Angaende I, mIn forsta karlek..

Vanner, tack for era kommentarer angaende mannen som jag trodde jag skulle gifta mig med…
Ni ville veta lite mer… kommer har.. 

Livet var verkligen slut nar jag & I gick skilda vagar
For att ni (som inte kanner mig och som inte kande mig da) ska forsta hur illa det var sa ska jag beratta iaf delar av hur jag madde.
Jag slutade ata. Jag slutade prata. Jag slutade lyssna. Jag slutade bry mig om min familj (som betyder allt for mig!), jag slutade bry mig om omvarlden Jag kunde bryta ihop var som helst och nar som helst, utan minsta forvarning. Sov ibland hela dagarna men var anda aldrig utvilad. 
Mina stackars foraldrar och vanner visste inte hur dom skulle bemota mig. Jag var i min egen varld.  Ibland undrade om jag var tokig, men inte visste om det?? 
Allt var ett enda suddigt moln. Jag vet att mina vanner kom hem till mig, men jag har inget minne av vilka som kom eller vad dom sa. Som sagt, jag lyssnade inte. Jag bara grat och gick in i mig sjalv.
Jag minns daremot klart och tydligt att jag ville do. Jag ville verkligen do. For mig ar det sa ofattbart eftersom jag alskar livet sa oerhort mycket! Hur kunde jag pa fullaste allvar vilja do??
Och pa tal om att do:
Innan vi gjorde slut var jag kallad till gyn for att gora cellprovstest, men av forklarliga skal tankte jag inte pa att ringa och kolla efter provsvaret. Hade over huvudtaget inget minne av att jag ens varit dar. 
Min gynekolog ringde for att beratta svaret och jag minns att jag sa till henne att jag sket i svaret, jag kunde lika garna ha cancer for jag ville anda inte leva langre. Och sedan brot jag ihop igen och bara grat och grat. 
Min stackars gynekolog som var helt oforberedd pa reaktionen, provet var ju positivt!!, sa lite forsiktigt att ”du behover nog prata med nagon…” Did I ever!! Men jag var helt handlingsforlamad och kunde inte ta for mig nagot. 
Min stackars mamma holl sjalv pa att ga under av sorg – tank att se sitt barn lida sa, och inte kunna gora nagot at det?? Hemska tanke!!

Angaende isbiten som Heders gjorde en kommentar om: I var extremt svartsjuk och han mer eller mindre styrde varenda steg jag tog – oxa helt ofattbart for dom som kanner mig… INGEN styr mig, inte ens mina foraldrar lyckades, och allra minst en man skulle tala om for mig vad jag ska gora och inte gora!, men I:s ord var lag. Jag lydde honom blint. 
Han alskade mig sa mycket att han inte stog ut med att inte veta var jag befann mig eller vad jag gjorde. Sa han. 

Hursom, isbiten. Det var vintern 1990. 
Vi var i Grekland, jag, Heders och hennes syster Irini. Vi var pa discot som I jobbade pa och vid ett tillfalle skulle vi tjejer ga och dansa. Vi fick absolut inte ga upp bara 2 tjejer – man var tvungen att vara antingen 3 eller 5 annars bjod man in till inviter for andra man (enligt I:s resonemang..) och nar I kastade isbitar var det ett tecken pa att det var dags for mig att ga och satta mig igen. Jag fick ju inte dansa hur lange som helst, pa sin hojd nagra minuter..!

Jag vill dock understryka att han inte var nagon galning – jag har forstaelse for hur han tankte och resonerade (kanske inte just det med antalet tjejer som ska dansa..) – for jag tankte likadant. Jag ville hela tiden veta var han var, vem han var med och vad han sa! Svartsjukan rasade i kroppen om han pratade med en annan tjej!!
Men han ville ha bara mig – vi var alldeles uppslukade av varandra, varlden utanfor existerade knappt!! Men jag kanske oxa var galen?? It takes one to know one, ar det inte sa man sager??

Han ville ha bara mig tills hans foraldrar fick veta om oss.
Tyvarr vagde I:s foraldrars ord tyngre an hans egen vilja, och han valde att avsluta var 1 1/2-ariga relation for att hans foraldrar inte gillade mig – utan att ha traffat mig ens!!. Jag var ingen fin flicka enligt hans foraldrar, jag jobbade ju som bartender och hade heller ingen akademisk examen!! 
En ”sadan som jag” skulle val inte fa deras son – vem dom nu trodde att han var???  
Detta forvanar mig: I var ingen mes som gjorde som andra sa… var det da alltsa logn att han aldrig, da, hade slutat alska mig, som han sa 1993? 
Det lar vi aldrig fa veta och det ar ingen ide att ens fundera over detta langre..

Nej, vet ni, det blev alldeles for manga minnen pa en samma gang… kanner att tararna ar pa vag…maste darfor sluta nu innan jag borjar storbola pa internetcafet i Hanioti, i Halkdiki! Jag och mina stoltheter kom hit igar och stannar veckan ut. Vara vanner, bla Irini & Stefan med familj ar oxa har!

Tanka pa nagot kul, tanka pa nagot kul, tanka pa nagot kul…..

