Monthly Archives: maj 2008

Brudens made of honor….

Var på bio med flickorna och såg film med Patrick Dempsey – SUUUUCK!! Det är min drömman, ni som letar åt mig – he is the one!! 🙂 
Mysig film, alla kan förutse, och ändå sitter man där och gråter när allt man förutspått slår in – vad är man då – obotlig romantiker?? 
 
Innan vi var på bio var jag med flickorna & Magnus på ESpresso House i Västra Hamnen, Magnus sambo var iväg och skulle inte komma hem förrän senare ikväll.

Är alldeles för berusad..

..och borde inte göra något inlägg— och nyss hemkommen (SJÄLV såklart)  från Glasklart. Borde gå raka vägen och lägga mig och överhuvudtaget inte berätta vem jag såg innan idag.. 

Däremot kan jag berätta att jag varit hos frissan och att jag klippt av 5 cm av mitt långa hår, samt klippt lång lugg – det trodde ni inte va???

godnatt mina vänner, nu ska jag soooooova!

POK! 🙂

Stiletto Run 2008 – 100 m högklackat!!

Magasinet Glamour anordnar årets mest glamourösa löpartävling!
Man springer 100 meter i högklackat och den som kommer först vinner 100 000 shopping-kronor!
Klackarna måste vara minst 7 cm höga och max 1,5 cm breda – PIECE OF CAKE!!!
Jag hade lätt vunnit den här tävlingen om jag hade varit med, säger jag i all ödmjukhet 🙂 
Jag hade vunnit med 10 cm klackar oxå!
Jag inser såklart att jag låter väldigt kaxig, men jag vet vad jag är bra på (och vad jag inte är bra på.). & grekinna som jag är, existerar ingen Jante eller Fjantelag för mig!
Synd att jag befinner mig i Grekland när delfinalen är i Malmö (den 10-12 juli)…
Fast jag kanske ska ta delfinalen i Halmstad den 3-5 juli..? Då är jag fortfarande i Svedala.. Hmm, ska faktiskt ta en allvarlig funderare på det. Det är såå lättförtjänta pengar 🙂
Det som dock gör mig lite smågrinig är att jag inte är helt förtjust i regeln att man bara kan shoppa hos Rules By Mary om man vinner – jag kanske inte vill handla hos (den där) Mary, jag kanske vill handla någon helt annanstans!!
Men jag ska ändå fundera seriöst på om jag ska vara med eller inte – jag är som sagt övertygad om att segern är min! 🙂

Om någon anann vill anmäla sig ser turneplanen ut så här:
Halmstad 3-5 juli DELFINALER Stiletto Run den 5 juli
Malmö 10-12 juli DELFINALER Stiletto Run den 12 juli
Umeå 17-19 juli DELFINALER Stiletto Run den 19 juli
Stockholm DELFINALER + FINAL 9 augusti

PUSS for now! 

Om jag hade varit osynlig..

…finns det ingen ände på alla jag hade spionerat på och skojat med!!
Åhhh, såå häftigt det hade varit! 
Jag vet inte vad jag hade gjort först!! 🙂 Jag hade varit alldeles till mig och bara hoppat omkring av ren glädje – till en början.. sedan hade jag spionerat ihjäl mig på alla kända och okända människor 🙂

Jag är av naturen väldigt nyfiken av mig och vill veta så mycket som möjligt – samtidigt som jag inte vill ha information som jag inte berörs av (hur nu det går ihop?) – och samtidigt som jag oftast glömmer bort väldigt fort vad man sagt..

Speciellt en av mina kompisar säger alltid att man aldrig kan komma till mig för att skvallra! Dels för att jag oftast inte kommer ihåg något skvaller (!!) men främst för att jag aldrig skulle få för mig att svika ett förtroende – och det vet alla mina vänner om.
Man kan således vara väldigt lugn med att det man säger till mig, det stannar hos mig om man uttryckligen bett mig att inget säga (för jag har säkert glömt det dagen därpå, även om det inte är superhemligt, hahahha). 

