Monthly Archives: oktober 2008

Bus eller.. ingenting?

Piff & Puff har uppdaterat för första gången på flera veckor!
Läs deras inlägg här.
Jag stog inte jättehögt i kurs innan..
Men nu gör jag, vi myser ju på soffan just nu!

Love Bellove 

Nytt jobb, shopping & halloween!

Idag var jag i stan med mina stoltheter!
Bl a var vi på mitt nya jobb som jag börjar på på måndag – ser verkligen fram emot det!
Jag har inte kunnat avslöja något tidigare då vi pratar om ett börsnoterat företag – och då måste man, som ni kanske vet, vara försiktig med vilken information man går ut med..
Jag ska jobba med främst rekrytering men även uthyrning av chefer på top management-nivå
Det kommer nog bli skönt att slippa cheferiet ett tag, även om det ändå innebär cheferi för de cheferna som jag kommer att anställa under mig för uthyrning.

Jag är oerhört lyckligt lottad som får jobba med något som jag verkligen älskar och brinner för (har bla jämfört mig med denna personen  ).

Jag har förmånen att få träffa så mycket folk, för att inte tala om förtroendet jag får från dessa människorna!, att få höra om folks historik, drömmar och visioner, och sedan placera dom på rätt företag och position – det är det bästa med mitt jobb! 
I LOVE IT!!

Anyway!

Handlade jättemycket till mina barn idag, men jag hittade inget till mig.. 
På nedan bild på tjejerna har dom på sig samma klänning som jag hade på X-tinas bröllop 🙂 fast bara i en annan färg (nej, vi köpte inte dom!).

Jag med samma klänning från bröllopet

Det var den här jackan från Esprit som jag köpte igår – snygg va?

Halloween, ja…
Just nu är mina tjejer ute med sin kompis Angelika och halloweenar!
Visst ser dom skrämmande ut??

Micaela (till höger) har en peruk på sig – samma peruk som vi hade här i somras 🙂

Nu mina vänner, ska jag luta mig tillbaka och bara njuta av tillvaron!
Livet leker mer än någonsin, jag kan inte ens begin to describe hur fantastiskt bra jag mår!!!
Att jag skulle vara vintertid-deprimerad? 
GLÖM DET!!!!!!!!!!!!!!!!

Pussar & kramar till alla er där ute som tycker om mig och gläds med mig!

Och till er som inte tycker om eller gläds med mig, (för jag vet att ni inte kan slita er från min blogg), så önskar jag er frid.
Jag drar en djup suck och undrar i mitt stilla sinne, när kommer ni äntligen ta er ur er självdestruktiva bubbla?
För er egen skull, snart, hoppas jag. 

LOVE FROM BELLOVE

FavoritAnnas 4årskalas! :-)

Idag fyllde min älskade systerdotter Anna 4 år – HURRA!
Jag och mina stoltheter Micaela & Elena hämtade Anna från dagis och vi åkte och handlade presenter till Anna. 
Det blev en brun jättefin dunjacka från Esprit och en valfri leksak från BR. 
(Det blev en liten present till mig oxå…. jag köpte en ärmlös svart jacka till mig, oxå från Esprit… – tyckte jag var värd det efter att ha trampat i hundskit utanför Annas dagis!).

I bilen på väg hem var lilla Anna helt slut stackaren, hon däckade i bilen, min älskling! 
Se så fint hon har knäppt händerna.. ahhhh!!!

Mina älsklingar däckade inte i alla fall!

Hemma väntade den närmaste familjen (barnkalaset är på söndag) för att fira Anna! Här med sin Halloweentårta!

Halloweentårtan var riktigt god…

..det var Schwarzwaldtårtan oxå… här halvt uppäten!

En av presenterna var en mikrofon och typ en bandspelare (?)
Nedan har Anna disco med lillebror Dimitris 🙂

Fast gladast var mina älsklingar över att träffa sin morbror, the one and only, the man, the myth, the legendmin snygga, coola, snälla och omtänksamma bror: THE BOSS! 🙂

Det har varit några intensiva dagar – nej, min Favo-Björn, jag sket inte i Insider igår, jag var otherwise occupied…   
En vän var har varit i stan sedan i tisdes och jag och mina barn har umgåtts med honom och hans barn….

