgifter så yrade jag friskt.

Jag fick tid hos läkare samma kväll efter mycket om och men.
De på sjukvårdsupplysningen trodde det rörde sig om vanlig influensa och ville därför dom inte ge mig en tid.
Men jag fick en tid och så fort läkaren hade undersökt mig, ville han lägga in mig på sjukhus.

Jag hade halsfluss och en snabbsänka på antingen 350 eller 380 minns inte riktigt, minns inte riktigt vilket av det, men det är lika illa vilket som – det är högt som fan.. snabbsänkan ska ligga på under 8, så jag var, to put it mildly, jävligt sjuk.

Det var även det året det pratades så mycket om mördar-streptokocker, kommer ni ihåg det? Man blev sjuk och inom loppet av några timmar var man död.
Jag var övertygad om att det var det jag hade och att jag inom några timmar skulle dö.
Läkaren försäkrade att det var inte den typen av streptokocker jag hade.
Han tänkte precis förklara vilka symptomen var, men jag undanbad mig att höra, jag hade LÄTT kunna framkalla mördrarstrep-symptomen annars…. 🙂

Hursom, jag ville inte bli inlagd på sjukhus, det var snart nyår ju!
Jag ville hem och vara med min familj. Dessutom, snart skulle jag ju ändå vara på benen!
Smarta jag hade snabbt räknat ut att om jag påbörjade penicillinkuren på onsdag kväll, så skulle jag vara hyfsat pigg till nyårsafton.
Man brukar ju känna sig bättre efter 1-2 dagar med penicillin.

Jag tog min medicin som ordinerat, men inte blev jag friskare för det. Tvärtom faktiskt. Jag blev sjukare.
Tillbaka till doktorn på fredagen, alltså på nyårsafton, som säger ”oj, det var mig en envis halsfluss, vi dubblar dosen penicillin”.
Dubbel dos it is!
På nyårsaftons kväll, efter 2,5 dagar med penicillin, varav en av dagarna med dubbel dos, var jag fortfarande inte bättre – tvärtom igen, jag var om möjligt ännu sjukare.

Jag minns överhuvudtaget inte fyrverkerierna eller något annat.
Jag låg bara och yrade. Jag orkade inte ens beklaga mig över hur sjuk jag var och hur ont jag hade (då är det illa!!).

Jag ville nog ta mig till balkongen för att kolla in fyrverkerierna, men för varje steg jag tog, kändes det som att jag blev påkörd av en ångvält och att skallen skulle sprängas i tusen bitar.

Millennieskiftet passerade utan att jag ens var medveten om det… jag fortsatte äta min dubbla dos penicillin, smärtstillande och febernedsättande, men jag blev fortfarande inte frisk.

Tillbaka till doktorn igen på nyårsdagen –  för tredje gången!
Jag kände mig som en hypokondriker.

Denna gången fick jag träffa en öron-näsa-hals-specialist – som försäkrade att han inte alls trodde jag var hypokondrisk.
Han var övertygad om att jag verkligen var sjuk – det går inte att förställa rösten jag hade; grötig, otydlig och tjock.
Läkaren misstänkte att jag hade en halsböld.
”Halsböld??”, vad f-n är det, frågade jag!!??
”Halsböld är något som kan uppstå när man har halsfluss och för att få bort bölden krävs det ett kirurgiskt ingrepp.”

Ni som känner mig och följer mig vet min inställning till ingrepp.
Naturligtvis började jag gråta.

Med skakande ben, tårarna rinnandes ner för kinderna och med skalpeller och operationsbilder i skallen, fick jag sätta mig i en hitech-stol som fixerade huvudet.
Först trodde jag han skulle låsa fast armarna oxå – och frågan är om han inte gjorde det??? I syfte att skydda mig, alltså.
Men jag minns inte riktigt..

Anyway.
Läkaren, som var ung och cool, drog ut min tunga och förde ner en spegel i min hals. Skicklig som bara den, jag minns specifikt att jag inte klöktes

Läkaren: ”H-E-R-R-E-G-U-D!!”
Jag: ”URRGG, GHHH, HURGG????? (han höll fortfarande min tunga) Jag ville fråga: VAD, VAAAD!?
Läkaren: ”Ja, det är ingen halsböld du har (tack gode gud, då slipper jag ingreppet, tänkte jag!), inte heller behöver du äta dubbel dos penicillin längre”.

”Du har, säger läkaren, utöver halsfluss, ca ett 20tal afteblåsor, dvs förkylningsblåsor som lagt sig hela vägen längs hela halsen. Det är så många att jag knappt ens kan räkna dom. No wonder att du inte kan äta eller dricka något eller att du knappt kan prata.”

Vet alla vad afteblåsor är??
Se nedan – känsliga varnas.

(Obs, detta är inte bilder på mig, hittade dom på nätet).
Jag har fått sådana blåsor tidigare, fast i munnen, inte halsen och EN åt gången.
EN sådan blåsa gör djävligt ont – föreställ er då ca 20 st – som har växt ihop och är en en enda salig & varig röra…
Så fort jag försökte äta något var det bokstavligen som att strö salt i ett öppet sår.

Läkaren skrev ut en vätska som jag skulle gurgla med innan maten, så att jag kunde äta något utan att dö av smärta.
”Men tänk på att du inte får svälja en droppe av vätskan! Du kan inte harkla dig om du skulle råka sätta något i halsen, och då kvävs du”. 
Jag: ”Du behöver inte skriva ut den vätskan, jag tänker ändå inte använda den”.
Hallå! Som om jag skulle riskera att kvävas bara för att få äta! (eller..? well, nja..).
Jag var sjuk som fan – men tillräckligt frisk för att kunna försöka räkna ut hur mycket jag skulle kunna gå ner i vikt genom att inte äta på några dagar 🙂

2 veckor tog det innan jag var fit for fight igen – och gissa hur mycket jag hade gått ner? Inte överdrivet många kilon att skryta med.
Jävla skit.
Kroppen koncentrerar sig tydligen på att bli frisk när man är sjuk, istället för att förbränna fett.
Jävla skit igen.

Denna nyårsafton tänker jag vara frisk.
Jag och min familj har fått vår beskärda del av sjukdomar denna julen – vi som i princip aldrig är sjuka!

I år firar vi hemma hos min fantastiska bror Jannis & hans bedårande fru Anna i deras jättevardagsrum.
Ser så fram emot det – vi ska dit klockan 18!
och detta ska vi ha med oss (tror inte dom kollar min blogg nu..)
En Elvis Presley–bok till min bror som jag skrivit i:

Samt en bakform som jag fyllt med diverse grejer, såsom glögg, bakformar i guld, smörknivar, grekisk kokbok (men jag tror Anna har den..) och lite annat smått och gott!