Däremot kan jag berätta om mig själv och tala om saker som stör mig och som gör mig ledsen, arg och irriterad…och det finns en del saker som får mig att känna så. 
Tex när någon i min familj eller nära vänner är ledsna, blir orättvist behandlade eller har allmänt korkade människor omkring sig. 
Jag tar liksom på mig deras sorg/vrede/irritation. Detta är dock något som jag & min coach jobbar på, nämligen att jag ska sluta älta över saker som jag ändå inte kan påverka. Lättare sagt än gjort…men jag är på god väg. 
Det enda jag kan göra är att än en gång flick the bad guys the birdie och hoppas på att the bad guys inser själva hur löjliga och patetiska dom är, och därmed ändrar sin ståndpunkt. Kanske att hoppas på för mycket??

Anyway, tillbaka till osynligheten: nej, jag vill INTE vara osynlig för alltid, verkligen inte!! Jag vill absolut synas och ta plats, Drama Queen som jag är :-), men det hade inte varit helt fel att kunna knäppa med fingrarna och vips så blir man osynlig när man känner för det… 
ÅHH så mycket roligare jag hade haft om detta hade gått att ordna!!

Nu ska jag bläddra i senaste Amelia tills jag somnar – NATTINATTI!

Förstaklassig invigning på Sibylla Möllevången!

Med stort ståhej, levande musik och röd matta invigde idag mina goda vänner Stefan & Irini Sibylla Möllevången! (det är samma Stefan som tyckte jag var perfekt, haha)

Sibylla finns i hela landet. Var du än befinner dig kan du alltid få klassikern korv med bröd (grillad med senap är min personliga favorit!), hamburgare, köttbullar, kyckling, lax och mycket, mycket mer.
Nu vet inte jag hur Sibylla i övriga landet fungerar, säkert hur bra som helst, men jag vet att Stefans & Irinis ställen (dom har även Sibylla på Svågertorp, samt Rolles i Lund) är i toppskick, maten är supergod och servicen är fenomenal!

Värdparet Stefan & Irini:

Allting var jättefint, jättefräscht och framförallt VÄLDIGT gott (som alltid).

Jag kan varmt rekommendera Sibylla på ”Möllan”, maten är förstaklassig, servicen likaså och Möllan är ett tryggt ställe att vara på – det är fö även mina gamla hemtrakter! 🙂

LYCKA TILL! 🙂

Varför jag aldrig blev polis

Ända sedan jag var liten har min dröm varit att bli polis.
Men en smitning satte effektivt stopp för det.

Jag var knappt 20 år och skulle ut och köra med min pappas splitternya Volvo (som var typ 2 dagar gammal) och min pappa sa lite på skoj ”kör nu inte och krocka det första du gör” och så skrattar han till lite nervöst, ”hahahha”.
Det är det första gör.
Jag hinner knappt köra ut från garaget, kör några hundra meter och ska stanna till vid en pressbyrå för att köpa cigg.
Jag körde in framför en annan bil som stod parkerad (jag fickparkerade inte). Körde in halvvägs när jag hör ett ”kraatsch”. ”-Shit! Vad var det???”
Så jag backade. ”Kraatsch” igen. Jag körde fram igen. ”Kraatsch” en tredje gång.
Jag hoppade ut ur min bil och kollade.  Ser att jag kört in i den andra bilen – surprise, NOT!!
Så jag gick fram till pressbyrån, köpte mina cigg och bad om papper och penna för att lämna mina uppgifter, men jag förmådde mig bara att skriva ett ”Hej”.
Sen la jag lappen på bilen och körde därifrån. Bara sådär. Jag var garanterat tillfälligt sinnesförvirrad.
Så sinnesförvirrad att jag heller inte sa något till min pappa.
Jag har inget bra svar på varför jag aldrig sa något till honom. Absolut ingenting skulle hända.
Alla som känner min pappa vet att han är världens snällaste och att han har världens största tålamod. (Hans_Tålamod_Har_Prövats_När_Det_Gäller_Mig!)