18 Responses to Angaende I, mIn forsta karlek..

  • Dr Tomas says:

    Det var tur att du kompletterade din beskrivning av din ”drömman”. När jag läser om en kille som är så kontrollerande och manipulativ som den här killen verkar vara och dessutom inte är karl nog för att själv bestämma vilken tjej han vill vara ihop med, då finns det bara ett ord för honom och det är så fult så jag skriver det utan prickar och ringar: ROVHAL!

    När skall du förstå, älskade, älskade Bella, att du förtjänar såååååå mycket mer än det!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Men du maste ju ha liiiite forstaelse for varfor han reagerade som han gjorde?? Det var ju bara for att han alskade mig sa mycket!! Och jag var inte sa mycket battre…jag var (eller forsokte iaf) vara lika kontrollerande mot honom. Dock lyckades jag inte sarskilt bra….
      Snalla, hitta en man till mig!!!! 🙂
      PUSS! 🙂

  • iNi says:

    Yiassou igen!
    Kul att du svarade! Jag är född här i Stockholm, en kombination av pappa grek/mamma svensk, båda päronen bor här. Ursprungligen från Aten-Egaleo och jag har även bott där nere 🙂 Ska bli kul att ses på bloggarna!

    P.S. Är lite lätt avundsjuk på dig nu som befinner dig i Grekland!!! 🙂

  • Jenny says:

    Svartsjuka beror OFTAST på dålig självkänsla. Att man t.ex. tror att ens partner skulle hitta något bättre så fort de går utanför dörren.

    Dålig självkänsla kan vem som helst ha, även den människa som alltid syns och hörs mest. Och stark kärlek kan säkert få många att vackla och tvivla på sig själva och att de är värda den där underbara människan.

  • iNi says:

    Något hände när jag skulle skicka min första kommentar, så jag provar igen! Ska bli intresant att läsa din blogg, känner igen mig i en del du skriver…länkar upp dig oxå, patriot som man e hehe

  • iNi says:

    Yiassou!Det ska bli intressant att läsa din blogg! Länkar upp dig oxå, lite patriotisk e man ju haha 🙂

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Yiassou Irini! Jag ar lika patriotisk som du och lankar givetvis upp dig med! 🙂

  • C.V says:

    ja, minnen kan göra ont, jag har ett inlägg inne nu om det

  • luddespappa says:

    Hej Mange heter jag och bloggar under namnet Luddespappa.
    Jag har en liten fråga om du har lust att vara med och svara på lite frågor som jag kommer att skicka ut lite då och då framöver.
    Jag har nämligen ett litet intresse i att föra statistik.
    Frågorna kommer handla om allt inom Kategorin Föräldrar och barn.
    Så det vore jätte kul om du har lust att ställa upp, mer information finns på min blogg.
    //luddespappa

  • Eva-marie says:

    Oj vilken historia. Tack før at du delar med dig! Men du ær inte greker vøldigt svartsjuka i allmænhet?! Jag hade en kille som jæmt skulle ringa och kolla vad jag gjorde (han var dær nere och jag i Sverige långa perioder) Vilka telefonrækningar det blev… Jag klarar inte øvervakning hur snygg eller trevlig killen æn ær. Så det fick bli en cool dansk som jag møtte i Grekland! KRAM

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Joda, greker ar nog valdigt svartsjuka i allmanhet… Jag klarar inte heller overvakning, men for I gjorde jag allt och stog ut med allt – det var ju i karlekens namn… KRAM 🙂

  • Gujan says:

    Med stor passionerad kärlek kommer nog svartsjuka med i bilden. Ju mer passion desto mer svartsjuka.

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Precis sa ar det!! Och var relation var extremt passionerad – jag lovar att jag inte overdriver! Darav traumat jag genomled nar vi separerade…

  • Heike says:

    Om man verkligen älskar någon och är man trygg i sitt förhållande finns ingen orsak för svartsjuka. Enligt mig är det ett starkt tecken på en svag människa… Lika bra att blunda och gå vidare, tycker jag!

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Visst ar svartsjuka ett tecken pa svaghet och osakerhet…men jag tror pa fullaste allvar att nar man alskar nagon sa mycket ar det nastan omojligt att inte vara svartsjuk…!

  • Jenny says:

    Min första tanke när jag läste om hans svartsjuka var att du nog hade det bättre utan honom. Men när jag sedan tänkte efter så kom jag på att det var mycket svartsjuka i mitt förhållande också i början. Passionerat och stormigt. Men nu är det lugnt, fast med lite svängningar då och då förstås.

    Vad jag försöker komma fram till är att jag inte tycker att du verkade galen. Jag hade säkert reagerat likadant om det tagit slut mellan mig och min man under den stormiga tiden. Förmodligen nu också ..

  • Lina says:

    Skönt med en kontrast mot BlondinBella 🙂

    • Daniella Ibis eller Bella Kallaris - välj! :-) says:

      Vi har inte sarskilt mycket gemensamt, jag och Blondie> jag ar dubbelt sa gammal, vet knappt nagot om mode och ar brunett! 🙂

Translator

Arkiv