Och så har jag fått ett jättefint paket av Eva-Marie för jag gissade rätt på en tävling hos henne – TACK!!!!

Nu ska jag & mina vackra barn se ”Hulken”! 
Och sedan när dom lagt sig ska jag ta ett varv hos er, samt svara på kommentare!

Puss for now!

//Bellove

Titta på TV3:s ”Insider” ikväll!

Insider ikväll och i dagens Metro: Var är mina barn?

Det handlar om kvinnor som kidnappar sina barn fastän pappan tilldömts vårdnaden/umgänge – tydligen så försvinner det 4 barn i Sverige varje dag, och den som ligger bakom kidnappningen är oftast barnets mamma. 
Sjukt.

Om
pappan är pedofil, kriminell eller missbrukare, då köper jag att mamman tar barnet och sticker!
 
Självkart ska inte barnet behöva gå i närheten av en sådan pappa!

Men om det är en fullt normal pappa med ordnat liv och ingen kriminell ”record”, som bara vill umgås med sina barn, och mamman ändå sticker – då kan man ju ifrågasätta hur intelligent den mamman är på en skala…? 
Hon är uppenbarligen inte alltför begåvad… och bör då rimligen heller inte vara vårdnadshavare
(vilket ju dessa mammor i kvällens avsnitt blivit fråntagna).

Männens enda ”brott” är antagligen att de har valt bort barnets mamma eller att mannen träffat en annan kvinna. Och då tror mamman, med sin begränsade lilla hjärnkapacitet att hon straffar pappan genom att gå under jorden!
Men den som får betala priset, det är barnet.

Hur fan kan man göra så mot sitt barn???

//Bellove

Ljuga i CV:t

Det är tydligen ganska vanligt att man ljuger i sin jobbansökan, har det uppmärksammats lately på bl a aftonbladet.

Jotack, I know! 
Efter att ha jobbat flera år inom IT-konsult/rekryteringssvärlden, med sälj, rekrytering och slutligen som regionchef*, har jag stött på en & annan lögnare (vissa mer eller mindre rutinerade) efter alla mina otaliga intervjuer jag har haft med folk på alla nivåer, allt från den lätta teknikern till IT-specialisten till VD:n. 

Oftast kommer jag på om man ljuger för mig. 
(Jag tror och hoppas att efter så många år i branschen, att jag vid detta laget är en mycket god människokännare.)

Så när jag upptäcker att kandidaten inte talar sanning, brukar jag roa mig med att uppehålla mig extra mycket kring det ämnet där jag upptäcker att kandidaten ljuger (oftast ljuger man om lönen och hur mycket ansvar man egentligen hade på förra jobbet – så dumt, det är saker man som rekryterare lätt tar reda på!).

Det är även vanligt med inofficiella referenstagningar, dvs man ringer inte bara de referenser som kandidaten angett. 
Här krävs det dock försiktighet… det är ju inte alltid officiellt att någon söker jobb.

Så tips, tips till alla er som inte är helt ärliga: ljug inte – det slår bara tillbaka på dig själv.
Sanningen tenderar alltid att komma fram – och det gör den alltid förr eller senare.
DET ÄR EN MYCKET LITEN VÄRLD VI LEVER I.

*Ps, jag har jobbat mig upp utan att ta sängvägen, för kännedom.