Naturligtvis upptäckte Daddy Dearest repan på bilen, det gick liksom inte att missa den… och när vi satt vid köksbordet sa han till mig, min bror och mamma: ”Märkligt, har ni sett jätterepan på bilen??? Om jag hade blivit påkörd hade jag hört det (hade världens högsta alarm) jag har inte gjort det, Jannis har inte gjort det, och naturligtvis hade Bella sagt något om hon hade gjort det!”
Shit…”Bella hade naturligtvis sagt det”… Gissa om jag fick ont i magen.. men jag kunde fortfarande inte förmå mig att säga något.. Ambitionen var ju att jag skulle lämna mina uppgifter, men jag kan inte förklara varför jag inte gjorde det, mer än att jag fick hjärnsläpp.

Det gick ungefär en vecka så kom det ett brev från polisen, adresserat till min pappa (det var ju hans bil). Jag bara VISSTE att det handlade om min smitning.
Så jag tog brevet, och mycket riktigt ”Trafikolycka på Bergsgatan det och det datumet, vänligen infinn er klockan blabla, det och det datumet”.

Förhör om två veckor!! Under dom här två veckorna höll jag på att gå under fullständigt.
Jag magrade (alltid nåt, hehe..), jag åt inte, jag sov inte. Jag bara gick omkring som en zombie. Mina stackars föräldrar var djupt oroliga och frågade gång på gång hur det var med mig. Jag mumlade något om att det var mycket i skolan..
Ju närmare jag kom till förhöret, desto sämre mådde jag.. men dagen kom obönhörligen och jag körde till polishuset..

En stor polis kallar in mig i ett rum och när jag kommer in säger han med sträng och hög röst: ”Varsågod och sätt dig i ljugarstolen!”
Då bara brast det för mig. Jag bröt ihop fullständigt och börjar storgråta ”Det var jag! Det var jag! Jag erkänner!” Jag höll på att dö av böl.
Tack o lov så mjuknade polisen och talade nu i en snällare ton, så jag kunde hämta mig lite. Han sa att han visste om att det var jag, att någon såg mig köra iväg och att straffet för smitning var upp till 6 månaders fängelse.
Och när han sa det så bröt jag ihop igen – FÄNGELSE*?? För att ha kört ifrån en bil som man råkat repa?? Det är inte så att jag har dödat någon!!
Summan av det hela: Jag fick 600 kronor i böter – samt en liten prick i polisregistret..

Jag sökte gång på gång till Polisskolan och antagningsenheten ringde upp mig och sa att jag hade allt dom efterfrågade: jag är kvinna, har invandrarbakgrund, pratar flera språk, var i fysisk toppform (då var jag det…) – men jag hade oxå en prick i registret. Och hur skulle jag kunna föregå med gott exempel och bära uniform när jag själv inte klarade av att följa lagen?

Jag har, och har haft de 10 senaste åren, jobb som jag älskar och stortrivts med så det är inte så att jag går omkring och är bitter över att jag aldrig blev polis. Men ibland så undrar man ju..

Vi har ett talesätt i Grekland som faktiskt min mamma och nu även jag, använder väldigt frekvent, det är:
”alla hinder som kommer upp på din väg, är av godo” Mao: kämpa inte ihjäl dig för något som inte verkar bli av – det är inte meant to be! Och det finns garanterat något bättre runt hörnet.. det sista är min egen tolkning/påhitt..och i mitt fall var det onekligen så!
Fast det vet man ändå aldrig ..jag kanske hade varit högsta polischefen idag, vem vet??? 🙂

Idag skulle jag aldrig kunna bli polis fastän pricken är gone sedan länge.. jag är fortfarande kvinna med invandrarbakgrund och som har språken med mig, men man kan inte anklaga mig för att vara i fysisk toppform direkt… jag är i bra form, men inte så bra att jag kan jaga tjuvar!

*”På tal om fängelse.. ”Jag kan inte sitta i fängelse”, sa jag sommaren 91 när jag var med i, och delvis orsakade, en bilolycka i Grekland. Då var det väldigt nära att jag hamnade i fängelse I GREKLAND där fängelse är just det ,FÄNGELSE, och inte som här hemma i Sverige… berättar kanske om det vid ett annat tillfälle. Den händelsen är den mest traumatiska i mitt liv).