//Bellove

Stolen with pride

När gick du upp idag?
Kl 8.00

2. Diamanter eller pärlor? 
Diamanter!

3. Senaste filmen du såg på bio 
Hm… det var nog Mamma Mia

4. Favorit-TV- program?
Glamour, Fringe, Vänner, Våra värsta år, Desperate, finns ju hur mycket som helst!

5. Vad åt du till frukost? Det vågar jag knappt berätta.. men okej.. en choklad-nutrilett (efter en timmes powerwalk…)

6. Vad är ditt andranamn?
Numera har jag bara ett namn

7. Din favoritmat?
En fisksoppa som jag nyligen lärt mig göra!

8. Vilken mat gillar du inte?
Slime-mat….

9. Favoritchips?
Har nog ingen direkt favoritchips… jag tycker mer om ostbågar!

10. Vilken är din favorit-CD för tillfället?
En grekisk CD-skiva som jag toklyssnar på och tvingar alla andra att lyssna på om de sätter sig i min bil

11. Vilken bil kör du?
En Peugeot

12. Favoritmacka?
En macka med ägg, rödlök och sallad på!

13. Vilka mänskliga karaktärsdrag, kan du bara inte med?
Oj.. VAR ska jag börja??? Bittra, avundsjuka, missunsamma och elaka människor klarar jag helt enkelt inte av!

14. Vilka är dina favoritkläder?
har inga favoritkläder, faktiskt.

15. Om du fick åka vart du ville på semester? Jag vill ju till New York, men vet inte om jag vågar-

16. Favoritklädmärke? Köper mycket kläder på Mexx & Esprit

17. Var vill du dra dig tillbaka?
Där mina barn kommer att befinna sig

18. Favorittid på dagen?
Kvällen

19. Var är du född? 
Kristianstad

20. Vilken är din favoritsport att se på?
Handboll

21. Coca Cola eller Pepsi?
inget av det – vatten!

22. Fotboll eller ishockey?
Fotboll

23. Är du en morronmänniska eller nattuggla?
Inget av det – jag är kvällsmänniska

24. Pedikyr eller manikyr?
Manikyr!

25. Några spännande nyheter att berätta för oss?
Ingenting jag får gå med ut med än…. men den som väntar på något gott.. (väntar ALLTID för länge!)

26. Vad ville du bli när du var liten?
Polis var min dröm

27. Bästa barndomsminnet?
Omöjligt att säga! Har hur många som helst

28. Varit i Afrika ?
Ja, norra Afrika (men vänta nu här,har jag verkligen det?? 🙂

29. Nånsin rullat in någon i toapapper?
Minns inte – minns i alla fall att kletat tandkräm på någon 🙂

30. Varit med om en bilolycka? 
Ja.

31. Favoritdag i veckan?
Alla dagar då mina barn är hos mig är mina favoritdagar!

32. Favoritrestaurant?
Vet inte om jag har någon favorit..?

33. Favoritblommor?
Jag är glad bara jag får blommor – det kvittar vilka!!

34. Favorit-snabbmatsrestaurant
MacDonalds kanske?

35. Äger du en cykel? Jajamen!

36. Vilken affär skulle du välja att utöka ditt kreditkort?
Alla affärer!

37. Läggdags? det blir nog runt 22-23 tiden.

38. Senaste personen du delade en middag med?
Mina föräldrar

39. Vad lyssnar du till just nu?
Ingenting

40. Favorit färg RÖD!!

41. Hur många tatueringar har du?
Inte en enda. 

Utmaning som jag snodde av Föneböna , feel free att sno! 🙂

Gå sängvägen

Har ni märkt hur vanligt det är att så fort en kvinna är framgångsrik så tisslas och tasslas det att ”ja, hon har minsann gått sängvägen”?
Därför att en kvinna kan ju inte göra bra affärer, och vara duktig i sitt jobb och klättra på karriärstegen på helt egna meriter. 
Nä, hon har naturligtvis gått sängvägen, annars kan väl inte en kvinna bli chef eller tjäna massor med pengar!!!??

Men jag har aldrig hört att när en man klättrar i karriären, att han har gått sängvägen – nädå, han är ju fullt kapabel att göra bra affärer och vara duktig i sitt jobb. 
Det är bara kvinnor som måste ligga sig till bättre poster för att avancera i yrkeslivet.

Hallå, alla ni trångsynta och förvirrade stackars pajaser där ute, både kvinnor och män, som skapar och sprider sådant skitsnack som helt saknar substans – wake up!! 
Istället för att ägna er åt falsk ryktesspridning skulle jag råda er att ta itu med era tråkiga och innehållslösa liv!

Det finns massor med kvinnor (jag känner flera stycken, jag själv är en av dessa kvinnor) som har jobbat jävligt hårt för att komma dit dom är idag.
Att ha lagt ner åtskilliga timmar på kontoret, knappt varit ledig ens på sin semester, kavlat upp ärmarna och inte varit rädd för att arbeta hårt både kvällar och helger, även om det inneburit många timmars övertid, och ändå få höra elaka rykten (som är baserade på endast avundsjuka och ingenting annat!), det är så patetiskt att det inte ens är värt att nämnas.

Men jag nämner det för att det dessvärre alltid kommer att finnas avundsjuka & miserabla satar där ute med meningslösa liv, som inte klarar av att vissa personer är mer framgångsrika än dom själva – då måste man genast hitta på saker som ställer dessa kvinnor i dålig dager.

Jaja. Suck. Gäsp.

Tack o lov är inte majoriteten av människor trångsynta, majoriteten inser att det handlar om avundsjuka och inget annat. 

Och de som ägnar sig åt att skapa och sprida falska rykten, de gör bara bort sig själva. Men det kan dom gott få göra!
Begriper dom inte bättre så får dom helt enkelt skylla sig själva!

Någon som har erfarenheter av detta?

// Bellove

Första dejten – vem betalar?

MANNEN såklart!! 
Det handlar naturligtvis inte om pengar; det handlar om att jag tycker att mannen ska uppvakta kvinnan.
Eller låt mig säga så här: Jag kan inte svara för andra kvinnor, men jag vill bli uppvaktad! Jag vill att mannen betalar för mig.
Och är det dessutom han som föreslagit att vi ska gå ut, då det är absolut inget snack om saken!

Självklart ska kvinnan oxå bjuda på något någon gång – men inte förrän man är ett etablerat par. Tycker jag. 
Där är jag väldigt grekisk i mitt tankesätt..

Jag kan inte minnas att jag någonsin gått ut med en man som INTE bjudit mig. Och jag vill än en gång poängtera att det inte handlar om pengar – det handlar om att jag vill bli uppvaktad.
Jag har alltid gjort ”moven” att ta upp min plånbok när notan kommer, men de killar jag dejtat har aldrig låtit mig betala.

Jag minns min första kärlek, han lät mig ALDRIG betala. 
Vi var ihop 1½ år och jag svär att jag aldrig betalade en enda gång när vi var ute – vilket vi var i princip varje dag och kväll (Grekland, you know..).

Jag har några vänner som berättat om mardrömsdejter, där killen inte bara INTE bjudit, utan oxå förväntat sig att kvinnan ska betala för honom!!
SAY WHAT??? 
Totalt omanligt och avtändande!!!
Tror ni att det blev fler dejter med sådana killarna ever again…? 
Nej, just det, det blev det inte…

Vad tycker ni?? Skulle vara intressant att höra från både män och kvinnor, svenska som utländska – jag är uppriktigt nyfiken!! 🙂 

//Bellove

HOW YOU CAN TELL IF YOU ARE GREEK

1) If you have ever been hit by a ‘PANTOFLA’

2) If you grew up scared by something called ‘baboula’

3) If others tell you to stop screaming when you are really just talking.

4) If you light a candle to Virgin Mary (Panayia) on the night before your big test.

5) If you use your chin to point something out.

6) If you have at least 2 relatives within walking distance’

7) If your mother yells at the top of her lungs to call you for dinner, even if it’s a one bedroom apartment.

8) If you attended, graduated or dropped out of Greek School

9) If during Greek Easter you take off from work for religious reasons, and attend the Epitafio at NIGHT.

10) If you become sick and anaemic because you did not eat meat.

11) If whenever you feel under the weather, you compulsively dab on some ‘Vick’s vapor rub’ all over your chest and inside your nostrils.

12) Your mom packs your ‘kolatso’ and makes your bed every day even though you’ve just turned thirty-two.

13) If you call all non Greeks â⒬Œxeneeâ⒬ even if you know their nationality.