Nu är det lunch! 🙂

POK!

Smärta & världens bästa granne!

Begav mig ut på PW på kvällen. När jag hade gått i 5 minuter kände jag en intensiv smärta på framsidan av mina vader (vad heter det egentligen??). 
Det gjorde verkligen skitont och jag var på väg att vända hemåt flera gånger – MEN jag gjorde inte det! Jag var ute en hel timme trots smärtan! Och jag led verkligen och haltade mig igenom 55 minuter av den hemska timmen som aldrig verkade ta slut… 
Det gjorde fruktansvärt ont och jag var på väg att bryta ihop flera gånger.. Okej, jag kanske överdriver lite…men det gjorde faktiskt ont som fan med mina mått mätt! 🙂
Kanske berodde det på överansträngning från gårdagens PW då jag var ute med min granne Kitty?? Hon höll ett jäkla tempo, kan jag säga.. jag hängde INTE med!!
På tal om Kitty: hon är världens bästa granne som är så snäll och som ställer upp med allt från cykel (punka på min) till glass med chokladsås när jag får ett desperat behov av att hetsäta och inte orkar gå till affären… ni ser, jag försöker verkligen se till att det inte finns något rött i detta huset.. 

Snart är det Grey´s! 🙂

POK

En extremt stolt & blåögd Bella (dock fortfarande brunett)

Idag fick jag mina blå linser! Ser här ser jag ut nu, beroende på ljuset. Coolt va!

Jag har haft färgade linser förut. 
För ca 15 år sedan (då utan att ha synfel), fick jag för mig att jag ville ha gröna ögon. På den tiden (som om jag talar om stenåldern!), var inte linsen lika utvecklad som den är idag – mina linser då var supergula (idag är dom klarblå), det var dom tvungna att vara om jag skulle uppnå någon effekt eftersom mina egna ögon var så mörka.
Jag jobbade på discotek Kronprinsen då och i det ljuset såg mina ögon ut som om jag var en katt – vissa människor ryggade tillbaka när dom såg mig 🙂
Men shit vad jobbigt det var att få dom på och av!!! Det hade jag glömt.. Men min alltid lika proffsiga & trevliga optiker visade mycket stort prov på tålamod, hahahha!

Men det är såklart inte pga linserna som jag håller på att spricka av stolthet – det är pga mina fantastiska barn! (vad annars?? :-))
Idag var vi på utvecklingssamtal: mina tjejer uppnår alla målen mycket väl i samtliga ämnen! 
Dom har även gjort Diagnostiska prov i Ma, Eng och Sv – utlåtandet där (för båda) var: 
I matte: förstår och kan räknesätten, tabeller, diagram, förstår grundläggande taluppfattning, kan uppskatta och jämföra, mm (detta har dom INTE fått från mig..)
I svenska: mycket bra läsförståelse, kan producera texter, har en mycket bra skrivteknisk förmåga och är bra på att formulera sig, läser bra och har bra ordförråd (detta har dom definitivt ärvt från mig!)
I engelska:
mycket bra ordförståelse, läser och talar bra samt skriver och stavar förvånansvärt bra, mm, mm… (detta har dom oxå definitivt ärvt från mig 🙂

JAPP, jag är så förbannat stolt!!! 
Jag är så oerhört stolt för att mina döttrar talar fyra språk (vid 12 års ålder!), för att dom är så duktiga i skolan men framförallt för att dom är BRA barn – även om dom haft sina stör-perioder så har dom en grundförståelse för vad som är rätt och fel. 

Jag kan go on hur mycket som helst när det gillar mina barn varför jag ska avsluta med följande: 
Min svägerska Anna frågade barnen för något år sedan:

”Tjejer, vad är det viktigaste er mamma har lärt er?”
Jag *något nervös*… undrar vad ska dom säga…???

”Vår mamma har lärt oss att det viktigaste i livet är att man ska vara en bra människa”

Så jag måste ha gjort något rätt! 🙂

PUSS FOR NOW!

Att älska & göra något av strecket mellan våra siffror

Idag har jag lyssnat på en fantastisk kvinna – Catharina Segerbank! 
Hon är präst, teologie doktor och författare till flera böcker.
Catharina delade med sig av dråpligheter i vardagen, ögonblick av sprudlande glädje och stunder av djupaste smärta. Hon tog oss med på en resa genom hela livet, från dop och konfirmation till bröllop och begravning… Hon talade om glädje, sorg, katastrofer och kriser…
För min del blev det både tårar och skratt under den stunden jag lyssnade till hennes föredrag. GUD (!!) så bra hon var!!

Jag har sagt det innan (kanske inte på bloggen?), men det tål att upprepas igen: TALA OM FÖR DINA NÄRA & KÄRA ATT DOM ÄR VIKTIGA OCH ATT DU ÄLSKAR DOM! 
Jag talar varenda dag om för mina barn att jag älskar dom till vansinne och att dom är det viktigaste för mig. Jag är på gränsen till tjatig. Dom har tom själva sagt: ”Mamma, du måste vara tokig i oss, alltså..!” Japp, det stämmer. 
Jag är fullständigt tokig, galen, hopplöst och ständigt gränslöst förälskad i mina stoltheter – meningen med mitt liv.

Efter föreläsningen var jag hemma hos Neno & Jon (flickorna var på fotbollen).
På vägen dit funderade jag väldigt mycket på vad Catharina Segerbank mer hade sagt, nämligen att vårt liv består av 13 siffror: 6 siffror består av vårt födelsedatum, mitt då är 700726 – de andra 6 siffrorna består av vårt dödsdatum (måtte det dröja länge till!), det blir 12. 
Den 13e siffran är det strecket mellan födelse- och dödsdatumet. Och det är det strecket som vi är skyldiga att fylla med värdefulla saker i livet, förstår ni hur jag menar? Innan jag blir flummig i min förklaring.. 🙂

Hursom, Jon sa en oerhört snäll sak till mig och det träffade mig rakt i hjärtat: Han sa: ”Bella, du är en sådan Drama Queen att världen hade varit en så tråkigare plats om inte du hade funnits här”: 
Jag blev såå jätteglad, det var mycket snällt sagt – och jag har oxå bara positivt att säga om Jon: utöver att han är en fantastisk affärsman så gör han min väninna mycket lycklig! Dessutom har Jon en fantastisk smak! Jag har sett vad han köper till Neno – och jag-är-imponerad!
Och Neno, min sockertopp,
delade min frustration och ilska över ett ”möte” jag hade förra veckan, hon ångade upp sig lika mycket som jag när jag berättade om vad som sades och hur jag reageade – DU ÄR EN SANN VÄN, MIN HALLONMUFFINS!! 🙂

Är lite sentimental och extra känslig efter dagens händelser (& kanske oxå lite pre-menstruell? :-)), så jag vill med detta inlägg berätta för min familj och alla mina vänner hur mycket jag älskar er och hur viktiga ni är för mig – VARENDA EN AV ER!

YOURZ TRULY!

Vilket sunkväder – men jämn vecka!! :-)

Skulle egentligen ut och powerwalka på lunchen men vädret är skit så jag stannar inne.. min väninna Jeanette (som är Laslos fulltime-lover, och som fått en ny Gucciklocka av honom!! Jag då, Laslo????) påpekade att med tanke på allt som jag har ätit lately borde jag klä mig rätt och hit the road.. 
Hmmm, tack för den upplysningen.. Det var väldigt snällt av dig att än en gång påminna mig om min extremt svaga karaktär! 
Men nej, jag stannar inne och skriver ett nytt inlägg istället där jag dyrt & heligt lovar att börja på ny kula from idag. 🙂

Ps, jag har undanhållit information.. jag har vägt mig.. men tystnad från min sida angående vågens utslag betyder +… Och där släpper vi det ämnet. Jag återkommer när det är på minus igen.

SALVE!

Translator