14) If at least 2 other cousins have the same name as you or if you have at least 3 cousins with same name.

15) If you hated fakiEs, bamiEs, or fasolakia as a kid, but started enjoying them as you grew up.

Svar till Helen – ang grekisk vs svensk uppfostran

Fick en kommentar från ”Helen” (som glömde tala om vilken Helen det är,.. det är inte Bullsan, är det du Helen O?) angående mitt inlägg som handlade om grekisk vs svensk uppfostran.

Så här skrev Helen i sin kommentar:

”Läste det här inlägget för länge sedan.
Ditt inlägg har verkligen fått mig att fundera mkt på vad det egentligen handlar om.
Mina barn har aldrig tilltalat mig med ett ovärdigt språk och jag vet verkligen inte inte hur jag skulle reagera.
JAg hade nog fått vaninnesutbrott skulle jag tro.
Däremot har jag märkt att några av mina vänners döttrar har sagt de hemskaste sakerna en mamma kan få höra.
Till min fasa märker jag att dom inte gör mkt när det händer.
Det gör mig faktiskt ledsen. Jag menar att om man tillåter ett sådant språk så accepterar man att barnen trampar på ens värdighet.
Men lika viktigt är det att också som förälder accepterar barnens värdighet. Men var går gränsen för personlig integritet och barnuppfostan? Vad tycker du?” 


Jag svarade:

”Det kan vara, men behöver inte vara, en så svår och tuff gränsdragning.
Är det bara tydligt att det är den vuxna som är föräldern och att den minderåriga är barnet, så tror jag en stor del av gränsdragningen redan där är avklarad.
Givetvis beror det oxå på hur gammalt barnet är – det är stor skillnad på 12 år och 16 år, tex.
Jag tror på att man ska respektera sitt barn i alla lägen och absolut inte kränka barnet.
Men då är frågan (som är ganska het i ledardebatter just nu), ”vad är en kränkning?”.
Det kan ju bara den kränkta svara på.
Jag har tex fått höra att jag varit för slapphänt med mina barn – för min del handlade det endast om jag inte ville kränka och tillrättavisa flickorna framför andra, eftersom jag vet att det skulle kränka dom.
Men givetvis sa jag ifrån om dom gjorde fel.
För uppfostra våra barn, det måste vi alltid göra var vi än är. Men att kränka dom – det finns inte på kartan.
Det går att uppfostra utan att kränka – det finns massor med olika sätt att säga saker på.

Jag tror på sunt förnuft! Men vad är då sunt förnuft? Det har väl ”alla”?
Jag har i alla fall aldrig träffat någon som sagt ”nej, jag har inget sunt förnuft”

En mogen förälder VET när hon har kränkt sitt barn alternativt VET när hon uppfostrar sitt barn. Det är vad jag tror.
Men helt klart är detta inte en superlätt fråga – men för att gå tillbaka till meningen jag inledde med:
Är det bara tydligt att den vuxna är föräldern och den minderåriga är barnet, så tror jag en stor del av gränsdragningen/balansgången redan där är avklarad.” 

Det ÄR svårt med barnuppfostran.
Man vet aldrig om man gör rätt.
Jag tror heller inte att det handlar om att vara svensk, grek, tysk eller amerikan.
Det är inte en kulturfråga; det är en fråga om god uppfostran, gränssättning och regler!
Jag tror att barn som har blivit uppfostrade med regler, tenderar mindre att be sina föräldrar dra åt helvete eller kalla dom fula saker.
Jag kan givetvis ha fel – men det är i alla fall vad jag tror! 

Mest av allt tror jag på villkorslös & gränslös kärlek, massor med beröm & uppmuntran, konsekvenser för sitt agerande, och att välja sina fighter – det går inte att ta alla fighter och man måste låta barnet få vinna ibland.
Vad säger ni?

Jag är ingen utbildad pedagog eller proffs på ämnet…men jag vågar påstå att jag har sunt förnuft!

//Bellove, mamma till tvillingar 12 år.

Translator